Jag har en liten aversion mot Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius. Det är kanske inte så många som minns detta idag men hon förklarade mig en gång galen och menade att Myggor och tigrar aldrig borde ha blivit utgiven. Det fattades ett redaktionellt beslut om att man skulle vara emot min bok, och DN kultur bedrev en kampanj emot den. Det hade de förstås kunnat göra, även om det hade varit uppriktigare att berätta att Schottenius är god vän med en av personerna i boken, en kollega till hennes man Olle Svenning på Aftonbladet.
I ungefär samma veva tog Schottenius Unni Drougge i örat för att hon skrivit om misshandelsäktenskapet med sin f.d man, en litterär agent. Som pricken över i tog hon upprört avstånd från publiceringen av en bok om mörkläggningen av bordellhärvan, den så kallade Geijeraffären.
Galenförklaringen riktad mot mig var av en ganska hätsk natur, och därför kan man finna det märkligt att Schottenius idag i artikeln Domslut mot konsten hävdar att Anna Odell aldrig borde ha ställts inför rätta.
"Anna Odells uppträdande uppfattades av många uppfattas som en fräckhet, en provokation som visar på arrogans och nonchalans", skriver Schottenius, men det handlar i själva verket om att Odell "satt ljus på en osynlig del av samhället".
"Anna Odell lyckas gestalta något som förekommer, men som vi oftast håller dolt och hemligt", skriver Schottenius.
Jo just det.
Lars Norén kallar Schottenius för "unken och falsk" i sina dagböcker.
måndag 31 augusti 2009
söndag 30 augusti 2009
Pulcinella
Eduardo De Filippo som Pulcinella, Commedia dell'artefigur i Neapel och något av ett upproriskt antiskyddshelgon. I filmsnutten får han problem med kungen.
Det var Eduardo De Filippo som utbrast: "Fujtevenne di Napoli" en gång i tiden. Det betyder fly från Neapel.
Det var Eduardo De Filippo som utbrast: "Fujtevenne di Napoli" en gång i tiden. Det betyder fly från Neapel.
lördag 29 augusti 2009
Att åldras med smak...
... är titeln på en essä i August Strindbergs En blå bok.
Han var en bit över femtio när han skrev den (om jag inte missminner mig) och outhärdligt stor, ett retsamt monument. I "Att åldras med smak" skriver han om föraktet och bespottningen från unga författare men han skriver om det på ett storsint sätt: det är nödvändigt att ta avstamp, det är ofrånkomligt, han var själv på samma sätt när han var ung.
Jag kom att tänka på det när jag läste Manifest för ett nytt litterärt decennium, som man kan läsa här. Några unga författare vill sopa rent med det förflutna. De går samman, de bildar front, vill ha en förändring.
“Vi vill återupprätta det svenska berättandet som en kraftfull och levande konstriktning och förvandla den öppet kommunicerande romanberättelsen till en självklar referenspunkt i såväl den litterära debatten som hela den allmänna samhällsdiskussionen”.
Jag skulle aldrig ha uttryckt mig så när jag var ung.
“Skönlitteraturen är en helt annan uttrycksform än självbiografin. Vi lovar att aldrig publicera våra egna eller andras dagböcker”.
“Vi lovar att aldrig skriva en roman om de anställda på Expressens eller Sydsvenskans redaktion”.
“Vi förbinder oss härmed att aldrig belasta våra texter med en endaste fyndigt charmerande språklek”.
“Den skönlitterära prosans obegränsade potential gör den till en unik konstform”.
Det mesta i Manifestet består av löften om vad de inte ska göra. Den obegränsade potentialen framstår som ganska trängd.
Ett gott råd till ungdomarna: snäva inte in er, tänk snarare på vad ni kan göra än på vad ni inte bör göra.
Vad beträffar längtan efter ett helt nytt litterärt decennium, så tror jag inte att byråkratiska synpunkter vare sig gör till eller ifrån för dess förverkligande.
Han var en bit över femtio när han skrev den (om jag inte missminner mig) och outhärdligt stor, ett retsamt monument. I "Att åldras med smak" skriver han om föraktet och bespottningen från unga författare men han skriver om det på ett storsint sätt: det är nödvändigt att ta avstamp, det är ofrånkomligt, han var själv på samma sätt när han var ung.
Jag kom att tänka på det när jag läste Manifest för ett nytt litterärt decennium, som man kan läsa här. Några unga författare vill sopa rent med det förflutna. De går samman, de bildar front, vill ha en förändring.
