torsdag 30 juni 2011

Mustafa Cans drevkonsult

... kanske jag kan bli. Jag ska försöka komma åt att läsa novellen som det stormar om. De få utdrag jag läst är betydligt mindre illa än mycket av det som det kulturella etablissemanget godtar och blundar för, iallafall enligt mitt tycke. Åsa Linderborg har fattat hötjugan, well well well. Can tar större risker än låt oss säga Johan Jönsson, Knasgård eller Vertigomannen, och därför kan det vara intressant att sätta sig in i vad han gör. Så det ska jag göra.

Tillägg:

Det här som jag hittade är iallafall varken sextrakasserier eller straff....., utan uppenbart politisk/litterär satir i Vertigostil. Det är till och med tydligt att det handlar om en fantasifigur ("dök upp ur mitt inre").

"Det var då, medan trikken krängde fram mot mitt hotell och ännu en ensam kväll, som Siv dök upp ur mitt inre. Hennes uppenbarelse var så påtaglig att jag föreställde mig att jag skulle kunna ta på henne om jag bara sträckte ut handen. Hon stod bredbent framför mig och pullade sig med ena handen, i den andra hade hon ett invandrarpolitiskt kompendium med rubriken: ”Tusen i året – for Norges fremtid”. Att se Siv läsa politiska dokument samtidigt som hon tillfredsställde sig själv fick mig att ropa hennes namn högre. Siv sneglade på mig över pappren och sa leende:

- Ah, min favorittinnvandrer.

- Gärna, Siv, svarade jag. Gärna!"

130 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Han har varit deras invandrarnallebjörn. Samtidigt finns det väldigt mycket xenofobi och så kallad svennighet inom den vänstra flygeln av etablissemanget.
    Framförallt är det väldigt olika villkor för den som ingår i ett "stall" och den som inte gör det. Man bör tillhöra en gruppering eller ett kotteri, och med det följer att aldrig kritisera någon i det egna ledet.
    Hur som helst, jag vet inte hur novellen är i dess helhet. Däremot tycker jag att Åsa Linderborg är en jäkla hycklare. Men men. Jag ska försöka jobba lite också.

    SvaraRadera
  3. Inget är sig likt. Jag håller på med Knasgårds tvåa nu. Kan högerspöken vara ytligare? Jisses...
    Några pip trillade in i DN, efter toklanseringen där. Men annars, nej till och med Ola Larsmo som brukar vara hyfsat humanistisk föll halvt i trans.
    Riskabelt för Mustafa Can om han får Aftonbladet emot sig. Han gör kanske en Vilks fast tvärtom.
    Zigge

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Jag måste läsa novellen i dess helhet, även i anledning av debatten jag ska medverka i.

    SvaraRadera
  6. Clam: ja det är nog ett svärmodersuppror, men det är också tänkbart att Can trodde att det var helt ok och skulle uppskattas av svärmor. Eftersom så mycket annat är helt ok.

    SvaraRadera
  7. Zigge: Nils Schwartz föll inte i trans.

    SvaraRadera
  8. Eller Jenny Tunedal.
    Hur som helst: Almedalsdebatten kommer att bli svår.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Har du en länk? Jag har halltså inte hittat den i dess helhet.

    SvaraRadera
  11. Orsaken till att det är så svårt att säga någonting principiellt om yttrandefrihet, är att språket är pragmatiskt och saker betyder olika grejer i olika kontekzter.

    SvaraRadera
  12. å fy sjutton, kontekzter. Och det är inte ens speciellt varmt. Glöm inte att klicka på teckningen med tigerbossen nedan, den är ännu finare stor.

    SvaraRadera
  13. Det här som jag hittade är iallafall varken sextrakasserier eller straff....., utan satir i Vertigostil.

    "Det var då, medan trikken krängde fram mot mitt hotell och ännu en ensam kväll, som Siv dök upp ur mitt inre. Hennes uppenbarelse var så påtaglig att jag föreställde mig att jag skulle kunna ta på henne om jag bara sträckte ut handen. Hon stod bredbent framför mig och pullade sig med ena handen, i den andra hade hon ett invandrarpolitiskt kompendium med rubriken: ”Tusen i året – for Norges fremtid”. Att se Siv läsa politiska dokument samtidigt som hon tillfredsställde sig själv fick mig att ropa hennes namn högre. Siv sneglade på mig över pappren och sa leende:

    - Ah, min favorittinnvandrer.

    - Gärna, Siv, svarade jag. Gärna!"

    SvaraRadera
  14. http://www.forlagsliv.no/blog/2011/06/28/gjesteblogg-mustafa-can/

    Maja, kan tänka mig att du har rätt. Har alltid gillat Can, fin bok om mamman, med stor känslighet. Dock får jag väl lov att säga att den här texten lämnade mig rätt oberörd. Eller äh, orkade inte läsa klart.
    Men kanske är det också så att han faktiskt känner en sorts underläge, trots att ingen kan tro det, gentemot de här xenofoberna. Hyperlitterär med flera varvs skruvning har jag aldrig uppfattat honom som, så om det är ambitionen sköt han nog bredvid målet. Eller sig i foten. Eller Siv i - äh.

