lördag 13 mars 2010

Tjuvstartsrecension i DN

Eller ja, de har särskilt många recensioner i lördagens kulturbilaga.
Sara Danius skräms av vad hon uppfattar som kylan i Mäktig tussilago. "Ironin - eller satiren eller karikatyren - förlorar till sist udden om det inte finns ett slags bakgrundsstrålning som tränger igenom oförsonligheten, en föreställning om låt oss säga det goda, det sanna eller det rätta".
Samhällskritiker blir ofta beskyllda för att inte vara tillräckligt uppbyggliga. Inte minst Flaubert, som Danius också nämner i artikeln. Men hon verkar ha missat humorn. Jag tycker att boken flödar över av humor och ljus, om jag får lov att säga så. Jag tror att klyschor bör rivas ner för att man ska kunna börja definiera det goda, det sanna och det rätta.
Jag lägger upp en länk när recensionen finns på nätet, och kommer att göra likadant med kommande artiklar. Sedan är det helt fritt att säga vad man själv tycker om boken.
PS jag tål kritik, som man säger.

25 kommentarer:

  1. Nu har jag, tyvärr, inte läst boken ännu men att det alltid måste finnas något "gott bakom" låter lite naivt? Visst kan man ju hoppas det, men om man räknar med det riskerar man nog att bli besviken även i livet för övrigt.
    Men, som sagt, jag har inte läst boken så jag vet inte om det ändå finns något som strålar igenom som möjligen Danius inte uppfattat. Eller varför nu jag skulle uppfatta det förstås?

    SvaraRadera
  2. Satiren är rätt bitande, och för övrigt bör nog inte en författare riktigt tänka så - det är ett slags moralistisk invändning som mest skulle fungera som hämmande för kreativiteten. Det lustiga är att jag driver rätt mycket med postmodernismen... Jag tycker det verkar som om recensenten blivit sårad på något vis. Lite synd att hon inte har några citat ur boken med i recensionen.
    Det sanna, det rätta och det goda - ska fundera lite mer på det. Hehe.

    SvaraRadera
  3. Är det inte hämmande från läsarens sida också att tänka så? Jag vet inte, det känns lite Disney. Alla onda dör och alla goda vinner.

    Finns Det sanna, det rätta, det goda i denna sinnevärlden? För mig är det reella långt mer komplicerat än så.

    SvaraRadera
  4. "en föreställning om låt oss säga det goda, det sanna och det rätta" - konstig kritik. Jag har inte läst boken än men ska göra det.

    SvaraRadera
  5. När jag läste Mäktig tussilago så fick jag bl a en bild av glittrande, mångfärgade skärvor av glas. Plus att jag hade rätt så roligt.

    och så funderar jag en hel del runt ett och annat :)

    Har inte riktigt samlat ihop alla intrycken än, men det kommer

    Katarinas handmålade rebelliska glas??

    SvaraRadera
  6. Om Sara Danius anspelar på Platon i samband med litteraturkritik, så borde rimligen den estetiska aspekten finnas med - det sköna.

    Det rätta och det goda torde i princip vara synonymer.

    SvaraRadera
  7. Zigge: det är förstås DN-maffian som representerar det goda, det rätta och det sanna, och det är helt ok.
    En ettrig en: Ja just det, kristallkronan och Katarinas rebelliska glas...
    Tristan: ja, men om man läser Platon så finner man att inte heller han representerar fasta värden på något enkelt sätt. Platon är ingen dogmatiker.
    Jag associerar närmast det sanna, det rätta och det goda till Tegnér och det är väldigt intressant, eftersom Mäktig Tussilago handlar mycket om en trängd borgerlighet.

    SvaraRadera
  8. "Och dikten är icke som blommornas doft,
    Som färgade bågen i skyar.
    Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
    Och åldern dess anlet förnyar.
    Det sköna är evigt: Med fiken håg
    Vi fiska dess guldsand ur tidens våg."

    SvaraRadera
  9. Kan det finnas en skillnad mellan vad en manlig och kvinnlig författare kan tillåta sig: t.ex Norén brukar inte anklagas för att inte ha tillräckligt med godhet i sina verk?

    SvaraRadera
  10. Jag läste artikeln om dig i GP idag och nu måste jag verkligen läsa Myggor och tigrar och Mäktig tussilago!
    Förstår att du tål kritik! ;)

    SvaraRadera
  11. Zigge: ja, om det vittnade inte minst kvinnliga kritikers i det närmaste totala upprumpning inför Noréns dagböcker; kvinnor förväntas nog fortfarande vara värdinnor, och curla inför den manligt penetrerande blicken.

    Blygsamheten kräver att jag inte säger vad jag anser om mitt verk. Gamle Laozi skakar nämligen milt på huvudet nu.

    Carina: det var roligt att höra! Om jag inte hade tålt kritik så hade jag väl så att säga slutat skriva vid det här laget, så...
    Tillönskar dig fri tolkning.

    SvaraRadera
  12. Anmälan verkar inte finnas på nätet. Med vissa saker vågar sig somliga tydligen inte ut i moderniteten.

    Men enligt min humbla åsikt är det rent allmänt pinsamt med recensioner, åtminstone den DN-tantiga typen, som bygger på bra och dåligt, rätt och fel. De kan förbigås med skamsen tystnad. Om det inte finns en tydlig, personligt ansvarstagande tycker jag- markering, alltså.

