onsdag 9 december 2009

"Undergången är nära..."

Oki doki. Nu byter vi ämne. Man kan inte skriva om Pisk-Alfons i all evighet. Kulturpanelen i Gomorron Sverige gjorde faktiskt en rätt bra sammanfattning av debatten. Den kan avhöras i Play här, framåt slutet av det hela.

Ni som har följt den här bloggen ett tag, somliga ända från starten i mars, vet att svallvågorna går höga ibland. Under en tid växte kommentarfälten nästan bloggen över huvudet: det kunde bli fyrahundra, femhundra kommentarer, vindlande, arga eller spjuveraktiga. Sen - för att skriva blogghistoria - kulminerade det med en rysansvärd helg då någon/några roade sig med att kapa signaturer, och jag fann det nödvändigt att styra upp det. Hur det gick till minns jag knappt, det var väl inte precis så att jag röt, men lugnare blev det. Hur som helst kan jag rekommendera nykomlingar att botanisera lite bland äldre inlägg.

Tigerteckningstävlingen i somras uppstod spontant, för inte ska man planera sånt, och galleriet i bloggen är resultatet av den. Jag vill att bloggen ska gå i förändringens tecken. Förändring är något långsamt.
Oväntade möten och lingonben, vrede, och kanske en möjlighet att ompröva sina invanda åsikter. Kommunikation.
Jag uppfattar inte anonyma som en "ansiktslös pöbel", som en svensk författare har uttryckt det. Jag tror att moralpaniken kring Internet kommer att lägga sig.

Sjuttsingen vad jag snackar, höll jag på att säga.

Jag började inlägget med att påstå att vi skulle byta ämne, det är inte riktigt sant. "Ämnet" den senaste tiden har bland annat varit en diskussion om kvinnliga förebilder. Som av en händelse lanserades samtidigt Markis de Sade som feministisk inspirationskälla, och parallellt uppstod på annat håll en i mitt tycke hatisk diskussion om kvinnor i slöja. Och visst hänger allt detta ihop. En vilja till kontroll? En strid om tolkningsföreträde? Inte vet jag, tanken måste vara fri och så småningom kanske alla kommer att kunna bli saliga på sin fason.

I Myggor och tigrar skriver jag om mitt alter ego när jag var elva, tolv år: vampen Tallulah i barngangsterfilmen Bugsy Malone. En läsare invände (på skoj) att mitt påstående att jag var den enda riktiga Tallulah inte var sant, för det var hon som var den riktiga Tallulah.

Jag levde i filmen Bugsy Malone, gick upp i den. Jag och mina bästisar hade fest på temat speakeasy, med milkshakes precis som i filmen (och milkshake var då, på sjuttiotalet, något ganska nytt och liksom lättsinnigt, amerikanskt). Gästerna måste säga ett lösenord i dörren för att släppas in - jag har för mig att det var "undergången är nära". Alla var utklädda i tjugo-trettitalskläder. Och så dansade vi foxtrot. Killarna hade faktiskt ingenting emot det. Att dansa foxtrot, alltså. Eller något slags hemsnickrad variant.

På nåt sätt hänger väl det här också ihop. Gör inte allt det på nåt sätt, eller är jag riktigt flummig nu? P.S jag tål kritik, som insändarna i Expressens BO ofta undertecknades.

Här är hon nu, Tallulah.


32 kommentarer:

maja lundgren sa...

Så ska det låta, Kraxpelax.
(*s* d.v.s jag gillar när ni skriver om vad ni vill apropå vad som helst, era anarkister)

Anonym sa...

Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. Två storheter som dignar under en massa beundran. Värde det dock. Men som alltid, en förebild är det någon som är perfekt i alla avseenden?

Barbro Bang Alving känns också stort.

Men jag vet för lite för att sätta nån slant på nån egentligen, men dessa kvinnor känns bra att tänka på. Och går vi till danmark, karen blixen. Alla dessa känns som kvinnor som gått en egen väg, författat och levt på ett sätt som varit precis som de velat.

