Som nog ingen missat har rättegången mot Anna Odell inletts: mer om detta här. Jag har skrivit några inlägg om hennes aktion, som man lätt finner under rubriken Anna Odell.
Hennes försvarsadvokat Claes Borgström säger att handlingen antagligen inte skulle ha väckt lika stor upprördhet om det hade varit frågan om journalistik, wallraff. Jag tror att han har rätt. Det som provocerat allra mest är att det skulle vara konst.
Marcus Birro sa i Debatt att det som gjorde det till konst i hans ögon var att hon upprepade en händelse i det förflutna, då hon stått på samma bro och tänkt hoppa. Konst är att möta sina demoner, sa Birro. Jag är benägen att hålla med. Just det faktum att hon gick i sina egna fotspår men denna gång medvetet, med helt öppna ögon, gör det för mig till ett konstverk. Ett politiskt sådant. Finner rätten att hon har brutit mot lagen ska hon emellertid dömas, för konsten står inte över lagen.
Jag har också kopplat Odells aktion till André Bretons roman Nadja, den som börjar: "Vem är jag?"
Vad anser den juridiskt kunnige Tristan om fallet Odell? Fria eller fälla?
SvaraRaderaAlgot
Juridiskt har jag absolut ingen aning, det återstår väl att se - hur var det med Günther Wallraff för övrigt, blev inte han fälld? Ska googla lite och se om jag hittar nåt.
SvaraRaderaDet stavas utan h, är det första jag upptäcker.
SvaraRaderaNej, man ska inte kunna göra vad som helst i konstens namn. Man får tänka på att Odell tog upp tid och plats som någon annan kunde behövt. Dessutom slösade hon med samhällets resurser, bl.a genom falsklarmet men även de resurser som togs i anspråk för hennes räkning den tid hon låg inne.
SvaraRaderaMen om hon skall ha fängelse vet jag inte. Ordentliga böter kanske och då får väl konstfack gå in och hjälpa henne, eftersom de okejade hennes projekt.
Tror du att du hade reagerat likadant om hon varit journalist?
SvaraRaderaJag tycker ju alltså att det var modigt gjort, men förstår synpunkterna. Det ska bedömas i rätten som om någon annan hade gjort likadant, tycker jag: man ska helt bortse ifrån att det var ett projekt.
Ja, det är klart om tänker sig att det vore för att kartlägga missförhållanden inom psykiatrin och att det hade varit en journalist som nu stod åtalad - då hade jag säkert tyckt annorlunda.
SvaraRaderaProblemet med Odells projekt är att det känns så egotrippat på nåt sätt. Om det ledde till några slags förbättringar i en dåligt fungerande psykvård osv, då vore det ju nåt att hänga i granen. I det här fallet handlar det väl mer om att "möta sina demoner" i nåt slags konstnärsprojekt. Näe känns inte ok att slösa med samhällets resurser och ta upp en plats som någon annan kanske bättre hade behövt.
ps. har inte sett hennes film iofs - om det nu skulle göra nån skillnad - vet ej
SvaraRaderaMmm (det där med möta sina demoner var Marcus Birros ord, han är ofta lite pretentiös...). Jag blev gripen av videon. Håller fullständigt med om att om det bara var ett privat projet, ngt slags terapi, då går det inte att försvara. Men jag har fått för mig att det inte bara var ett privat projekt. Fast det vet jag ju inte.
SvaraRaderaJo, såg kvällsöppet när Birro yttrade de orden. Såg väl även andra debatter angående detta och Odells egen förklaring. Har det inte klart i minnet iofs, känns länge sen nu som själva händelsen inträffade.
SvaraRaderaJa, tror Odell yttrade nåt (i dagarna) om att hon ville visa på att omhändertaganden föder beteenden - minns inte det korrekta ordalydelsen.
Ja, hur som helst tycker jag inte det var ok om man betänker att hon tog upp en plats som nån annan stackare, som verkligen hade behövt den, hade kunnat bli utan men tycker nog att det kan räcka med böter. Fängelse låter väl ganska hårt.
Ja, läser man det här så kan man ju nästan ändra uppfattning *S*
SvaraRaderahttp://www.expressen.se/kronikorer/larslindstrom/1.1682676/lars-lindstrom-polisanmalan-kostar-mer-an-odells-konst
Fast det handlar väl om att samhället måste reagera och markera e klart...
Fast hur räknar de då?...puzzled
SvaraRaderaNä så kan man ju inte räkna. Hon tog ju resurser i ansrpåk i form av sängplats och vårdinsatser. Så nog kostade hennes projekt egentligen mer än 37.15 kr, eller vilken summan nu var som omnämndes i Lars lindströms krönika.
SvaraRaderaLars Lindströms krönika är dum. Han bagatelliserar, tramsar, tar det inte på allvar. Han får det till att hon har sprattlat med benen, att vårdpersonalen är lättkränkt och att det hela kostat 37.15 kr.
SvaraRaderaNej, han tar varken den moraliska, juridiska eller allmänt mänskliga aspekten på allvar.
Ja som sagt vid första anblicken så...jo den var rätt dum faktiskt!
SvaraRaderaKänner mig som en riktig besserwisser för tillfället, så jag passar på att säga att jag tycker det är knäppt när folk rycker ut till kollegialt försvar för Odell och låtsas att de kan juridik eller att konst/journalistik står över sånt. Jag tycker inte Odell själv pratar på det sättet, därför tycker jag att jag lite försiktigt kan skriva att jag tycker det är starkt, etiskt tvivelaktigt, kanske olagligt, upprörande och fascinerande, men att det skrivs en massa idiotiskt om det i media.
SvaraRaderaEn lite fråga: är Vasaplatsen möjligen mamma till Vendela? Fick för mig det!
När jag först läste om Odells tilltag blev jag lätt upprörd över precis det som skrivs här, att hon genom sitt spelade tillstånd tog resurser från vården som någon annan kunde behövt. Personella resurser då förstås, ett par ampuller Stesolid är inget att bråka om.
SvaraRaderaEfter att ha sett Kvällsöppet där Odell förklarade syftet med sitt konstverk så förstod jag hennes syfte och tyckte dessutom att det var ett utomordentligt bra syfte!
Hon ville ifrågasätta innehållet i psykvården och där är jag helt med henne!
Sedan kan man förstås diskutera om det här var rätt väg att gå, ska en konstnär vara den som ifrågasätter? Man kan anse att konsten ska spegla verkligheten, att konsten ska peka på företeelser.
Och man kan diskutera vad som är konst öht.
Jag tycker Odell har lyckats väldigt bra! Det har uppstått diskussioner på flera plan och då kan man väl inte anse annat.
Att journalisterna känner sig trampde på tårna för att ingen av dem har lyckats få det genomslaget är inte så mycket att bry sig om.
De får väl börja göra sitt jobb i stället för att skriva om kändisars sexställningar och bröstimplantat så kanske även en en journalist kan lyckas väcka debatt.
Anonym 14.10
SvaraRaderaHar det verkligen uppstått diskussioner om själva psykvården? Var då i så fall? Jag tycker att de flesta diskussioner handlar om hennes tilltag och inte så mycket annat.
Några konstruktiva diskussioner ( eller några diskussioner överhuvudtaget ) om psykvården har jag i alla fall inte uppmärksammat!
Håller dock med angående journalister roll, de borde rycka upp sin yrkesheder en smula!
Jag har ingen särskilt god överblick över debatten, men jag minns - från Kvällsöppet tror jag - att en representant för en anhörigförening försökte framföra sådana aspekter.
SvaraRaderaJa, men har verkligen diskussionerna om psykvården gett sån nytta eller ens varit så många att det rättfärdigar det faktum att hon utnyttjat människors välvilja att hjälpa en människa i nöd? Jag är inte så säker.
SvaraRaderaJag tänker även på privatpersoner som i framtiden inte vågar lita på att de inte blir lurade av någon i nöd. Personen kan ju fejka av en eller annan anledning och man tvekar kanske att ingripa. Vem vill bli inblandad i ett liknande spektakel?
Jag tycker också att det borde finnas andra sätt för Anna O att få ut sina känslor angående sina erfarenheter av psykvården än att lura godtrogna medmänniskor.
Ändamålet helgar inte alltid medlen och att utnyttja andra människor på detta sättet är inte speciellt värdigt ett konstnärskap, känns snarare väldigt egotrippat och riktigt, riktigt fult!
Läste just ett jättebra inlägg angående Anna O och hennes jippo på Zac`s åsikter på ett fat.
SvaraRaderaHan avslutar sina reflektioner med att säga att "Hon har lurat det finaste i vårt samhälle - omsorgen om varandra - grattis"
Allt det jag ville säga ovan fick han sagt i denna mening!
Maja: jo,det stämmer!
SvaraRaderaVasaplatsen, vilken fantastisk tjej!
SvaraRaderaUlrika
Det var faktiskt himla bra sammanfattat på "Zacs åsikter på ett fat".
SvaraRaderaJa, jädrans vad bra samhället fungerade för Anna O i spelad nöd. Och allmänheten ställde också upp - fantastiskt!
Ulrika: Ja, det är skönt att tänka att man åtminstone lyckats åstadkomma nåt bra här i världen... =)
SvaraRaderaSå om ni inte är säkra på att den ni hjälper har de behov ni tror att de har så förtjänar de inte hjälp. Är det så ni ska tolkas?
SvaraRaderaVad spelar det för roll att en människa inte var exakt den nödställda som ni trodde? Ska den inte ha hjälp då?
Vem ska värdera ett hjälpbehov?
Tur man inte är beroende av hjälp av någon av er!
Man hjälper en människa som ser ut att behöva hjälp!
Punkt!
De som inte har lärt sig det ska skämmas ordentligt!
Den som anser sig behöva göra sig till tolk för de personer som hjälpte Odell kan glömma det och låta de som inte har problem att hjälpa andra människor få tala för sig själva. Och göra motsvarande själva.