    Svinto

    SvaraRadera
  15. Svinto: jo jag har läst hela nu. Det är satir, jag blir personligen inte ett dugg upprörd. Han är nog rätt inspirerad av Vertigo tror jag. Den är lite för lång, men riktigt rolig ibland tycker jag.

    SvaraRadera
  16. Inte hyperlitterär med flera varvs skruvning kanske. Men iallafall lite som Swifts A Modest proposal.

    SvaraRadera
  17. Sen ska jag erkänna att jag faktiskt inte läst några av hans andra böcker.

    SvaraRadera
  18. Kul att du tittar in förresten, Svinto.

    SvaraRadera
  19. Det är ju Vertigo. Fast mer relevant som provokation.
    Zigge

    SvaraRadera
  20. Jag blir inte heller upprörd, och det brukar jag bli av antifeminism. Kanske skulle jag känna det annorlunda om jag vore Siv Jensen.

    Vilka är "Jönsson och kompani"?

    SvaraRadera
  21. "Antifeminism och kvinnoförnedring" skulle jag skriva. Vilket jag alltså inte tycker att det handlar om.

    SvaraRadera
  22. IAMB: Jag har testat med att sätta in mitt eget namn och lyckas inte bli riktigt upprörd då heller. Inte som det är utfört. Fast det blir ju en annan sak, då skulle man få ersätta det partipolitiska programbladet med nåt annat.
    Jo, Johan Jönsson och kompani - lite svepande uttryckt, men det finns annat, av betryggande helnordiska författare, som jag tycker är antingen lite lätt obehagligt eller tom, meningslös provokation. Ska leta reda på citat vid tillfälle.

    SvaraRadera
  23. Nej, jag tycker inte heller att det handlar om antifeminism och kvinnoförnedring. Men sånt finns det på annat håll.

    SvaraRadera
  24. Signaturen "Noboytoy" betonar att minsann inte bara invandrare utan även svenska män kan uttrycka sig kvinnoföraktande. Men sen är hon så arg att hon skriver att Can "kan ta sig i sin muslimska, håriga röv och vända den mot Mecka..."

    Det är väl kanske detta det handlar om. Att s a s vara den där personen med den håriga röven. (kanske inte så elegant uttryckt)

    SvaraRadera
  25. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  26. Clam: Vad menar du med personligt? Rånarluva?

    SvaraRadera
  27. Clam: om satiren är så lyckad vet jag inte, men satiren eller försöket till satir uppfattar jag som mer än machovulgig och innehållande mobbning. Jag läser novellen som (försök till) satir över synen på män från Mellanöstern som smutsiga och äckliga, jämfört med de rena ur-nordborna.

    SvaraRadera
  28. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  29. Clam: "Vi kan i k k e tillate at disse muslimske forhudene slenges rundt som stinkende smittebomber som forsøpler og forurenser vår norske natur.
    Det vil vi ikke a k s e p t e r e!"

    Till exempel.

    SvaraRadera
  30. "Då läser du det inte ur själva texten" - hoppsan, här har vi en som vet.

    SvaraRadera
  31. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  32. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  33. Maja; tycker du Vertigos böcker är sexistiska förresten? Klittydeckarna? Jag undrar för jag tycker de är rätt roliga. Men antar att man skulle kunna ta anstöt, det är politiskt och smädande och alla är liderliga.
    Zigge

    SvaraRadera
  34. Clam: Om jag då skulle säga dig att mitt omdöme är osvikligt?
    Zigge: nej jag tar inte anstöt av Klittydeckarna.

    SvaraRadera
  35. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  36. Tror du att Jonathan Swift åt barn?

    SvaraRadera
  37. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  38. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  39. Han driver ju med föreställningar om muslimer. Det är helt solklart. "De ligger med våra kvinnor, dessutom är de sexister", det är rätt kul också. Om han inte varit muslim skulle ingen blivit arg.
    Zigge

    SvaraRadera
  40. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  41. "- Ah, min favorittinnvandrer.

    - Gärna, Siv, svarade jag. Gärna!"

    Å, jag ser mycket satir och ingen sexism.
    Men det är förstås olika.
    Gonatt

    SvaraRadera
  42. Jo, det där med muslimer eller judar som ligger med ariska kvinnor är (som Zigge skrev) en av de djupaste rasistiska farhågorna. Därför är det många som försöker göra om det hela till en våldtäkt. "Straffk....", "Banka vett och sans ur..." "Går till våldsamt angrepp".
    Aftonbladet, en fascistoid tidning där det fullständigt kryllar av rassar (Håkan Jaensson var t.ex mycket rasistisk och han var långtifrån ensam om det) verkar gå i spetsen, och det kan bli rätt farligt för Can, Linderborgs populistiska artikel är en sån som kan dra igång galningar.
    Nu när vänstern vittrar sönder kommer allt sånt där fram. Det är lite som i forna Jugoslavien.
    Och det här handlar om människor som är beredda att ta till kulsprutor för att försvara sina villor och sin djupa främlingsfientlighet.
    Så det var modigt av Mustafa Can.

