fredag 26 mars 2010

"Verklighetsfetisch"

Vad allt får man inte höra. Att Lars Nordén skulle hålla på med verklighetsfetisch kan nog stämma. Maja Lundberg reserverar sig.

80 kommentarer:

  1. Det här kan vara svårt att förstå om du inte länkar
    http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article6804464.ab

    Jag tror att det du skriver i Myggor och tigrar är sant. Jag tror på din beskrivning av det försåtliga, det är det som gör den bra (det nästan osynliga blir tydligt). Hur man kan drivas till raseri av många små myggstick. Maja Lundberg och verklighetsfetischen... men det här är ju imbecciller, de borde inte ha makten att skriva om böcker. Vem bryr sig, för vem skriver de? Det är uppvisning, om de inte grillas i helvetet så faller de i glömska.
    Forget about it, som du brukar säga.

    SvaraRadera
  2. Sara Stridsberg verkar falla damerna på läppen, den kanske är jättebra men jag tänker melodram, på de utdrag jag läst. Frosseri i kvinnoelände, rosor, skönhet, känns lite unket.
    Men vafan man får väl ge den en chans.

    SvaraRadera
  3. Sara Stridsbergs roman är vacker, den har ett oerhört vackert språk, men den verkar lite oförlöst. Att hon överträffar Nabokov i moralisk bemärkelse står utom tvivel. Men den är ganska såsig, på gott och ont. Det obehagliga handlar om kvinnohat, äckel och hämnd. Ganska konstig roman.

    SvaraRadera
  4. Maja, jag följde dina inlägg på Bokcirklar. Jag tyckte att du var för yvig ibland, nästan som om du var ute efter att provocera. Jag uppfattade det som att du var von oben. Med viss förbryllning ser jag att ditt utspel "jag hatar fiktion", har inlemmats i den rent osympatiska karaktären Martin Wirdhammar i din nya bok. Då vill jag ställa frågan om du själv verkligen menar att du hatar fiktion, eller om du lekte med Bokcirklars medlemmar som något slags psykopatiskt spel, för att kunna skapa karaktären Martin Wirdhammar.
    Jag tycker att det är lite obehagligt att inte veta om det är din uppriktiga mening. Wirdhammar i din bok är ju extremt cynisk, men är han bärare av dina åsikter? Hans åsikter om kvinnor, är de dina?
    Andra saker du skrev på Bokcirklar uppskattade jag. Till exempel när du påpekade att P.O Enquist blev hyllad för att han "höll det privata stången" (enligt en recension). Där satte du fingret på skräcken (och det var samtidigt som hyllningarna av Norén pågick).
    Jag skulle också vilja höra dig förklara hur lobotomeringen av Rosemary Kennedy är kopplad till resten av berättelsen.
    Konstnärer och författare står inte ovanför oss vanliga människor. Du kan inte sätta dig till smakdomare över vanliga människors uppfattning. Och min känsla när jag läste dig på Bokcirklar var att du trodde att du visste mer.
    Men vilka är det som köper böckerna?
    Tänk på det.

    SvaraRadera
  5. Älta älta älta.
    Lättretad? Långsint?
    Verkar onekligen så.

    SvaraRadera
  6. Klart Aftonbladet är lättretade och långsinta, och att de ältar och kör med små tricks.
    En total våldsvåg från institutionerna mot Maja - det som återstå att se är vad Maja vill.

    SvaraRadera
  7. Men Lars Norén är ju beundrad. Alla har godtagit hans bild av borgerligheten.
    Jag fattar inte varför Maja Lundgren inte blir djupt smickrad av jämförelsen.
    Maja Lundgren är trash. De som läst hennes böcker vet att deras litterära kvalitet inte når upp till lilltån av Noréns. Ändå fortsätter de horribla hyllningarna av Lundgren. Orsaken: feminsimen. Manshatet är norm och undermåliga författare kan surfa på manshatet. Protesterna mot Maja Lundgrens förra bok motsäger inte detta, alla vet att det är en oläslig roman som inte säger något. Så varför då dessa patetiska hyllningar av en obegriplig ny roman?
    Svaret är feminismen, kvinnor måste till varje pris hyllas och uppvärderas.
    Förhoppningsvis kommer någon att sträcka ut ett finger och säga: kejsaren är naken! Lundgren är en bluff!

