Jag fick en släng av chauvinism när jag såg Folkhälsomyndighetens presskonferens häromdan. Jag tänkte: det här är Sverige som jag vill ha det. Den nedtonade stilen, hellre tråkig än yvig.En del vill ha en mer auktoritär ledarstil, bombasmer, hårdhandskar, mer övervakning, strikt klädsel, kanske allra helst militäruniform, det ska vara yvigt, högröstat, klatschiga bilder, snabba ryck. Men jag tycker om den lugna sakligheten. Ja ungefär som Löfven och Tegnell. Deras framträdanden har varit sympatiska, stillsamma, vardagliga. Jag tycker inte om det affekterade. Nej, det ska vara informativt och mänskligt och inte alarmistiskt eller demagogiskt.
Ja, och sen läste jag en kolumn om stoltheten i att vara svensk i coronatider. Folkhälsomyndighetens åtgärder bygger på demokrati, frivillighet och tillit, mellanmjölken nämndes, och jag instämde helhjärtat med det mesta. Det kändes tryggt.
Men det finns risker med resonemanget. Den kritiska kan plötsligt stämplas som osvensk eller inte tillräckligt tillitsfull. Att inte lita på myndigheterna kan då tolkas som en fientlighet som inte hör hemma här.Chauvinism bygger alltid på vi och dom. Svenskheten är demokratisk och det demokratiska är svenskt.Allt det här om att vi är landet lagom, vi är mellanmjölk, vi har ovanligt hög tillit till varandra.... det är självbilder och inte nödvändigtvis hela sanningen. En självbild är som bekant gärna smickrande. Och tillit kan i vissa fall vara en eufemism för lydnad.Tvungen att tvivla. Trots att det känns ombonat att tänka: ja'a, det här är verkligen svenskt, det här gillar jag. Och trots att jag misstror kolportörer av panik.Jag vet inte om Folkhälsomyndigheten gör rätt eller fel. Men jag tror att argumenten för eller emot bör klara sig utan den påbjudande metaforen svensk. För annars blir det plötsligt osvenskt att vara kritisk, och den typen av tillmälen vet man vart de kan leda.
Mentalitetshistoria är en favorit. Man kan nästan fånga den i flykten. Det är protestantismen som får folk att lyda utan direkta order (sett den förklaringen på facebook).
Hur djupt föreställningar om kulturell olikhet sitter, och hur snabbt det går att ta till vissa förklaringsmodeller. Vi protestanter gör så här.
Och för att tala klarspråk, det finns en latent främlingsfientlighet i talet om att svenskar är mer demokratiska och tillitsfulla än andra. I alla händelser är det ett slags exkluderande eller segregerande språkbruk. Det verkar kanske oskyldigt, men det är det inte.
I alla fall jäkla tur att jag inte skriver debattartiklar eftersom jag inte vill slå fast något. Trevande undersökningar, mentalitetsaktuella snapshots bla bla.
Intressant. Jag tänker att det även handlar om att en del andra länder har mer ministerstyre medan Sverige har självständiga myndigheter. Den svenska regeringen följer Hälsovårdsmyndigheten medan andra länders politiker vill visa sig kraftfulla. Det kan finnas för- och nackdelar med båda regimerna. Det kan kännas fel att tala om stolthet över svenskheten eftersom det här är något som måste lösas globalt. Nu väntar vi på vaccinet.
såklart det måste lösas globalt. Den här bilden att Sverige har den mest vetenskapliga och "opolitiska" inställningen i det här läget baserar sig väl för det första på idén att det finns immunologer som vet det mesta om viruset och vad som är bäst. Det gör det inte, av allt att döma.... De epistemologiska epidemilogerna vet inte allt och de är inte överens. Idén om att det är möjligt att utveckla folkimmunitet är t.ex inte vetenskapligt belagd, tror jag. Åtminstone inte enligt den f.d immunologen som blev intervjuad nyligen, och gav ett vederhäftigt intryck.
Även det icke-retoriska är retorik, den extremt nedtonade relaxade stilen hos Tegnell är ingen garant för sanning, objektivitet osv.