“Vi vill återupprätta det svenska berättandet som en kraftfull och levande konstriktning och förvandla den öppet kommunicerande romanberättelsen till en självklar referenspunkt i såväl den litterära debatten som hela den allmänna samhällsdiskussionen”.
Jag skulle aldrig ha uttryckt mig så när jag var ung.
“Skönlitteraturen är en helt annan uttrycksform än självbiografin. Vi lovar att aldrig publicera våra egna eller andras dagböcker”.
“Vi lovar att aldrig skriva en roman om de anställda på Expressens eller Sydsvenskans redaktion”.
“Vi förbinder oss härmed att aldrig belasta våra texter med en endaste fyndigt charmerande språklek”.
“Den skönlitterära prosans obegränsade potential gör den till en unik konstform”.
Det mesta i Manifestet består av löften om vad de inte ska göra. Den obegränsade potentialen framstår som ganska trängd.
Ett gott råd till ungdomarna: snäva inte in er, tänk snarare på vad ni kan göra än på vad ni inte bör göra.
Vad beträffar längtan efter ett helt nytt litterärt decennium, så tror jag inte att byråkratiska synpunkter vare sig gör till eller ifrån för dess förverkligande.
fredag 28 augusti 2009
Tigerboss ex machina
Han har grubblat. För att råda bot på jiddret tycker den enväldiga domaren att Grynnas ädelmod bör uppmuntras.
Ingen hade väl tippat på något annat än en jumboplats för Carolines virustiger. Det var nog inte många som sprang till sin illegala bookmaker och satsade på den. När nu Grynna gör ett så generöst utspel tyder det på att högt och lågt, skönt och oskönt skakar tass.
Dela förstapriset, säger den oomkullrunkeliga tigerbossen. Dela det mellan Grynnas fina och finurliga och Carolines modigt ribbsänkande tigrar.
Tigerbossen är en så kallad "botgörare", och hans samarbete med rättvisan gör goda och ständiga framsteg.
tisdag 25 augusti 2009
Tjahapp...
I anledning av några mystiska händelser på bloggen vill jag dra en av mina favoriter igen.
Jag vet att man inte ska överbelamra de stackars läsarna med videor, men den här farbrorn med röda tröjan kan få representera vikten av öppenhet, ljus och frimodighet.
Det kan behövas.
Jag vet att man inte ska överbelamra de stackars läsarna med videor, men den här farbrorn med röda tröjan kan få representera vikten av öppenhet, ljus och frimodighet.
Det kan behövas.
Anna Odell sköter sig bra
Som nog ingen missat har rättegången mot Anna Odell inletts: mer om detta här. Jag har skrivit några inlägg om hennes aktion, som man lätt finner under rubriken Anna Odell.
Hennes försvarsadvokat Claes Borgström säger att handlingen antagligen inte skulle ha väckt lika stor upprördhet om det hade varit frågan om journalistik, wallraff. Jag tror att han har rätt. Det som provocerat allra mest är att det skulle vara konst.
Marcus Birro sa i Debatt att det som gjorde det till konst i hans ögon var att hon upprepade en händelse i det förflutna, då hon stått på samma bro och tänkt hoppa. Konst är att möta sina demoner, sa Birro. Jag är benägen att hålla med. Just det faktum att hon gick i sina egna fotspår men denna gång medvetet, med helt öppna ögon, gör det för mig till ett konstverk. Ett politiskt sådant. Finner rätten att hon har brutit mot lagen ska hon emellertid dömas, för konsten står inte över lagen.
Jag har också kopplat Odells aktion till André Bretons roman Nadja, den som börjar: "Vem är jag?"
Hennes försvarsadvokat Claes Borgström säger att handlingen antagligen inte skulle ha väckt lika stor upprördhet om det hade varit frågan om journalistik, wallraff. Jag tror att han har rätt. Det som provocerat allra mest är att det skulle vara konst.
Marcus Birro sa i Debatt att det som gjorde det till konst i hans ögon var att hon upprepade en händelse i det förflutna, då hon stått på samma bro och tänkt hoppa. Konst är att möta sina demoner, sa Birro. Jag är benägen att hålla med. Just det faktum att hon gick i sina egna fotspår men denna gång medvetet, med helt öppna ögon, gör det för mig till ett konstverk. Ett politiskt sådant. Finner rätten att hon har brutit mot lagen ska hon emellertid dömas, för konsten står inte över lagen.
