måndag 5 juli 2010

Cat Newz

Och innan dess (ja det här är ju betydligt mindre löpsedelsaktigt, det är mer en kattnotis) det vill säga några dagar innan Xerxes tillbringade ett dygn ensam med många många möbler, så hände följande.
Jag räddade en liten sympatisk skogsmus som jag tror att Atossa inte hade nån lust att ta kol på. Atossa jamade i trapphuset, som bådatvåisarna gör när de vill bli insläppta eller att jag ska komma ut och leka med dem på gården. Jag såg då att det satt en liten mörkgrå mus med nosen inborrad i hörnet mellan ytterporten och väggen. Atossa hade helt klart påkallat min uppmärksamhet för att hon inte visste vad hon skulle göra, för när jag kom ut i trapphuset stod hon på nedersta trappsteget och tittade upp mot dörren. När jag kommit ut gick hon ner och buffade lite lätt med tassen på musen, men det fanns ingen övertygelse i det. Jag tror att hon ville att jag skulle tala om ifall musen i fråga var en kompis eller ej. Hon är ju domesticerad, jaktinstinken kvar på en kattunges nivå, och för henne är möss endast leksaker, inte mat. Men den hon intresserade sig för nu var något slags gränsfall, inte riktigt leksak men var den verkligen mat? Vad skulle matte säga om detta?
Den lilla musen satt stilla med nosen inpressad mot hörnet och spelade död. Jag släppte ut Atossa, det var inga problem för hon var mer intresserad av utomhuset än av musen, och stängde porten. Sedan stiftade jag bekantskap med en otroligt kul grå mus. Pigg och intelligent blick. Ganska snabbt fattade den att jag var välvilligt inställd. Jag undrar nästan om den var något slags sällskapsmus, den var inte särskilt skygg. Men jag måste ju få ut den, så jag lyfte in den i min salladsslunga och bar ut den i buskaget på andra sidan gatan, långt från mina kissar.

19 kommentarer:

  1. Hur reagerar de på flugor, nattfjärilar, getingar o liknande? Min katts jaktinstinkt slår (hur domesticerad hon än är) på med en gång när en sådan kommer inom synhåll. Men någon mus tycks hon inte ha hittat ännu ...

    SvaraRadera
  2. Om jag inte hade fåglar, skulle jag ha katt. Men nu har jag bara kanin. Lite som en katt, men hon äter inte möss,bara soffor! Vad göra? Hunden struntar i stort sett i katter, kaninen skiter fullkomligt, ursäkta språket, i möss... Och fåglarna.... ja, jag tror inte de bryr sig att de är sambos med möss :-) Jaja, vi får väl leva i samspel så gott vi kan :-)

    SvaraRadera
  3. Men Maja. Atossa hade fixat middag år dig och så var du otacksam och bar bort den.

    SvaraRadera
  4. Henrik: ja, alla insekter - nattfjärilar, harkrankar, getingar (tror Atossa blev stucken en gång), de har försökt fånga fåglar också, utan framgång. Några möss har jag inte sett dem fånga hittills, och som tur är inga råttor...

    SvaraRadera
  5. Är det någon som vet vad det beror på när kommentarer bara försvinner? Mitt svar till Henrik och ett inlägg av Whitelady och Systerdyster är puts väck, iallafall när jag tittar.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Nu är det så här igen, att jag får in kommentarer i mailboxen men sen syns de inte i bloggen - plus att en av mig också försvann.
    Är det likadant för er eller är det nåt med min dator?
    Nu dök iallafall Systerdysters upp: jo det är sant, Atossa ville uppenbarligen inte käka upp den men hon tänkte väl att matte kanske. Tänkbart att hon trodde att den var död och ville skryta med fångsten.
    Clam: din kommentar syns inte här - än? - men jag håller med i viss utsträckning, i näringskedjan är det väl tänkt så, på nåt vis.

