torsdag 1 augusti 2013

Varifrån kommer uttrycket "tuppen jag"?

Jag har googlat lite utan att hitta några teorier om ursprunget. Det är ett kul uttryck, och ganska ovanligt som konstruktion. Någon som vet eller har några gissningar om varifrån det kommer?

Undrar sa flundran om gäddan är en fisk är ett annat roligt idiomatiskt uttryck (man säger det ironiskt tror jag, när någon ställer en fråga om något självklart).

* * *

Idag fick jag två gratis Snickers. Jag gick förbi en godisautomat på T-Centralen, och så hörde jag hur det dunsade till - stack in handen i luckan och se där. Antagligen hade någon stoppat in pengar i automaten tidigare, men ingen i närheten gjorde anspråk på godiset så jag stoppade det på mig.



21 kommentarer:

maja lundgren sa...

Idiomatiskt heter det (inte ideomatiskt som jag råkade skriva)

Marianne Johansson sa...

grattis maja! (jag fick mej ett gott skratt! tack!)

maja lundgren sa...

Tack Marianne! Ja det är inte var dag en godisautomat bjuder till på det där sättet.

Purusha sa...

Kanske nån som fick väldigt båttom till tåget och var tvungen att rusa iväg. Jag har själv gjort samma sak på en pendeltågsperrong när jag matade in pengar i en automat.

Purusha sa...

Tuppen jag sa vi jämt i min barndom på 50-talet.

Anonym sa...

Hihi kul video :-)
Calamity Jane

Anonym sa...

Min farmor brukade säga "tuppen jag!". Frid vare över hennes själ som man säger. T.ex om man satt och åt. Är det någon som vill ha mer pannkaka? - Tuppen jag! Vi tyckte det var så kul och tog efter henne, så i min familj sa vi så ofta. Vem vill gå och bada? Tuppen jag! Vem ska få sista tårtbiten? Tuppen jag! Ja det skulle vara kul att veta var det kommer ifrån, det är ju lite udda.
The best things in life are free! Yes!
Zigge

Anonym sa...

Jag har också googlat lite och hittade fram till Flashbacks språkakuten men ingen verkar veta exakt varifrån det kommer. En barnramsa antagligen. Läste lite slarvigt kanske. Jag var barn på 80- och 90-talen och vi sa det ofta, men jag tror att vi sa "tuppen ja!", inte jag.
Calamity Jane

Anonym sa...

Älskar sån där musik...
CJ

maja lundgren sa...

Zigge: ja precis, det är så det används. Calamity: skulle kunna komma ur en barnramsa eller sång, jepp. Ingen kanske vet exakt, jag tycker mest att konstruktionen är lite ovanlig (även om det är "tuppen ja").
Purusha: men en bra stund tidigare i så fall, det roliga var ju att ingen var i närheten. Vardagsmagi, säger jag.

maja lundgren sa...

Krönika i svenskan idag av Kai schueler om hur bakgrund används i debatten - apropå en artikel av lidija p där hon skriver att göra"vita" ska hålla tyst o inte tro att de kan vara antirasister.

maja lundgren sa...

Eh mobil... Att vita ska hålla tyst skulle det stå.
Jag tycker fortfarande att "isis mamma" är obehaglig och undrar lite hur den serbiska självbilden kan ha påverkat lp.

maja lundgren sa...

Däremot tror jag möjligen det finns ett slags nedlåtande smygrasism bakom tanken att man till varje pris måste tycka synd om en person med utländsk bakgrund. Förklarar sen, skärgårn kallar

Pica pica sa...

Det var en altruist med några slantar över. Alternativt en jordnötsallergiker som tryckte fel. Eller en bantare som kom på bättre tankar.

Anonym sa...

Det var ett gott omen - en hälsning från godisgudarna. Men varför två? Borde det inte varit tre?
Ts älgot

Pica pica sa...

Det var en ny typ av marknadsföring, iscensatt av reklamvärldens Robin Hood.
Det var ett kodat meddelande – från agent till agent.
Det var helt enkelt två Snickers som ingen ville ha – tills någon förbarmade sig.

Anonym sa...

Snickers är rätt äckligt tycker jag...
Calamity Jane

maja lundgren sa...

Eller.automaten hade sommarkräksjuka.
gillar egentligen inte heller snickers tyvärr hha ha

Pica pica sa...

Eller: Det var ingen godisautomat, det var en s.k. schackturk.

Anonym sa...

Snickers är vidriga men jag hade nog gjort som Maja. Här handlar det om något större än smak.

Pompe

maja lundgren sa...

Tänkbart att.det är stöld, tillfället gör tjuven heter det ju . jag har inte ätit upp dem eftersom jag inte gillar snickers men eftersom det inte var någon i närheten och det intryck jag fick var faktiskt att mAskinen satte igång helt själv, jag hade ju inte full överblick över hela situationen (tänkbart att någon stoppat i pengar tre timmar tidigare eller en kvart , eller så handlade det faktiskt om något större. Jag kommer nog aldrig att äta upp dem, men lycklig - euforisk - blev jag.