måndag 12 juli 2010

Unplugged

Är det sommar eller är det sommar? Jag har haft några riktigt härliga dagar, och det hoppas jag att ni också har.
En sidoeffekt av det här med Mexiko är att jag har börjat måla igen. När jag var fjorton var min högsta dröm inte främst att bli författare utan konstnär.






















Jag har tittat på de där tavlorna då och då med något slags nostalgi och en vag ånger över talanger som aldrig blev tillvaratagna. Att sätta upp en duk och plocka fram färg och penslar har känts som ett svårt projekt. De gånger under årens lopp som jag har gjort försök så har en elak röst sagt mig: det där duger inte alls, du har tappat all känsla för färg form och motiv, försök inte ens. Ganska orättvist.
Jag tror att det var Mexikos färger, och Frida Kahlo, som fick mig att börja igen. Helt opretentiöst, jag har inte större målartekniska kunskaper idag. Kanhända är det också paint och nöjet med att teckna tigerbossar som har avdramatiserat det. Mina ambitioner som väldigt ung siktade inte lägre än till att jag ville bli en av de allra största, man skulle inte kunna säga att jag var sämre än Leonardo... det som gör mig glad idag är åtminstone att även om det jag målar inte blir särskilt lyckat, så finns det en kolorit och ett formspråk som är eget, och som påminner om förr.
Vi får se om det kan bli ett litet tavelgalleri här så småningom, tills vidare får det bli tre stycken från 79. Fotona är lite suddiga och gör inte färgen helt rättvisa.
Det var året innan jag bodde i Rom. Jag gillar inte Facebook, får klaustrofobi av det, men en fördel med forumet är att jag har kommit i kontakt med gamla klasskamrater. Nu talar jag inte bara om romerska klasskamrater utan även svenska. Än så länge har jag bara "addat" en gammal romersk klasskamrat, trettio år har förflutit och på den tiden kallade jag mig Marianne.

27 kommentarer:

  1. Maja tavlorna påminner lite om skriet. Framförallt den första, vore trevligt om du kunde visa några av dina surealistiska tavlor o sidor. Kanske lite perspektive japonese och förklara det tredimmensionella i det två dimensionella planet.

    Leroy

    SvaraRadera
  2. Leroy: du träffar ganska fel när det gäller Edvard Munks Skriet, det är nog något du läser in. Till och med ganska svårt att begripa hur du kan se något sådant. Perspective japonese som du talar om så ofta är framförallt en geometrisk ploj och kanske inte ens konst, även om det självklart inte är helt lätt att dra en gräns mellan vad som är konst och vad inte. Jag kommer aldrig att "förklara det tredimensionella i det tvådimensionella planet". Vill du ha något sånt får du vända dig till new age-dimmorna.

    SvaraRadera
  3. Mina kommentarer försvinner, vad det nu beror på.
    Nä jag tänker inte på skriet eller perspective japonaise, det jag tänker är att i den åldern sprang jag runt och försökte slåss, och att du måste varit rätt ensam (man målar inte såna tavlor i fjortonårsåldern om man inte distanserat sig från sina jämnåriga och det måte ju betalas med ett pris).
    Andra kan tycka nåt annat men jag gillar tavlorna och om jag skulle ge dig ett råd så är det att skita i omdömen (de kommer ändå bara säga att det där är redan gjort) och köra för ditt nöjes skull.
    Ungefär som med tigerbossen.
    Skriet? Perspective japonese? Vilka jävla projektioner akta dig för folk som försöker pressa in dig i en mall,

    SvaraRadera
  4. Jag tycker ju att det är schyssta tavlor, inte bara av en fjortonåring.
    Godnatt.

    SvaraRadera
  5. Jag faktiskt nästan ångrar mig att jag la ut tavlorna i bloggen. De är nästintill heliga för mig och jag håller dem högt, lite som att jag vill skydda dem från omdömen och kritik, inte bara för att det är min fjortonåring jag vill skydda utan skapandet i sig. Nåja det finns många jag inte visat, konsten är lång och livet kort, vem vet hur det går i längden.

    SvaraRadera
  6. well maja, har du inte varit med om att folk säger att kvinnor aldrig kan vara originella eller nyskapande?
    Tro på din fjortonåring. Lyssna inte på hat eller beröm. Bara gör.

