Bloggaren Lars Gustafsson har upptäckt den vilda situationen på nätet och infört kommentarsgranskning.
Gustafsson skriver att han mestadels dragit på sig antiamerikaner* och antisemiter, alltid retar man någon och ju mer ideologi det finns i en liten anonym (och stor icke-anonym, i och för sig) desto mer frekventa och insisterande brukar attackerna vara.
Jag är ju positivt inställd till anonymiteten. Men jag tror att om man ska ha öppet kommentarfält måste man vara beredd att lägga ner tid på det. Då blir bloggen till något annat än ett forum där man lägger ut artiklar och sedan eventuellt diskuterar dem. Den blir nästan som ett skepp. Den här bloggen skulle antagligen ha sjunkit under den tid då någon/några gjorde rätt märkliga, systematiska attacker på den (bland annat genom att använda sig av nick-kapningar) om inte flera av dess stammisar hade bestämt sig för att stå emot de här konstigheterna.
Jag minns inte vem det var som skrev "du verkar ha skapat dig ett monster" när bloggen kunde ha uppemot 500 kommentarer varav en hel del bestod av provokatörsinlägg som någon/några hade fabricerat för att grumla diskussionen, och då alltså använt sig av andras signaturer för att få dem att framstå i dålig dager. Och många blev dementierna: "20.35 var inte jag!" "Det där var inte heller jag!", nog för att det ofta var rätt överflödigt, när någon kommenterat ett tag märker man om dess nick blir kapat, men det var tillräckligt försåtligt gjort för att under en tid sabotera och omöjliggöra alla diskussioner.
Det var märkligt, jag har inte för vana att försöka spåra IP-adresser men det är klart att jag har undrat vilka det egentligen var som gjorde sådär.
Jag förstår absolut om man stänger sin blogg för kommentarer helt, som en del gör, eller inför moderering (även om det måste vara ganska tidskrävande att sitta och gallra bland kommentarer och välja vilka som ska publiceras och vilka inte).
Nå. Glöm inte att det ska vara kul att blogga. Man kan försöka se ljust även på dem som har ett behov av att ventilera sin vrede anonymt. Det är ju en helt ny situation, en demokratisering på gott och ont, och på det hela taget är det väldigt fascinerande.
Vad passar bättre som illustration av Internet-Freedonia än den här videon?
* Luddigt begrepp i och för sig, vad är en antiamerikan? Nå, jag vet inte vad den här historien handlar om.
Jo Maja, vem minns inte den förfärliga helgen när det var över 800 kommentarer, och nån undrade om det närmade sig rekord. Och det började så oskyldigt också som jag minns det. Ditt blogginlägg var inte alls provocerande, och ändå blev det sådär.
SvaraRaderaIbland när jag pratar med vänner och bekanta om bloggvärlden och nämner såna attacker som du pratar om som ett problem, verkar de flesta helt oförstående. "Det är väl bara att säga ifrån att folk ska sluta" brukar det heta. Jag kan knappast bevisa nåt annat utan att hänvisa direkt till en del av dina inlägg, och det vill jag inte alltid göra.
I vilket fall blev det ändå lite kul på slutet, när alla var utmattade och skrev om vad som helst. Inget ont som inte...
Anonym 19.11: om sanningen ska fram har jag inte läst om det, men det var mest nick-kapningarna som var ett bekymmer tyckte jag då. Jag har inte sådär jättestora problem med ilska, eller smädelser, det beror ju på hur de är formulerade i och för sig, men just de där svärmarna av fejkkommentarer - och så "Nu har Maja Lundgren verkligen visat vad hon går för!" var ju ganska knäppa.
SvaraRaderaJag minns det också som att det var mycket kul på slutet, alla var som sagt väldigt utmattade, någon knäckte det där med hur man känner igen ett kapat nick från ett äkta, och sen skämtades det febrilt.
Det får inte bli för instängt med bloggvärlden, det är mest det. Det kan ju verkligen haka upp sig, i en kedjereaktion, och då är det rätt uppslukande.
Då tar man internetpaus...
Hehe... Jo, det var ju jag som antogs ha sagt just det där "Nu har Maja Lundgren verkligen visat vad hon går för!"
SvaraRaderaMen jag trodde ju inte ett ögonblick att nån trodde att det verkligen var jag. Jag brydde mig knappt om att dementera det ens.
"20.35 var inte jag!" var Zigge om jag minns rätt. Jag har ju elefantminne när det gäller vissa inlägg här.
Men jag har inte heller läst om det på länge, känslan sitter ändå kvar.
Känslan som är kvar är ändå att det blev nåt positivt av det. Och det tycker jag är det viktiga.
Hahaha... Det var ju riktigt roligt. Det kan ha varit dumt att jag tog bort de där fejkkommentarerna, jag tror några blev kvar men de flesta städade jag bort.