Att inget varit enkelt för det är väl en självklarhet, men det sätt som det blev på för dem är intressant och tycker jag, värt att beundra, brutet mot tidsandan och sättet att leva.

Bengt-Eva

Anonym sa...

Jag tycker det är synd av vinteräpplen håller sig så dåligt nu för tiden. Vädret är liksom inte rätt för sådant. Man får köpa nya i affären. Man trivs liksom inte med det. Men anpassning är det som har gällt hittills så det är väl bäst att göra det då.


/Signe

Anonym sa...

Angående Ingrid Carlqvist verkar så säger nu en annonsör som tidigare utpekats ha dragit in anonnser från tidningen Villaliv att det inte alls är sant.

Varför har då tidningen kickat Carlqvist?

Kan det helt enkelt vara så att de inte är nöjda med hennes arbete?

För skulle inte facket skrika som en stucken gris om hon blev sparkad på ojusta grunder?

Jag har inte sett någon facklig representant reagera alls. Är det iscensatt av IC för att göra sig märkvärdig?

Var finns BEVISEN på att orsaken till att hon får gå är skickade mail till tidning och annonsörer?

Jag tror det när jag får se det liksom.


/Cortex

valens sa...

Tallulah
...Vad trist det regnar december,
Vad trist försöker man fly i sin hålighet.
Är det verkligen december som regnar eller, undergången är nära...

Anonym sa...

Under gången så såg jag ja en enda vit vitsippa och också med medelande om omskanden uppgifter uppåt jag ja blev blidde blev galet glad.

Hej hej på på dig dig!

Anonym 19:11 sa...

Ha ha ha. Underbar start på kommentarerna! Alla pratar på om sitt hur som haver. En skulle kunna tro att det är fredag redan.

Jag rekommenderar nykomlingar att titta på inlägg och kommentarer från Juli/Augusti. Det var då det stormade som värst.
Då lär man också känna en hel del kommentatorer, som alls icke är en ansiktslös pöbel. Jag tycker nog att jag "känner" flera stycken och vad de står för.
Sen undrar jag om Bengt-Eva och Sven-Ulla möjligen är brystrar? (Tack Ulrika)

IAMB sa...

Vad är det att samtala? Vad är det att respektera sina medmänniskor? Vad är det som orsakar sammanbrott i kommunikationen, och som då gör att man pratar OM i stället för TILL (eller ännu hellre borde det väl vara MED)? Varför är det så skönt med "skitsnack" bland förmodat likasinnade och så inih*e svårt med ärlig kritik av någon som man tycker... NEJ, jag kan ju inte skriva detta. HÄR. Jag borde vara ärlig och skriva det DÄR.

Nån som har nåt annat intressant ämne att ta upp? I och för sig får man väl inte sparka folk hur som helst, men jag tyckte jag läste att IC var frilans. Eller läste jag fel, kanske?

IAMB sa...

Alltså "chefredaktör på frilansbasis", enligt MA:s blogg. Men det är väl ändå mycket fult att sparka någon på grund av anonyma mail, om det nu är så det gått till.

IAMB sa...

I alla fall om man inte konstaterar att den anonyma mailaren har rätt i något mycket komprometterande, och det är väl knappast fallet här.

maja lundgren sa...

Poesidårarna sätter agendan! Allt är som det ska! *s* Astrid Lindgren, twelve points. Douze points.
Vinteräpplen kan man göra knäckig äppelkaka av (skiva dem tunt, häll över en blandning socker och ströbröd och överst hyvlat smör).

Anonym sa...

En överste med hyvlat smör förförde jag i går så han skrek av förtjusning när jag höll honom över elden.

Vi vet väl strängt taget ingenting om de riktiga orsaken till att det är mejlen som har varit avgörande för något.

Kan vara ett sätt att bli martyr på också.

Har man bara hört den ena sidan så har man.