    SvaraRadera
  43. Sivan kan inte ha sett det som en våldtäktsskildring, och det är svårt att tro att hon tog illa upp.
    Jag ska berätta lite mer om Aftonbladet senare, och för övrigt är det dags att leta reda på lite fler citat ur Jönsson och Knausgård, alla natural born racists tuppjuck.

    SvaraRadera
  44. Helle Klein var hedersjude på Aftonbladet, i praktiken var hennes viktigaste uppgift att rensa Håkan Jaenssons artiklar på antisemitism. Det var i och för sig nästan rörande. Han var orolig för att den skulle synas, så Klein fick kolla igenom artiklar i ämnen i den stilen, för att plocka bort antisemitism.
    Jag upptäcker med jämna mellanrum att personer jag tycker hyfsat bra om har sverigedemokratiska åsikter samtidigt som de tror att de är upplysta och fördomsfria och för invandring. Det är en farlig situation, när det är alltför stor skillnad mellan vad folk säger offentligt och privat, eller vad de tänker och säger, eller vilka innantilltankar och innantillåsikter de rabblar medan de inte ens känner de verkliga tankarna som dånar därunder, då kan de plötsligt stå med blodig kniv och ropa jude, muslim.

    SvaraRadera
  45. Jag är inte ett dugg förvånad över Åsa Linderborg, hon är sorten som skulle kunna äta middag med vilka diktatorer som helst.

    SvaraRadera
  46. Apropå det här med förhudar, hehe - jag har för mig att det finns en tradition av förhudsskämt. Iallafall är det roligt i Joseph Hellers "Gud vet" - en parodi på gamla testamentet.

    SvaraRadera
  47. Mediedrev är det inte. Det är på nätet folk är förbannade. Annars är det väl bara i Aftonbladet. Beror det på att:
    1. Mustafa Can har många kompisar på redaktionerna
    2. Kulturjournalister är vana vid Vertigosatir
    3. Kulturjournalister är inte på hugget för att de har semester
    4. Kulturjournalister är sexister
    5. Siv har ringt runt till chefer i Sverige och bett att de lägger locket på
    6. Ditt blogginlägg förvirrade kulturjournalisterna (en del hänger väl här)
    7. Nåt annat
    8. Alternativ 8
    9. En till
    10. Valfri
    Zigge

    SvaraRadera
  48. Jag säger som Beatles: number nine... number nine... number nine...
    (Gillar det vita albumet men när den låten kommer - "å nej, det är number nine!" - slänger jag mig på cd:n

    SvaraRadera
  49. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  50. Fast jag tycker ju helt enkelt att novellen är väldigt rolig och raffinerad... Det glöder om den. Däremot har jag inte läst något annat av Mustafa Can.

    SvaraRadera
  51. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  52. Hej på er. Nu har jag också läst novellen och funderar som bäst på varför jag inte heller tycker att det handlar om förakt för dumma blondiner... Det känns som om jag borde tycka så. Jag har ingen aning om hur Mustafa Can är som människa, han kanske är manschauvinist, men satiren känns mer som en rykande närkamp, där föreställningar om omskärelse och sexuellt vidlyftiga muslimer är inflätade i erotiken. Jag fnissade. Men jag har sett att det finns de på nätet som läser det helt bokstavligt att Can skulle ha lägrat tusentals kvinnor, de tror att det är sant och att han skryter med det. Då undrar jag hur det står till med läskunnigheten och humorn i landet. Men smaken är olika, och syftet måste ha varit att provocera och utan ilskna reaktioner hade det blivit platt fall... Mariannesson

    SvaraRadera
  53. Ja, smaken är olika.
    Jag antar att det kommer fler artiklar om saken.

    SvaraRadera
  54. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  55. Maja Lundgren är så upptagen med att älta inbillade oförrätter att hon inte reagerar när en muslim - ja, det spelar trots allt en viss roll att Mustafa Can är muslim, med tanke på islams kvinnosyn och allmänna värderingar - begår ett fasansfullt övergrepp på en kvinnlig politisk motståndare. Nej, istället är det hos svenskarna som felen ska sökas och finnas. Ständigt hos svenskarna. Sila mygg och svälja kameler, någon?
    Åsa Linderborg har helt rätt: den här typen av övergrepp får inte tolereras.
    Men det är väl inte att undra på att Maja Lundgren gillar det. Privilegierade intellektuella med många väderkvarnar. Hämnd och namngivning. Skillnaden är att Lundgren ger sig på män som hade oturen att hamna i bingen med henne.
    Vertigo nämndes. Ett pubertalt förlag kan man tycka. Men det finns flera skillnader. Den litterära nivån är en helt annan än i Mustafa Cans taffliga och föraktfulla porrnovell. Men det viktigaste är att det inte
    är ett religiöst förlag. Det är just kombinationen av moraliserande
    och sexuellt våld som gör Mustafa Cans novell så otäck.
    Anonymous

    SvaraRadera
  56. Svarar längre vid tillfälle.