Jag har lite grann bytt fot, med andra ord. Nu är det visserligen ganska mycket opinionsbildare som fått mig att ana oråd. Bl.a en av DN:s nyliberaler, som menar att man INTE ska skaffa fler respiratorer. Eftersom bara 30 procent av de svårt insjuknade har en chans att överleva (enligt Hanne Kjöller) och man inte ens vet hur länge de kommer att leva efter ett tillfrisknande, så är det ingen idé att köpa fler respiratorer, utan folk ska skickas hem att dö "värdigt" för så gör de i Afrika. Det här är alltså den råa Hanne Kjöller i ett nötskal, och den typen av bejakad utilitarism bygger på en massa outtalat. Bland mycket annat vet en någorlunda insiktsfull läsare att vissa aldrig kommer att skickas hem för att "dö värdigt". Utan de kommer att få respirator och palliativ vård så länge det finns det minsta lilla hopp (det är väl också mer plågsamt att dö utan respirator, skulle jag gissa). Det kommer att bli en klassfråga (vilket det redan är, men det finns ideologer som vill att det ska bli ännu mer en klassfråga). Och jo, jag gissar att det riskerar att bli en uppenbart rasistisk historia också. Då krävs det opinionsbildare minsann, som rycker ut för att legitimera besparingarna och nedskärningarna och vägran att köpa fler respiratorer, och utsållandet av människor.
Nyttig kalldusch för mig att konfronteras med mina egna mer eller mindre luddiga tankegångar - "ska verkligen hela samhället kollapsa för att rökare har svårt att klara av luftvägsinfektioner" - det är så jävla vidrigt skrivet. Var det där jag? Var det för att jag har slutat röka och retar mig på dem som inte har det? (Klivet till att resonera som Hanne Kjöller, och säga att nej vi ska inte köpa fler respiratorer, vi ska inte satsa på vård och omsorg, vi ska inte ge alla palliativ vård, är dock rätt långt, så har jag aldrig tänkt eller känt i det mest sunkiga skrymslet av min själ. Men det är ändå en jävla tur att jag inte skriver debattartiklar, för kopplingen till rökning med den anade "skylla sig själv"- undertexten och "stoppa samhällskollapsen och släpp folk fria" är inget jag skulle kunna stå för idag. (Citat saxade ur en artikel expressen refuserade, ha! :-) Nu tar fan bofinken och turdrabbad skribent kan andas ut).
Den som lever får se.. Också lite imponerad över det lugna resonerande myndighets-Sverige vi inte sett på länge. Men.. Det verkar ibland att vi är alltför naiva i våra förberedelser och reservkapacitet. Vi får se.. Sköt om dig
Ja det tror jag, alltså beredskapen borde nog förbättras. Jag tycker om det lugnt resonerande myndighetssverige, ja. Men det skulle kunna tolkas som likgiltighet eller slapphet också - jag tror inte att det är det, men jag vill vända och vrida på det för att inte falla in i ett bedrägligt lugn, på något vis. Beredskapen måste troligen bli bättre inför framtiden. Det hemska är ju att nya virus kommer att dyka upp igen och vissa kommer att vara mer allmänfarliga. Jag sköter om mig alldeles utmärkt, tränar, äter nyttigt, röker inte, dricker inte, är något av ett hälsofreak, med undantag för en fäbläss för bakverk och godis samt ibland nikotintuggummin. Så ja jag sköter om mig. Tack detsamma. Om det kommer något ännu farligare ska jag åtminstone vara vid god hälsa när jag dör :-)
Oj, risk för maffialedd revolt på Sicilien. Det är inom parentes sagt en del mitt framtidsscenario i den skenande planeten. Maffian har då tagit över ekonomiska makten. ttps://www.svt.se/nyheter/utrikes/palermos-borgmastare-vi-riskerar-en-maffialedd-revolt
Det är maffian, en influensa, krig och digital kollaps som är de dominerande plågorna i den skenande - medan miljöförstörelsen faktiskt bromsats till stor del, bland annat pga att en världsledare, ur den mexikanska maffian, satsat på förnyelsebara energikällor. Ska skriva lite om hur jag skrev den boken sen. Ja den är väl en bagatell i jämförelse med en del andra av mina böcker men bara för att den är underhållande betyder det inte att den är totalt lättviktig.
Patriotiska reaktioner på kritik som kommer från andra länder är nog ganska vanliga/spontana/normala (normal i deskriptiv mening, inte normerande) - men man kanske ändå inte bör stänga av örat helt.
"Svenskar tar eget ansvar" - den typen av föreställningar. Lätt hänt att föreställningen "icke-svenskar är ansvarslösa" då uppstår. Vilket återigen får mig att tänka på artikeln Inclined to Putrefaction i London Review of Books, som jag nämnde i mitt första inlägg om corona.