Jag tycker ni är rent ut sagt läskiga i era resonemang om att ge hjälp!
Det är tur för er att de finns människor som har betalt för att hjälpa till för om alla resonerade som ni så skulle ni stå utan hjälp när behov uppstår!
Jag var lite tveksam tills jag lyssnat på Anna Odell. Jag uppfattar henne som i allra högsta grad seriös, ödmjuk, rak och inte egotrippad.
SvaraRaderaJust detta med egotrippad har hörts ganska ofta: "en egotrippad liten tjej med lyxproblem" skrev någon. Jag har lite svårt att förstå det. Innan man spekulerar om människors syften och motiv måste man lyssna på dem.
Sedan försöker jag tänka mig in hur det skulle vara att göra en sådan sak. Om jag hade befunnit mig på bron och ingripit, och sedan satt mig in i hela historien, skulle jag inte känna mig det minsta lurad. Jag skulle snarare vara stolt över mig själv och över Anna Odell.
Rätten, juridiken, bör förhålla sig totalt saklig, pröva det hela som om någon annan hade gjort samma sak.
Jag tror att det som upprör och oroar allra mest är att Anna Odell ställer krav på deltagande.
Att begå brott - om än med konstnärliga förtecken - för att kritisera vården eller "spegla verkligheten" i psykvården är nog inte förenligt med vår demokratiska rättsordning.
SvaraRaderaUnder förutsättning att Odell är ostraffad tidigare tippar Jag att Odell får villkorlig dom jämte några dagsböter för falsklarm, oredligt förfarande och möjligtvis våldsamt motstånd.
Bortsett från det snusförnumstiga i att det är självklart att rättssamhället måste p.g.a. allmänt förebyggande av brottslighet döma henne, så är det ändå på ett lite naivt sätt intressant sätt att framställa konst på. Det är dock inte att rekommendera.
Hur är det då med att begå brott med journalistiska förtecken? Nu verkar Odell beredd att ta konsekvenserna, och själv är jag helt emot alla försvar av typen "det var bara konst". Jag menar att det var en överträdelse, en oroväckande överträdelse som måste ha krävt en del fysiskt mod. Jo, jag tycker också att Marcus Birros ord var fåniga - "konst är att möta sina demoner" eller hur han uttryckte det, eftersom de verkligen får det att låta som ett narcissistiskt projekt, att hon bara skulle ha gjort detta för sin egen skull. För att få uppmärksamhet. Som en dokusåpa.
SvaraRaderaFör mig kom handlingen i ett annat ljus när jag fick veta att den var en upprepning, och när jag hörde Odell resonera kring den.
För mig är det storslaget, trots att diverse dammiga kulturartiklar försökt ta udden av halsstarrigheten.
Däremot är det förstås inte att rekommendera. Och att mentalvårdare blir arga är förståeligt, även om jag gissar att det är sin situation i stort de är upprörda över (annars skulle de ju kunna ha överseende med en enstaka skådespelare).
Nä, journalister får inte heller begå brott för att avslöja missförhållanden.
SvaraRaderaMinns t.ex. den f.d. Expressen-journalisten som gjorde dataintrång hos sossarna 2005/2006, vilket uppdagades under förra valrörelsen. Han blev fälld för just dataintrång.
Problemet med Odells bravader är ju att hon på sätt och vis orsakar skada med sitt fejk-psykbrott genom att andra som faktiskt behövde hjälp "där och då" berövades denna; Odell fick hjälpen - hon inte behövde - istället.
Dataintrång hos andra partier har väl inte så mycket med att avslöja missförhållanden att göra, som att luska ut deras valkampanj, eller något åt det hållet... Allmänintresse noll, egenintresse 100.
SvaraRaderaMen dataintrång måste vara olagligt även om man därigenom avslöjar något allvarligt, antar jag.
Det handlar om en konflikt mellan lag och rätt - avslöjandet av IB-affären var för att försvara demokratin, men ledde till fängelse.
När det gäller det juridiska är jag helt överens i Odellfallet, det måste prövas, sakligt och noga, och det kan inte heller ställas mot en eventuell "samhällsnytta", för det finns det nämligen ingen i nuläget som kan bedöma om aktionen kommer att ha eller inte.
Jag envisas med att tro att upprördheten inte har så mycket med pengar att göra. Jag tror att man ska fundera över "bravader", "egotrippad", och "fejk".
Jag hade för mig att Expressenjournalisten var kopplad till Folkpartiet, men kanske missminner mig.
SvaraRaderaÄr du inte färgad av motvilja mot David Eberhard?
SvaraRaderajournalisterna borde intervjua andra patienterna, alla som var där och inte låtsas bry sig. Ta reda på om någon blev avvisad för att hon var där. Pengarna handlar om plånboken varje dag, om det finns beredskap eller om allt ska skyfflas undan. Men alla tycker mest synd om sig själva.
SvaraRaderaFinns många som vart i hennes situation men inte gjort spektakel av det. Ett hån mot dem som vart där men ändå har moral och inte kräver. I Sverige är det lyxproblem.
SvaraRaderaKonstnär seglar vidare men byfånar ställer inga krav. Moderna samhället hAR gått för långt.
SvaraRaderaJo, Maja, tillsammans med Expressen-journalisten fälldes även två ynglingar i folkpartiet för dataintrång. Journalisten hade fått inloggningsuppgifterna från en av folkpartisterna.
SvaraRaderaMitt exempel med detta var kanske inte helt bra. Men det var det första jag kom att tänka på angående svenska journalisters gränsöverträdande arbetsmetoder.
Anonym 01:41: jag tycker inte att det känns helt betryggande att den doktorn fattar avgöranden om människors väl och ve. Sant.
SvaraRaderaVasaplatsen: vad roligt!
SvaraRaderaJag plockade bort en skämtkommentar där Claes svor, var jag överbeskyddande?
Om ni mailar adressen så skickar jag böcker. kanske kan sparas och läsas om några år?
Det var bara bra att du tog bort det.
SvaraRaderaDet är klart att det handlar om att folk – i synnerhet män – inte gillar konst och de bluffmakare som kallar sig konstnärer. Det finns inget som gör den svenske genomsnittlige mannen så upprörd som "modern" konst. Det skulle vara feminism. Kombinationen skall vi inte tala om.
Jag som tycker David Eberhard är det bästa som hänt mänskligheten på väldigt lång tid!
SvaraRaderaÄntligen någon som talar klarspråk och som inte är politiskt korrekt för fem öre. Han daltar inte med människor och får oss att inse hur pinsamt svaga vi svenskar gör oss själva!
Han är ju bara så bäst!
Det bästa som hänt mänskligheten? Men då borde väl boken heta "Ingen tar skit på de lättkränktas planet".
SvaraRaderaVi tar det en gång till Maja.
SvaraRaderaJAG sa att jag tyckte David E var det bästa som hänt mänskligheten. Han har mig veterligen inte utryckt sig så och det är han och inte jag som bestämt titeln på hans bok!
Krångligt, eller?
Superkrångligt, Anonym. Vi ska se om jag har fattat det rätt nu. Det är ju inte så lätt alla gånger. Jag säger som detektiv Columbo: jag är inte så smart, får därför lov att jobba desto mer.
SvaraRaderaDu tycker alltså inte att David E är det bästa som hänt svenskheten på länge, utan hela
mänskligheten. Då borde ju boken enligt dig heta Ingen tar skit på de lättkränktas planet. Och det tycker jag själv är en beskrivning som ligger lite närmare sanningen (även om budskapet i boken är att det är svenskarna man inte ska dalta med och att det skulle vara bra med hårdare tag, vilket jag kanske inte helt oväntat inte tycker).
Solklart, eller?
Claes: fast det är nog många kvinnor som är arga på Anna Odell. Annars tror jag det är som du säger. Konstnärer leker, eller spelar, eller gestaltar, och när någon då går in så här och spelar teater bland människor, till exempel mentalvårdare, som arbetar hårt, så kan det uppfattas som otroligt upprörande. Kanske särskilt när det handlar om att gå över gränsen mellan normalitet och galenskap. Jag tycker inte att det är konstigt att folk blir arga, men jag tror fortfarande att det har ganska lite med pengar att göra, i grund och botten.
SvaraRaderaNej Maja, du är verkligen inte jätte smart och det har du ju bevisat förr.
SvaraRaderaJag vet inte hur ska kommentera din åsikt att "Då borde ju boken ENLIGT DIG heta Ingen tar skit på de lätt kränktas planet". Enligt mig? Jag förstår nog vart du vill komma men det är lite väl långsökt även för att komma från dig.
Jag har ingen anledning att tycka att titeln på hans bok bör ändras, den är jättebra. Spelar heller ingen större roll tycker jag vad boken heter.
Jag förstår att det är tufft för dig att bli omnämnd i hans bok och antagligen är det därför du går i spinn över att någon tycker han är super bra.
Men skriver man mejl och önskar folk cancer är man inte helt som man borde, så enkelt är det!
De flesta människor blir arga i bland men inte många människor beter sig som du gör!
Även om det var länge sedan detta hände och du bett någon om ursäkt så visar det att Dr Eberhard har helt rätt i sin långdistans diagnos av dig!
Jag tror att det är du som har gått i spinn lite grann, ärligt talat. Men jag ska berätta mer om vad som hade hänt och hur det gick till, eftersom det kommer igen så ofta - alltid från anonyma, givetvis. Jag är för övrigt inte särskilt upprörd över galenförklaringen i Eberhards bok, är inte helt övertygad om att en psykiater bör göra så men det kan man ju diskutera. Du får självklart beundra vem du vill, och om du tycker att det är särskilt angeläget att framföra dina synpunkter här i min blogg så kommer jag antagligen att svara. Eller möjligen ta mig friheten att knäppa bort dina kommentarer.
SvaraRaderaEn blogginnehavare har alltid rätt att ta bort anonyma kommentarer...