    SvaraRadera
  57. Alltså, jag ska även läsa om novellen vid tillfälle. Jag tyckte att den var såpass komisk att det inte gick att ta illa upp, men självklart kan den läsas på flera sätt, och även väcka anstöt.

    SvaraRadera
  58. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  59. Å, det går väl bra att komplicera ytterligare. Förnedringslusta och farligt omoget förhållande till sex - vuxet förhållande till sin egen manlighet... Ställer du de kraven på litteratur i stort?

    SvaraRadera
  60. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  61. Intressant diskussion. Men den går faktiskt inte att koppla loss från Vertigosatiren. Han måste ju ha fått inspirationen därifrån. Anonymous säger att det är skillnad eftersom Can är muslim. På ett sätt kan man ju säga det. Det borde inte gå att göra sexuell kristen satir heller. Men det är ju där spänningen i novellen är. Klart det är ett tabubrott. Men novellen är ju inte självbiografisk. Det är ju så totaltydligt att det är litteratur. Och man kan inte kräva av litteraturen att den ska skildra ett vuxet förhållningssätt. Det är ju pinsamt. Om föremålet för satiren känner sig kränkt har hon all rätt till det. Det kan inten säga att hon inte borde. Eller att hon är pryd eller moralist om hon personligen känner sig kränkt. Att jag inte tycker att det är sexism kan ju bero på tusen olika saker. Till exempel att jag är sexist. Eller att jag läst för mycket porrsatir.
    Zigge

    SvaraRadera
  62. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  63. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  64. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  65. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  66. Vet inte om jag är en skönande direkt. Men du verkar ju vara rätt fyrkantig i huvet.
    Zigge

    SvaraRadera
  67. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  68. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  69. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  70. Nähä, och vem har gjort det? Har IAMB undvikit det politiska? Har Maja det? Det ska bli intressant att läsa en sociologisk rapport om varför Maja har fel och pöbeln rätt. Rasisträbock som inte ens vågar uttala ordet muslim.
    Zigge

    SvaraRadera
  71. Ni hade förstås kunnat fortsätta här i natt också, det hade varit kul med lite sköna invektiver till frukost. Klart man inte kan diskutera detta utan bråk (får ett minne av "We shall overcome...")

    SvaraRadera
  72. Och apropå konsensus, socialstyrelsen rekommenderar och lugn och ro, så läste jag en krönika av en av Sveriges dammigaste kritiker där hon skriver att hon inte läst Strindberg förrän nu. Om det nu inte är ett skämt så är det signifikativt, kulturjournalistikens död har många andra orsaker - brist på egentlig bildning en, överskattning av populärkultur en annan, kameraderi en tredje (typ suga av Paulrud som en genväg i karriären), konsensuskrav en fjärde, klass som ett mode utan att klassfrågor erkänns på allvar en femte, brackighet och bekvämlighet en sjätte, dekadens och hyckler i en sjunde och så vidare...

    SvaraRadera
  73. ... många andra orsaker än att en enfaldig kulturdammråtta inte läst Strindberg, skulle det stå.

    SvaraRadera
  74. Hitler i en sjätte och Hyckler i en sjunde.

    Det här med tankens horor (Myrdals gamla uttryck) har jag alltid funderat över varför det är fel, det borde heta tankens hallickar istället. Eller tankens torskar.

    SvaraRadera
  75. Maja: hur kan man skriva så om en som är död? (Paulrud).
    Sådana här saker är fruktansvärt spännande och intressanta, det tycker jag också, men jag undrar ändå. Vilka överväganden du gör.

    SvaraRadera
  76. Eller jag kanske inte är tillräckligt påläst. Han kanske har skrivit så mycket om det själv, att det framstår som oundvikligt att någon skulle ha fått fördelar för att ha gjort diverse saker (åt, med?) honom. Även om jag antar att han inte medgett detta i klartext.