    SvaraRadera
  8. Ja det är ju verklighetsfetisch. Vem bryr sig?
    Lars Nordén... vem fan är det?
    Kultursidorna är ett jävla spel för gallerierna. Norén vill att folk ska tycka synd om honom för morden i Malexander, och folk ställer upp för det stora geniet. Lundgren har inget ärende alls, till skillnad från Norén. AllA VET att samhällskritiken hos Norén har tyngd men att Lundgren är nada. Så varför får hon uppmärksamhet? För att hon är kvinna.
    Sluta hyckla om detta, behandla Lundgren som det hon är värd, en ovederhäftig och mediekåt kvinna som så många andra.

    SvaraRadera
  9. Skönt att någon vågar säga som det är.
    Kvinnor frossar i prostitution våldfläkt och elände. Borgerliga kvinnor. Verklihetsfetisch. Som Uppdrag Gransknings senaste, ojoj vad synd det var om flickan, men vad gjorde hon på toalettten egentligen? Hon blev kär i killen.han inte. Ändå gick hon in på toa med honom. Tjejer med nån slags självrespekt gör inte det. Och det vet feministerna. Att det blir lite råa tag i en sån situation hänger ihop med att det inte var en populär tjej men en populär kille. Shit happens. Tjejerna på plugget hajade grejen, och när man väger samman alltihop får man säga att tjejen fick skylla sig själv.
    Likadant med dig Maja. Som du betedde dig fick du vad du förtjänade. Jag har sett att du är "besviken" över reaktionerna, tjejer blir ju alltid så besvikna...
    Men vad hade du väntat dig?

    SvaraRadera
  10. Milde tid... Här har det varit "sammanträde" på morgonkvisten.. fast förmodligen med max två deltagare!! Riktigt läskiga kommentarer!

    Jag gillar definitivt inte Lars Norén.. inte det han skriver, och inte heller honom, baserat på det jag hört och sett av honom! Som jag ser det är det knappast nån komplimang att bli jämförd med honom..och jag tycker inte att Maja förtjänar den jämförelsen!!

    SvaraRadera
  11. Anonym 01:44..

    Jag tycker att lobotomeringen av Rosemary Kennedy inte är svår alls att förstå varför den får betydelse i Oscars medvetande!! Det handlar ju om flera olika trådar som löper ihop i hans förvirrade hjärna!Det är vad jag känner i alla fall..

    Jag kanske missförstod hur du menade men nog får man anta att en författare "vet mer" om vad som försiggår i dennes egen bok, oavsett tycke och smak? Men du kanske menade att Maja verkade tycka att hon visste mer om "allt"??

    SvaraRadera
  12. Maja..

    Nu har jag läst ut boken.. och antagligen skulle jag väl nu skriva något spirituellt, något intelligent analyserande med många och betydelsefulla ordvändningar.. men det är ju liksom inte min grej, så det gör jag inte.. :-)

    Den här boken var helt skruvad!!! :-) Och samtidigt begriplig..fast jag tror inte att det jag begriper är samma sak som nån annan begriper!

    Jag tror att du hade hejdlöst roligt när du skrev den, och att du har haft ännu roligare efteråt!!! :-)

    Den var rätt så full av "Easter Eggs" för att tala dataspelsspråk!!

    Vad gäller persongalleriet, så var det ingen som framstod som sympatisk, förutom möjligen Oscar själv, fast jag är osäker på det också.. Kanske Mister HHVDHD var sympatisk, men han var så vek och undflyende att man inte riktigt kunde greppa det! Den person jag VILLE gilla, Lemmy, var väl den jag skulle ha allra svårast att stå ut med, Motörhead och ockultism till trots.. suck!! :-(

    Sa jag att jag verkligen GILLAR den här boken?? :-) Det gör jag.. fast kanske inte på samma sätt som andra som gillar den gör..Vad vet jag!!

    Min ryske favoritförfattare är Maksim Gorkij och nu ska jag göra det jag sa igår att man inte skulle.. jämföra!! :-) Det är en "rysk" ton i hela boken faktiskt.. och humorn i den påminner mig om Gorkij!!