    SvaraRadera
  8. När jag flyttade in i min nuvarande lägenhet för 20+ år sen hände nåt konstigt muswise. Huset jag flyttade in i var gammalt (20-tal) och hade helrenoverats. Vi nya invånare flyttade in lite pö om pö, allteftersom det blev klart.
    Som helt nyinflyttad kom jag en dag ut i köket och såg nåt musaktigt kila omkring där, och jag pep till och stängde dörren illa kvickt. Sen sprang jag ut och ropade "hjälp" till de hantverkare som höll på med andra lägenheter. (Jaja, skratta ni. Det är frågan om ett gammalt barndomstrauma)
    Två snälla hantverkare kom in, tittade och sa: men det där är ju en liten skogsmus!
    Sen tog en av dem av sig sin byggkeps och tog upp skogsmusen och la den i kepsen.

    På kvällen ringde det på min dörr och där stod hantverkaren. Han sa att han bara ville berätta att de kört ut musen i skogen och släppt honom där. Han var säker på att den lille skogsmusen skulle få det bra nu.

    Vi var flera som undrade hur en skogsmus hade förirrat sig in hit mitt i stan. Jag tänkte på den gamla sagan om stadsmusen och lantmusen ibland efter detta.
    Nåja, det här kanske var en utvikning från ämnet:)

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Anonym 19.11: oj vad fint. Att de åkte ut i skogen med den. Jag är inte helt säker på att den jag flyttade på var en skogsmus
    (detta skrev jag innan jag kom på hur lätt det är att googla, nu har jag gjort det och av fotot att döma var det just precis en skogsmus det var:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Mindre_skogsmus)
    Det är inget konstigt att vara rädd för möss, jag tycker inget vidare om vanliga möss, men den här var faktiskt förtjuuusande.
    Clam: hehe ja de återföds nog som kamphundar... Vilket får mig att tänka på vad en mig närstående person sa första gången hon fick se en häst: "mamma, titta vilken stor schäfer".

    SvaraRadera
  11. Större skogsmus är inte lika gullig, den hade jag nog inte vågat plocka upp

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Apodemus.flavicollis.jpg

    SvaraRadera
  12. Katter äter inte gärna näbbmös. Gallblåsan är eller smakar gift(ig).

    /Greger

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. I tidernas begynnelse, när den ömma modern var valp, att hon och vaktade en panelvägg en hel dag. Vi trodde att det slagit slint för henne men efter ett halvt dygn lyckades vi rädda en liten skogsmus från kattdöden när den lille kikade fram. Så länge det inte rör sig om rådisar eller ormar klarar jag numera hanteringen av småviltet men Seveneleven har all min sympati.

    Clam varför har du bytt bild? Musselforskare med frankofila drag?

    SvaraRadera
  15. Maja: Om de tekniska lustigheterna: Jag skulle gissa att det är ditt verktyg som blir knasigt ibland: Det händer då och då att det bara vägrar visa upp kommentarer jag skrivit. Och ibland, men inte alltid, så dyker de plötsligt upp många timmar, eller en halv dag senare. Som förklaring om du tycker jag upprepar mig ibland...

    Anonym: Min barn- och ungdomskatt älskade näbbmöss, och oavsett om näbb-, skogs- eller husmus lämnades alltid en svans och en gallblåsa efter avslutad måltid: i trappan, under sängen, bakom soffan ...

    SvaraRadera
  16. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  17. .. ett matcheko från förr, som just fortplantat sig till Matchen, ett s.k. kvällseko: "Heja heja glatt humör, det är det som susen gör!". Forts.: "Heja den som vinner!"(jaja, medges, nästintill ekologisk skriftstrofkatastrof detta, men det gör inget ..).

    SvaraRadera
  18. Jösses Clam, nu fattar jag också. Jag är så van vid att se holländare i brandgula dräkter så jag helt glömt bort flaggans färger. Jag har nog rentav börjat tro att den är brandgul.
    Jag var lika konfunderad som Syster.
    I helgen frågade jag några jag träffade vilka de hejade på i VM. Jag fick bl.a svaret
    "de som har det bästa spelet"
    Bläää... alltså. Fegissvar tycker ju jag. Förutom att jag inte tror på´t.

    SvaraRadera
  19. Aha. Gåtan fick sin lösning! Jag rekommenderar Clam´s blogg - den är speciell!

    Men jag ger mig den på att Clam håller på Holland som en protest mot deras musselätande grannar.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)