SvaraRaderaAnonym fegis
Kära nån, så viktigt är det inte för mig att kommentera här. Jag ska bespara dig omaket att knäppa bort mina kommentarer.
SvaraRaderaJa, du är naturligtvis inte det minsta tuffare än de du själv kritiserar för att inte fixa kritik på sina bloggar men det förvånar väl ingen! Speciellt konsekvent har du aldrig framstått som.
Konstigt bara att du inte körde ditt vanliga Stick och brinn!
Ja, klart det handlar om att det är med "konst" som förtecken som i första hand orsakar raseriet. Pengar? Vad kostar ett genomsnittligt fotbollsderby i Stockholm, minst sagt tärande på skattebetalare och ett slöseri med samhällsresurser. Då har jag inget emot fotboll.
SvaraRaderaMen den här pöbelmentaliteten är motbjudande. Folk som bara har kommit i kontakt med konst via tallriksunderlägg med Carl Larsson-motiv sätter ned foten.
Att det sedan fött andra intressanta diskussioner är en annan sak, men inbilla mig inte att det är något annat än förakt för "moderna konstnärer" (och knäppa författare), dessa lallare som lever på våra skattepengar som i första hand gör människor så arga. Annars skulle det aldrig fått sådan uppmärksamhet.
Claes: lite så är det nog... om hon varit journalist hade färre blivit arga. Men jag kan ändå fatta det.
SvaraRaderaVarför skall alltid media och advokater tjäna på konstnären och upphovet?
SvaraRaderaAnna O har visat och lyft att gränsen mellan geni och vansinne är hårfin även om det kanske kostar. Ok att andra kanske inte fick vård och det därigenom kan anses fel men hon har lyft focus på det som kanske är sjukt till det som verkligen är sjukt. Satt fingret på att saker skall bedömmas snabbt och det skall handla om lämplighet och förmåga och att kunna intervenera tidigt. Bryta en spiral som riskerar att spåra ur och det tycker jag hon gjort bra.
Inte skall verkligheten behöva år innan den lyfts om mydngiheter blandas in. Det handlar om sekunder eller timmar.
Inte år.
Leroy
Maja, ja, det kan jag också. Förstås. Självklart. Instinktivt.
SvaraRaderaMen det saknar proportioner av nämnd anledning.
Folk vill lägga ner Konstfack. Nu. Man knöt åtminstone näven i fickan, rasade framför skärmen och gick med i en grupp på Facebook och skrev väldigt många ilskna inlägg på tidningarnas kommentarsfält. Spräng Konstfack. Av ren princip.
Att det saknar propotioner kan jag hålla med om. Och att det säkert har ingredienser av kulturhat också.
SvaraRaderaMen jag tror att mycket av de överdrivna reaktionerna hade uteblivit om det inte vore för en del andra konstverk och projekt på senare tid som gjort många upprörda.
Tänker på dramateneleven som läste erotiska noveller på ett dagis. Vidare på kostfackseleverna som åstadkom skadegörelse i en tunnelbanevagn.Minns inte detaljerna i det här men kommer ihåg reaktionerna. Tror helt enkelt att många tänkte att inte nu igen. Nu får dom väl ändå ta och kamma sig.
Inte så genomtänkt reaktion förstås men ganska förståelig tycker jag ändå.
Claes: Jo, det där raseriet var inte roligt alls. Det var ju väldigt mycket konsthat och hat mot konstnärer (och kanske hat mot allt som är avvikande).
SvaraRaderaLeroy: Ja gränsen mellan geni och vansinne är hårfin, och det som betraktas som normalt kan också vara ganska tokigt. Sen har du en poäng i att det finns en inkomstbringande cirkus runtom, Anna Odell tjänar förstås inget på det. Och jag tycker att hon uttalar sig bra, seriöst, viftar inte undan det etiska problemet utan erkänner att det finns ett sådant.
Just det juridiska är en sak för sig, där kan man inte säga "det var bara konst", det blir ju att bagatellisera.
Om det var så att någon måste skickas hem för att hon tog upp en plats, så har ju fokus satts på att mentalvården har alldeles för lite resurser, inga som helst marginaler.
Jag trodde att de flesta människor sedan länge visste att all sjukvård saknar sängplatser och skickar hem patienter tidigare än önskat och även placerar patienter i korridorer.
SvaraRaderaAlltså för "lite resurser, inga som helst marginaler". Odell har knappast satt något fokus angående det för de flesta människor som är det minsta insatta i samhällsfrågor.
Du verkar tro att det genom Odell blivit allmänt känt att psyk och annan sjukvård saknar resurser? Och att nu när hon öppnat ögonen på alla kommer mer resurser till psykiatrin?
Jag tror tvärt emot vad du tror att det är tidigare känt för de absolut flesta vakna människor att all sjukvård har för "lite resurser och har små marginaler" och att hennes konst kommer att göra varken till eller ifrån i den frågan!
Men då återstår ju frågan: om alla redan vet att det är så, och om de tycker att det är fel, varför görs ingenting åt psykiatrin?
SvaraRaderaMin gissning är avsaknaden av pengar.
SvaraRaderaDet är dyrt med sjukvård i alla dess former och de som bestämmer över våra skattepengar gör andra prioriteringar.
Det är ju egentligen ingen skillnad på psykiatrin eller annan sjukvård, eller hur? Dåligt med resurser i båda!
Odell kommer ju liksom inte med några nyheter och om hennes akt kan generera mer pengar till vilken vård som helst vore det jättebra.
Jag tror bara inte att det kommer att göra det och det därför att de flesta redan vet det hon vill sätta fokus på.
I alla fall om hon vill sätta fokus på avsaknad av resurser inom vården!
I sista meningen ovan ska stå "avsaknad av tillräckligt med resurser"
SvaraRaderaFrån en osvenskt perspektiv, kan man också grumla om något helt annat: varför möts en sådan affair – ganska banalt (déjà vu) både från en konst- eller juridik synvinkel – av en sådan störm av reaktioner.
SvaraRaderashttp://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/bakgrunden-till-atalet-mot-anna-odell-1.937002
Jag tror inte att man hade kunnat räknat så många debattinlägg på DN (some hade ju inlett den debatt) när frågan var tvångsteriliseringar, politikens och medicinens ansvar osv. Och vid den tid handlade det ju just om våld om tusentals människor, icke om moraliska och abstrakta frågeställningar. Eller kanske är detta en del av förklaringen?
Roligt att missarna mår bra.
SvaraRaderaAtt det finns för få slutenvårdsplatser inom psykiatrin (och den somatiska vården) är knappast någon nyhet. Men vad Anna Odell ville belysa var HUR den psykiatriska vården fungerar och tyvärr har hela spektaklet, vällovligt eller ej, kommit att handla om huruvida hon tog upp någon plats för någon bättre behövande. Trist, för diskussionen behövs, både gällande kvalitet och kvantitet. Och hur kommunerna lyckats med Psykiatri- ÄDEL skulle jag också vilja läsa om. Tyvärr har de som berörs, sjuka och deras anhöriga, fullt upp att hålla näsan över vattenytan, det är knappast någon stark grupp det handlar om. Sådär i all hast, på väg till jobbet för att hålla liv i en annan röstsvag grupp i samhället, de gamla och dementa.
Jag tycker om Torbjörn Tännsjös artikel, på det hela taget.
SvaraRaderaAnonym 12.40: (välj gärna en signatur). Vad som triggar en "pöbel" (ogillar egentligen ordet) - är väl offer, svaghet, avvikelser. Och ibland avund. Skulle än en gång vilja rekommendera René Girards Syndabocken. Han har skrivit ungefär att de som utväljs till syndabockar brukar vara människor på botten eller de allra mest privilegierade (att protestera mot orättvisor är inte riktigt samma sak som att knyta nävarna och ordna lynchmobb, när folk går igång mot en priviligierad människa kan det handla om primitiv blodtörst snarare än rättvisekrav)
Och Anna Odell kombinerar väl två saker som får mobben att skallra med tänderna: hon anses privilegierad och onyttig eftersom hon är konstnär, samt svag och äcklande eftersom hon varit galen och "tärande". och ställt stora krav på medmänniskor utan att man ens vet om det har någon samhällsnytta.
SvaraRaderaSysterdyster: kissarna stormtrivs, och jag med dem. Just nu jagar de en hasselnöt. Tack, det var väldigt bra att du la ut foton av dem.
SvaraRaderachoisir une signature, ce serait prétentieux quand on a déjà du mal à saisir les "å" comme il faut et à savoir si on dit -et ou -en! Ce sera pour la prochaine fois!
SvaraRaderaMaja, i din kommentar 13:17 tror jag nog, tyvärr, att du slår huvudet på spiken. Jag menar, så illa är det nog.
SvaraRadera/IAMB
IAMB: ja, jag tror att den typen av raseri sätts igång av de två faktorerna.
SvaraRaderaAnonym 13.24:
(mystérieux plutôt que prétentieux, à mon avis. Mais tu fais comme tu veux - pourquoi pas écrire dans un mélange de FRANCAIS ITALIEN ET SUEDOIS?!)
Måste man alltid göra saker så svåra och märkvärdiga!
SvaraRaderaFolk stör sig kanske på det Odell gjorde för att de tycker det är fult att lura andra människor och att hela saken känns egotrippad.
Det var kanske inte menat så från Odells sida men betraktaren måste väl själv få bestämma vad de tycker och tycker man att det hon gjorde var fånigt kan man väl bara få tycka det utan att anklagas för att ha åsikter angående att hon haft psykiska problem innan eller inte.
Jag tror många helt enkelt tycker hon gjorde något väldigt fånigt!
Det può väl être une fin idea, perché inte!
SvaraRaderaAnonym 14.44: Det är klart att man måste få tycka att det är fånigt att åbäka sig på det där sättet och göra sig till allmänt åtlöje. Och det jag skrev 13.17 tror jag gäller ett slags mobbmentalitet, men det behöver självklart inte gälla alla som är kritiska till projektet.