Jag har också kopplat Odells aktion till André Bretons roman Nadja, den som börjar: "Vem är jag?"
söndag 23 augusti 2009
Den enväldiga domaren
Tigerbossen, godtycklig och subjektiv,
har den äran
att prezzentera
och ber att få
grrrrattulera
Vinnarna av tigerteckningstävlingen:
Första pris:
Grynnas diptyk Tigermaskin och Med boktrave och mygga
Andra pris:
Mörkermänniskotiger av Anonym 19.11
Tredje pris:
En Ensam av Vendela
Ett paket med 2 böcker anländer med Posten. Vad beträffar förstapristagaren kommer därutöver en tredje bok i mars.
Alla andra är också lika ärevördiga hederstigrar, gloriösa, kreativa och originella prydnader i galleriet.
Klagomål och synpunkter av typen "rätt tigrar vann - fel tigrar vann" avlämnas lämpligen i kommentarfältet.
lördag 22 augusti 2009
Den här är bra.
Ty din makt beror inte på stora arméer,
ditt välde inte på starka kämpar.
Nej, du är de förtrycktas Gud,
du är de svagas hjälpare,
de kraftlösas försvarare,
de uppgivnas beskyddare,
en räddare för dem som är utan hopp.
Judith 9:11
Judith är en apokryf, får inte vara med i Bibeln längre* men det var hon som högg huvudet av Holofernes. En rödstrumpa var hon väl inte, snarare ett slags frihetskämpe i största allmänhet. Man kan ha moraliska invändningar mot att halshugga någon när han somnat efter en frenetisk herdestund, men man får minnas att det här var för länge sedan.
Det är inte söndag idag, men jag gillar den här dikten såpass att jag drar den lite då och då. Den passar ganska bra till Carolines tiger också, haha. Gud kan se ut så där också.
* Tillägg 26/8 12.04: Judiths bok är tydligen med i Bibeln igen (se John Bunyans kommentar nedan). Det var värst.
Ty din makt beror inte på stora arméer,
ditt välde inte på starka kämpar.
Nej, du är de förtrycktas Gud,
du är de svagas hjälpare,
de kraftlösas försvarare,
de uppgivnas beskyddare,
en räddare för dem som är utan hopp.
Judith 9:11
Judith är en apokryf, får inte vara med i Bibeln längre* men det var hon som högg huvudet av Holofernes. En rödstrumpa var hon väl inte, snarare ett slags frihetskämpe i största allmänhet. Man kan ha moraliska invändningar mot att halshugga någon när han somnat efter en frenetisk herdestund, men man får minnas att det här var för länge sedan.
Det är inte söndag idag, men jag gillar den här dikten såpass att jag drar den lite då och då. Den passar ganska bra till Carolines tiger också, haha. Gud kan se ut så där också.
* Tillägg 26/8 12.04: Judiths bok är tydligen med i Bibeln igen (se John Bunyans kommentar nedan). Det var värst.
torsdag 20 augusti 2009
"Les hommes qui n'aimaient pas les femmes"
Idag kom ett bokpaket med posten: Stieg Larssons Millennium-trilogi i en pampig fransk utgåva. Jag fick paketet som tack för att jag hjälpte mitt franska au-pair-barn att hitta en bostad i Stockholm.
Jag har faktiskt inte läst Stieg Larsson. Jag tror att han har sålt en miljon exemplar i Frankrike eller något åt det hållet, och det är roligt eftersom det handlar om ett litet förlag. Förhoppningsvis kommer förlaget i framtiden inte bara att vilja satsa på storsäljare (enligt principen mycket vill ha mer...) utan begagnar sig av klirret i kassan för att fortsätta ge ut böcker enbart för att de tycker att de är bra.
Nu ska jag läsa Stieg Larsson på franska. "Les hommes qui n'aimaient pas les femmes" är en lite mildare titel, det betyder ungefär män som inte gillade kvinnor. Det är tänkbart att "hatar", "détestent", hade uppfattats som för hårt i Frankrike.
För övrigt gick intervjun med Ernst Brunner alldeles utmärkt. Den är publicerad i gratistidningen Stockholm City. Jag gillade hans nya roman Hornsgatan. Den har fått kritik för sin kvinnosyn men jag håller faktiskt inte med. Kvinnoporträtten är intressanta och även om där förekommer en del naket, vilket kan uppfattas som anstötligt, så existerar alla kvinnofigurer i romanen i deras egen rätt.
