Dela och lajka flejma och trolla Kolla in bilden och på sin höjd scrolla igenom pamfletten Den smältes lätt, den! Lajka och dela utan att vela Väck gärna galla -Jag talar för alla! Fräckast vinner Sorgsnast försvinner.
29 kommentarer:
Anonym
sa...
Jag gillar din korta dikt! Precis som jag gillar den här långa dikten! https://www.expressen.se/kultur/vi-var-tvungna-att-dra-en-grans-nanstans/
Eller ja, dagsverser kan vara lite längre också. Har en förkärlek för det jättekorta, haikus eller rumphuggen satir, men det kan bli för lättvindigt också. En skenande tid kan behöva trög dikt.
Återigen en sak som jag inte borde kommentera, men... på nåt sätt tycker jag att det kan nämnas i ett kommentarfält i en marginell blogg, bedriven av en amorf författare: Låt oss ta ett hypotetiskt exempel med en.... skribent som byter åsikt igen. En skribent som tillhör ett parti. Ehm. För inte så längesen då, så.... Det känns nästan genant att påpeka det här. Det är en skribent som idag pekar ut vissa som rasister. En del är rasister, andra inte. Typ. Okay. Säger hon nu. Eh, vette fanken, det känns oartigt att påpeka att det inte var så längesen som hon swishade ihop pengar av samma kundkrets som hon idag påstår är mycket sämre än hon. Jag svamlar för jag tycker att det här är så genant, också för att hon haft en tendens att kalla sig kristen, det brukar liksom inte... just detta med gruskastning på andra när man har fickorna fulla med eget grus. Det är fascinerande, samtidigt är det tråkigt att det är sådär det har blivit i sociala medier/medier.
Facebook är inget forum för diskussion utan för att inhösta beröm - men ibland känner man ett krypande obehag och måste lufta sig och då gör man det här. Till exempel - jag tycker det är så obehagligt att Ernst Billgrens dotter pekas ut som en Marie Antoinette i en tidning med konservativ profil. Jag tycker inte att det känns som samhällskritik, eller krav på rättvisa, utan är snarare besläktat med tongångarna mot "vänsterblivna kulturmarxister på Söder, den nya aristokratin". Finns det inte värre Marie Antoinettes än så? Är verkligen hon mer ansvarig för papperslösa, eller är det bara en klassisk borgerlig gliring - jojo, kulturvänstern är minsann den riktiga överklassen! Det hör väl till saken att väldigt få konstnärer är rika, och få inom vänstern är rika, och ska man nu kalla folk Marie Antoinette så bör man välja bort pöbeln, dvs inte uppmuntra till flockhat.
Samtidigt, av någon anledning, så är "det privilegierade kulturbarnet" något av en hangup i kulturvärlden, det är rätt kuriöst - men också helt rätt: det borde vara svårare, inte lättare för ett "kulturbarn" att få böcker utgivna, spalter upplåtna, men tyvärr är det inte så. Vetskapen om att det inte är så - och kanske misstanken att de egna barnen så småningom kommer att gå i mamsens eller pappsens fotspår - gör att "kulturbarnet" är idealiskt för ett slags självspäkelse, kulturbarnet är självklart bortskämt, silversked i mun, det kan aldrig vara fel att tjuvnypa ett kulturbarn (Alltså det här programmet är tvivelsutan helt outhärdligt, såg kanske 30 sekunder och nästan självdog, men det är ju SvT:s fel).
Men vad är det för typer av höger (två eller fler sorter) som formerar sig? Arpi är som vanligt såsig i truten och menar att konservatism idag inte handlar om konservatism utan om att vara anti-vänster. På vilket sätt? Anti vilken vänster? Man undviker nästan helt att prata om ekonomisk politik (det är det klassiska högeridealet hårda tag, men inte ens den mest nattståndna gamla socialdarwinist kan väl tro att det skulle bli bättre om socialliberala/socialdemokratiska/välfärdsinsatser i så kallade utsatta områden togs bort och ersattes av militärpolis? Jag tror inte ens att de mest hårdföra tror att det skulle funka. Men de kan inte säga det. För då blir de socialliberaler. Så, vad fan är det för höger/högrar som utvecklat sig? Frågan är retorisk
Det är nog inte den sortens vänster som Hultqvist som Stå i syftar på. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/K39nJE/nyliberalismen-ar-ett-pr-styrt-elitprojekt
Ja jag tyckte ju att "Billgrens" var helt förskräckligt. Ofrivilligt avslöjande av totalt aningslösa privilegierade människor. Även om jämförelsen med Marie Antoinette kanske kändes väl drastisk.