SvaraRaderaAnonimo veneziano: la cosa è biff.
"la chose è Oscar", dit-on aussi, mais c'était merdadifficile, as you use to say.
SvaraRaderaAnonym 14:37: Naturligtvis får man tycka vad man vill om det Odell gjorde!
SvaraRaderaJag vill minnas att jag tyckte det hela var just "fånigt" eller kanske "egotrippat" när jag först hörde talas om det i början av året. Men när jag såg verket i somras (fick gå två gånger för att hinna se o höra alllt, det tog ca 2 timmar tror jag) så kom det hela i ett annat ljus. (Det är möjligt iofs att jag omvärderade min åsikt redan när jag hörde att det Odell spelade upp var något hon själv varit med om tidigare.) Nu tycker jag det är ungefär en del egotrippat och nio delar mod! Och högst seriöst. Huruvida det är konst anser jag mig inte kompetent att bedöma, men en viktig och modig aktion tycker jag det är.
Jag tror alltså att många som klankar ner på Anna Odell helt enkelt inte har sett verket i sin helhet - och för en gångs skull anser jag mig mer informerad än många andra! (Har f ö själv varit intagen på psyket med diagnos "psykos" - men det var längesedan.)
Sen är det ju en oerhört känslig punkt som Maja "petar på": det här med vad som får "mobben att skallra med tänderna". Vem fasen vill tillhöra en mobb? Jag funderade på om jag själv tillhört "mobben" nån gång. Svaret är väl: antagligen, men det är tji att komma på något exempel.
Nej, det är klart att man inte kan avfärda all kritik mot Anna Odells aktion med "mobbargumentet". Men jag tror att det är relevant till stor del och i många fall.
Däremot anser jag (liksom vad jag förstår Maja), att har man överträtt lagen så ska man straffas, och givetvis inte komma undan för att något kallas konst.
Jag funderar på om det finns någon som försvarar "tunnelbanetågsmarodörkonstnären"? I det fallet tillhör jag nog den "stora massan med sunt förnuft" som tycker det är ett jävla sätt. Är det något jag inte vet, något jag har missat? Utrycker det konstverket något viktigt om hur det är att vara marginaliserad och inte ha något annat sätt än vandalisering att uttrycka sig på??
/IAMB
Jag tror inte så många av de som är kritiska till Odells konstuppvisning bekymrar sig det minsta om hon gjorde sig till åtlöje eller inte.
SvaraRaderaMan tycker bara hennes grej är fånig för att man tycker den är fånig och sen ser man inget behov av att analysera det så mycket mer!
Men du menar att man tycker "hennes grej är fånig" - vadå "grej"? Den man läst om i en tidningsnotis i början av året, eller den man tagit del av på en utställning med film och intervjuer och allt? Det är ju en viss skillnad. Det som är läskigt är ju just att vissa saker lämpar sig väl för en sensationsjournalistik där man iofs inte behöver ljuga, men där en sak framställs på ett sådant sätt att det liksom passar in i folks (inkl mina) fördomar. "En bortskämd ung student som gör en fånig grej." Sen visar det sig att ... så var det ju inte riktigt, nej.
SvaraRaderaMen visst, det finns säkert folk som tycker grejen var fånig även efter att dom sett utställningen, och det får dom så klart tycka!
/IAMB
Jag menar med "grej" det som utspelades inför oroliga medmänniskor på bron, inför polis som förde henne till sjukhus och inför vårdpersonal på psyk mottagning, alla i tron att ha med en människa i stor nöd att göra med.
SvaraRaderaDen andra "grejjen" har jag ingen anledning att ha någon åsikt om för alla som väljer att ta del av den gör det frivilligt och mycket medvetna om att de beskådar ett konstverk och inget annat!
"Tunnelbanetågsmarodörkonstnären" - jag har inte sett videon, men där reagerar jag också negativt: det verkar vara en provokation för sakens egen skull. Töntigt, fånigt, ja. Rent generellt har jag svårt för tomma provokationer, det har gått ett mode i att "överskrida gränser". (Vet inte om jag skulle ändra uppfattning om jag såg videon, men jag tror inte det). Anonym 19.11 skrev att reaktionen mot Anna Odell kan ses mot bakgrund av andra projekt, och så är det säkert. Men jag tycker inte att det är en meningslös efterapning av en provokationskonst som redan är dammig och klyschig, som det finns så mycket av i konstvärlden. För jag tycker att det är ganska stort. Det gör jag faktiskt. Försöker också sätta mig in i hur det ska ha varit, att ta ett djupt andetag och upprepa händelsen, gå och ställa sig på bron.
SvaraRaderaMen, som sagt, jag menar också att man inte ska kunna hitta kryphål i lagen genom att hänvisa till att det är konst. Tror inte Odell har gjort det heller.
IAMD. Håller fullständigt med dig i fråga om skadegörelsen i tunnelbanan. Den fick mig faktiskt att gnissla tänder en kort stund. Framförallt för att det försvarades på ett riktigt fånigt vis. SL ville ha skadestånd för förstörelsen på 100 000 eller så och fick svaret att kom igen nu va, folk är ju helt indoktrinerade med kostnader.Ja någonting sånt var det.Om det var konstnären själv som kläckte ur sig detta vågar jag inte svära på. Men att sådana uttalanden känns väldigt stötande för Folke Allmänhet är fullt begripligt. Blev som sagt riktigt ilsk själv. Känns oerhört nonchalant och ja omedmänskligt för oss som sett förfärande brister i vården t.ex för att det inte finns pengar.
SvaraRaderaAnna Odell har jag inte reagerat så på.
IAMD. Jag har inte sett marodörvideon så om det är ett viktigt konstverk vet jag inte. Men jag tvivlar på att det skulle få mig att ändra uppfattning om jag såg den. Det som störde mig var konstnärens och utställarens m.fl:s överlägsna och nonchalanta attityd.
SvaraRaderaVadå vi har väl yttrandefrihet va, lät det ungefär.
Om vi leker med tanken att Odells konstverk skulle kostat mer i rena pengar ( polisutryckning, vård på avdelning mediciner m.m.) än den sönderslagna tunnelbanevagnen.
SvaraRaderaÄr fortfarande hennes konstverk okej men inte konstverket om den sönderslagna vagnen?
Vi fortsätter att leka med tanken att någon som ville bli inlagd på akuten blev hemskickad på grund av platsbrist den kvällen Odell skapade sin konst och denna någon åkte hem och begick självmord!
SvaraRaderaTunnelbanemarodören kanske också återupplevde tidigare traumatiska upplevelser i sitt liv när han skapade!
Ja inte vet jag hur det ena är mer rätt än det andra men någon kanske kan förklara det för mig!
Frågan är ju om Anna Odell resp "tunnelbanekonstnären" blir skadeståndsskyldiga. Blir de det bägge två, så har det ju ingen betydelse vem som "kostade mest", för då får de ju stå för kostnaderna. Fast jag (och många med mig) är beredd att betala till en ev insamling till Anna Odell, men inte till den andra "konstnären". Men jag vet inte hur det är med detta - om Anna Odell blir dömd till böter, så är väl inte det beloppet samma som de kostnader hon orsakat?
SvaraRaderaSvårast är väl frågan (som Anna Odell själv också tog upp i sina förberedelser) om hennes aktion medförde att någon annan i akut behov av vård råkade riktigt illa ut. Men i så fall måste ju detta inträffa dagligen och stundligen, eftersom det ju rimligen inte kommer in exakt samma antal "riskpersoner" varje dag. Dvs den dag det råkar komma några fler är det kört. Lite bättre marginaler än så får man väl ändå hoppas det finns. Hoppas inte detta låter för cyniskt! (Är lite stressad just nu, hinner inte formulera mig bättre.)
/IAMB
IAMD. Men Odell behöver väl inte själv betala böterna ? Det blir väl konstfack som får göra det eftersom man godkände projektet.
SvaraRaderaMarodören får däremot betala skadestånd själv om han befinns skyldig till skadegörelse. Hans konstverk var hans privata projekt som ingen på skolan kände till.
En konstig ordning egentligen om det rör sig om myndiga människor.
Anonym 17:18. Ja man kan ju leka med tanken och teoretisera in absurdum om man vill. Ponera att någon kommer in på akuten med lite snuva och tar tid från någon allvarligt sjuk som därför blir sämre och måste vara sjukskriven en månad längre än annars. Är detta mer eller mindre okej än att slå sönder en tunnelbanevagn.
SvaraRaderaTycker det är helt poänglöst att resonera så där.
Jag reagerade känslomässigt på marodören.Det trodde jag framgick av vad jag skrev.
Det framgår absolut att du reagerar känslomässigt, ingen fara!
SvaraRaderaVad du däremot ändå kanske borde försöka förklara som inte framgår är varför du tycker det ena konstskapelsen är okej men inte det andra?
Enligt en artikel i Aftonbladet 25 aug, av Ulrika Stahre, så har Konstfack deklarerat att de inte kommer att betala Odells ev böter:
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/kultur/article5690094.ab
/IAMB - jag kallar mig alltså så och inget annat här på bloggen (iofs en krånglig signatur att komma ihåg, men jag har börjat med den och då får jag fortsätta med den också)
Anonym 19.10:
SvaraRaderaHelt OK har inte ens Anna Odell själv sagt att det var. Det här är moralfilosofiska frågor som jag själv inte tror går att behandla på en fullständigt rationell väg.
För man fram ett extremfall, värsta möjliga scenario, en hypotetisk självmördare som annars skulle ha levat idag - ett tungt ansvar för konstnären att bära, eller ligger huvudansvaret då trots allt fortfarande på sjukhuset?
IAMB är en symbatisk signatur. Jag associerar till jamb, versmåttet. Fast det är något ur matematiken, väl?