Lena Andersson påpekar - utan att moralisera tror jag - att många mindre verksamheter och aktiviteter i Sverige upphör helt frivilligt. Det gäller inte minst inom kulturen. Fram till för några dagar sedan rådde förbud mot sammankomster på mer än 500 personer, men många mindre evenemang än så har ställt in "för säkerhets skull". Caféer har inte anmodats att stänga, men exempelvis Aspuddens bokcafé stänger sitt café för att minska risken för smittspridning. Andra kulturella aktiviteter ställs in, kulturarbetare går i konkurs så att säga och ofta är det överkurs, det handlar inte mycket om rekommendationer eller order från myndigheterna utan "för säkerhets skull".
Mer på liknande tema: https://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-i-coronakrisens-sverige-visar-lasten-plotsligt-sin-dygdiga-sida/?fbclid=IwAR2ZuBRz43voaPkBZ5DGwc_5hwUO249ifdCw3d3EGj09iSNtnFTC6Cw9ks0
Gillar den här artikeln också, den använder uttrycket tillit igen - vet inte vad det engelska begreppet kan vara, hos Edmund Burke som Zaremba diskuterar men det är kanske trust? Det här är alltså jätteintressanta diskussioner alltihop, han kunde emellertid nämna vråldissen av sommarstugeägare och skidåkare samt "stockholmare go home", och inte minst alla angrepp på 70-åringar och uppåt som också finns, tilliten är alltså inte allenarådande.
Håller med, tilliten till (lojaliteten med?) myndigheterna och att alla upprepar "svensk tillit" (hörde det senast i Agenda) känns lite kvävande. Man förväntas vara stolt över Sveriges linje och de som kritiserar och vill ha skarpare regler tittar man snett på, vilka hysteriker ungefär. Tillit är ordet för dagen tydligen. Besvärande likt lydnad tycker jag.
Det borde gå att spåra när "tillit" blev ett politiskt slagord. Eller trollformel, eller "objektiv sanning" om Sverige. Det är en svensk självbild. Relativt ny tror jag. Kan inte minnas tal om tillit för säg tio, tjugo år sedan. Det fanns inte under min uppväxt, barn- och ungdom. Då talades väl å ena sidan om solidaritet, å den andra klagades det på myndighetssverige, och att folk var för lydiga osv. Tillit är nytt. Och det upprepas överallt, jag tittade också på Agenda. Den kvinnliga forskaren som hade det lite märkliga studieobjektet grupper som kommer från utomeuropeiska länder, alltså det var något med attityden som kändes lite goofig, hon nämnde det som typiskt svenskt med tillit.
Ja det finns helt säkert statistiska undersökningar som visar att svenskar litar mer på myndigheter än många andra folk, och på sätt och vis med rätta. Det är inte riktigt lika mycket korruption här som på en del andra ställen. Är det inte skatteverket som brukar få högst poäng?
Men när ett slagord upprepas lite för ofta blir man misstänksam.
Jag kan inte påstå att jag personligen i nuläget skulle vilja se en allmän karantän och att Sverige stängde ner mer, stängde ner allt. Kan inte förmå mig till att tycka det, tror inte att viruset kan stoppas på det sättet. Och tycker fortfarande - må gudarna förlåta mig eller inte göra det - att sjukdomens farlighet inte riktigt motiverar totalkollaps. Men jag tänker avstå från att ha någon åsikt om det faktiskt.
TILLIT emellertid, som påbud - visa tillit! tillit nu!! - måste jag ifrågasätta. Medan kinderna har börjat hetta igen och jag undrar om det förbaskade viruset verkligen givit tappt.
Carl Bildt avviker från tillitskören. Han twittrar om att det är "en gammal svensk tradition" att bolla över ansvaret på myndigheterna och "hoppas att viruset är informerat" https://www.expressen.se/nyheter/carl-bildts-kanga-till-folkhalsomyndigheten/
I viss mån en vänster-högerhistoria, om man beundrar Sveriges linje i det här eller är kritisk.
Fast det här är nog också lite typiskt - att "gammal svensk tradition" används sarkastiskt. Typiskt för en borgerlig tradition som tycker att det varit för mycket Statlighet och Myndighet i Sverige. Samtidigt, om Carl Bildt på allvar vill ha mer ministerstyre i Sverige - eller inte? Vet ej.