Jo visst gör han det. Det bluddras gärna bort bland folk som vill flytta över fokus från ekonomisk politik till "invandringskritik" och hårda nypor. "Det är väl ingen big deal att vara emot socialliberalism??" Att Arpi fäktas med någon typ av nätvänster och universitetsvänster är iofs en fingervisning om det Hörby som väntar runt dörren om sd tar makten med näringslivet och SvD i ryggen. Det finns en stor naivitet bland högerliberala (?) skribenter som är lite småtrötta på antirasism på nätet eller feminism i universitetsvärlden, och som verkar tro att ett angrepp på välfärdsmodellen är en skitkul och rebellisk grej. Eller som tycker allt är ok bara "kulturmarxist" inte betyder jude. Jag tänker inte dra vilket hot den rebelliskheten utgör mot andra grupper, och att blunda med ena ögat för det bara för att just Mattias Karlsson stödjer Israel (det här är ju den oftast osynliga skiljelinje som går genom hela det politiska fältet, mellan höger och vänster, och det är en form av tragisk marionettdocka på något vis, det är en djupt liggande polarisering som det inte går att diskutera sig bort från). Hur som helst, "Dagens rebeller är konservativa" illustreras med en bild av Mattias Karlsson. Exakt hur ofattbart det här är, att SvD gör något så provocerande och galet, kan delvis skyllas på troll/flejm/"höhöhögern". Om sd-högern får grepp om näringslivet kan det gå hur som helst.
Hultqvist igen - tja, jag håller mer eller mindre med om det ekonomiska, sen lever tyvärr Sverige högt på vapenexport och med stödet till NATO och deltagande i olika misslyckanden och övergrepp runtom i världen sitter Sverige på pottkanten ändå. Så vad Hultqvist tycker eller inte tycker om att hjälpa människor i nöd är en marginell fråga i förhållande till de stora stora försvarspolitiska misstagen under senare tid.
Alltså, jag ska bli mer lindblomsgrönt lentungad och mildögd, man skulle annars kunna få för sig att det handlar om någon form av bitterhet från min sida, kultursidesfördettingen som lever i inre exil och morrar över tusenfalt gillade och delade artiklar.
lindblomsgrön aprikos gredelin beeeeeige Välvillig, blid, osv. Sedan ska jag bli sådan.
Men jag tror att det handlar om ett slags fokusförskjutning: den nya aristokratin är alltså ett tramsigt konstnärsbarn som gillar vintage, är vänster och äter champagnefrukost.
Men visst, det låg säkert nåt i det. Problemet är när många förträffliga står runt en förkastlig. Och ibland tror jag samhällskritik slussas över just till att fokusera på bakgrund, typ: konstnärsbarn, kosmopolit, osv osv.
Så allvarligt var det faktiskt inte. Konstnärer har väl ett ansvar att inte BÅDE framställa sig som lite progressivt medvetna, OCH pika folk för att de har töntiga kläder osv, OCH vara skvatt aningslösa om hur vanligt folk har det. Det är inget småbarn det handlar om.
Ja du har helt rätt, med reservation för att jag inte såg mer än en kort stund så jag vet inte hur de där pikarna till vanligt folk lät osv. Men bl.a i samband med Brexit har ju såna tongångar hörts, och om du läst mig vet du att jag tycker illa om klädsnobberi osv. Alltså det här är egentligen en ganska onödig diskussion...