Anonym 19.11 (ett nick jag fortfarande tycker är väldigt roligt, inte minst med tanke på vilken förvirring det kan skapa hos nykomlingar): paket vara på väg!
En rättelse: på de extremt snäva resurserna snarare än sjukhuset.
SvaraRaderaJag ska läsa Torbjörn Tännsjös artikel i DN lite noggrannare, och se om jag hittar några fler moralfilosofer som uttalat sig.
För övrigt vill jag rekommendera en fantastiskt bra bok: Johan Cullbergs Psykoser.
Jag menar inte heller att någon ska förklara varför det ena ÄR okej men inte det andra men jag skulle vilja veta varför vissa personer tycker att det ena är okej men inte det andra.
SvaraRaderaMan måste väl ändå veta varför man tycker på ett visst sätt och det vore intressant för mig som inte tycker något av konstskapelserna är okej att veta hur resonemanget lyder.
Anonym 17:18. Jag har egentligen ingen åsikt om vare sig den ena eller andra som konst. "Vad är konst?" är en icke-fråga i sammanhanget för mig. Konsten står inte över lagen.
SvaraRaderaJag reagerade mindre på Odell för att hon var beredd att ta debatt och stå till förfogande och förklara sitt ärende. Det gör inte vad hon gjorde automatiskt okej.
Att marodören fick mig att ilskna till så väldigt var just hans sätt att avfärda alla invändningar och lite hånflinande säga: Vadå kostnader skit i det ni!
Vill tillägga att det här bara är min minnesbild av vad som skrevs då. Det var så jag uppfattade det och därav min reaktion. Förstår du bättre då?
Anonym 20.00 (gärna en signatur): både ok och inte ok. Det låter säkert märkligt, men det är vad jag tycker. Konsten står inte över lagen, det är självklart. Konstnärens syfte och sätt att resonera kring handlingen/verket spelar roll. Konsekvenserna spelar också roll.
SvaraRaderaSå du menar att skillnaderna i ditt tyckande angående de olika konstskapelserna har att göra med hur konstnärerna uppträdde efter sina uppmärksammade handlingar? På grund av det tycker du den ena skapelsen är helt förkastligt medan den andra kan du tänka dig att sponsra med pengar till eventuella böter.
SvaraRaderaFörstår jag dig rätt?
IAMB.Tack för länken. Intressant. Det har ju diskuterats fram och tillbaka om det.
SvaraRadera"Just det faktum att hon gick i sina egna fotspår men denna gång medvetet, med helt öppna ögon, gör det för mig till ett konstverk."
SvaraRaderaJag skulle instämma om det hade stått "till en vittnesmål". Att vara hederlig och trogen sig själv - är det allt vi kräver från en konstär? Vet inte. Jag tror att konst har - alt ifrån gamla grekerna - ganska mycket att göra med o-autentiskhet (säger man så?), med koderna och självdistans, men jag talar för mig själv och jag var inte mycket nog med att följa vad hände sen XX seklet... :)
Nevertheless: om man ställer frågan om legitimitet att uppröra folk, göra dumheter osv med en konstärlig mål, så slipper man inte frågan om konstens "kvalitet".
Nej, inte riktigt. (Om det är mig du ställer frågan till).
SvaraRaderaDen ena handlingen började långt tidigare, och det som gör upprepningen till konst i mina ögon (förmodligen olaglig, och då ska Anna Odell dömas, samt med många moraliska komplikationer som hon aldrig viftat undan) är att hon iscensätter, rekonstruerar, ett tillfälle då hon faktiskt hade en psykos. Hennes uttalade syfte är politiskt, samhällsengagerat; vad konsekvenserna blir återstår att se. Hur debatten förs och om mentalvården förändras - den bollen är inte längre hos Odell. Men avsikten är konstruktiv. Tunnelbanemarodörens aktion var ju bara destruktiv, som att räcka ut tungan åt samhället.
Sofocle: ja, men handlingen var ju oautentisk och handlar just om erövrad distans.
SvaraRaderaAnonym 19:10: Du ställde inte frågan till mig, men jag svarar ändå: alltså, varför är Odells aktion OK, men inte "tunnelbanemarodörens"? Jo därför att den senare är bara förstörelse, men Odell ville skapa en diskussion om hur psykiskt sjuka människor bemöts bl a. Hon använde sig själv och gick in i det hela med "hull och hår" s a s (det är i alla fall det intryck jag fått), dvs hon utsatte sig för om inte direkt fara så ett starkt obehag. Se t ex hennes artikel i Revansch nr 3/09 (RSMH:s tidning) där hon beskriver hur "axlar och armbågar blev uppskrapade mot asfalten av polisens hårdhänta hantering". Dessutom beskriver hon ytterligare brutalitet eller i alla fall onödig hårdhänthet i samband med att hon lades i bälte.
SvaraRaderaI utställningen (verket Rekonstruktion) liknar Anna Odell vid något tillfälle sin aktion vid hotellprovning, alltså det finns ju folk som reser runt och testar hotell och betygsätter dem. Men det man gör då är ju inte att intervjua hotellägare och gäster, utan man tar in som gäst själv. Detta var väl en lite skämtsam liknelse som hon använde för att förklara varför hon låtsades vara psykpatient. Av någon anledning tyckte jag denna liknelse var så otroligt läcker - fast jag har svårt att riktigt reda ut för mig själv varför. Det handlar om att det ju sannerligen inte bara är att "ta in på hotellet", nej vägen in till psyket ser annorlunda ut. Men hon gick den! Frivilligt...trots att hon varit psykiskt sjuk i många år (men hon är nu frisk) och sett psykavdelningen inifrån tidigare.
/IAMB
Sant. I admit: I didn't go deep into this particular performance's content. And (this is the reason why) I become a little irritated when art try to win legitimacy with social or moral good purposes.
SvaraRaderaDu summerar själv att "avsikten" var konstruktiv, det är samma sorts komplimang min grunskollärare gjort om min lite teckning om en fattig familj. She was honest and said to the class (old times, rough methods) "guardate questo disegno, è brutto ma significativo". In my memory it was mainly "brutto". Sorry to be autobiographical and multilingual.
Maja. Ska bli kul att få paket!
SvaraRaderaJo, mitt nick ställer till det har jag förstått. Undrade ett tag om jag borde byta på grund av det. Men jag har ju blivit ganska fäst vid det, så jag bestämde mig för att behålla det.
Hejdade mig ett ögonblick när jag insåg att jag svarade en anonym 19:10. Kunde inte låta bli att fnissa lite.
Det var många anonyma här, utan "nick". Jag tror möjligen att en anonym förväxlat en annan anonym med mig, IAMB? Det var alltså jag som skrev att jag skulle kunna tänka mig att betala pengar till ev böter. (Men det är möjligt att någon annan också skrev något liknande, men jag har nu lite hastigt inte kunnat hitta någon sådan kommentar.)
SvaraRaderaIAMB - det är en kombination av ett smeknamn och en jobbsignatur. Men jag kollade också lite och hittade detta med jamb (iamb på engelska väl?) och det kändes ju intellektuellt och bra:-)
Matematiskt vet jag inte om det betyder så mycket.
/IAMB
Anonym 19.11: jag vet, det var väldigt roligt att svara Anonym 19.10. Med tanke på hur många anonyma utan nick det finns kommer det säkert att dyka upp en till "autentisk" anonym 19.11.
SvaraRaderaIAMB: det matematiska, jag tänkte lite på romb, att det kanske fanns iamber också. Men annars är det poetiskt och fint.
Sofocle: nice insalata language mista. Det är förstås väldigt svårt att tala om kvalitet i det här fallet - som alltid för övrigt. Hur man mäter konstnärlig kvalitet - i det här fallet, handlar det om att bedöma skådespeleriets trovärdighet så får man ju säga att kvaliteten var hög.
Annars är det poetiskt och fint blev fel - jag menar ju att matematik är vackert. En iamb skulle kunna vara en geometrisk figur. Kanske liknande hur man tecknar versfoten jamb.
SvaraRaderaHär blev det förvirrat. Tror att det där från anonym kanske var riktat till mig.Förstod inte det för jag kände inte igen mig. Anonym får läsa om och åtminstone försöka förstå tycker jag.
SvaraRaderaYou are right. But this is still about intention (= she went to the target). A better quality standard could be: "how good is it, compared with other similar work of arts"? How was the social impact, the judgement it met? Now, the social reaction in Sweden had not much to do with an artistic judgement, it was a discussion on principles ("did she the right thing"? "is she ok"? "can we allow this in our society"?)
SvaraRaderaThe lack of criterion is (one of) the problems with "unique" conceptual shows. The artist want us to like him or her, more than their work, and I don't find it very fair. Enfin "on ne va pas resoudre ce problème ce soir", comme disait un prof français un peu pressé...
Avslutar bloggkvällen (för min del) med en jamb:
SvaraRaderaGonatt!
/IAMB
Vill inte störa den intressanta diskussionen, men måste bara sticka emellan med en "jag mötte Lassie" apropå det här inlägget:
SvaraRaderaIdag mötte jag Marcus Birro i stan och då sa jag....nej, jag sa inget :) Men jag mötte honom faktiskt.
Har inte så mycket att tillägga om just Odell, men när det gäller en del "konstnärliga uttryck" i övrigt så brukar jag bli fly irriterad när det gäller sådant som enligt mig går över gränsen (t ex förstörelse som nämnts här).
En konstnär kan inte, enligt min åsikt, göra precis vad som helst i konstens namn. Och med förklaringen att man "vill beröra människor".
Själv vill jag faktiskt inte bli hur berörd som helst (oj, vad det där blev konstigt) :)
Säger också God Natt. Är ju fredag och allt.
SvaraRaderaDet är ju relativt lätt att "beröra" människorna om man tillåts att göra vad som helst. Annu lättare om de får en del brochures, institutioner, muséeanställningar och massor av kritiker för att förklara hur och varför de ville beröra oss, och låt oss känna lite skyldiga om vi inte reagerar så starkt.