*vänder på översten i grillen och drar ner markiserna så ingen ser vad jag gör och sade det till någon*


/Signe

IAMB sa...

Och så in i ugnen, väl, Maja? (Jag vill gärna ha utförliga bruksanvisningar så att inget lämnas åt slumpen.)

maja lundgren sa...

IAMB: det är sant, man ska tala till och med, inte om. Och det måste vara möjligt. Det är det ju. Det är det som är kommunikation, och det enda som leder nån vart.

Anonym sa...

Åiäsch, att prata med folk är överksattat när de inte lyssnar och ber en dra dit pepparna växer och så när man försöker.

Vissa saker är intressanta att reda ut för sakens skull. Inte för vem som har sagt det. Att det råkar vara någon som har sagt det får väl inte hindra folk att uttrycka vad de tycker.

Tycker jag då alltså.

/Signe som äter ett grönt äpple med en bit fet prästost till. Gott och nyttigt.

Anonym sa...

Ett grönt äpple med en fet prästson till, ja det låter nåt det Signe.

/Sven-Ulla

maja lundgren sa...

Alltså, jag vill lyfta fram en mening i mitt inlägg, det är det här jag tycker är centralt:
"tanken måste vara fri och så småningom kanske alla kommer att kunna bli saliga på sin fason".
Jag tycker alltså att det är viktigt att kunna ventilera sina åsikter, även om de inte är vad som brukar kallas politiskt korrekta. Men det måste också vara tillåtet att kritisera önskemålet om totalförbud mot slöja - samtidigt som det är viktigt att bära i minnet att det faktiskt inte är någon helt ovanlig åsikt. Jag tycker att det är bra att ämnet kommer upp på bordet ordentligt, det är inte nyttigt att gå och undertrycka känslor och åsikter.
Att tala med är alltid bättre än att tala om, men debatter, både i media och på nätet, består ju oftast av en diskussion om skrivna saker, det är också ett slags kommunikation.

Anonym sa...

http://www.systerdyster.com/2009/12/sa-har-ser-de-ut.html

Dessa systrar ska ut ur landet! NU!!

Jag kan inte se deras öron och då ser jag inte vad de hör. Oförskrämt!

Dottern Katarina och den broder som var from, inte den som bar tingeltangelbälte i silver och gladde sig åt de barbröstade kvinnorna vid hovet på Cypern, han som dog i förtid. För han är förpassad till cypern.

Undrar just om man skulle vilja anpassa sig till det modetatt visa brösten i cypern, vad hade den heliga birgitta sagt om någon sagt åt henne att ta fram tuttrna eller dra ditt jäkla bylte.

Man brände behår i slutet på nittonhundratalet, kanske vi skulle tvinga kvinnor att vara utan dessa förtryck med byglar och helvetesband som skär in? Annars blir det saltgruvorna.

/Cortex

maja lundgren sa...

IAMB: självklart ska den in i ugnen, det är nog inte så gott att sätta i sig det där annars...

maja lundgren sa...

"ta fram tuttarna eller dra ditt jäkla bylte..."
hahaha ooo vad jag skrattar...

Anonym sa...

Seriöst så tycker jag att niqab och burka är upp till arbetsgivaren att avgöra om det passar på deras arbeten beoende på kundkontakt och annat.

Likväl kan man se arbetsgivarens möjligheter att säga ifrån om vilken agenda en anställd chefredaktör har offentligt för att de inte vill kopplas ihop med vissa saker.

Det finns skillnader i dessa två, men ändå vissa likheter där arbetsgivaren kräver något av den anställde.

Att man inte har burka eller niqab på jobbet är helt okej för mig att en arbetsgivare ska kunna neka och dessa ska då inte heller uppbära a-kassa eller få försörjningsstöd enligt mig.

Att skriva en blogg, är inget som direkt påverkar arbetssituationen men ger en viss badwill eller goodwill. Vilket en arbetsgivare bör få tycka nåt om tycker jag.

/jodå

IAMB sa...