    SvaraRadera
  77. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  78. " Helle Klein var hedersjude på Aftonbladet "
    * fnissar upp kaffet i näsan *
    Det är sånt och annat som gör att jag ständigt återkommer som läsare av bloggen. :-)

    G

    SvaraRadera
  79. IAMB: "De mortuis nihil nisi bonum" jag vet - framförallt gällde detta de nyligen avlidna, om jag fattat det rätt. Det är klart att inte Paulrud, som inte ens kan försvara sig, ska få representera allt dubiöst som försiggick och med intill förvissning gränsande sannolikhet fortfarande pågår. Dessutom är jag inte hundra på att det stämmer. Det är helt enkelt en andrahandsuppgift. En mycket ironisk kvinnlig kulturjournalist som off the record, under stormen kring Myggor och tigrar, föreslog att hon och några andra kvinnliga kulturjournalister gemensamt skulle skriva en artikel i DN som hette: "Alla vi som har sugit av Anders Paulrud". Hon tyckte det var roligt, det gjorde inte jag. Hur som helst, hon påstod att Paulrud brukade sikta in sig på flickor som kom från landet för att göra kulturkarriär i Stockholm. Vem som hade mest fördel av det vet jag inte, antagligen Paulrud eftersom han brukade få lysande recensioner.
    Grynna: ja, jag tycker också att det där med hedersjude var roligt.

    SvaraRadera
  80. Jag visste inte att han var sjuk när jag skrev Myggor och tigrar förresten. Men jag tror inte det hade gjort så stor skillnad.

    SvaraRadera
  81. Här går det hett till vill jag lova! Det var värst vad man från vissa håll går åt Clam med tillmälen. Jag tänker inte ge mig in i debatten utan vill bara symboliskt klappa om Clam och säga "ta inte åt dig för mycket nu".
    Fyrkantig i huvet, rasistträbock...hmm. Tror jag inte alls att Clam är.

    Min egen reaktion på Cans text kan väl sammanfattas med en gäspning. Jag blev inte särskilt upprörd eller ilsken. Vid första läsningen i går morse orkade jag bara läsa hälften, eftersom jag tyckte den var så tråkig och ganska barnslig. Men men, smaken är olika.
    Jag kan däremot förstå vad Clam menar med att det är skillnad om man ser det som litteratur enbart, eller om man utgår från läsarnas eventuella reaktioner. Så värst många läsare av Dagbladet i Norge kommer knappast att utbrista "åhh...Vertigomannen, så genialt"

    Nå, mer har jag inte att säga om saken eftersom den inte engagerar mig så värst.
    Jo, den här länken kan vara intressant i sammanhanget.
    Jeg pulte Siv jensen i rompa

    SvaraRadera
  82. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  83. Zigge brukar vara ett brushuvud, och eftersom ämnena är ganska heta så... Tja. Jag ville inte gå emellan för mycket. Ingen är helt orasistisk, precis som sexismen finns lite överallt, det är min övertygelse. Och om man försvarar spex med negerslavar, varför inte stå ut med upp-och-nervända världen på det här viset? När det gäller förnedring och dylikt kommer jag också att tänka på min Julia Felix i Pompeji.
    Men nu menar jag att det blir en annan sak om det redan finns en (kanske fler?) sexnoveller med Siv Jensen (och den norska tyckte jag var plumpare och politiskt lamare - den skulle jag beskriva som mer entydigt sexistisk). Men det kan man förstås se på olika sätt. Jag tror att jämförelsen med Vertigo - som Anonymous också var inne på - är relevant, inte för att man ska ropa genialiskt utan tvärtom kunna testa sig själv: blir jag mer upprörd om en muslim skriver så här än en garanterad urnordbo?

    SvaraRadera
  84. Men det kommer väl fler artiklar om saken, jag tror att folk har blivit lite förvirrade.

    SvaraRadera
  85. Zigge skrev: "det kanske beror på att jag är sexist": till hans försvar vill jag säga att han sökte inom sig själv efter fel också, plus att han betonade att han förstår om Siv Jensen känner sig kränkt.

    SvaraRadera
  86. Studenter är studenter. Det är deras natur att vara pubertala. De visade inte att de var rasister med sitt upptåg. De visade att de var unga. Vuxna människor gör sig av med sådant. Jag tillhör dem som tyckte att Pompeji var infantil och omogen.
    Anonymous

    SvaraRadera
  87. Det är bra med tydlighet, hehe.
    Spring i dörrar hör nätet till.
    Taket bör vara hyfsat högt, så att det ekar när folk springer och smäller i dörrarna.
    Däremot har jag fått lite samvetsbetänkligheter om Anders Paulrud. Jag tyckte faktiskt om honom. Så kan det vara. Han ska inte ha tagit så illa upp av Myggor och tigrar, även om han tyckte att den var orättvis. Den latiska sentensen är nog rätt bra. Men jag tror att det behövs en del förändringar fortfarande i den lilla, alltför klaustrofobiska kulturvärlden.
    Ungefär så.