    Men som sagt jag tror att det utspelar sig ett helt litet skådespel som inte "syns" i den här boken!! Skickligt, Maja!!! Jag gör vågen!!
    :-)

    SvaraRadera
  13. Måste böcker vara levnadsregler? Jag uppskattar mycket Maja Lundgrens textbyggen men jag gillar också Lars Noréns dramer, dagböcker mm. Varför blir det så snabbt läger? För och emot. Man vill ju ha överraskningar, magi när man läser, tittar på konst och så

    SvaraRadera
  14. Kärstin..

    Läger?? Jag kan ju bara svara för mig själv, men jag har aldrig gillat Lars Norén och det faktum att Maja jämförs med just honom har ju inget med det att göra!

    SvaraRadera
  15. Det är onekligen påfallande att de obehagliga och otrevliga kommentarerna ovan är skrivna sent på natten. Halvfinkulturella fyllegrejor?

    SvaraRadera
  16. IAMB..

    Kunde du verkligen hitta något finkulturellt där?? Ens halvt..??

    Fylltrattar, däremot, ja!!

    SvaraRadera
  17. Bitten: OK, kvarts, då. Det var ett snabbt intryck av inte alltför många felstavningar, en del avancerade ord, viss relevans i jämförelser med andra författare (även om jag inte håller med)... och detta trots antaget fylltrattande...

    SvaraRadera
  18. Jag tror att det handlar om max två fylltrattar ur kultursfären. Som ältar, ältar ältar...
    Usch.

    SvaraRadera
  19. Moralister kommer tydligen fram på natten. Jag känner igen samtliga resonemang ioförsig, de är bara mer... grovt uttryckta. Eller hur man ska uttrycka det.
    Jo, det där med verklighetsfetisch osv, jag tycker inte att det är att älta att diskutera det.

    SvaraRadera
  20. Kärstin: Det är klart att man inte behöver skapa läger - jag ogillar inte alls Norén, men har egentligen inte så mycket gemensamt med honom. Bittens ryska tråd är mycket mer relevant. Eller franskt eller Oscar Wilde. Gamla satiriska romare. Man behöver inte BARA jämföra exakt det man har framför näsan med varandra - det är faktiskt lite ... närsynt helt enkelt.
    Jag ska radera en del kommentarer som skrevs i natt, tycker de är obehagliga. Näthat, natthat!
    Grazie Bitten - nog finns det skådespel under skådespelet!

    SvaraRadera
  21. Givetvis måste det vara två bittra fylltrattar ur kultursfären som har ältat. Alla som inte ser Maja Lundgrens storhet måste förstås tillhöra den kategorin.
    Ja, usch och fy.

    Lite självrannsakan hos den stora författarinnan vore kanske inte så dumt. Grandet i ögat osv.

    SvaraRadera
  22. Jag låter det nog stå iallafall. Jag har hört samma saker många gånger.
    Anonym 01.44: Rosemary Kennedy är totalt införlivad i Oscars psykotiska värld. Hon och Jackie Kennedy är motpoler. Sen - jovisst, jag minns att jag skrev att jag hatar fiktion någon gång... Och i Mäktig tussilago är det Martin Wirdhammar som får stå för den åsikten. Helt sant är det självklart inte. Jag ska reda ut det här lite mer - på vilket sätt det kan vara inspirerande att vara fiktionskritiker...

    SvaraRadera
  23. Anonym 12.51: jaså, och du är nykter nu menar du?

    SvaraRadera
  24. Anonym 03.24 borde tas bort då den är vidrig i sin kvinnosyn och dessutom helt irrelevant i detta sammanhang. De som ställer sig kritiska mot Maja Lundgrens så kallade författarskap ska inte behöva buntas ihop med sådana idioter.

    "Jaså, och du är nykter nu menar du?"

    Svar: Grandet i ögat ...

    SvaraRadera
  25. Vad längesen det var du hade troll här, Maja. Slår det mig när jag ser den där.
    "Maja Lundgrens så kallade författarskap"... Nä jag tror inte att det är en författare, jag tror för det första att det är någon som inte har läst dina böcker och för det andra att det är en anonym nolla. Don't answer baby.

    SvaraRadera
  26. Det finns ju ruggugglor som menar att du inte borde få ge ut böcker. Det där förefaller vara en av dem. "så kallade författarskap..." fy fan.

    SvaraRadera
  27. Anonym 03.24 har faktiskt en ganska vanlig kvinnosyn. Under civilisationens tunna fernissa är det många som tänker och känner så.
    Tack Zigge.

