onsdag 30 juni 2010

Där är hon ju

Jag har aldrig sett något fotografi av förebilden till Nadja. I min utgåva av André Bretons samlade verk finns en kort biografi över hennes liv i notapparaten. Man får veta att hon hette Léona-Camille-Ghislaine D. (efternamnet har av diskretion inte skrivits ut, jag tror att det är kutym inom fransk litteraturvetenskap att man är försiktig när det gäller icke-offentliga personer, och hennes öde var på många sätt tragiskt). Hon var född i Lille den 23 maj 1902, av enkel härkomst - pappan var från början typograf men sedermera "voyageur pour bois", kringresande trävaruhandlare, och mamman metallarbeterska. Nadja hade en dotter som hon lämnade hos sina föräldrar i Lille, och därefter levde hon ett kringflackande liv i Paris, där hon mötte André Breton. Mötet ledde till en explosion av kreativitet för båda, men för Nadjas del slutade den med internering på mentalsjukhus, där hon förblev till sin död den 15 januari 1941.
Nadja var ett namn hon gav sig själv, det var hennes pseudonym i Paris: "för att på ryska är det början av ordet för hopp, och för att det bara är början"; hon kallade sig alltså aldrig Léona i Paris.
I boken Nadja (som Breton själv inte kallade roman, och det är den inte heller - snarast är den skriven i bekännelsetraditionen, kanske mer besläktad med Montaigne än med Rousseau eller Augustinus; den är till större delen i dagboksform även om anteckningarna är skrivna i efterhand) återges många av Nadjas teckningar och hennes profetiskt klingande yttranden.
Boken Nadja övergår så småningom till ett utfall mot psykiatrin, en pamflett; Breton vågade aldrig besöka Nadja på mentalsjukhuset, han kunde inte rädda henne eller vara den sol hon betraktade honom som. Sedan följer en kärleksförklaring till en annan kvinna, som Breton sedermera gifte sig med.
Många har svårt att ta sig igenom Nadja. Den finns i två svenska översättningar, en äldre med mer flytande språkdräkt, en nyare som på sätt och vis är mer trogen originalet men samtidigt lite för styltig och torr. André Breton skrev, så surrealist han var, paradoxalt nog en ofta mycket klassisk franska. Och i förordet till Nadja skriver han att han hade efterhärmat läkarjournalernas språk (Breton var också utbildad till läkare).
En av mina elever på Södertörn fällde den intressanta kommentaren om Nadja att den handlar om surrealismen, men den är inte surrealism.
Nu har det kommit en bok som heter Léona - lite märkligt egentligen, med tanke på att Nadja själv kallade sig Nadja - som jämför Bretons bok med övrig dokumentation. En recension av den kan man läsa här; det är en holländsk författare, Hester Albach, som gått Nadja i spåren. Jag har inte läst den än, det ska bli spännande. Jag har en del reservationer mot recensionen, bland annat mot påståendet "det är först den nederländska författaren Hester Albach som brytt sig om att ta reda på vem hon var", absolut inte, det har man vetat länge.
Och så begriper jag inte varför man använder ett så meningslöst begrepp som "autofiktion". Men det kan vi tala mer om en annan gång.

30 kommentarer:

  1. Recensenten håller så att säga ämnet ifrån sig, som något katten släpat in.
    Gonatt

    SvaraRadera
  2. Det stämmer alldeles utmärkt, Zigge. Jag nöjde mig med att påpeka ett faktafel, men... ok, jag ska läsa boken först.
    Godnatt

    SvaraRadera
  3. ja det kanske finns ett skäl ibland att hålla ett ämne ifrån sej...

    SvaraRadera
  4. Marianne: ja, det kommer alltid att finnas sådana ämnen, det jag tycker är synd med den här recensionen är att den nästan inte alls går in på Hester Albachs bok, man förstår knappt vad den går ut på. Bretons Nadja är på många sätt upprörande, men det märks mellan raderna att han har dåligt samvete.
    Det var roligt att få se en bild på Nadja, jag har bara sett ett foto av hennes ögon tidigare.

    SvaraRadera
  5. tack maja för ditt svar till mej - jag har ej läst boken - eller recensionen ifråga - men ämnet är ju egentligen mycket intressant - men ibland blir man kanske alltför illa berörd - från det ena till det andra - min bild har ju nu kommit till allmän kännedom - inte är jag fager eller snygg - men jag tycker iaf själv att jag ser snäll ut - nästan så man kan tro att jag har ett humoristiskt sinnelag - vilket emellanåt kan ge sig till känna .... från det ena till det andra hörde du på caroline af ugglas i p3/crister - 'moraltestet' - även hon fick en etta av bengt brülde - men jag fick intrycket att han gillade henne trots ettan - det där strikta betygssättandet av förmågan att resonera - slår nästan tillbaka på honom själv - han inser nog att det är onödigt begränsande... (din bok 'mäktig tussilago' har jag inte kommit iväg till ngt bibliotek för att låna om - som jag berättade om i e-mail att jag skulle göra - jag fick en känsla av att du kanske ledsnade på kontakten med mig eftersom du visst inte reagerade på mina två sista mail - därför kändes det heller inte så angeläget att åka iväg någonstans för att få tag i boken igen...)