Tar du anstöt av det jag skriver Mariannesson så kan du se det som en stream of consciousness, och hålla i minnet att jag ingenting vet, jag vet mindre än någon annan. :-)
Har du härsknat till nyligen? Känns lite så. Jag trivs med att blogga. Allt är såklart inte lika läsvärt, men jag har hållit den puttrande i elva år. Det är det minsann inte många i sociala medier som skulle fixa! Twitter, Instagram och facebook är en skyddad verksamhet i jämförelse. Den som bloggar idag får vara glad över de läsare som på eget bevåg tar sig hit, trots bekväma forum (internets motsvarighet till charterresa med organiserade rundturer på alla de obligatoriska sightseeingplatserna, om jag får uttrycka det så utan att det låter snobbigt). Jag är en av de skribenter som lätt eufemistiskt brukar kallas kontroversiella, och jag behöver lufta mig här. Och lite skämt och flams också. Om jag får leva och ha hälsan kommer jag att fortsätta skryta med min blogg flera decennier till. Ja skriver annat också. Är det nåt särskilt du blivit arg på, så är det ok att säga det. :-)
Nej nej, jag tycker mest att tonen har förändrats här. Eller är det världen som förändrats? Den skämtsamma puttriga stilen här "funkar" inte längre. Åtminstone inte för mig. Jag behöver allvar, inte ironi. Skämta om corona med en teckning av en fladdermus? Oj vad roligt. Förlåt om jag gnäller och låter som en riktig tråkmåns, det är din blogg och du gör självfallet som du vill. Det är väl "dålig tajming" för min del helt enkelt. Världen är mörk och jag behöver allvar, vuxenhet, inte ironi. Sköt om dig nu.
oj tråkigt att du tar anstöt Mariannesson. Förstår att man kan tycka att bloggen är lite over the top ibland, men har den inte alltid varit det? Kanske var snällare förr?
29 kommentarer:
Jag gillar din korta dikt!
Precis som jag gillar den här långa dikten!
https://www.expressen.se/kultur/vi-var-tvungna-att-dra-en-grans-nanstans/
Tack Anonym!
Det är en dagsvers, de bör vara korta eller kortkorta.
Ska läsa den långa i expressen!
Eller ja, dagsverser kan vara lite längre också.
Har en förkärlek för det jättekorta, haikus eller rumphuggen satir, men det kan bli för lättvindigt också.
En skenande tid kan behöva trög dikt.
Knittel, för fan. Knittel. Nu är det dags för kilometerlång knittel.
Ett kyligt, nedlåtande skratt
"hahahahaha, nu polariserar du!"
Anonym: ja jättebra dikt!
Min korta behöver filas på.
Jag ska fila på'n.
Återigen en sak som jag inte borde kommentera, men...
på nåt sätt tycker jag att det kan nämnas i ett kommentarfält i en marginell blogg,
bedriven av en amorf författare:
Låt oss ta ett hypotetiskt exempel med en.... skribent som byter åsikt igen.
En skribent som tillhör ett parti.
Ehm. För inte så längesen då, så.... Det känns nästan genant att påpeka det här.
Det är en skribent som idag pekar ut vissa som rasister. En del är rasister, andra inte. Typ.
Okay. Säger hon nu. Eh, vette fanken, det känns oartigt att påpeka att det inte var så längesen som hon swishade ihop pengar av samma kundkrets som hon idag påstår är mycket sämre än hon.
Jag svamlar för jag tycker att det här är så genant, också för att hon haft en tendens att kalla sig kristen, det brukar liksom inte... just detta med gruskastning på andra när man har fickorna fulla med eget grus.
Det är fascinerande, samtidigt är det tråkigt att det är sådär det har blivit i sociala medier/medier.
Nej, det är inget att orda om.
En del människor ska susa fram och peka finger åt andra. Vad de än gör.
Facebook är inget forum för diskussion utan för att inhösta beröm - men ibland känner man ett krypande obehag och måste lufta sig och då gör man det här.
Till exempel - jag tycker det är så obehagligt att Ernst Billgrens dotter pekas ut som en Marie Antoinette i en tidning med konservativ profil.
Jag tycker inte att det känns som samhällskritik, eller krav på rättvisa, utan är snarare besläktat med tongångarna mot "vänsterblivna kulturmarxister på Söder, den nya aristokratin".
Finns det inte värre Marie Antoinettes än så? Är verkligen hon mer ansvarig för papperslösa, eller är det bara en klassisk borgerlig gliring - jojo, kulturvänstern är minsann den riktiga överklassen!