Det får heller inte bli så att manliga författare överhuvudtaget inte vågar skriva om kvinnor, eller att spontaniteten försvinner i och med kravet att tänka rätt. På det hela taget är de kvinnliga karaktärerna varmare och mer levande skildrade än de manliga.
Dags att sätta punkt för teckningstävlingen? Det är redan nu omöjligt att utse tre vinnare eftersom alla bidrag är förkrossande fina. Men ett första, andra och tredjepris ska trots allt delas ut. Min nya roman kommer i vår (ja det är roligt, det blir inte i höst utan i vår), så hela priset kan inte utdelas förrän då. Delar av priset kan utdelas nu. Men jag vill egentligen att Tristan får skägget ur paintboxen och slarvar ihop något.
Ska vi vänta in Tristan? Eller sätta ett sista datum?
Jag har faktiskt inte läst Stieg Larsson. Jag tror att han har sålt en miljon exemplar i Frankrike eller något åt det hållet, och det är roligt eftersom det handlar om ett litet förlag. Förhoppningsvis kommer förlaget i framtiden inte bara att vilja satsa på storsäljare (enligt principen mycket vill ha mer...) utan begagnar sig av klirret i kassan för att fortsätta ge ut böcker enbart för att de tycker att de är bra.
Nu ska jag läsa Stieg Larsson på franska. "Les hommes qui n'aimaient pas les femmes" är en lite mildare titel, det betyder ungefär män som inte gillade kvinnor. Det är tänkbart att "hatar", "détestent", hade uppfattats som för hårt i Frankrike.
För övrigt gick intervjun med Ernst Brunner alldeles utmärkt. Den är publicerad i gratistidningen Stockholm City. Jag gillade hans nya roman Hornsgatan. Den har fått kritik för sin kvinnosyn men jag håller faktiskt inte med. Kvinnoporträtten är intressanta och även om där förekommer en del naket, vilket kan uppfattas som anstötligt, så existerar alla kvinnofigurer i romanen i deras egen rätt.
Det får heller inte bli så att manliga författare överhuvudtaget inte vågar skriva om kvinnor, eller att spontaniteten försvinner i och med kravet att tänka rätt. På det hela taget är de kvinnliga karaktärerna varmare och mer levande skildrade än de manliga.
Dags att sätta punkt för teckningstävlingen? Det är redan nu omöjligt att utse tre vinnare eftersom alla bidrag är förkrossande fina. Men ett första, andra och tredjepris ska trots allt delas ut. Min nya roman kommer i vår (ja det är roligt, det blir inte i höst utan i vår), så hela priset kan inte utdelas förrän då. Delar av priset kan utdelas nu. Men jag vill egentligen att Tristan får skägget ur paintboxen och slarvar ihop något.
Ska vi vänta in Tristan? Eller sätta ett sista datum?
tisdag 18 augusti 2009
onsdag 12 augusti 2009
måndag 10 augusti 2009
Precipitevolissimevolmente
Något för antistatsfeministernas medborgargarden att begrunda: speedy madonna. Man får ta till henne mot stöveltrampet från diverse lobbyister.
Den här bloggen har inga troll. Min uppfattning är att de som går in här med ambitionen att trolla transformeras till något annat. Alver, kanske.
Den här bloggen har inga troll. Min uppfattning är att de som går in här med ambitionen att trolla transformeras till något annat. Alver, kanske.
söndag 9 augusti 2009
Söndagsläsning
Idag rekommenderar jag Marinas blogg. Funderar också på att damma av min rosapantertröja.
Eftersom media är här titt som tätt skulle jag vilja uppmana dem att ta sig en titt på pedofillobbyn på nätet.
Om någon undrar varför kvinnor som berättar om övergrepp de utsatts för som barn blir bemötta med spottloskande förakt och raseri på sina håll, kan det vara upplysande att veta att pedofiler ofta uppfattar sig som renhåriga, humana och utsatta för förföljelse och hot.
Läs till exempel denna pedofilblogg skriven av en Alex (kan det vara den Alex som Algot blev förväxlad med...?)
Jag fick för längesedan ett tips om att DOS inte bara bestod av misogyna gamänger utan hade kontakt med pedofillobbyn. Vet icke om det stämmer, men det är väl värt en undersökning. Både journalistiken och rättssamhället borde ta sig an detta.