    SvaraRadera
  88. Oj, du kan plocka bort mina kommentarer om de var så kränkande att diskussionen stendog.
    Zigge

    SvaraRadera
  89. Mustafa Cans novell kommer onekligen i ett annat (ofördelaktigare) ljus när man ser att det finns fler liknande historier skrivna om Siv Jensen. (Jag har inte orkat läsa pulte-i-rompa-historien.) Men det är ju ologiskt - hans "satir" blir väl varken bättre eller sämre för att det finns annat skrivet om samma person - särskilt om han kanske inte kände till detta? Jag föreställde mig nog när jag läste Cans novell att den var en reaktion på att han känt sig föraktad och nedvärderad av Jensen och hennes parti(detta vet jag iofs ingenting om) och jag tyckte inte att novellen innehöll aggressivitet, annat än i just detta att ta sig rätten att placera en namngiven person i en sexuell situation. Om en kvinna av utländsk härkomst skulle känt sig kränkt av en främlingsfientlig man, - skulle hon då skrivit en satirisk historia om vad hon gjorde med denne man i sängen?
    Å tredje eller elftifjärde sidan - kan man klandra någon för att han använder sig av sina möjligheter till berättigat "ge-igen" - om det nu förhåller sig så? Eller är detta ett skamgrepp som aldrig är berättigat?

    SvaraRadera
  90. Jag har inte heller inte orkat läsa hela pulte-i-rompa-historien, om jag nu får vara skönande ett tag så tyckte jag att den var litterärt sämre... Att sammanflätningen med det partipolitiska programmet var bättre genomförd i Cans novell, att det var tydligare att det var fiktivt (när Can säger att det är konst vet jag att han kan dra på sig ett annat slags raseri, ungefär på samma sätt som Anna Odell, det uppfattas då gärna som snobberi), att distansen till och spelet med föreställningar om muslimer är elegant, om jag får säga så utan att det verkar snobbigt, samtidigt som det grova går över gränsen på ett sätt som inte bara är dumplumpt som jag tycker att det är i norska storyn, utan karnevalisk. Upp-och-ner-vända-världen. Han resonerar kring dominans och underordning, eller berättarjaget gör det kanske man ska säga. Om det någonsin är försvarbart att placera en namngiven person i en sexuell situation är en principfråga, den är förstås svår den också.

    SvaraRadera
  91. Jag vet inte med att plocka bort kommentarer - det är ju en svår fråga.

    SvaraRadera
  92. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  93. Egentligen borde man bara kunna heta hedersjude som specialinbjuden icke-jude i ett judiskt sammanhang.
    Man kanske kan säga artikelstädjude istället.
    Helle Klein var Aftonbladets artikelstädjude. Mycket högavlönad, dom är ju giriga dom där hehe.

    SvaraRadera
  94. clam: jaja... men varför tycker du "Jeg pulte Siv Jensen i rompa"-novellen är bra?

    SvaraRadera
  95. "Och om man försvarar spex med negerslavar, varför inte stå ut med upp-och-nervända världen på det här viset?"

    Jag står ju ut med den! Jag har inte sagt nåt annat. Men nån skyldighet att tycka att novellen är rolig känner jag däremot inte. Sånt kan inte tvingas fram.

    SvaraRadera
  96. ok då backar jag bandet och frågar clam nåt som han borde kunna svara på istället för att fega ur: "Ingen ont med skönande- eller estetperspektivet, men det finns flera"

    OK, då blir det favorit i repris: hur kan clam påstå att jag eller Maja är rädda för att prata politik?
    Skulle förresten gärna också vilja veta varför han tycker "Jeg pulte Siv Jensen i rompa"-novellen" är bra. Varför inte den norske författaren borde gå i krisgrupp för män.
    Kan man få ett svar eller kommer han gömma sig bakom Åsa Linderborgs kjolar igen?
    Zigge

    SvaraRadera
  97. Åsa Linderborg tycker ju inte ens sådär. Hon är populist i den där artikeln. Zigge

    SvaraRadera
  98. Zigge (och iofs Maja också): när man börjar prata om vad andra "egentligen" tycker och inte tycker, är man väl ute på rätt hal is???

    SvaraRadera
  99. Aud Djupaudga: jomen det är självklart. Man ska inte försöka gilla saker man inte gillar. Och ingen är skyldig att delta i diskussioner som man uppfattar som too much (Zigge får med andra ord en varning).
    IAMB: Egentligen är mycket hal is - samtidigt som "egentligen" väl är motorn i mycket tolkning. När man anklagar någon för att vara politiskt korrekt, till exempel, brukar det utgå ifrån att "egentligen tycker den och den personen inte det som den säger".
    Eller: den här romanen betyder egentligen att författaren borde läggas in. Eller: nu har den och den verkligen avslöjat vad den egentligen tänker och tycker.
    Riskabelt.
    Återkommer

    SvaraRadera
  100. När jag skriver "artikelstädjude", till exempel, så känner jag mig otroligt säker på att inte vara antisemit - men hur kan jag vara så säker på det? Jag känner mig lugn med att jag skämtar med en något komisk situation, som i grund och botten (egentligen...) nog handlade om en rädsla för att inte riktigt själv ha koll på vad som var israelkritik och vad som var fördomar. Och det är ju i grund och botten bra att vara medveten om att det inte är så enkelt.