    SvaraRadera
  7. Leroy och hans perspective japonaise i alla väder. Oavsett vad det handlar om så säger Leroy social bas eller perspective japonaise och barnen får och lukten av barn och social bas och perspective japonaise. Sjuk snubbe?

    SvaraRadera
  8. Jag tycker det är ett kul uttryck på han med de sneda pelarna.
    Dags att nighta sig,

    SvaraRadera
  9. Leroy kan låta rolig men han är skitskum, lärt sig saker innantill som han rabblar, väldigt mycket som inte stämmer där.
    Han skriver inte om dina målningar utan om nåt annat, det är inte någon bra snubbe och döljer en massa.
    IGNORE.

    SvaraRadera
  10. "geometrisk ploj" - kan nog stämma och med nätet har sånt blivit vardagsmat. Det är rätt lätt att svänga till grejer på nätet (ingen kritik mot din tigerboss som känns lite taffligt operfekt trevligt skapad) men man kan använda sig av mallar och allt det här med genuint skapad har satts uhdnatagl. DET är för jävligt och DET hoppas ja g du bajsar på, för evigt.

    SvaraRadera
  11. Jättekul att se, och grattis till att ha tagit fram penslarna! Mycket intressantare än det jag åstadkom med pastellkritor under gymnasieåren. Ser jag rätt om jag får för mig att det är olja, inte akryl? Men hur bar du dig åt för att fånga det där "suddiga" skimret, som allting antar när det blir riktigt varmt och luften dallrar kring Medelhavet?

    SvaraRadera
  12. På dagen... :::)

    Det är exakt ett år sedan någonstans på en bloggsida till ett inlägg skrevs ett ”PS”:

    PS. Och så finns det förstås riddare i skinande vita rustningar som Leroy och [...] fast de blir väldigt generade om jag talar om dem på detta vis, men Göran Grip har skrivit en bok som heter Allting finns. Och det är alldeles sant. DS.

    Leroys kommentar var:

    den 13 juli 2009 10:45
    Leroy sa...
    Ja sanningen hinner alltid ikapp. Förr eller senare.

    Jo jag har läst "Allting finns", men även "Om inte om"- Av Bengt S.

    Leroy


    Och min kommentar:

    den 13 juli 2009 14:32

    valens sa...
    Ja [...], det verkar vara så...
    Här följer ett citat från en barn/ungdoms bok:
    "Om pappa vore läkare istället för lärare! Då skulle man sita i en bungalow på Kanarieöarna och inte i en insatslägenhet i Åkroken. Då kunde man ha sportbilar och..." [an. bokens baksida]

    Håller med dig [...]...
    Människan? Den enda man kan förändra är sig själv...
    För de fortfarande intresserade av barn/ungdoms litteratur föreslår jag Gaarders ”Sofies värld”... Då får man lite filosofi på köpet...


    *

    Men tillbaka till Majas tavlor... Jag kan bara hålla med en annan skribent här ovan: Andra kan tycka nåt annat men jag gillar tavlorna och om jag skulle ge dig ett råd så är det att skita i omdömen...

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. Anonym 03.00: hahahahaha. Ja det kanske jag ska göra för evigt, inte vet jag.

    Henrik: jo det är akryl. Jag jobbade mycket med soldis och såna grejer, jag har för mig att det heter legering när man drar ett tunt lager färg uppblandat med mycket vatten ovanpå andra färger.

    Valens: tack så mycket, jo jag tycker faktiskt dom är fina själv. Clam: heh nej jag tror inte det handlade om utsatthet utan snarare apoteos, det var nog tänkt som en Venus tror jag. Jag målade rätt mycket nakna damer överhuvudtaget men det är kanske inte så konstigt eftersom det kryllar av sådana i kosthistorien, jag menar konsthistorien (inte historien om hur rovorna ersattes av potatis, jag tänkte på det när jag åt lunch att mycket kom från Amerika: tomater, potatis, kaffe, men sill och bröd fanns det ju iallafall tidigare och Fun Light uppblandad med mineralvatten,

    SvaraRadera
  15. - det är jätteintressant att se din konst - jag är konstintresserad - alltså inte enbart poesi-intresserad - jag gillar målningen högst upp till höger - färgerna säger en hel del... (konst - egna målningar - liksom poesi - är själens uttryck - därför ej 'fy skam' - förlåt uttrycket...)