Det hör väl till saken att väldigt få konstnärer är rika, och få inom vänstern är rika, och ska man nu kalla folk Marie Antoinette så bör man välja bort pöbeln, dvs inte uppmuntra till flockhat.
Samtidigt, av någon anledning, så är "det privilegierade kulturbarnet" något av en hangup i kulturvärlden, det är rätt kuriöst - men också helt rätt: det borde vara svårare, inte lättare för ett "kulturbarn" att få böcker utgivna, spalter upplåtna, men tyvärr är det inte så. Vetskapen om att det inte är så - och kanske misstanken att de egna barnen så småningom kommer att gå i mamsens eller pappsens fotspår - gör att "kulturbarnet" är idealiskt för ett slags självspäkelse, kulturbarnet är självklart bortskämt, silversked i mun, det kan aldrig vara fel att tjuvnypa ett kulturbarn (Alltså det här programmet är tvivelsutan helt outhärdligt, såg kanske 30 sekunder och nästan självdog, men det är ju SvT:s fel).
Men vad är det för typer av höger (två eller fler sorter) som formerar sig?
Arpi är som vanligt såsig i truten och menar att konservatism idag inte handlar om konservatism utan om att vara anti-vänster.
På vilket sätt? Anti vilken vänster? Man undviker nästan helt att prata om ekonomisk politik (det är det klassiska högeridealet hårda tag, men inte ens den mest nattståndna gamla socialdarwinist kan väl tro att det skulle bli bättre om socialliberala/socialdemokratiska/välfärdsinsatser i så kallade utsatta områden togs bort och ersattes av militärpolis?
Jag tror inte ens att de mest hårdföra tror att det skulle funka. Men de kan inte säga det. För då blir de socialliberaler.
Så, vad fan är det för höger/högrar som utvecklat sig?
Frågan är retorisk
Det är nog inte den sortens vänster som Hultqvist som Stå i syftar på.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/K39nJE/nyliberalismen-ar-ett-pr-styrt-elitprojekt
Jag håller med Hultquist (men vet inte vad du syftar på Stå i eller den sortens vänster?).
Det finns också en väldig övertro på datorer, robotar, AI och dokumentering.
Konsulter, digitala tigrar.
Ja jag tyckte ju att "Billgrens" var helt förskräckligt. Ofrivilligt avslöjande av totalt aningslösa privilegierade människor. Även om jämförelsen med Marie Antoinette kanske kändes väl drastisk.
Det är nog inte den sortens vänster som Hultqvist ger uttryck för i artikeln som Arpi syftar på.
Jo visst gör han det. Det bluddras gärna bort bland folk som vill flytta över fokus från ekonomisk politik till "invandringskritik" och hårda nypor. "Det är väl ingen big deal att vara emot socialliberalism??"
Att Arpi fäktas med någon typ av nätvänster och universitetsvänster är iofs en fingervisning om det Hörby som väntar runt dörren om sd tar makten med näringslivet och SvD i ryggen.
Det finns en stor naivitet bland högerliberala (?) skribenter som är lite småtrötta på antirasism på nätet eller feminism i universitetsvärlden, och som verkar tro att ett angrepp på välfärdsmodellen är en skitkul och rebellisk grej. Eller som tycker allt är ok bara "kulturmarxist" inte betyder jude. Jag tänker inte dra vilket hot den rebelliskheten utgör mot andra grupper, och att blunda med ena ögat för det bara för att just Mattias Karlsson stödjer Israel (det här är ju den oftast osynliga skiljelinje som går genom hela det politiska fältet, mellan höger och vänster, och det är en form av tragisk marionettdocka på något vis, det är en djupt liggande polarisering som det inte går att diskutera sig bort från).
Hur som helst, "Dagens rebeller är konservativa" illustreras med en bild av Mattias Karlsson. Exakt hur ofattbart det här är, att SvD gör något så provocerande och galet, kan delvis skyllas på troll/flejm/"höhöhögern".
Om sd-högern får grepp om näringslivet kan det gå hur som helst.