    OBS! Inga könsmaktsfasoner avsedda! Bland oss raggiga mollusker är “tant” könsneutralt. Och en “kärring” kan lika gärna vara man. Orden betecknar bara vissa beskäftiga egenskaper. OBS!

    SvaraRadera
  13. Mmm, alltså - jag tycker förvisso att det kan vara uppfriskande med ett riktigt rejält moraliserande. Då ska det vara byggd på stadig grund p'nåt sätt. Till exempel redovisa vad det sanna och det goda är, och på vilket sätt texten avskaffar alla värden.

    När det gäller estetiska domar är det ganska intressant - det som jag betraktar som dött låtsasavantgarde brukar gå hem, medan det som lever förändras och rör på sig som värsta Fingal Olsson, det väcker större motstånd. Helt i sin ordning i iofs.

    I princip uppskattar jag tolkande recensioner mer än betygsättande, och så tycker jag det är artigt av en recensent att ha med åtminstone ett citat ur verket.

    SvaraRadera
  14. Nur måste jag resa invändning mot Clams icke poltiskt korrekta ord-användning samt också hans slingriga reservationer! ;-)

    Förresten, på tal om icke politiskt korrekt... Maja, har du hört talas om "propagandainstrumentet" Transgenusmotorn?

    Det är ett dataprogram, ungefär ett översättarprogram, som gör att man i en text snabbt kan byta ut ett ord och sätta in ett annat ord för att visa på textens "absurditeter".

    Det påminner något om en mekanisk och förenklad dekonstruktion.

    Uppsala Nya Tidning går hårt åt en kille som använt programmet på en av tidningens artiklar och gjort gällande intrång i upphovsrätten.

    Oscar Swartz bloggar om detta: http://swartz.typepad.com/texplorer/2010/03/transgenusmotorn-skakar-uppsala.html

    Upphovsmannen själv: http://mattematiksblogg.blogspot.com/2010/03/att-tysta-en-kritiker-med-hjalp-av.html

    Informationssamhället utvecklas med IT-teknologi samtidigt som yttrandefriheten ifrågasätts. Jag får lite dåliga vibbar av den där Transgenusmotorn, eftersom den faktiskt kan missbrukas för ren propaganda och demagogi. Men samtidigt kan inte förnekas att den också kan ha en effektiv och pedagogisk funktion.

    SvaraRadera
  15. Tolkande recensioner har fördelen att vara mer raffinerade men beroende på så kan de också vara subtilt moraliskt fördömande genom mer eller mindre direkta allusioner och analogier till sådant - historiska verkliga händelser - som kan och bör fördömas.

    SvaraRadera
  16. Tristan: det där ska jag läsa om! Spontant tror jag inte att maskiner kommer åt så mycket, jag tror att det blir för mekaniskt, helt enkelt. Jag kan iallafall garantera att jag själv inte har använt mig av något datorprogram, satiren kommer ur min egen nihilistskalle (om jag nu är en nihilistskalle).

    SvaraRadera
  17. Tristan: ...och på motsvarande sätt kan en "buffel" eller en "knöl" i mina slaskiga kretsar lika gärna vara en kvinna. Bristen på sunt genusmedvetande ibland oss har förstås att göra med vårt anspråkslösa, uniforma yttre. Med undantag för vissa toppsnäckor är det oftast omöjligt att avgöra vem som är vad. Förrän det är försent.

    SvaraRadera
  18. PS. Förtydligande: jag tillhör alltså släktet Bivalvia, musslorna. Att min bildbyline föreställer en skalgroda beror på att jag, istället för att framhålla mig själv, ha valt att visa utsikten från min lilla springa.DS.

    SvaraRadera
  19. Clam: hohoho... en sådan underbar ödmjukhet. Utsökt. (har lite skrattkramp just nu, det var så fantastiskt icke-egocentriskt av dig)

    SvaraRadera
  20. Clam: eller kan det vara så att du i ditt inre har en pärla som du inte vill dela med dig av? Jag tänker att Laozis: "den som vet talar inte" skulle kunna tilltala en mussla.

    SvaraRadera
  21. Apropå att jag såg Babel och hörde om vad Mäktig tussilago betyder eller inte betyder så kan man ju i alla fall göra ett anagram: Oskäligt mustiga.

    SvaraRadera
  22. Hej Johnny, oskäligt mustiga, haha...

    SvaraRadera
  23. Maja: Nej, själva den lysande pärlan ska man inte flasha med hur som helst. Det skulle kunna framkalla uppmärksamhet från såväl kletiga som pletiga. Därför ska den hållas under ena skäppo. Som Den heliga skrift säger. Inte. Den säger tvärtom. Varför säger den så? Nu blev jag yr i överkepsen. Säkrast att klämma ihop den med underditon. Det vill säga: härmed sluter jag mitt trygga bivalvium för natten. Blurp.

    SvaraRadera
  24. Clam: ja, det är ganska motsägelsefullt har jag för mig. Å ena sidan att man INTE ska sätta sitt ljus under skäppan, men å den andra sägs det många gånger att man ska akta på sina ord så att de inte faller i fel öron. John Bunyan, kan du reda ut det här??
    Nu ska jag iochförsig också sova, men skulle gärna höra mer om det här.

    SvaraRadera
  25. Här kommer länken till recensionen:
    http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/maja-lundgren-maktig-tussilago-1.1061699
    Jag blundar, vill läsa färdigt själv först.
    Allt gott, C

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)