SvaraRaderaMen om du får bara en piano att spela, en blad papper att skriva på osv ... då blir det - tycker jag - lite mer intressant som utmaning. Och svårt faktiskt.
Iamb: gonatt gonatt (två jamber)
SvaraRaderaSjälv har jag en lugn hemmakväll med två vilda katter... varav den ena tigergalningen försöker ta sig ut genom fönstret (jag vill egentligen inte att de ska sitta på fönsterblecket så mycket ännu, men inskolningen på gården med sele framskrider) och den andra uppenbarligen försöker mörda en kuddfrans.
Fia Olsson: instämmer, och det är på något sätt underligt (där kan jag instämma med Anonym 19.10) att mottagandet och pratet runtikring skulle vara en del av konstv... om det nu är ett konstverk.
Om jag då t.ex tycker att uttalandet om att ta in på hotell är för lättsinnigt (en moraliserande synvinkel!), eller uppfatta mig som grundlurad och bli förbannad om det visade sig att hon aldrig varit galen på riktigt (eftersom det är den spöklika upprepningen som fått mig att tycka att det är konst, mim eller skådespeleri med moraliskt tvivelaktiga förtecken), ingår det alltså i spektaklet att det för mig plötsligt inte är konst längre om vissa förutsättningar förändras? Sjunker kvaliteten på gengångarmotivet?
Och på motsvarande vis: om det visar sig att inget händer med psykvården, eller att Odell egentligen skiter fullständigt i den, försvinner det politiska ur projektet?
Jag vet att jag hårklyverianalyserar nu...
Sofocle: "how good is it" - i.e the quality of the work - can probably not be separated from the reception and reaction. The artistic judgement - I found the video moving and in a sense beautiful, others found it ugly and disgraceful. Are there any objective criteries when it comes to judging art?
(In literature, yes, I claim there are objektiva kriterier. Men det är det inte alla som gör.)
Sofocle: instämmer igen. Det enkla är det allra svåraste.
SvaraRaderaI vissa fall kan man få ansvarsbefrielse när man begått brott.
SvaraRaderaDå handlar det om nöd och nödvärn o.d. men inte konst.
Det är ju inte PuL, som medger vissa undantag för journalistiska och konstnärliga ändamål vid behandling av personuppgifter, vi talar om utan om brottsbalken som kommer att tillämpas på Odells dåd.
Ja, det är ju svårt för gemene man att egentligen någonsin betrakta en sån här sak som konst.
SvaraRaderaVet ingenting om hur det är ställt inom psykvården, mer än att den är närmast obefintlig i förhållande till behovet.
Men, tittar man lite närmare på vad som faktiskt hände så skulle jag vilja påstå att de människor som i sina olika roller skulle hjälpa henne blev utsatta för både psykisk och fysisk påfrestning. Hon var ju ganska våldsam i sitt skådespeleri.
Det känns helt enkelt inte ok att utsätta andra människor på det sättet i konstens namn.
Jag såg henne i Kvällsöppet (var det väl) och fick inte intryck av att det här handlar om något allmänt försök att - via konsten - påverka psykvården så att den förändras till det bättre. Det verkade mest handla om hennes konst och vad hon varit med om tidigare.
Men, det är ju min tolkning och den är kanske färgad av att jag inte riktigt gillade hennes tilltag.
Nej, jag kan inte se annat än att hon döms på något sätt för sitt "konstiga" beteende - i annat fall blir det plötsligt ok att agera brottsligt så länge man gör det i konstens namn.
Anonym 19.11
SvaraRaderaBer så mycket om ursäkt att jag blandade ihop dig med någon som var beredd att betala Odells eventuella böter. Det var klantigt av mig!
Förstår fortfarande ingenting av din förklaring om varför du tycker att de två olika konstnärers verk ska bedömas på olika sätt angående SJÄLVA KONSTVERKET (och tro mig, jag tycker inget av deras verk är konstverk men det är ju vad de själva refererar deras handlingar som) utan du refererar till efterspelet när du gör din bedömning.
Lustigt att tänka tanken ifall vagn sabotören villigt debatterat hans verk med ånger och förståelse för människors reaktioner och Odell arrogant svarat att hon struntade i folks reaktioner efter hennes utnyttjande av både människors god trogenhet och samhällets resurser.
Hade dina reaktioner varit annorlunda då?
Jaq tycker nog inte att efterspelet har någonting med själva händelsen att göra.
I så fall kanske tunnebanemarodören har utfört ett bra konstverk om han inte haft sån taskig attityd efteråt och Odells skapande borde ha sänkts om hon inte varit beredd att säga att hon inte visste om det egentligen var okej och lite allmän låg profil som alltid går hem.
IAMB
SvaraRaderaÄven om jag aldrig som du skulle kunna tänka mig att betala Odells böter måste jag ge dig cred för att jag uppfattar dig som en vettig människa.
Håller inte med dig alls men respekterar dina argument till tusen!
Anonym 23.23 bland annat
C'est donc un final consensuel. Vad bra! Sorry to have talked too much.
SvaraRadera2 annotations, trots allt:
a) are there any objective...
Oui et non. Sans etre du métier, et conscient de parler de choses que je ne maitrise pas, je pense qu'il y a quand meme une objectivité, qui se trouve dans l'histoire de la discipline dont on parle, dans les critères de qualités qui se sont établis, que les gens ont accepté etc. On peut étudier l'art et comprendre les critères qui ont amené deux artistes à rechercher un résultat, et etre d'accord que l'un y est arrivé mieux qu'un autre. J'ajoute que ce type de consensus, meme s'il est fragile, est très important. Non seulement du point de vue du public, qui veut etre rassuré etc., mais aussi de l'artiste. Il faut aussi de l'objectivité pour pouvoir etre subjectif. Mais là, ça devient compliqué pour ce soir..
b)
est-ce impertinent de penser que ce qui t'intéresse, dans cette histoire de A. Odell, est justement la réaction de rejet de certains, le mécanisme de chasse aux sorcières etc., plutot que l'intéret de ce qu'elle a fait?
C'est juste une curiosité: on tend toujours à retrouver sa propre histoire dans l'histoire des autres..
Vad är konst? Att kunna spela galen? Att vara amoralisk? Det är lite Göteborgskravallerna över det. Slå sönder lite banker och butiker. Ner med Bush. Ner med hamburgare. Ner med polisen. Ner med spykiatrin. Sen kommer kulturkoftorna och legitimerar. maja är galen, det är en annan sak. Inget fel med dårar i sig. Men slå sönder en T-banevagn och göra fingret är ärligare än låtsas samhällsangagemang.
SvaraRaderaNu är det fan franska också.
SvaraRaderaZigge: Sorry för det. Jag försökte att spela galen, och det känns bättre på franska!
SvaraRaderaAnonym anonym. Jaha då försöker jag väl en sista gång trots att timmen är sen och efter ett par glas vin
SvaraRaderaDu säger: varför tycker du att de två olika konstnärenas verk ska bedömas på olika sätt angående SJÄLVA KONSTVERKET
Har upprepat om och om igen att jag inte gör såna bedömningar
Har inte nån synpunkt på själva konstverken som konst. Det är om igen en icke-fråga.
Mitt inlägg handlade från början om hur människor som stod utanför konst-och mediebranschen uppfattade det utifrån medias rapportering. Även jag då.Det var hela min utgångspunkt. Och det är väl där du vägrar förstå på ett nästan fanatiskt vis. Du verkar vilja ha en konstrecension i stället.
Vad jag tror mig veta är att marodören begått lagbrottet skadegörelse, och han ska naturligtvis ställas inför rätta för det om det går att bevisa. Odell har kanske också begått brott och står inför rätta.
Och har du inte mer att säga än detta ältande så har inte jag mer att säga. Leder ingenstans. Har förstått att du knappast respektrar mig alls. Men det är okej.
Anonym 19.11
SvaraRaderaOm du bortser ifrån ordet konst i det jag säger och bara tänker på de olika faktiska händelserna blir det kanske lättare att förstå vad jag menar.
Varför jag använder ordet konst är ju för att de som utfört det vi diskuterar själva hänvisar till det som konst.
Och jag vill inte ha en konstrecension av dig utan en förklaring hur du kan tycka att två händelser (konstskapelser) som båda ställer till med obehag och kostnader för andra människor kan uppfattas så olika i okej eller inte okej! Alltså varför du tycker så, inte allmänheten i övrigt!
Konstnärernas eventuella straff behöver inte betyda något för ens personliga åsikt om rätt eller fel. Teoretisk kan de ju dömas exakt likadant!
Jag tycker du blandar till dina åsikter ganska rejält och det får man naturligtvis göra men jag begriper fortfarande inte av dina förklaringar varför DU tycker en sak är okej men inte en annan.
Vi kan ju faktiskt inte helt bortse att detta ska uppfattas som konst och inte bara som vanliga pojk eller flickstreck.
Det måste ju bedömas efter att det är vuxna människor som utfört detta i konstens namn.
Du har tyvärr inte lyckats övertyga mig om att Odells händelse (konst) är mer okej för att hon framstår som mer sympatisk i sin efterroll än den andre.
För mig räcker det inte alls för att hissa henne!
Ha en bra dag!
En lite jämförelse....
SvaraRaderaSäg att jag är konstnär och vill sätta fingret på det grova våldet i det moderna samhället; för att skapa debatt ur ett konstnärligt perspektiv så ser jag till att på ett stilrent manér ger en politiker en riktigt snygg blåtira.
Brott eller konst? Konst eller brott? Konst-brott? Brott-konst?
Tristan, jag funderade lite i samma banor - men min hypotes (bankrån) lämnade inget konkret konstverk att jämställa med blåtiran som du "skapade" i politikerns ansikte.
SvaraRaderaI min, ganska okonstnärliga värld, är själva handlingen otvetydigt ett brott. Men kanske en konstnär eller fotograf kunde avbilda själva blåtiran och då kan ju det vara konst.