    SvaraRadera
  6. Jag har inte läst boken och faktiskt inte hört talas om den. Har aldrig suttit på dårhus men däremot höll jag på att hamna där efter en genomresa i Lille. Grrr..den lilla tjyvaktiga byhålan i södra Frankrike... Kära vänner, innan internet fanns i var mans hem och det kontantlösa samhället ännu var en utopi blev jag bestulen på mina resecheckar under en genomresa i Lille. De elaka fransmännen vägrade förstå mig och innan man hittade byns enda? engelsktalande under en sten i skogen var jag på gränsen till både svält och nervsammanbrott. E N v e c k a senare kunde jag hämta mina pengar. I Hamburg!! Bara en liten parantes...
    F.T

    SvaraRadera
  7. Marianne: ja du ser jättefin och snäll ut. Moraltestet tror jag är rätt mycket på skoj faktiskt, särskilt betygen. Jag har inte lyssnat på så många iofs.
    FT: vilket sammanträffande! Det är inte så många som känner till Nadja, om du blir intresserad så har jag skrivit några inlägg om den tidigare också.
    hej

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. clam: "Inom den här riktningen överlever de klassiska teknikerna - eftersom tillräckligt många följer den dramaturgiska regeln: ju öververkligare innehåll, desto viktigare med nykterhet i formspråket" - det här är intressant: den klassiska surrealistiska tekniken är den automatiska skriften, en lite romantiserad föreställning om ett helt fritt poetiskt språk bortom logikens, moralens och stilens påbud. Egentligen innebär det en avvikelse från det surrealistiska idealet att redigera en dagbok i efterhand, som Breton gjorde i Nadja. De texter som var ett resultat av (nästan) total frånkoppling av all medveten styrning blev ofta även de till en stil, lätt igenkännlig (det finns rätt mycket dålig surrealistisk poesi, men också mycken bra).
    Autofiktion är ett underligt postmodernt uttryck.
    Breton tycker jag är en fascinerande författare, han är framförallt essäist. "Vem är jag?", "Qui suis-je?, som Nadja börjar, är hämtat från Montaigne.

    SvaraRadera
  10. Tack för intressanta upplysningar om personen Leona och boken Nadja som jag ännu inte har läst.
    André Bretons "Nadja" är, misstänker jag, den litteraturhistoriska kvinnliga förlagan till den unga kvinnan i Lundells sång "Nadja". Det är en blinkning till Breton samtidigt som det är ett sätt för sångaren att snabbt karaktärisera personligheten och problematiken hos de sköra unga kvinnor som sångaren mött i sitt eget liv.
    Det skulle vara väldig intressant att ta del av Maja Lundgrens tankar kring eventuella beröringspunkter mellan Bretons och Lundells "Nadja". Till exempel ur ett feministiskt perspektiv. Om tid och intresse finns.
    Sången "Nadja" hittar du på cd:n "Män utan kvinnor" eller på Spotify.

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  12. Magnus J: intressant, jag kände inte till Lundells Nadja, den ska jag lyssna på. skulle jag anlägga ett feministiskt perspektiv, tja, både ja och nej kanske - det finns dogmatisk feminism och något jag kallar "luktsaltsfeminism", men det är klart att det är svårt att läsa Nadja (och kanske lyssna på Lundells variant?) utan att upptäcka vissa saker angående maktstrukturer. När det gäller Nadja är det omöjligt att bortse från klass, för övrigt.
    Kommunismen - det ska sägas till Bretons och de flesta surrealisters försvar att de tog avstånd från Stalin tidigare än många andra europeiska intellektuella. De hade en hel del kontroverser med det franska kommunistpartiet, det var ömsesidigt: partiet tyckte de var för flummiga, själva gillade de inte den socialrealistiska arbetarlitteraturen. Det gick inte ihop. Aragon blev väl utesluten p.g.a sina sympatier med Stalin efter Moskvarättegångarna, eller om han bröt själv (minns ej). De var väl trotskister, de flesta surrealister. Det är två olika saker att sympatisera med Marx och Engels idéer, och kanske framförallt Fouriers... och att stödja totalitära regimer. Beträffande det senare har jag som sagt för mig att surrealisterna tog mer tydligt avstånd än många andra.
    Däremot har ju Breton beskyllts för att ha varit något av en påve, uteslutit folk och så vidare. Auktoritärt förstås, även om det kanske måste finnas nån ordning även i en surrealistgrupp... för att parafrasera Werner.
    Breton är inte särskilt omtyckt, det är sant. Han är mycket, mycket intellektuell. Manifestet var det ett tag sedan jag läste, jag tyckte om det då, och boken Nadja uppfattar jag som en mycket egenartad skapelse.
    Jag vet inte om någon satt in Breton i Montaigne-traditionen, men det finns många likheter.