    SvaraRadera
  28. "våldfläkt"... haha... jo, man kan skratta lite också.

    SvaraRadera
  29. Kärstin: böcker är inte levnadsregler - tur det, som folk beter sig i böcker!

    För övrigt anonym nattuggla: jag är inte "besviken" över reaktionerna. De var fullständigt naturliga.

    SvaraRadera
  30. "Det finns ju ruggugglor som menar att du inte borde få ge ut böcker. Det där förefaller vara en av dem."
    Zigge, det där var en högst personlig tolkning från din sida. Vad baserar du den på?
    Att ge ut böcker måste också innebära att vara beredd på och öppen för kritik.
    Att dissekera varenda negativ recension och recensera recensenten är bara småaktigt.
    Älta älta älta som sagt.

    SvaraRadera
  31. Anonym 13.53: Aha, men nu börjar det bli mer begripligt. Jag förstod faktiskt inte vad det var du kritiserade. (I mörkret är alla anonyma grå, ta gärna en signatur).
    Självklart är jag beredd på kritik. Jag tycker egentligen inte att jag vare sig dissekerar eller ältar, eller så gör jag det - till exempel detta med "verklighetsfetisch" tycker jag är intressant, det gör mig småarg, det är en mycket tidstypisk beskyllning, och eftersom det handlar om mina böcker och det här är min blogg så... kan det väl tänkas att jag säger både en två och tre gånger: Lars Noréns dagböcker och Myggor och tigrar, som kultursfären envisas med att bunta ihop (så vem är det som ältar?) är två väldigt olika böcker, och jag går inte med på uttrycket verklighetsfetisch.
    All right, är det småsint eller handlar det om viktiga saker? För dig framstår det som småsint, för mig rör det själva mitt författarskaps nerv, dess hjärta, och om någon tar sig rätten att klistra en etikett på mitt författarskap - "strip lit", "fetisch" - så tar jag mig rätten att säga: nej.

    SvaraRadera
  32. Maja..

    Precis vad jag tänkte: En författare måste ändå ha rätten till sina egna böcker, och rätten att ha "sista ordet" vad gäller det!

    SvaraRadera
  33. Anonym verkar totalt humorbefriad. Det är ju komiskt att Maja fått fel efternamn på Aftonbladets kultursida. Skitkul. Varför skulle hon inte kunna få retas om en sån grej? Har man rätten till sitt namn?

    SvaraRadera
  34. Det här med bloggar är ju något ganska nytt. Det skulle kanske verkat konstigare om en författare skrivit repliker i respektive tidning på varje recension! Nu menar jag iofs inte att Maja har replikerat här på allt som skrivits i recensioner, men det är ju ändå mer naturligt att man skriver om sina reaktioner (och speciellt om det är något som man tycker är anmärkningsvärt åt ena eller andra hållet) i sin egen blogg.

    SvaraRadera
  35. Bitten: jag vet inte om författaren har sista ordet egentligen... men i alla tider har författare protesterat mot kategoriseringar och etiketteringar av deras litteratur som de uppfattat som missvisande. Det finns ju en tredje part också - utöver författaren och kritikern - och det är läsaren: om kritikern säger hamburgare måste författaren ha rätt att säga oxfilé. Eller nåt.

    SvaraRadera
  36. IAMB: nej sjutton, på kultursidorna replikerar inte författarna.
    Men apropå älta.... gissa om förfar ältar! Gombrowicz, Strindberg - tjat på tjat, gnat på gnat...
    Nu är det ändock rätt lite i bloggen som handlat om detta. Jag tycker att det är kul, vet inte om det gjorts tidigare (direkt dialog om litt.kritik med läsare), kanske uppfattas det som förskräckligt självsvåldigt och egotrippat men jag tycker att det är en otrolig lättnad. Det är dessutom fruktansvärt roligt att diskutera mina böcker med läsare.

    SvaraRadera
  37. Men helt klart är det fritt fram att framföra kritik här också - gärna någorlunda specifik (det är jättesvårt att svara när kritiken är svepande)

    SvaraRadera
  38. Hej Maja!

    Det där med kategoriseringar och etiketteringar är lite intressant faktiskt. Jag har uppfattat det som ett slags överlevnads strategi. Ett pedagogiskt exempel: tjänligt vatten och otjänligt vatten. :-)

    För den ytlige läsaren kan svepande kategorisering utgöra en form av orientering, även om kompassnålen pekar åt helvete fel!