Dans le train en höst 91 tu aimais Carl Bildt. Et presque 30 ans plus tard tu penses encore à lui :) C'est touchant! Comment s'appelle sa femme? Mozzarella?
Fredsskadat. Man får anta att hon vet i vilka ideologiska sammanhang det skällsordet brukar användas. Hur som helst: ja, det är så där man ska skriva idag. Eller antas skola skriva. Bjäfsigt, tvärsäkert, ihåligt. Och så blir det många click och arg debatt. Det är väldigt tråkigt att de tar in sånt.
27 kommentarer:
Mentalitetshistoria är en favorit. Man kan nästan fånga den i flykten.
Det är protestantismen som får folk att lyda utan direkta order (sett den förklaringen på facebook).
Hur djupt föreställningar om kulturell olikhet sitter, och hur snabbt det går att ta till vissa förklaringsmodeller. Vi protestanter gör så här.
Och för att tala klarspråk, det finns en latent främlingsfientlighet i talet om att svenskar är mer demokratiska och tillitsfulla än andra. I alla händelser är det ett slags exkluderande eller segregerande språkbruk. Det verkar kanske oskyldigt, men det är det inte.
I alla fall jäkla tur att jag inte skriver debattartiklar eftersom jag inte vill slå fast något.
Trevande undersökningar, mentalitetsaktuella snapshots bla bla.
Intressant. Jag tänker att det även handlar om att en del andra länder har mer ministerstyre medan Sverige har självständiga myndigheter. Den svenska regeringen följer Hälsovårdsmyndigheten medan andra länders politiker vill visa sig kraftfulla. Det kan finnas för- och nackdelar med båda regimerna. Det kan kännas fel att tala om stolthet över svenskheten eftersom det här är något som måste lösas globalt.
Nu väntar vi på vaccinet.
såklart det måste lösas globalt.
Den här bilden att Sverige har den mest vetenskapliga och "opolitiska" inställningen i det här läget baserar sig väl för det första på idén att det finns immunologer som vet det mesta om viruset och vad som är bäst. Det gör det inte, av allt att döma.... De epistemologiska epidemilogerna vet inte allt och de är inte överens.
Idén om att det är möjligt att utveckla folkimmunitet är t.ex inte vetenskapligt belagd, tror jag. Åtminstone inte enligt den f.d immunologen som blev intervjuad nyligen, och gav ett vederhäftigt intryck.
Även det icke-retoriska är retorik, den extremt nedtonade relaxade stilen hos Tegnell är ingen garant för sanning, objektivitet osv.
Jag har lite grann bytt fot, med andra ord. Nu är det visserligen ganska mycket opinionsbildare som fått mig att ana oråd. Bl.a en av DN:s nyliberaler, som menar att man INTE ska skaffa fler respiratorer. Eftersom bara 30 procent av de svårt insjuknade har en chans att överleva (enligt Hanne Kjöller) och man inte ens vet hur länge de kommer att leva efter ett tillfrisknande, så är det ingen idé att köpa fler respiratorer, utan folk ska skickas hem att dö "värdigt" för så gör de i Afrika. Det här är alltså den råa Hanne Kjöller i ett nötskal, och den typen av bejakad utilitarism bygger på en massa outtalat. Bland mycket annat vet en någorlunda insiktsfull läsare att vissa aldrig kommer att skickas hem för att "dö värdigt". Utan de kommer att få respirator och palliativ vård så länge det finns det minsta lilla hopp (det är väl också mer plågsamt att dö utan respirator, skulle jag gissa).
Det kommer att bli en klassfråga (vilket det redan är, men det finns ideologer som vill att det ska bli ännu mer en klassfråga). Och jo, jag gissar att det riskerar att bli en uppenbart rasistisk historia också. Då krävs det opinionsbildare minsann, som rycker ut för att legitimera besparingarna och nedskärningarna och vägran att köpa fler respiratorer, och utsållandet av människor.
Nyttig kalldusch för mig att konfronteras med mina egna mer eller mindre luddiga tankegångar - "ska verkligen hela samhället kollapsa för att rökare har svårt att klara av luftvägsinfektioner" - det är så jävla vidrigt skrivet. Var det där jag? Var det för att jag har slutat röka och retar mig på dem som inte har det?