SvaraRaderaJo visst blev det nåt positivt av det till slut, det var ett eldprov på nåt sätt men egentligen, såhär i backspegeln, är det tänkbart att nick-kaparna mest skämtade aprilo. Det lär man förstås aldrig få veta...
Nu tillbaks ut, rätt skönt att värmeböljan lugnat ner sig.
hörni skämtare kom ihåg att alla spratt kan misstolkas. Men den där borde ju alla kunna skratta åt.
SvaraRaderaJodå. Det var en del. Ganska mastigt, alltså. Jag kan tycka idag att jag borde ha låtit de kapade kommentarerna vara kvar. Hur som helst, jag tycker inte att man ska hålla på och spåra IP-adresser. Jag tycker inte heller att man ska koppla in polisen, de har nog av reella hot att ta hand om och som läget är på internet så krävs det visserligen lagstiftning, men inte - tycker jag - så mycket för att införa restriktioner i anonymiteten, som andra saker som jag kanske får tillfälle att återkomma till. Det var inte kul när en anonym skrev ett inlägg i sin blogg som hette "Vad är det för fel på Maja Lundgren?", kul var det inte, men det var inget för polisen. Jag tycker att anonymiteten ska få vara kvar på nätet.
Hursomhelst ska jag läsa igenom inläggen så småningom, inklusive alla kommentarer, men för tillfället har jag låtit det bero.
SvaraRaderaAnonym 22.30 ("Ingrid Carlqvist")är kanske lite kul, men inte är det särskilt juste att låtsas vara någon annan (även om det är uppenbart för de insatta att det är fejk). Jag syftar alltså på detta att använda sig av någon annans namn för att driva med denna person.
SvaraRadera- tack maja - för att du skrev detta! (jag har gjort mej skyldig till att kommentera på lars gustafssons blogg på ett sätt som inte föll i smaken - hans reaktion var så som jag tycker oerhört överdriven - så överdriven så jag mår faktiskt illa av det ...)
SvaraRaderaIAMB: nej, jag vet - nu var det ju inte så allvarligt och dessutom övertydligt att det är ett skämt - men man ska inte göra så ändå. Så jag plockar bort den, ingen vill att folk skriver kommentarer i ens eget namn.
SvaraRaderaMarianne J: pja, reagerar vi inte alla lite överdrivet ibland? Det kan vara väldigt ovant, den här situationen är ju alldeles ny. Om man t.ex precis fått några jobbiga kommentarer strax innan kanske man överreagerar på något som inte var så illa ment? Men jag vet förstås inte vad det handlar om.
IAMB: sagt och gjort, raderat. Det här med att kapa någons namn är för övrigt lite värre än att kapa ett nick, kan man tycka. Även om det var småroligt.
SvaraRaderaFör övrigt även en annan skämtkapning raderad. Allt sådant undanbedes hädanefter å det bestämdaste.
SvaraRaderamaja - vi är alla människor - med allt vad det innebär - vissa människor har lätt att förstå varandra - andra mindre lätt - lg har inte lätt för att förstå en sådan människa som jag har jag förstått - men han känner mej ju inte - har tydligen fått för sig att jag är någon som jag själv ej uppfattar mej som - men mej gör det ju egentligen inte så mycket - trots att jag igår skrev här på din blogg att jag mådde illa av det - men det är övergående - värre katastrofer kan man råka ut för - men jag tycker du verkar vara en bildad människa maja - det har jag sagt på min blogg att det betyget kan jag ge dej - jag har oxå skrivet på min blogg att du är en favorit...
SvaraRaderaMarianne: Det är ju väldigt nytt allt det här, så jag tror att det bästa är att ta det lite med ro.
SvaraRaderaIallafall mellan varven.
SvaraRaderajag engagerar mej inte i andras bloggar - jag har fullt upp med att mata in alla intressanta inslag jag upptäcker på you tube och som andra besökare eventuellt oxå kan ta del av - det är inget måste - man har ju inte alltid samma smak - men det jag matar in på min egen blogg - det matar jag egoistiskt nog in för min egen del - jag kan när som helst gå in och återigen lyssna på allt som jag tycker har ett värde på ett eller annat sätt... - jag har ju inga följare öht - men pensionär nisse har på sin blogg 'nisses funderingar' mej med på sin blogglista - han och jag känner varandra 'blog wise' sen ett drygt halvår tillbaka...
SvaraRaderaMarianne: ja, visst är det fantastiskt? Man kan mata in saker man gillar, inte minst YouTube är ju en väldigt trevlig uppfinning! Schysst med nisses funderingar.
SvaraRaderaMaja det var bra att du red ut stormen. Tur att det finns en blogg som din, med olika infallsvinklar och tema av de mest varierande slag.
SvaraRaderaTack så mycket Cuben.
SvaraRaderajag grunnar fortfarande på det häringa - vem skrev att han bor i usa? - inte jag iaf! - jag vet att han h a r bott i usa - men han bor ju numera med sin nya hustru i stockholm - lite hänger man väl med i vad som händer och sker...
SvaraRadera