    SvaraRadera
  39. En kanske dum fråga: varför heter det inte "verklighetsfetischism"?

    SvaraRadera
  40. IAMB: det borde nog heta "verklighetsfetischism".
    Tristan: överlevnads strategi - hörrudu, särskrivningar är inte gaggböliska.
    Vet inte om jag begriper riktigt - men varför inte: dödskallemärkning av giftskåpslitteratur, och så en liten kerub på den snälla.

    SvaraRadera
  41. Orienterarsjukan var det längesedan man hörde talas om. Eller den kanske fortfarande diskuteras?

    SvaraRadera
  42. Det är ju en minivariant på något mycket större - men när jag läser "verklighetsfetisch" i recensionen så tror jag att det liksom ingår att kalla det så, alla invigda begriper att det måste heta så, det är inte ens petimätrigt att klaga på det, för det innebär att man inte fattat GREJEN, som är: vi är kulturella, vi är bildade, vi är postmoderna eller ännu mer, och så klart vi säger "verklighetsfetisch". "Fattar du trögt?" (Uttalat på skånska.)

    Allt detta dras igång i mig när jag läser artikeln. (Angående just detta ord alltså.) Är det sånt som kallas förförståelse?

    SvaraRadera
  43. Jo, det är postmodernt, i allra högsta grad.

    SvaraRadera
  44. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  45. Tack Maja, för att du avslöjade min särskrivning. Jag skäms... skäms...skäms! Men [subjekt] är framför allt förvånad - inte över avslöjandet men saken i sig.

    SvaraRadera
  46. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  47. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  48. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  49. Tristan: var så god! *s* Jag tror inte du behöver oroa dig, det var nog ett mycket tillfälligt skrivfel.
    Clam: ja, nattprataren beskriver på ett rått cyniskt sätt hur gruppsykologi ofta funkar. I Neapel är det såna här historier i tidningen med jämna mellanrum, det handlar ibland om filmade övergrepp som läggs ut på nätet. Och det brukar vara flickan som måste byta skola. Att mammor slåss för sina söners oskuld och heder är begripligt, värre då att det nästan alltid är en total uppslutning bakom killen/killarna. Även bland andra tjejer.
    Nattpratarens koppling till en viss debatt vill inte kommentera.
    Apropå fetischism: japp, det inbegriper en association till dokusåpor och annat, och jag ogillar det förstås lika mycket som etiketten strip lit.
    Det är intressant det en annan anonym skrev, eller påminde om: de berömmande formuleringarna "håller det privata stången" och "långt från bekännelseträsket" apropå PO Enquists självbiografi - som förresten är formulerad i tredje person, han. (Den har jag inte läst, men jag gillar Enqvists författarskap). Alltså, de formuleringarna har att göra med att bekännelselitteratur, och överhuvudtaget självbiografier, haft lågstatus länge, rena konstruktioner som till och med undviker all möjlighet till identifikation överhuvudtaget (alltså, att man "känner igen sig", tycker att porträtt m.m är trovärdiga) har varit det allra finaste i det postmoderna tidevarvet. Så när Enqvist fick beröm för att han befann sig långt från bekännelseträsket, så tyckte jag att det vittnade om en rätt tidstypisk skräck för verklighet. Bekännelser är i och för sig ofta "smutsiga"... Om det så gäller Augustinus, Rousseau, Carina Rydberg eller August Strindberg, så går ju bekännelselitteratur ofta ut på att berätta ofördelaktiga saker om sig själv. Och det är klart att det kan väcka obehagskänslor.
    Men kopplingen till dokusåpor och liknande tycker jag är något missvisande, bekännelselitteratur innehåller i bästa fall en helt annan reflektion, självkritik, och är inget man konsumerar eller har en rent voyeuristisk inställning till.

    SvaraRadera
  50. "Att dissekera varenda negativ recension och recensera recensenten är bara småaktigt", enligt Anonym 13.53.

    Hm, Så recensioner är alltså en slags "slutprodukt" som man inte bör ha några åsikter om. Vi bokläsare ska heller inte ifrågasätta eller diskutera dessa.
    Tyvärr för er som tycker så, så har bloggvärlden förändrat saker och ting. Pressen har inte längre ensamrätt därvidlag.