    SvaraRadera
  101. Nättroll som Zigge ska man alltid ignorera. De kan bara uttrycka sig med personangrepp.
    Maja har visserligen en del intressanta resonemang, men faktum kvarstår att två fel gör inte ett rätt. Nu har det blivit tre fel (nej, den norska novellen är inte heller acceptabel).
    Vad får man skriva om namngivna personer? Det är där fokus i diskussionen måste vara.
    Anonymous

    SvaraRadera
  102. Ajaj kapten, då ber jag tusen gånger om ursäkt. Innan jag drar för alltid (tycker clam är för falsk att snacka med): jo det drar ihop sig till präktigt mediedrev mot Mustafa Can också. Svenska Dagbladet igår gör som dom gjorde mot Maja, satt in en bild där han ser konstig ut. Det är så det brukar vara. Och så är det det samhällsfarliga perspektivet på det (underförstått, Mustafa Can bekräftar fördomar om muslimer och det är inte konstruktivt. Inget om den norska novellen). Vet inte om Maja gör honom en tjänst eller otjänst med det här inlägget, men...
    Hej för jämnan,
    Zigge

    SvaraRadera
  103. Jag håller på att förbereda mig för Almedalen och måste hålla mig borta från bloggen för att kunna koncentrera mig. Jag kommer att svara när det lossnar tid. Zigge: om man får tidningsredaktionerna emot sig och anses vara en okonstruktiv samhällsfara, kan det bli hursomhelst. Medan den verkliga omoralen pågår ostört. Så ser jag på det. Synd att du drar, men världen är stor. Ni får gärna fortsätta diskutera annars.

    SvaraRadera
  104. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  105. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  106. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  107. Du skriver att författaren har ansvar för reaktioner som inte grundar sig i texten, utan även för läsarens egna associationer till rånarluvor och terrordåd. Och att ifall författaren har räknat med detta, så har han gjort det för att göra ett slags muslimsk statskupp i ett oförvitligt folks namn. Däremot gillar du de norska råa tagen med en kvinnlig meningsmotståndare.

    SvaraRadera
  108. Maja,
    Jag tycker nog att du tangerar det antisemitiska med dina kommentarer om Helle Klein. Byt jude mot neger. Städneger. Hedersjude är väl i regel använt (nedlåtande) om en person som inte är av judisk börd, lite som "judeälskare" eller "judekramare". Är Klein av judisk börd så är det väl dessutom riktigare att säga judinna.
    Och när du säger att "de är giriga" så ÄR du över gränsen.

    Svinto

    SvaraRadera
  109. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  110. Svinto: det är svårt med de där kommentarerna som man av sammanhanget förstår att de är rent blajblaj - dvs bara menade att vara fåniga och dessutom då och då driva med fördomar eller gamla schablonföreställningar. Så uppfattar jag Majas kommentarer med enstaka ord innehållande "Jude-". Jag skulle själv aldrig våga skriva något sånt, eftersom jag är mycket rädd för att uppfattas som antisemit eller rasist. Men, det kanske är som Maja skriver, att det är judisk humor. Funkar den bara om det är en person av judisk börd som levererar den?

    SvaraRadera
  111. Jag vet inte om Maja Lundgren är judinna. Judiska skämt bör man vara försiktig med. Motvilligt får jag hålla med om att clams ståndpunkt inte håller. Trots att jag instämmer med att det är av vikt att det är en muslimsk författare (därav min jämförelse med Vertigos erotiska satir). Men H*n associerar till terrordåd och rånarluvor trots att det inte finns något sådant i texten samtidigt som han accepterar den norska novellen.
    Frågan måste hållas principiell.
    Anonymous

    SvaraRadera
  112. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  113. clam: "riktiga satiriker räknar med publiken": en författare bär ansvar för sin text. Frågan är dock i vilken utsträckning en författare bär ansvar för reaktioner som inte grundar sig i texten. Terrordåd, rånarluvor, inget av detta finns trots allt i Mustafa Cans novell. Att "räkna med publiken" kan vara vanskligt om det inte handlar om annat än läsarnas fria fantasier. Den norska novellen måste också fördömas. Därifrån kan man börja diskutera även skillnaden mot annan sexuell satir och varför inte för den delen pornografi. Men givetvis måste det - som du själv tidigare skrev - utgå ifrån det som faktiskt skrivits. Därför blir det förvånande när du skriver: "kanske till och med troligt - att jag inte kan finna stöd själva novelltexten".
    Anonymous

    SvaraRadera
  114. Man kan nog anta att clam helt enkelt menade att Can var naiv om han inte räknade med reaktioner som till exempel Åsa Linderborgs. Det sägs ingentng om författarens ansvar i komentaren.Sista stycket uppfattar jag som ironi, markerat med "Men, nä..." Men det var kanske naivt av clam att räkna med sinne för sådant i den här publiken. Men det finns ju andra arenor.