Det får man säkert göra, även om det är hyfsat osmakligt med en sådan "autentisk" avbildning.
Att det är ett brott utesluter inte att det är konst. Anna Odell väcker väl också en del tankar om vad som är friskt och vad som är sjukt. Även om jag kan förstå sjukhuspersonalens upprördhet så får man se det ur ett större perspektiv.
SvaraRaderaTack så mycket "Anonym 23:23 bland annat"! Roligt att uppfattas som en vettig människa, speciellt eftersom du inte håller med mig.
SvaraRaderaJag blir glad av att läsa detta, eftersom händelsen med Anna Odell berört mig starkt, och jag ofta har svårt att argumentera för mina åsikter, men det ändå känns viktigt att göra det när något verkligen berör en.
Sen ett klargörande för säkerhets skull: jag kan inte tänka mig att betala Odells böter, inte alltihop alltså! Men däremot bidra till en insamling. Men det var väl antagligen detta du syftade på också.
Hälsningar
IAMB
Vasaplatsen, jag kan hålla med dig om att det inte utesluter att det är konst. Det är väl upp till var och en. Personligen har jag svårt att betrakta det som konst, men uppenbarligen är det många som är av en annan åsikt. Inget konstigt med det.
SvaraRaderaOch visst kan det väcka tankar om vad som är friskt och vad som är sjukt - men vem som helst av oss kan väcka tankar om kontraster när det gäller i princip vad som helst.
Frågan är ju hur långt man kan/får gå för att göra det?
För mig är det egentligen ingen svår fråga och just därför är det intressant att ta del av andras sätt att se det.
Håller just på att läsa Pockettidningen R, nr 1, 1975: "Vårdad till vanvett : rapport från ett svenskt mentalsjukhus". Mycket intressant i sammanhanget.
SvaraRaderaFrån omslaget: "Vi sände fem journalister och en läkare till Sundby mentalsjukhus utanför Strängnäs. Tre simulerade sjuka och tvångsintogs, två fick jobb som vårdare och läkaren anställdes som vikarierande underläkare. Från sina olika utgångspunkter förmedlar de en nyanserad helhetsbild av sjukhuset och beskriver närgånget samspelet mellan patienterna, vårdarna och läkarna; tristessen på sjukhuset, patienternas sysslolöshet och gradvisa hospitalisering. Reportagen visar också att den traditionella psykiatrin gränsar till rena kvacksalveriet."
/IAMB
Zigge: haha, "nu är det fan franska också": jag gillar när det dyker upp andra språk, du kan helt enkelt rulla ner till nästa kommentar. "maja är galen det är en annan sak" tack tack, sånt värmer.
SvaraRaderaIAMB: oj, vad intressant! Aldrig hört talas om. Är det någon som har nämnt detta i diskussionen? Det låter som ett mer gediget arbete, alltså som wallraff betraktat, än Odells. Samtidigt - vad många de var. Vilken underlig grej, undrar om de såg menande på varandra i korridorerna.
Jag tror nog att någon har gjort kopplingen till pockettidningen R - men det är ju rätt länge sen det reportaget gjordes, så det är många som inte har någon möjlighet att minnas det, för att dom inte var födda eller var för unga då. Jag tror jag gjorde kopplingen direkt jag hörde talas om Odells aktion, och tänkte något om att det var typiskt 70-tal med ett samhällskritiskt reportage, och typiskt 2000-tal att göra konst av det hela.
SvaraRaderaJag antar att jag läste boken på 70-talet också, kände mig kanske inte direkt "träffad" eftersom den handlar om ett mentalsjukhus och inte en psykiatrisk klinik. Det var ju trots allt skillnad.
Jag har inte kommit så långt i boken än, återkommer när jag läst ut den. Men det är intressant på många sätt med tidsanda, och med att vissa saker verkar segare att förändra än man skulle kunna tro (könsroller, psykiatrisk vård).
/IAMB
Jag tror att man kan och ska gå så långt som man känner är nödvändigt, och sluta innan skadan blir större än nyttan. Jag vet inte om Anna Odell ställde till med särskilt stor skada. Att bruka våld mor sina medmänniskor är naturligtvis aldrig att rekommendera, om hon nu gjorde det. Men jag tror att hennes bedömning fortfarande är att nyttan av hennes projekt varit större än skadan. I alla fall var det hennes intention.
SvaraRaderaVasaplatsen
SvaraRaderaPå vilket sätt har den nyttan visat sig?
Att all sjukvård i vårt land saknar resurser kan inte vara en nyhet för någon endaste människa som inte befunnit sig under en jordhög de senaste årtiondena.
SvaraRaderaAll bra omvårdnad kostar pengar. Finns inte pengar har man inte råd med kompetent och välutbildad personal. Man har inte heller råd med tillräckligt
mycket personal.
Förhoppningsvis är nyttan med Odells konstprojektet annat än att hon skulle satt fokus på att det finns problem inom psykiatrin! Men vilken är nyttan?
För alla vet redan att vården har problem på alla fronter och de som inte vet kommer inte att veta det efter Odells aktion heller för de är förmodligen helt ointresserade av samhällsdebatter för att ha lyckats missa det!
Anonym
SvaraRaderaHur nyttan har visat sig måste Odell själv svara på. Jag tror hon gick så långt som hon kunde och skulle gå för att få fram det hon ville skildra.
Anna Odell har inte övertygat mig om att psykiatrin har problem. Jag tror att svensk psykiatri är bra.
Men jag respekterar hennes konstnärliga skildring av den. Tolkningen av hennes konstverk är fri.
Jag tror inte heller konst kan jämföras med journalistik som ett medel att skapa debatt eller liknande. Konsten ska arbeta på ett djupare plan, skapa känslor och tankar och idéer.
Hittade denna artikel om "Vårdad-till-vanvett-projektet" (sökte i google på '"Lotta skoglund" psykiatri' - Lotta Skoglund var en av journalisterna som låtsades vara psykiskt sjuk):
SvaraRaderahttp://www.fgj.se/visaScoopArtikel.asp?OmrID=3&SubID=5&SubSubID=0&nbID=22&AID=150
Här beskrivs bl a reaktioner hos allmänhet o media, samt Lotta Skoglunds tankar flera decennier senare.
/IAMB
Vasaplatsen
SvaraRaderaVi är i alla fall överens om att Odells konstverk inte fått någon av oss två att ändra uppfattning om vården inom svensk psykiatri.
Du tyckte redan innan att svensk psykvård är bra och du har inte ändrat din uppfattning på grund av hennes konstskapelse.
Jag ansåg redan innan att all sjukvård brottas med problem (även psykiatrin) och behövde inte hennes konstskapelse för att få den kunskapen.
Så tyvärr har hennes konst inte haft någon som helst påverkan på oss båda OM det är så att hennes syfte var att lyfta fokus på svensk psykiatris tillkortakommanden!
Jag tror att den största nyttan har hon gjort sig själv genom att bli ett känt namn och nyttan för psykiatrin är väldigt marginell om ens någon alls över huvud taget!
Fast jag tror inte man kan mäta konstens påverkan på det sättet. Kultur hjälper människor att växa, förändras och förändra. Det är svårt att kvantifiera. Odell ville berätta en historia, och hur man tar emot den är upp till var och en. Att förändra världen på egen hand är svårt, och Odells uttryck är bara ett av många som bildar vår världsbild.
SvaraRaderaVasaplatsen
SvaraRaderaJag säger inte alls emot dig om konstens syften i allmänhet.
Vad jag reagerat på är att många verkar tro att Odells konstverk skulle göra sådan skillnad för psykiatrin på olika sätt. Och att hennes syften skulle varit så oegoistiska. Jag tror tvärtom.
Många verkar också tro att hennes konst lyft fram sån fokus på psykiatrin och verkar på fullt allvar tro att det därför ska bli förbättringar inom den vården.
Hennes konst skulle alltså fått upp allmänhetens ögon.
Jag tror inte det. De som vet något om psykvården visste det redan innan och de som inget visste vet inget mer nu heller!
Du är ju också ett bra bevis på att hon kanske inte heller lyckats så bra med att påverka allmänheten att dela hennes syn på psykiatrin!
Jag tror fortfarande att Odells konst gynnat Odell mest! Vinnaren är alltså inte psykiatrin utan Anna Odell!
Det behöver i sig inte vara något fel med det!
Men det vore lite fräckt om hon erkände att det är hon och hennes känslor som varit huvudsyftet med hela konstverket och inget annat!
Jag tror att det är svårt att hoppa över en definition av konst.
SvaraRaderaDet är ju många diskussioner på en gång här: om det handlar om konst eller inte, om det kan ha en samhällsnytta eller inte d.v.s konsekvenserna, om konstnärens syften uteslutande var att bli kändis eller om det fanns andra och inte lika ytliga motiv, hur olika mottagare reagerar på olika sätt, den moraliska frågan (hur mycket våld det handlade om, hur de som blev lurade känner sig), om psykiatrin i allmänhet fungerar bra eller inte...
Det enda alla verkar vara överens om är att konsten inte står över lagen, det vill säga att rätten ska pröva det hela precis som om någon annan hade gjort samma sak.
När det gäller att definiera vad som är konst och vad inte så är det inte särskilt lätt.
Vasaplatsen är inne på resonemang som jag tror det ligger mycket i.
Jag kan bara hoppas att Odells konstverk ger upphov till diskussioner inom psyksvängen!
SvaraRaderaJag håller inte alls med om att de som inget visste om psykvård fortfarande inget vet. De som inte kände till att man år 2009 använder sig av medeltida tortyrmetoder inom de låsta avdelningarna på psyk dit ingen utomstånde släpps in, bör känna till det nu.
Att lägga folk i bälte är ett fruktansvärt övergrepp och att det fortfarande förekommer måste alla veta.