    Författaren har väl också rätt att på sin egen blogg tycka vad hon vill om recensioner och andra skriverier.
    Det vore skillnad om författare krävde genmäle på recensioner, men det är det ju inte frågan om.

    Tristan. [Subjekt] undrar vad som har hänt med din blogg? Har du lagt ner eller är det bara jag som inte är inbjuden :(

    Förlåt off topic Maja.

    SvaraRadera
  51. Sjuelva: Jaså har Tristan blivit hemlig. Som jag fattat det gör en del bloggägare så ett tag, mest för att pausa bloggen. Ibland för att skaka av sig knott. Jag är då inte injuden *s* men man måste väl be om det.

    SvaraRadera
  52. "... bekännelselitteratur innehåller i bästa fall en helt annan reflektion, självkritik ..."

    Jo, i bästa fall.

    Fast i den mån den förekommer utgör den uppenbarligen även en mycket bekväm ursäkt för att skada andra människor. Som om det faktum att man frivilligt hänger ut sig själv rättfärdigar att man gör det med andra.

    SvaraRadera
  53. Maja och 19:11, jag överväger att stänga bloggen helt, och testar bara lite hur det känns. :-) Men det innebär inte att jag inte fortsätter läsa/kommentera på andras bloggar.

    SvaraRadera
  54. Anonym 23.14: uppenbarligen en mycket bekväm ursäkt, skriver du - det finns nog inget jag kan säga som skulle få dig att ändra uppfattning om den saken, så det är väl bäst att du behåller den. Polera den, vårda den, njut av den.
    Tristan: jaså.

    SvaraRadera
  55. "Man vill ju ha överraskningar, magi när man läser, tittar på konst och så", sa Kärstin.

    Det är precis vad man får i "Mäktig Tussilago" - den känns inte förutsägbar och trots att episoder och personporträtt ibland tecknas på få rader så känns det som författaren lyckats komma åt själva kärnan. Kärnan? Ja alltså kärnan i varje person och situation och att beskriva de med (ibland) få men väl valda ord och meningar. Bara det en bedrift!

    Jag gillar boken och det känns som jag förstår andemeningen i den eller snarare; jag kan känna igen en del funderingar över människors skådespeleri.

    Tycker Bittens recension var bra hehe. Fast jag gillade Lemmy, tycker det var ett roligt porträtt och Lemmy´s finns ju IRL - ja, det gör väl de andra i galleriet också - t.ex häxan/spåkvinnan :)

    Hur som helst så är det härligt med folk som inte helt inrättar sig i "vara som alla andra" även om de också ägnar sig åt nåt slags skådespeleri.

    Livet är en teater!

    SvaraRadera
  56. Tack Moi Marie.. .-) Fast själv vill jag väl inte kalla det en "recension".. Det låter så seriöst!! :-)

    Angående Lemmy.. jag gillar vissa bitar av honom.. jag uppskattar att han är så totalt ärlig, men jag skulle bli helt galen på att lyssna på hans resonemang.. Om han vore en levande person alltså! :-) Hans Häxa.. Jag har såna själv i min närhet så.. :-) (En av mina bästa vänner i detta livet, t.ex... har även en son som kan (på riktigt alltså) spå i Tarotkort, även om han numera är ringrostig p.g.a. att han mer eller mindre lagt det åt sidan..) Men hon (Monique) var ju väldigt periferisk, så man kunde inte direkt ha någon "personlig" åsikt om henne.. Kanske Majas nästa bok skulle handla om Lemmy & Monique!? :-)

    SvaraRadera
  57. Bitten

    Ja, visst känns det seriöst :) och svårt är det att skriva recensioner - riktigt sätta fingret på vad det är man gillar eller ogillar o sätta det på pränt.

    Jag har en "häxa" i bekantskapskretsen, antar att det var därför jag tyckte beskrivningen av bokens spådam (även om den var periferisk) var intressant och stämde ganska väl med den bild jag har av "min" häxa.

    Ja, vilken bra idé - en bok om Lemmy och Monique! Skulle kunna bli bra hehe

    SvaraRadera
  58. Moi Marie.. (mitt kontrollord på senaste kommentaren före denna, var förresten "Marie" .. :-) Fast det är ju mitt eget andranamn oxå..)