En gång på den gamla goda (?) tiden sa en bekant till mig, jag tror han hade examen i sociologi, att han jobbade på fabrik för att han tyckte att det där är "rätt del man säljer", alltså att han sålde sitt kroppsarbete snarare än sitt intellekt. Det känns mycket länge sedan.

Jag tycker det är tveksamt om arbetsgivaren ska få lägga sig i vad man skriver i en blogg på sin fritid, men det är klart att jobbar man som präst kanske man inte ska blogga ateistiskt på fritiden...

Anonym sa...

Präster har rätt att vara ateister så det skulle nog inte vara ett problem.

valens sa...

Ja, ja... Ibland t.o.m. poesidårarna sätter agendan...

Flickorna på TV2... Eller kopplingen mellan språk, makt och förtryck.

http://svtplay.se/v/1804392/om_herta_muller_infor_prisutdelningen

Go' natt Tallulah...

IAMB sa...

Anonym 21:56: Jaså, där ser man! Är det verkligen så?? Intressant.

maja lundgren sa...

Valens: poesidåre är förstås den allra finaste komplimang.
Xerxes och Atossa har lärt sig öppna kylskåpet. De passar på nattetid, när jag sover.

Ulrika sa...

Pffh, Maja! Skyll inte på katterna... det där med att öppna kylskåpet på nätterna... ;).
Min ena tjej tände lampan på toa härom natten, var på vippen att ringa en (ande)utdrivare.

maja lundgren sa...

Eh, jag... hm... om jag inte sett dem öppna kylskåpsdörren dagtid skulle jag tro att jag gått i sömnen och fixat en nattmacka. Men jag har bevis, ska skaffa filmkamera så får ni se.

Min dator har kraschat, hårddisken är puts väck. Jag skriver från Kungliga bibblan. Måste antagligen köpa ny dator. Tråkigt.

maja lundgren sa...

Ja, man skulle faktiskt kunna bli nojig. Strax efter det att jag pratar om kapningshelgen så kraschar datorn. Pom bang krasch. Under en tid trodde jag att allt datorstrul var camorran, sen att det var pedofillobbyn. Men det handlar nog bara om ett vanligt sketet virus. Ballingslöv är det iallafall inte *s*.
Nja jag vet inte, vill inte uttala mig om det där eftersom det var längesen jag läste Carlqvistskans blogg. Som den var dåförtiden tror jag ingen arbetsgivare skulle ha haft nåt att invända mot engagemanget i rättssäkerhet, däremot eventuellt mot vissa uttalanden om folk som blivit utsatta för övergrepp. Sen är det lite mindre dramatiskt att inte få ett frilanskontrakt förlängt, än att få sparken, men allt det där är det svårt att ha en uppfattning om.
Valens: Herta Müller vill jag verkligen läsa, jag läser inte alla nobelpristagare men känner på mig att jag skulle uppskatta henne.
Systerdysters inlägg om de fnissiga Birgittasystrarna var underbart.
Signe, håll i översten med hyvlat smör!

Leroy sa...

Maja.

Jag gillar detta och läkningen lika starkt som du.

Jag såg den och Bröderna Lejonhjärta samt
Hajen, tvingade min mor att följa med mig så jag kunde komma in trotts åldersgränsen.

Texten i Talluhla är bra.

Hoppas Xerxes och Atossa slipper Morran på gården i framtiden.

Leroy

Systerdyster sa...

Maja:
Supersmarta katter, vilka gener! Deras storasyskon öppnar dörrar genom teamwork. En hänger på handtaget och en knuffar på, kylskåpet har de aldrig lyckats med.

Och jag bara älskar din blogg när den är så här härligt förvirrad. Den påminner om de samtal som "mina" dementa tanter för med varandra. Det finns en röd tråd men den är väldigt tilltrasslad. Natti, natti!

valens sa...

Dyster älskar syster din blogg när den är så här härligt förvirrad...

crash! boom! bang!
That's the call, that's the game and the pain stays the same...