Robert 2 fällde en kommentar under det förra inlägget som jag låter stå eftersom det är väldigt talande.
Eftersom media är här titt som tätt skulle jag vilja uppmana dem att ta sig en titt på pedofillobbyn på nätet.
Om någon undrar varför kvinnor som berättar om övergrepp de utsatts för som barn blir bemötta med spottloskande förakt och raseri på sina håll, kan det vara upplysande att veta att pedofiler ofta uppfattar sig som renhåriga, humana och utsatta för förföljelse och hot.
Läs till exempel denna pedofilblogg skriven av en Alex (kan det vara den Alex som Algot blev förväxlad med...?)
Jag fick för längesedan ett tips om att DOS inte bara bestod av misogyna gamänger utan hade kontakt med pedofillobbyn. Vet icke om det stämmer, men det är väl värt en undersökning. Både journalistiken och rättssamhället borde ta sig an detta.
Robert 2 fällde en kommentar under det förra inlägget som jag låter stå eftersom det är väldigt talande.
fredag 7 augusti 2009
Sigge Eklund är inte Sigge Sigfridsson...
Det finns inte pudlar stora nog för att mildra denna blamage. Men jag gör ett försök.
Medan jag var som argast på Gömda-soppan och på Liza Marklund, samt etablissemangets försök att vifta undan historien, förväxlade jag Sigge Eklund med Sigge Sigfridsson (Liza M:s kamrat på Piratförlaget). Det gjorde att ett uttalande av Sigge Eklund angående en nyöppnad sight för diskussion om litteratur hamnade i en annan dager; ett övermått av konspiratoriskt tänkande fick mig att göra något som inte är helt ovanligt på nätet: att bunta ihop folk som inte har med varandra att göra, eller att tro att de är samma person...
Det fäster uppmärksamheten även på ett annat problem med Internet och bloggvärlden: eftersom det handlar om ett mer inofficiellt och oöverskådligt forum finns här inte någon etablerad replikrätt. Inom media är det god sed att höra av sig till någon som blir angripen och be den personen svara, men inom bloggvärlden är det inte självklart. Bara för att en bloggskribent har öppet kommentarfält är det förstås inte säkert att den som blivit kritiserad hittar dit. Det finns inte heller någon redaktion som kan rätta till missförstånd.
Mina uppriktiga ursäkter till Sigge Eklund. Det fanns inga avsikter att styra, bagatellisera eller kontrollera diskussionen bakom hans uttalande, och inte heller något lurigt kameraderi.
Medan jag var som argast på Gömda-soppan och på Liza Marklund, samt etablissemangets försök att vifta undan historien, förväxlade jag Sigge Eklund med Sigge Sigfridsson (Liza M:s kamrat på Piratförlaget). Det gjorde att ett uttalande av Sigge Eklund angående en nyöppnad sight för diskussion om litteratur hamnade i en annan dager; ett övermått av konspiratoriskt tänkande fick mig att göra något som inte är helt ovanligt på nätet: att bunta ihop folk som inte har med varandra att göra, eller att tro att de är samma person...
Det fäster uppmärksamheten även på ett annat problem med Internet och bloggvärlden: eftersom det handlar om ett mer inofficiellt och oöverskådligt forum finns här inte någon etablerad replikrätt. Inom media är det god sed att höra av sig till någon som blir angripen och be den personen svara, men inom bloggvärlden är det inte självklart. Bara för att en bloggskribent har öppet kommentarfält är det förstås inte säkert att den som blivit kritiserad hittar dit. Det finns inte heller någon redaktion som kan rätta till missförstånd.
Mina uppriktiga ursäkter till Sigge Eklund. Det fanns inga avsikter att styra, bagatellisera eller kontrollera diskussionen bakom hans uttalande, och inte heller något lurigt kameraderi.
torsdag 6 augusti 2009
Dé inget hästhuvud på sängen
Nå, skriftställarinnan har under senare tid så gott som helt och hållet skytt de förflackade kultursidorna och bara ibland gjort ett strandhugg här och där utan att bre ut den rödrutiga picnicfilten särskilt länge.
Sinnesfriden och gladlyntheten måste omhuldas. Jag vet att om jag läser en artikel à la Svelands och Wennströms om Von Trier, så kommer jag att skrika och svärja om gottköpsfeminism och ressentimentsträsk - eller à la Aros Fioretos oskuldshåla där gamla Forum och den litterära backlashens droit du seigneurdrömmar ruvar.