    Det lilla man fick veta om Monique, stämmer rätt bra på "min" häxa oxå.. :-)

    SvaraRadera
  59. "... det finns nog inget jag kan säga som skulle få dig att ändra uppfattning om den saken, så det är väl bäst att du behåller den."

    Kanske värt ett försök?

    SvaraRadera
  60. Bitten

    Wow *s* kontrollordet där!

    Angående Lemmy: En för stor dos av för mycket blir ju ofta svår att svälja i verkligheten s.a.s. En del människor kanske man bara orkar med i små doser då och då om man inte alldeles är inne på samma linje förstås.

    Finns meningar här o där man fastnar för i Majas bok. Den här t.ex: "Han kände att mannen var en hederlig man, en rosenkavaljer." Fint!

    SvaraRadera
  61. Moi Marie..

    Jag gillar oxå Majas sätt att leka med orden.. :-) Hon skapar bilder med sitt språk.. och jag gillar hur hon vrider till det ibland med att byta ut en bokstav eller två här och där.. fast det där märker man ju rätt mycket av här i bloggen oxå!! :-)

    SvaraRadera
  62. grazie grazie vad glad jag blir!
    Lemmy som jag ser honom är en rätt outhärdlig typ och då menar jag inte främst en del åsikter utan att han mal på, kör långa monologer. Men han har ju hjärta, t.ex älskar han ju Monique, verkar det som. Jo jag tycker att dom finns. Indianen och spådamen. Hahaha. När Lemmy är änkling och kryper in stupfull i ett spådomstält på Medeltidsveckan, utklädd till indian - viss är väl det äktsvenskt, på nåt sätt? Monique får man som sagt var bara höra talas om genom andra, främst Lemmy.
    Jag ville han en ärlig bevara sverige svenskt-typ, alltså en som talar klarspråk om vad det handlar om: en rädsla för att det blonda och blåögda ska försvinna, och en rädsla att "svenskheten" (seder och bruk) ska försvinna.
    Jo det är minimalistiskt, men jag ska fundera lite på boken om Lemmy och Monique... egentligen står inte den på programmet men...

    SvaraRadera
  63. Maja..

    Roligt att du blir glad!! Japp.. att Lemmy i fyllan och villan blir inföst i spåtältet (Klädd som indian) är en HELT trovärdig händelse!! :-)

    Jag tror att Lemmy är BSS-typ mer pga nån slags förvillelse än riktig övertygelse!! :-) Det är vad jag VILL tro.. Motörhead, du vet.. :-) Men han är ju bara FÖR mycket.. :-) Fast jag tror också att han egentligen är snäll.. Och omtänksam!!

    SvaraRadera
  64. En till recension:

    http://hn.se/kulturnoje/bocker/1.774301-samtidsskildring-blir-aldrig-traffande

    Jag håller inte med men det går väl att se en tendens nu: den negativa kritiken går ut på att satiren är tom, slår in öppna dörrar, är klyschig. Lemmy och Monique representerar arbetarklassen skriver recensenten (jag tänkte så också, åtminstone med Lemmy: typerna på middagen är medelklassrassar, de flesta, jag känner igen det där, jag tycker att det finns - om man sen tycker att det är träffande eller inte beror väl på läsaren, men jag gillar det där att Hamiltons raseriutbrott diskuteras - tänker mig att du måste ha tänkt medan du skrev: det här är stort i media nu men diskuteras det i längden? - medan Lemmy är mer öppet rädd för svenskhetens försvinnande. Han är programmerare, skriver du. Annars är det väl Figge som är mest arbetarklass i gänget, och han är antirasist).
    Närå jag tycker du gestaltar det där bra. Just för att det är något av toppen på isberg - visst kan man undra hur de där typerna på middagsbjudningen har blivit som de blivit, visst är de karikerade men fan vad kul jag hade när tjejerna tjolahopp tjolahopp tänder tomtebloss. Varför vet jag inte.

    SvaraRadera
  65. Visst är det samhällskritik Zigge, och en del poetiska bilder i boken står liksom för sig själva, man behöver egentligen inte lägga till så mycket eller förklara dem; ett vredesutbrott diskuteras, rebelliska glas går sönder, stolarna heter Goethe och Dante och familjen Kennedy spelar roll.

    SvaraRadera
  66. Det känns som att Moa Eriksson Sandberg inte förstått boken alls.. eller så ville hon inte? Att hävda att Oscar "helt oväntat" tappade förståndet stämmer väl inte riktigt heller..