    SvaraRadera
  16. Jag har för mig att ynglingen framför pelarna var tänkt att vara Caligula. Jo, pelarna är sneda och togan är ingen toga utan bara nåt som hänger lite, men jag tycker inte att det gör något.

    SvaraRadera
  17. Jag tycker att ser ut lite som Carl Kylberg (inte den första).
    Fina grejor.

    Lavering är ordet du är ute efter, tror jag.

    SvaraRadera
  18. Maja!

    Det var lutningen på huvudet, placeringen av kroppen och samt objektets storlek i förhållandet till helheten. (Det gyllene snittet) som fick mig att tänka på Munchs "Skriet". Jag tyckte målningarna var bra.

    Att det sen verkar finnas de som hakat upp sig och retat sig på en del man skrivit är väl som det är.

    Men om man lägger två olika versioner på varandra så ser man transparant skillnader eller likheter.

    Lite som Valens så korrekt kopplat.

    Ha en trevlig sommar. Måla gärna mera.

    SvaraRadera
  19. Leroy: du behöver inte skriva oinloggad när jag har rutit, det är säklart helt ok att du skriver här. Jamen då fattar jag kopplingen till Munchs skriet och självklart är det upp till betraktaren! Valens har ett hästminne och framförallt dyker han mycket och fiskar upp saker från bloggens havsbotten.
    Claes: tack så mycket! Ja just, det heter ju lavering, legering är ju något helt annat, haha.

    SvaraRadera
  20. Fast det gyllene snittet stämmer varken i det eller ena andra fallet.
    Om vi skall vara sådana.

    Man kanske skulle börja måla igen. Fast absolut inte akryl, värdelöst, men alla får testa sig fram. Finns fingerfärg fortfarande?

    SvaraRadera
  21. Claes: hehe, nä men man kan ju projicera lite även på tavlor.
    Ja jag tycker absolut att du ska börja måla igen.

    SvaraRadera
  22. Jag tycker inte akryl är värdelöst, det är ju lättare att måla i akryl än i olja... men det är klart att inga riktiga konstnärer nedlåter sig till akryl, *S*

    SvaraRadera
  23. Hoho, man kan ta en bit grillkol och måla med eller något annat och det blir stunsigt som tusan. Vad man nu är ute efter.

    Men om man är intresserad av lavering och vibrerande färger och så är det ungefär som att man har lagat mat och är bra på sin gryta och sin kyckling och sedan upptäcker att blanda vitlök i allt inte är en bra idé, liksom att försöka få till en bra grå färg av den svarta tuben och den vita tuben.

    Man kan snöa in på sådant. Huvudsaken är att det är kul.

    SvaraRadera
  24. Marianne: tack! jo jag gjorde en del dramatiska landskap, lite expressionistiskt sådär. Annars var det nog renässansmåleri och impressionismen jag gillade mest.
    Claes: grillkol? Ja man kan ju ta en biff också från grillen och få en riktigt härlig flottig fläck, och dutta lite färg runt.
    Att endast använda svart och vitt för att få grått, nä... aldrig.... Det här med lavering minns jag att det var lite rysk roulette, som sagt det kunde bli som att man plötsligt la till en krydda så att tillrättningen inte var god längre.

    SvaraRadera
  25. Leroy gjorde ett tappert försök, men... det förblir ett försök...

    Trots semestertider har jag fullt upp med en hel del alldeles för viktiga än ouppklarade affärer...
    Men jag fick några minuter över trots allt...

    Det är bara att lyssna...Njuta i lugn och ro i nattens tystnad utan rädslan om att få sina cirklar rubbade...

    I know nothing about fishing
    But just watch me go

    And when my time has come
    I will look back and see
    Peace on the shoreline
    That could have been me…


    Go natt :)

    SvaraRadera
  26. Det är intressant att du tror att ynglingen framför pelarna var tänkt som Caligula. Om mitt minne är korrekt så gick "Jag Claudius" på TV året innan, alltså 78.
    Kan det ha varit en inspirationskälla månne?

    SvaraRadera
  27. Just precis, 19.11. Jag tyckte väldigt mycket om Jag Claudius och blev fascinerad av de där kejsarna. Det var ju ganska morbida historier också och det tilltalade väl mitt skräckromantiska sinne.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)