(Klivet till att resonera som Hanne Kjöller, och säga att nej vi ska inte köpa fler respiratorer, vi ska inte satsa på vård och omsorg, vi ska inte ge alla palliativ vård, är dock rätt långt, så har jag aldrig tänkt eller känt i det mest sunkiga skrymslet av min själ. Men det är ändå en jävla tur att jag inte skriver debattartiklar, för kopplingen till rökning med den anade "skylla sig själv"- undertexten och "stoppa samhällskollapsen och släpp folk fria" är inget jag skulle kunna stå för idag. (Citat saxade ur en artikel expressen refuserade, ha! :-) Nu tar fan bofinken och turdrabbad skribent kan andas ut).
Anonym: ja, vi väntar på vaccinet.
Älskar Ulf Peder Olrog.
Vad hände egentligen på Sveriges Radio 1972?
Den som lever får se.. Också lite imponerad över det lugna resonerande myndighets-Sverige vi inte sett på länge. Men..
Det verkar ibland att vi är alltför naiva i våra förberedelser och reservkapacitet.
Vi får se.. Sköt om dig
Ja det tror jag, alltså beredskapen borde nog förbättras.
Jag tycker om det lugnt resonerande myndighetssverige, ja. Men det skulle kunna tolkas som likgiltighet eller slapphet också - jag tror inte att det är det, men jag vill vända och vrida på det för att inte falla in i ett bedrägligt lugn, på något vis.
Beredskapen måste troligen bli bättre inför framtiden. Det hemska är ju att nya virus kommer att dyka upp igen och vissa kommer att vara mer allmänfarliga.
Jag sköter om mig alldeles utmärkt, tränar, äter nyttigt, röker inte, dricker inte, är något av ett hälsofreak, med undantag för en fäbläss för bakverk och godis samt ibland nikotintuggummin. Så ja jag sköter om mig. Tack detsamma. Om det kommer något ännu farligare ska jag åtminstone vara vid god hälsa när jag dör :-)
Oj, risk för maffialedd revolt på Sicilien.
Det är inom parentes sagt en del mitt framtidsscenario i den skenande planeten. Maffian har då tagit över ekonomiska makten.
ttps://www.svt.se/nyheter/utrikes/palermos-borgmastare-vi-riskerar-en-maffialedd-revolt
Det är maffian, en influensa, krig och digital kollaps som är de dominerande plågorna i den skenande - medan miljöförstörelsen faktiskt bromsats till stor del, bland annat pga att en världsledare, ur den mexikanska maffian, satsat på förnyelsebara energikällor.
Ska skriva lite om hur jag skrev den boken sen. Ja den är väl en bagatell i jämförelse med en del andra av mina böcker men bara för att den är underhållande betyder det inte att den är totalt lättviktig.
Den hade gärna fått vara minst hundra sidor längre! Men å andra sidan, inte en tråkig minut och språket ditt är ju så vackert.
Mimie
Men tack!
Ja, nu tror ju jag att det är meningen att den ska vara ganska kort.
Ska skriva lite mer om den senare i bloggen.
Häng med! ;-)
Patriotiska reaktioner på kritik som kommer från andra länder är nog ganska vanliga/spontana/normala (normal i deskriptiv mening, inte normerande) - men man kanske ändå inte bör stänga av örat helt.
"Svenskar tar eget ansvar" - den typen av föreställningar. Lätt hänt att föreställningen "icke-svenskar är ansvarslösa" då uppstår. Vilket återigen får mig att tänka på artikeln Inclined to Putrefaction i London Review of Books, som jag nämnde i mitt första inlägg om corona.
Lena Andersson skriver riktigt bra här. Vet inte om jag håller med men det känns som nåt att tänka på.
https://www.dn.se/ledare/lena-andersson-viruset-har-gjort-europa-till-en-samling-diktaturer/
Nej inte första, fjärde eller nåt.
Lena Andersson påpekar - utan att moralisera tror jag - att många mindre verksamheter och aktiviteter i Sverige upphör helt frivilligt. Det gäller inte minst inom kulturen.
Fram till för några dagar sedan rådde förbud mot sammankomster på mer än 500 personer, men många mindre evenemang än så har ställt in "för säkerhets skull".
Caféer har inte anmodats att stänga, men exempelvis Aspuddens bokcafé stänger sitt café för att minska risken för smittspridning. Andra kulturella aktiviteter ställs in, kulturarbetare går i konkurs så att säga och ofta är det överkurs, det handlar inte mycket om rekommendationer eller order från myndigheterna utan "för säkerhets skull".