Hultqvist igen - tja, jag håller mer eller mindre med om det ekonomiska, sen lever tyvärr Sverige högt på vapenexport och med stödet till NATO och deltagande i olika misslyckanden och övergrepp runtom i världen sitter Sverige på pottkanten ändå. Så vad Hultqvist tycker eller inte tycker om att hjälpa människor i nöd är en marginell fråga i förhållande till de stora stora försvarspolitiska misstagen under senare tid.
Alltså, jag ska bli mer lindblomsgrönt lentungad och mildögd, man skulle annars kunna få för sig att det handlar om någon form av bitterhet från min sida, kultursidesfördettingen som lever i inre exil och morrar över tusenfalt gillade och delade artiklar.
lindblomsgrön aprikos gredelin beeeeeige
Välvillig, blid, osv.
Sedan ska jag bli sådan.
Men jag tror att det handlar om ett slags fokusförskjutning: den nya aristokratin är alltså ett tramsigt konstnärsbarn som gillar vintage, är vänster och äter champagnefrukost.
Men visst, det låg säkert nåt i det.
Problemet är när många förträffliga står runt en förkastlig.
Och ibland tror jag samhällskritik slussas över just till att fokusera på bakgrund, typ:
konstnärsbarn, kosmopolit, osv osv.
Så allvarligt var det faktiskt inte.
Konstnärer har väl ett ansvar att inte BÅDE framställa sig som lite progressivt medvetna, OCH pika folk för att de har töntiga kläder osv, OCH vara skvatt aningslösa om hur vanligt folk har det. Det är inget småbarn det handlar om.
Ja du har helt rätt, med reservation för att jag inte såg mer än en kort stund så jag vet inte hur de där pikarna till vanligt folk lät osv. Men bl.a i samband med Brexit har ju såna tongångar hörts, och om du läst mig vet du att jag tycker illa om klädsnobberi osv.
Alltså det här är egentligen en ganska onödig diskussion...
Tar du anstöt av det jag skriver Mariannesson så kan du se det som en stream of consciousness, och hålla i minnet att jag ingenting vet, jag vet mindre än någon annan.
:-)
Jag tycker att du ska skriva böcker och ev. artiklar i stället för att blogga och kritisera andras artiklar.
Har du härsknat till nyligen? Känns lite så.
Jag trivs med att blogga. Allt är såklart inte lika läsvärt, men jag har hållit den puttrande i elva år. Det är det minsann inte många i sociala medier som skulle fixa! Twitter, Instagram och facebook är en skyddad verksamhet i jämförelse. Den som bloggar idag får vara glad över de läsare som på eget bevåg tar sig hit, trots bekväma forum (internets motsvarighet till charterresa med organiserade rundturer på alla de obligatoriska sightseeingplatserna, om jag får uttrycka det så utan att det låter snobbigt). Jag är en av de skribenter som lätt eufemistiskt brukar kallas kontroversiella, och jag behöver lufta mig här.
Och lite skämt och flams också. Om jag får leva och ha hälsan kommer jag att fortsätta skryta med min blogg flera decennier till.
Ja skriver annat också. Är det nåt särskilt du blivit arg på, så är det ok att säga det.
:-)
Nej nej, jag tycker mest att tonen har förändrats här. Eller är det världen som förändrats?
Den skämtsamma puttriga stilen här "funkar" inte längre. Åtminstone inte för mig. Jag behöver allvar, inte ironi. Skämta om corona med en teckning av en fladdermus? Oj vad roligt.
Förlåt om jag gnäller och låter som en riktig tråkmåns, det är din blogg och du gör självfallet som du vill. Det är väl "dålig tajming" för min del helt enkelt. Världen är mörk och jag behöver allvar, vuxenhet, inte ironi.
Sköt om dig nu.
oj tråkigt att du tar anstöt Mariannesson.
Förstår att man kan tycka att bloggen är lite over the top ibland, men har den inte alltid varit det? Kanske var snällare förr?
Jag kanske tar det lite lugnare då.
Gaggböle - tröst för vuxna i de yttersta tiderna.
Barnförbjudet.
Okay nu har jag t.o.m städat upp lite, men jag vågar inte lova hyfs och god ton framledes.
Godnatt
Skicka en kommentar