Men nu tror jag att liksom själsbalansen är som den ska så kan anden kasta loss.
- Har den inte redan gjort det?
- Ja det har den.
Hittade sålunda ett förtjusande initiativ, Lotta Olssons bevara-ord-kampanj, och bland de adopterade orden återfann jag några av mina egna älsklingar (exempelvis "emellertid", ett ord som framstår som svenskans förgätmigej eller kanske blyg viol).
Jag återkommer. Rubriken är tänkt som en variation av "det är ingen ko på isen". Men det märks väl.
Sinnesfriden och gladlyntheten måste omhuldas. Jag vet att om jag läser en artikel à la Svelands och Wennströms om Von Trier, så kommer jag att skrika och svärja om gottköpsfeminism och ressentimentsträsk - eller à la Aros Fioretos oskuldshåla där gamla Forum och den litterära backlashens droit du seigneurdrömmar ruvar.
Men nu tror jag att liksom själsbalansen är som den ska så kan anden kasta loss.
- Har den inte redan gjort det?
- Ja det har den.
Hittade sålunda ett förtjusande initiativ, Lotta Olssons bevara-ord-kampanj, och bland de adopterade orden återfann jag några av mina egna älsklingar (exempelvis "emellertid", ett ord som framstår som svenskans förgätmigej eller kanske blyg viol).
Jag återkommer. Rubriken är tänkt som en variation av "det är ingen ko på isen". Men det märks väl.
onsdag 5 augusti 2009
Release
Surrealisten Kalle Eklund ger nu ut sin första diktsamling Spindelkransen växer på Styx förlag. I samband med denna händelse äger ett traditionsenligt samkväm med uppläsning rum.
Tid: Torsdag 6/8 klockan 19.00-21.
Plats: Sugar bar, Kammakargatan 9, Stockholm.
Det är inte farligt, det är gratis och man får vara anonym.
Boken med livs levande surrealism kan beställas från Styx förlag.
Tid: Torsdag 6/8 klockan 19.00-21.
Plats: Sugar bar, Kammakargatan 9, Stockholm.
Det är inte farligt, det är gratis och man får vara anonym.
Boken med livs levande surrealism kan beställas från Styx förlag.
tisdag 4 augusti 2009
Bloggbigamist
På begäran har jag öppnat en ny och särskild blogg för prat om Myggor och tigrar.
http://myggorochtigrar.blogspot.com/
Stort välkomna.
Och nej, jag är inte Lars Kepler. Den ende Kepler jag godkänner är Johannes, mystikern och astronomen som försökte hitta matematiska bevis för sfärernas musik.
Jag har inte läst hypnotisören, men bilden i lådan som Aftonbladet publicerat skulle kunna leda tankarna till Gabriella Håkansson. Men hon skulle säkert bli grovt förolämpad, precis som Mankell och de andra som har blivit framgissade.
Min gäst har tillfälligt åkt tillbaks till Paris. Vi har hittat en bostad åt henne och det är väldigt roligt att återknyta bekantskapen med någon man inte träffat sedan hon var tre och ett halvt.
Nu är det sensommar och snart höst - vid sidan av våren den tid jag gillar bäst.
http://myggorochtigrar.blogspot.com/
Stort välkomna.
Och nej, jag är inte Lars Kepler. Den ende Kepler jag godkänner är Johannes, mystikern och astronomen som försökte hitta matematiska bevis för sfärernas musik.
Jag har inte läst hypnotisören, men bilden i lådan som Aftonbladet publicerat skulle kunna leda tankarna till Gabriella Håkansson. Men hon skulle säkert bli grovt förolämpad, precis som Mankell och de andra som har blivit framgissade.
Min gäst har tillfälligt åkt tillbaks till Paris. Vi har hittat en bostad åt henne och det är väldigt roligt att återknyta bekantskapen med någon man inte träffat sedan hon var tre och ett halvt.
Nu är det sensommar och snart höst - vid sidan av våren den tid jag gillar bäst.
lördag 1 augusti 2009
Lag och laglöshet på nätet
Missa inte denna debattartikel av Arne Ruth och Percy Bratt, om att rättssystemet måste ta sig an förtalskampanjer på nätet utan att yttrandefriheten och den personliga integriteten tar skada.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)