Psykvården är tyvärr inte bra alltid och det är fakta, ingen tro.
Om mn försker koppla bort det eknomiska tänket och enbart inriktar sig på innehållet i det Odell visar så bör man kunna se vad som hände när en självmordsbenägen och djupt oycklig människa blev omhändertagen på ett psyksjukhus. Hon blev inpaketerad och nerdrogad.
Är det förenligt med vad vi kallar vård? Vill vi bli behandlade så när vi eventuelt hamnar i samma situation?
Ni får naturligtvis föra er egen talan och framföra era egna förväntningar på vården, men jag vill inte bli bemött på det viset om jag skulle hamna i ett tillständ där jag inte längre kan hantera livet.
Vi har i alla fall fått upp ögonen för att inte alla alls tycker lika angående om psykiatrin fungerar bra eller dåligt.
SvaraRaderaIntressant!
Medborgare Y
SvaraRaderaAtt lägga någon i bälte är nog att föredra än att en psykotisk person skadar sig själv eller andra. Låter hemskt men vad är alternativet?
I bland får man inse att även om inte saker är eftersträvansvärda så behövs de för att det inte finns alternativ.
Det finns inte alltid 3-5 personer tillgängliga för att kanske en längre stund klara av att hålla en människa i psykos tillstånd ifrån att skada sig själv eller någon annan. Tyvärr är verkligheten inte alltid så vacker men att detta med bälte skulle vara en nyhet bland många, nej det har jag svårt att tro!
Till och med elchocker används ju fortfarande. Var det också en nyhet för dig?
Jag bara måste fråga en sak. Claes! Är du tecknare eller något sånt? Din tiger var så himla fin!
SvaraRaderaSka man vara uppriktig, och det ska man väl vara ibland, så är det nog så att Odells "konstverk" inte har orsakat någon större diskussion om psykiatrivården; snarare har det orsakat diskussion om henne och hennes "brottsverk".
SvaraRaderaAtt spänna fast människor för att förhindra dem att skada sig själva är tyvärr ibland ofrånkomligt. Det finns människor som utan förvarning tryckt in en penna i sitt eget öga med blindhet på det ögat som följd och liknande saker.
SvaraRaderaTristan
SvaraRaderaVisst är det så! Finns ingen anledning att överdriva betydelsen av hennes så kallade konstverk!
Nej, man ska nog inte överdriva betydelsen av Odells konst men inte heller förminska den. Den väcker tankar och känslor precis som all annan konst och kultur. Man kan knappast begära att ett konstverk ska revolutionera psykiatrin.
SvaraRaderaJag tycker inte någon begärt att Odells konstskapelse ska revolutionera psykiatrin.
SvaraRaderaDäremot verkar många tro att den gjort det eller åtminstone att den gjort mer nytta för psykiatrin än vad den faktiskt har!
Anna Odells konstskapelse har gjort mest nytta för henne själv!
Anonym 18:17, var någonstans läste du att jag redogjort för mina personliga kunskaper och insikter om psykiatrisk vård?
SvaraRaderaJag orkar inte ta om alltihop en gång till för att förklara för dig, du får läsa ordentligt istället.
Förändringar kommer sällan på en gång, det dröjer ofta innan något händer. Speciellt inom en koloss som vården. Men bara att den här diskussionen på den här bloggen överhuvudtaget finns betyder att det Odell gjort lämnar spår. Att psykvården skulle backa och diskutera sina vårdmetoder offentligt i nuläget är väl lite väl infantilt att förvänta sig. Däremot är det möjligt att hennes konstverk ger svallvågor som kan föra någonstans framöver.
Idag har en psykiatriker hörts av tex, och vill ha in simulantutbildning i läkarutbildningen efter Odells framfart.
Intressant inlägg från en läkare!
De som efterlyser förslag på alternativ till förvaring av psykpatienter har redan gett svaret själva. Personal i tillräcklig omfattning för att ta hand om patienter! Dvs samma krav som vi har på somatiska vården.
2500 kronor?
SvaraRaderahttp://www.dn.se/sthlm/odell-domd-till-dagsboter-1.942244
Jag ska inte säga vad jag tycker, för tillfället verkar allt bara absurt.
Har nu läst ut "Vårdad till vanvett" (Pockettidningen R nr 1, 1975). Känns mycket riktigt som ett gediget Wallraff-arbete. Och att de var så många, det var ju för att kunna ge en allsidig bild av sjukhuset och vården.
SvaraRaderaDet skapade mycket debatt, och bidrog till avvecklingen av mentalsjukhusplatser. Men dom som var kritiska till mentalsjukhusen tänkte sig knappast att patienterna skulle kastas ut på gatan i stället.
/IAMB
Att Odell blev dömd är rimligt. Tänk vad som skulle kunna ha inträffat om hon hade gått fri. Då hade kanske väldigt många svenskar blivit konstnärer i syfte att gäcka välfärdssamhället med brottslig verksamhet.
SvaraRaderaTristan
SvaraRaderaHörde på nyheterna att Anna Odell och Claes Borgström eventuellt kommer att överklaga domen.
Vad tror du om det?
Har kikat i några bloggar men resonerandet kring det tycks inte ha tagit fart ännu.
Grynna
Tristan: det tycker jag också. Utgår ifrån att rätten har följt lagboken. Reagerade mest på att beloppet var så lågt. Allt som allt 2500 kronor.
SvaraRaderaGrynna: hm. Våldsamt motstånd erkänner hon, tror det är oredligt förfarande de eventuellt tänker överklaga. Inte vet jag.
Grynna: Borgström kan ju få ytterligare arvode genom att överklaga domen då han får arbeta med fallet också i hovrätten; Borgström har uttalat att frågan om redligt förfarande är principiellt viktig. Och det kanske han har rätt i. Men han bör överväga att Odell inte desto mindre kom mycket lindrigt undan.
SvaraRaderaMaja: Ja, 2 500 kr är inte mycket. Odells anhängare lär snabbt ha samlat ihop dom pengarna åt henne. Det är möjligt att hennes dom kan ha en avskräckande effekt på allmänheten, men kanske inte så mycket på henne själv då hon knappast kan avskräckas såvida hon inte besväras av hennes splitter nya avsnitt i belastningsregistret.
Det finns inga kliniker, vare sig somatiska eller psykiatriska, där man kan avsätta sådär 3-5 personer för att dämpa en orolig (om man nu ska kalla en knallpsykotisk person orolig - anfäktad av demoner/bindgalen är nog bättre uttryck).
SvaraRaderaTyvärr ägnar läkare och sjuksköterskor idag mindre tid med sina patienter än för 20 år sedan. Idiotiskt mycket tid ägnas år pappers- och annat administrativt arbete som skulle kunna utföras av någon för den uppgiften mer lämpad, exempelvis en läkarsekreterare. Jag har sett siffror som visar att läkare använder ca 30% av arbetsdagen till direkt patientarbete.
När jag var nyutbildad sjuksköterska fanns det kuratorer, läkarsekreterare, bemanningsassistenter, ekonomiassistenter och annan "onödig" personal ute på klinikerna. Jag är en ganska duktig och rutinerad sjuksköterska = bra på att vårda gamla och multisjuka. Det är mitt arbete, kort sagt och jag älskar det!!! Som administratör är jag riktigt sopig, och hade jag velat syssla med patientkassor, journalhantering, resebeställningar etc. hade jag förmodligen valt en kameral variant av sjuksköterskeutbildningen eller rent av en sekreterarutbildning. Om rätt person var på rätt plats i vården skulle allt vara så mycket enklare. När landsting och kommuner valde att skära ner på administrationen gick de inte fram med någon osthyvel, de tog största skogsmaskinerna och hyste kanske en förhoppning om att arbetsuppgifterna skulle försvinna på kuppen. Min väninna som arbetat mycket jourer på de stora Stockholmssjukhusen berättar att en av läkarens uppgifter är att vaska fram platser på nätterna. Istället för att träffa patienter får de sitta och försöka hitta platser på de överfulla avdelningarna.
Administration har blivit ett skällsord för vem vill läsa om att undersköterskor, mentalskötare, läkare eller sjukskötrerskor blir uppsagda? Nä, usch och fy och bort med de överfödiga pappersmänniskorna. Lösningen blev inte den geniala som politiker och sjukhusdirektörer hade målat upp. Förlåt, men nör mina hjäörtefrågor kommer upp blir jag allt annat än yster, då blir jag en riktig systerdyster.
Förlåt alla slarvfel, skyller på adrenalinet efter all läsning när jag damp ner hemma, har haft en bra kväll hunnit samtala med flertalet av mina patienter. Fick som verifieringsord på min förra kommentar "vomer", och så kan man känna sig, att man vill spy på hela sjukvårdpolitiken!
SvaraRaderaSysterdyster!
SvaraRaderaJAg tycker att det är lika underligt när man får verifieringsord som stämmer så med den verklighet man känner.
Man vill ju ibland nästan kräkas.
Så dyker en bekräftelse/verifiering upp..
??
LEroy
Tristan
SvaraRaderaJo, det var kring det där med oredligt förfarande jag funderade. Om det finns något egentligt juridiskt intresse av att gå vidare, eller om det mest skulle handla om att se närmare på det nu när det s.a.s är på tapeten.
Själv tycker jag att hon i anständighetens namn borde nöja sig. Att gå vidare vore att driva spektaklet snäppet för långt.
Grynna
hej,
SvaraRaderaJag betalar garna nagra kronor till Anna. Kan nagon tala om for mej hur jag can gora det?
lastthursdaypdx at gmail cot com
Magnus
Magnus: Jag tror att det är Konstfack som ordnar en insamling. Det kan de ju göra för Odell har säkert inga pengar, men kanske borde de hålla låg profil - det är väl en del som menar att hon och Konstfack borde betala skadestånd, då kan det verka provocerande att skramla till böterna.
SvaraRaderaHur som helst ska överskottet gå till bra ändamål.