Mer på liknande tema:
https://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-i-coronakrisens-sverige-visar-lasten-plotsligt-sin-dygdiga-sida/?fbclid=IwAR2ZuBRz43voaPkBZ5DGwc_5hwUO249ifdCw3d3EGj09iSNtnFTC6Cw9ks0
Gillar den här artikeln också, den använder uttrycket tillit igen - vet inte vad det engelska begreppet kan vara, hos Edmund Burke som Zaremba diskuterar men det är kanske trust?
Det här är alltså jätteintressanta diskussioner alltihop, han kunde emellertid nämna vråldissen av sommarstugeägare och skidåkare samt "stockholmare go home", och inte minst alla angrepp på 70-åringar och uppåt som också finns, tilliten är alltså inte allenarådande.
Håller med, tilliten till (lojaliteten med?) myndigheterna och att alla upprepar "svensk tillit" (hörde det senast i Agenda) känns lite kvävande. Man förväntas vara stolt över Sveriges linje och de som kritiserar och vill ha skarpare regler tittar man snett på, vilka hysteriker ungefär.
Tillit är ordet för dagen tydligen. Besvärande likt lydnad tycker jag.
MVH
Ganska ung och frisk men jävligt förbannad
Det borde gå att spåra när "tillit" blev ett politiskt slagord. Eller trollformel, eller "objektiv sanning" om Sverige. Det är en svensk självbild. Relativt ny tror jag. Kan inte minnas tal om tillit för säg tio, tjugo år sedan. Det fanns inte under min uppväxt, barn- och ungdom. Då talades väl å ena sidan om solidaritet, å den andra klagades det på myndighetssverige, och att folk var för lydiga osv. Tillit är nytt.
Och det upprepas överallt, jag tittade också på Agenda. Den kvinnliga forskaren som hade det lite märkliga studieobjektet grupper som kommer från utomeuropeiska länder, alltså det var något med attityden som kändes lite goofig, hon nämnde det som typiskt svenskt med tillit.
Ja det finns helt säkert statistiska undersökningar som visar att svenskar litar mer på myndigheter än många andra folk, och på sätt och vis med rätta. Det är inte riktigt lika mycket korruption här som på en del andra ställen.
Är det inte skatteverket som brukar få högst poäng?
Men när ett slagord upprepas lite för ofta blir man misstänksam.
Jag kan inte påstå att jag personligen i nuläget skulle vilja se en allmän karantän och att Sverige stängde ner mer, stängde ner allt. Kan inte förmå mig till att tycka det, tror inte att viruset kan stoppas på det sättet. Och tycker fortfarande - må gudarna förlåta mig eller inte göra det - att sjukdomens farlighet inte riktigt motiverar totalkollaps. Men jag tänker avstå från att ha någon åsikt om det faktiskt.
TILLIT emellertid, som påbud - visa tillit! tillit nu!! - måste jag ifrågasätta.
Medan kinderna har börjat hetta igen och jag undrar om det förbaskade viruset verkligen givit tappt.
Carl Bildt avviker från tillitskören. Han twittrar om att det är "en gammal svensk tradition" att bolla över ansvaret på myndigheterna och "hoppas att viruset är informerat"
https://www.expressen.se/nyheter/carl-bildts-kanga-till-folkhalsomyndigheten/
I viss mån en vänster-högerhistoria, om man beundrar Sveriges linje i det här eller är kritisk.
Fast det här är nog också lite typiskt - att "gammal svensk tradition" används sarkastiskt. Typiskt för en borgerlig tradition som tycker att det varit för mycket Statlighet och Myndighet i Sverige.
Samtidigt, om Carl Bildt på allvar vill ha mer ministerstyre i Sverige - eller inte? Vet ej.
Dans le train en höst 91 tu aimais Carl Bildt. Et presque 30 ans plus tard tu penses encore à lui :) C'est touchant! Comment s'appelle sa femme? Mozzarella?
Jag tar mig rätten att avvisa stalkers.
Här är en som ifrågasätter tillit på ett mer ska vi säga tvärsäkert vis...
https://www.dn.se/kultur-noje/elisabeth-asbrink-coronakrisen-visar-att-sverige-ar-ett-fredsskadat-land/
Fredsskadat. Man får anta att hon vet i vilka ideologiska sammanhang det skällsordet brukar användas.
Hur som helst: ja, det är så där man ska skriva idag. Eller antas skola skriva. Bjäfsigt, tvärsäkert, ihåligt. Och så blir det många click och arg debatt.
Det är väldigt tråkigt att de tar in sånt.
Skicka en kommentar