    Fast bilden av dig på den sidan var jättefin! :-)

    SvaraRadera
  67. Jag tycker att det är fasansfullt elaka kvinnoporträtt. De är bara sina attityder och poser, kvinnorna på middagsbjudningen. Jag känner igen mycket känner mig inte personligen träffad *skrattar* men förstår dem som vill ha mer djup i karaktärsteckningen. Det är ganska obarmhärtigt skrivet.

    SvaraRadera
  68. Mariannesson: någon har sagt ungefär så här: satir ska inte vara ett dödligt gift utan en besk medicin. Gränsen däremellan är förstås inte alltid så lätt att dra. Men man kan vara skoningslös mot attityder och poser i samtiden, just därför att de är omänskliga, opersonliga.
    Det fasansfulla tjattret på bjudningen, Acherons pratskum, är det som puffar Oscar över kanten; fördjupning av karaktärerna i bemärkelsen förmildring, överslätning ("jo hon säger så för att hon har en taskig barndom", "han säger så för att..") kommer helt enkelt inte på tal (ursäkta, jag menar inte att vara barsk).

    SvaraRadera
  69. Sen finns det väl åtminstone några rätt sympatiska kvinnor och män i boken eller så gör det inte det... Huvvaligen, tänk om det inte gör det...

    SvaraRadera
  70. Apropå recensioner: den här i Sydsvenskan av Sara Stridsbergs nya roman är jävligt välgjord:
    http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article641309/Sara-Stridsberg.html
    Recensenten lyckas visa både vad som är bra och mindre bra i Darling river på ett övertygande sätt, det är inte så många superlativer men man vill läsa boken.

    SvaraRadera
  71. Zigge: ja, ett exempel på väldigt bra litteraturkritik tycker jag.

    SvaraRadera
  72. Och för säkerhets skull, det kan ju som några påpekat verka småsint att "dissekera" recensioner... Jag är ju glad över mottagandet av Mäktig tussilago.

    SvaraRadera
  73. "kindernas rosenskärgård mörkrodnade". När Lemmy blir arg.
    Snyggt.

    SvaraRadera
  74. Det förstår jag Maja och jag menar inte att den inte är värd det. Inte heller de som ogillar den menar att du har ett dåligt språk. Jag ser ju också att det är meningen att karaktärerna på bjudningen är något slags marionetter. Hur de har blivit sådana får man väl grubbla över själv. Jag skrattade gott åt att Oscars sambo vill klä om pianostolen med en tjusig stuv. En hel del är ju helt enkelt bara komiskt.

    SvaraRadera
  75. Maja..

    Jag kom plötsligt på en sak jag grubblade på.. :-) Varför har man sina räkningar i ett brevställ i HALLEN, där "vem som helst" kan se dom???

    Visst är det konstiga saker jag grubblar på?? :-)

    SvaraRadera
  76. Jo men "det är dom små, små detaljerna som gör det", som Povel Ramel sjunger. Det är tänkbart att Mister HHVDHD är helt fel ute när han vill höra om dödsmasken (även om det är en ganska morbid sak att ha i hallen).
    Jag tänker mig nog att räkningarna är instuckna bland andra brev och försändelser, och att Oscar råkar få tag i just dem. Fast helt säkert är det ju inte.

    SvaraRadera
  77. Den där dödsmasken har ju en hel del info att komma med.. :-) T.ex att Oscars föräldrar inte brukar besöka honom..

    Och ja.. det är en lite småläskig sak att ha hängande i hallen..i synnerhet som den är stulen.. :-)

    Hm.. det du berättar om räkningarna avslöjar ju ett ganska slarvigt drag hos Oscar som jag inte riktigt uppfattade från början.. (blöjpåsen till trots..) :-)

    SvaraRadera
  78. Har just läst din "Tussilago".
    Har läst dina föregående men Tussilago
    är i en klass för sig.
    Vill inte tycka så mycket/recensera.

    Mäktig Tussilago är liksom en relation mellan
    mig o Tussilago.
    Egentligen inte med författaren.

    Men tack Maja!

    hälsar
    Caroline Campbell
    fd. CC Carolin

    SvaraRadera
  79. Framförallt tack för alla dina intressanta kommentarer den tid du skrev här.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)