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. Det håller jag inte med om Clam... inte alls. Även om det inte alltid är så lätt att dra en gräns mellan tradition och modernism.

    SvaraRadera
  15. Eller Hermansson, var det nog. "Nån jävla ordning måste det finnas i ett kommunistparti".

    SvaraRadera
  16. Jag förväntar mig ingen dogmatisk feminism ifrån dig, Maja. Därav förslaget.

    Jag lyssnar på "Nadja" nu och tänker: Kanske handlar sången mest om sångarens försök till beskydd av en viss sorts människa eller snarare människospillra som befinner sig i den förnuftets natt som sänkt sig över västerlandet och förvägrat dagen dess skimmer.

    De som inte vill ta plats i det akademiska ghettot.

    SvaraRadera
  17. Magnus J: vilken poesi.
    Tack för tipsen! Jag skaffade just Spotify, upptäckte att det var gratis (men hur ska det egentligen gå för våra konstnärer...) Vacker sång och texten är verkligen mycket fin. Kan nog ha uppkommit som protest mot Breton, iallafall hakar den i många teman.

    SvaraRadera
  18. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  19. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  20. Här finns uppenbarligen något spännande för mig att läsa i sommar! En liten kommentar i kanten: I ryskan har varje namn en kortform, och Nadja är kortform för namnet Nadjezjda, som samtidigt är ordet för hopp. Så det är inte riktigt, bara nästan rätt att Nadja är början av ordet för hopp ...

    SvaraRadera
  21. Xerxes har gått och blivit inlåst i en möbelverkstad här. De ska komma och släppa ut honom idag, men uj vad orolig jag är.
    Henrik: nej jag vet, jag har grubblat på hon detta - det står "commencement" på franska, men det kanske bör översättas "ansats" eller så. Eller så är det helt enkelt fel - antingen att Najda missförstått eller att Breton missförstått hennes förklaring.
    Något om detta står det nog i Helter Skelters bok.

    SvaraRadera
  22. Upphovsmannen får viss ersättning när sången spelas på spotify. Ersättningen var till en början oerhört låg, men sägs nu ha ökat i takt med att antalet användare av spotify ökat.
    Men visst, det är en relevant fråga du ställer.

    Sångaren i "Nadja" sjunger:
    Nadja, älskling
    jag vill se dig gro
    som ett skott av nytt liv
    på den gren som jag sitter på
    Men vem är jag, med min såg
    och min ensamhet?

    Maja: Hur ser (lite kortfattat) relationen ut mellan bokens André och Nadja?

    SvaraRadera
  23. Magnus J: oj, den versen missade jag.
    Den var ju lite hemsk. Bitter självkritik?
    Förhållandet Nadja - Breton, som det skildras i Nadja, kortversionen, om en stund, om en stund.

    SvaraRadera
  24. Likheten mellan Bretons bok och just den versen - att hon bara är ett instrument, ett medel. B.a.f.å.å.k (ber att få återkomma)

    SvaraRadera
  25. En annan från se tll att låna Bretom på bibblan , läsa om Nadja och och försöka frmstå som intellektuell.

    Annars påsår rytena att jag tittar in är och kvittrar så jag avlägger en liten koltrastdrill nu. Tiiddelii! Sov gott. Har nyss landat i köket efter ett 13-timmars pass och är totalt slut eftersom vi hade 30 + i lokalerna

    SvaraRadera
  26. Alltså, det är nästan ingen som orkar läsa Breton. Jag hade väldiga problem med att läsa Nadja, till en början, och blev framförallt djupt irriterad på den. Men... blev på något sätt fascinerad.
    Xerxes satt inlåst i möbelverkstaden på gården, hela natten och fram till i eftermiddags då en ganska arg chef låste upp och lyfte ut honom i nackskinnet. Det är ju lördag, men han kunde ju inte vara kvar där ända till måndagen.

    SvaraRadera
  27. Det kanske var en lite fyrkantig tolkning av Lundellraderna.
    ciao

    SvaraRadera
  28. Stackars Bretons läsare... stackars Xerses...

    Men du Maja, du är och förblir min favorit rebell.

    Ps...
    Vi får inte glömma att André grundade gruppen Contre-Attaque i 1935

    SvaraRadera
  29. Tack för ett tappert försök, Maja.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)