    SvaraRadera
  115. Det är snarast ett övermått av ironi på den här arenan. Tydligen betyder ingenting vad någon skriver. Maja Lundgren kommer säkert att säga något flamsigt. Sen är allt som om ingenting hade hänt.
    Anonymous

    SvaraRadera
  116. Helt kort: jag är förtjust i judisk självironi, om jag har judisk börd eller inte tror jag kan kvitta, och jag har läst mycket Klemperer som jag refererar till här med jämna mellanrum; han skriver en hel del om groteska ordkonstruktioner med jude i. Men "Aftonbladets artikelstädjude" är ett skämt med en redaktionell situation, med nervositet, och en drift med politisk korrekthet. "Dom är giriga, hehe" - om man tar det som bokstavlig antisemitism så får jag väl försöka bevisa längre fram att jag inte är antisemit.
    Nollkolljude är inte heller antisemitism.

    SvaraRadera
  117. Apropå något annat men ändå inte helt OT: jag tror att jag nämnt projektet i Fisksätra, att bygga en kyrka och moské under samma tak. Det måste finnas en synagoga där också. Det tre religioner som hänger ihop, inte två; visst, man kan säga att alla andra religioner också borde finnas under samma tak, men det är inte riktigt det som är huvudsaken. Det är tre religioner som är i konflikt och har varit det under lång tid, och alla tre måste finnas under samma tak om det inte ska bli en sorts uteslutning.
    I all hast.

    SvaraRadera
  118. Ojojoj. Inte välkommen här längre. Hm.
    Jag ville egentligen säga att det var obehagligt när det framkom att det fanns två porrnoveller om Siv Jensen. Då börjar det likna sexmobbing. Det tyckte jag inte att den första var. Den norska har jag inte läst hela och kan inte riktigt säga vad jag tycker om. Det är som någon har sagt en principfråga: får man överhuvudtaget placera namngivna personer i litterära sexuella situationer? Men å andra sidan kanske det trots allt är Siv Jensen som måste bestämma om hon känner sig kränkt.
    Mariannesson

    SvaraRadera
  119. Men jag instämmer om Fisksätra.
    Mariannesson

    SvaraRadera
  120. Maja,
    Jo, jag fattade att det var en sorts ironi i kommentaren om girigheten. Men du ställde frågan, eller problematiserade den i en senare kommentar. Och min kommentar var min reaktion.
    Håller med IAMB, alltså. Vill man vara på den säkra sidan som icke-jude, så bör man inte påstå att det man har är eller ger uttryck för är judisk humor, än mindre självironi.

    Vad gäller namngivna och nu levande personer är jag av åsikten att man inte får använda dem hur som helst i litterära texter eller annorstädes. I andra länder är Cans tilltag helt klart möjligt att åtala, i Sverige är privatlivets helgd i stort sett obefintlig. I Norge vet jag inte hur det är med det.

    Svinto

    SvaraRadera
  121. För att kort sammanfatta min ståndpunkt. Med författarens ansvar menar jag givetvis det clam åsyftade, författaren har ansvar för sin pubertala eller omogna "manlighet" om man så vill, och för sin kvinnosyn, därmed inräknat publikens reaktioner. Men inte ansvar för det som inte går att finna i texten. Man kan knappast kräva av en författare att han eller hon ställs till svars för läsarens fria fantasier, kanske rentav utan att ha läst texten. Om den norska novellen faller någon i smaken och den svenska någon annan kan inte vara avgörande. Låt oss säga att den norske novellförfattaren får skrattarna på sin sida och inte väcker någon upprördhet hos publiken. Och har räknat med publikens samtycke. Kan det då inte vara värre för den som är föremål för satiren? Är det en lyckad satir om den inte ådrar sig någon upprördhet? Nu vet jag inte hur de norska reaktionerna på den i mitt tycke snaskiga novellen är. Inte heller hur Siv Jensen har reagerat. Juridiskt är det nog i våra dagar i alla händelser svårt att få rätt. Men diskussionen bör vara grundad i något stadigare principer än tycke och smak.
    Anonymous

    SvaraRadera
  122. I all korthet bara, tills vidare: Svinto: det kanske kan stämma, det råkar nog bara vara så att jag är väldigt förtjust i judiska humorister, och för övrigt mycket allergisk mot antisemitism. Jag ska se om jag kan be några karaktärsvittnen vittna om det, jag har skällt ut folk för antisemitism några gånger och det har varit djupt känt, en upprördhet som verkligen sitter mycket djupt i mig. Det kanske är därför jag tar för givet att det märks att jag skämtar med schabloner.
    Mariannesson: jag instämmer om detta med principerna och att det till sist måste vara Siv Jensen som avgör om hon känner sig kränkt eller inte.

    SvaraRadera
  123. Svarar Anonymous m.fl i morgon.

    SvaraRadera
  124. En liten rättelse:
    "Det tre religioner som hänger ihop" ska givetvis vara det är tre religioner som hänger ihop.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)