onsdag 7 september 2011

Helt okrisigt

- Jag är sugen på dom där rosa brallorna. Och sen en olivgrön tröja till....
Man cirka 35 till en annan på en lunchrestaurang i Liljeholmen. Längtansfullt tonfall.
Inget att retas för. Har jag retats då? Nej.

Det det kanske har varit väl mycket Yang i bloggen ett tag. Men vilken Yang? Lemmy som sjunger Capricorn (kanske sjunger han om mig): jag tror att han inspirerats av Gérard de Nervals dikt El Desdichado (ungefär den arvlöse):

Je suis le ténébreux, — le veuf, — l'inconsolé,
Le prince d'Aquitaine à la tour abolie :
Ma seule étoile est morte, — et mon luth constellé
Porte le soleil noir de la Mélancolie.

(Den ska finnas i översättning av Kristoffer Leandoer och Kennet Klemets, inte hittat den på nätet).

Alldeles ogift är Lemmy. Det finns en stor skillnad - ja, det finns flera. Unga läckra gossar hänger inte som ekorrar kring min hals, jag skulle bli djupt generad om de försökte. Knarket är en skillnad också. Annars - tja.

Men jag är rätt lat för tillfället. Dags att slutspurta med översättningen och förbereda höstens undervisning, men egentligen vill jag helst vara ute och lapa sol med tanke på att det kan dröja innan den visar sig igen.
Lazy Woman's blues. Blanche Calloway och Louis Armstrong.

1 kommentar:

  1. Å andra sidan - i så fall borde den ju heta "Pisces" och inte "Capricorne". Försök sjunga Pisces med samma eftertryck.

    Maja

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)