Johnny: muzac är fruktansvärt komisk musik, tycker jag. om man kollar kommentarfältet på YouTube under videor med elevator music - det finns flera! med olika bilder på hissar! - så ser man en del nätavsky, men en del gillar den här sortens musiken på allvar. Inte säkert att musikerna själva gör det alltid dock. Jag skrattar mycket åt de små... tonkrumelurerna som musikerna gör i den här låten. Besynnerlig humor, jo,,,
Han kanske var ute efter effekten på sig själv. Den kanske verkade lugnande på honom på samma sätt som oupphörligt, monotont dunkande med huvudet mot en vägg har på personer med vissa psykiatriska diagnoser.
haha... ja ursäkta att jag plågas med den här musiken - den får mig på gott humör. Kanske Nixon också hade en ironisk förkärlek för den- om man ska vara snäll.
Jag har själv inget emot den, och förresten är den kanske perfekt om man sysslar med skrivande och vill slippa sitta i en tystnad men ändå kunna koncentrera sig.
Muzac är nog underskattat. Det skulle säkert kunna bli en rätt kul avhandling i... musikantropologi?? - att undersöka hur hur det resoneras om/moraliseras kring muzac.
9 kommentarer:
Lite neutral hissmusik?
Jag tycker det är skönt äktjönsig musik. Särskilt till den kusliga/dystra bilden.
Lyssna gärna på hela låten, Anonym.
Jag läste på Wikipedia att när Nixon var president så lät han s.k muzak ljuda i Vita huset. Med det inte sagt att jag jämför dig med honom. :-)
Johnny: muzac är fruktansvärt komisk musik, tycker jag. om man kollar kommentarfältet på YouTube under videor med elevator music - det finns flera! med olika bilder på hissar! - så ser man en del nätavsky, men en del gillar den här sortens musiken på allvar. Inte säkert att musikerna själva gör det alltid dock.
Jag skrattar mycket åt de små... tonkrumelurerna som musikerna gör i den här låten. Besynnerlig humor, jo,,,
Frågan är om Nixon gillade den - eller om han trodde att den hade en önskvärd effekt på själarna i vita huset.
Han kanske var ute efter effekten på sig själv. Den kanske verkade lugnande på honom på samma sätt som oupphörligt, monotont dunkande med huvudet mot en vägg har på personer med vissa psykiatriska diagnoser.
haha... ja ursäkta att jag plågas med den här musiken - den får mig på gott humör. Kanske Nixon också hade en ironisk förkärlek för den- om man ska vara snäll.
Jag har själv inget emot den, och förresten är den kanske perfekt om man sysslar med skrivande och vill slippa sitta i en tystnad men ändå kunna koncentrera sig.
Muzac är nog underskattat.
Det skulle säkert kunna bli en rätt kul avhandling i... musikantropologi?? - att undersöka hur hur det resoneras om/moraliseras kring muzac.
Skicka en kommentar