Men det här tror jag på. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/9KLzO5/mathias-wag-om-klimataktivismen-efter-covidpandemin Det gäller både klimatrörelser och fredsrörelser, och alla andra demokratirörelser: det går inte att förvänta sig något av de politiska partierna, lika lite som det går att förvänta sig något av mediebolagen.
apropå postheroisk - det här är också bra skrivet. Apropå snabb tvärvändning i Tyskland, krav på starka ledare, Zelenskyjs besynnerliga och agitoriska inblandning i olika länders parlament, apropå en helt galen upprustning i Väst, och apropå Herfried Münkler som jag inte känner till men däremot Victor Klemperer, som skriver i slutet av LTI att det måste vara slut med heroism och bombasmer:
Jag var vid Brandenburger Tor i mars 2019, det var upplyftande, det borgerliga sättet att bemöta Greta Thunberg är att kalla henne "Thunberg" med ett lite syrligt sarkastiskt tonfall, sedan finns det givetvis värre angrepp. Självfallet ska man inte haka upp allt på en person, en führer eller führerin.
Den kvinnliga näven i bordet syftar inte på Greta Thunberg. I alla fall, drar mig till minnes den underbara demonstrationen i mars 2019. Jag visste inte att GT skulle hålla tal, och hade redan börjat promenera därifrån när hon började. Men själva demonstrationen var underbar. Hur som: efterlys inte avvikande synpunkter. Någonsin.
Något lurt med Guillous artikel. Skadeglädjen över att europeiska partier på högerkanten som tidigare stött Putin plötsligt kappvänder har han gemensam med flera debattörer, men det finns något annat där, en nöjdhet och samtidigt brist på komplikation som iofs inte är så ovanlig för JG men här finns något tredje.
En stöld och ett inte så ovanligt slags bedrägeri i litteraturhistorien. Norstedts bör såklart ge ut Inger Jonssons bok. https://www.expressen.se/kultur/hur-upptackt-ar-boken-av-man-of-street-egentligen/
Mentalitetshistorien tar sjumilakliv, eller inte - enigheten är inte så kompakt utanför Riksdagen och utanför de större medierna. Slängde ett getöga på Guillous reaktion, han kunde konstatera redan 13/3 att Putin förlorat kriget och däri liknar han en del andra huvudsakligen manliga opinionsbildare, inte nog med att de har kalenderbitarkoll utan de vet allt också redan. Det som förvånade mest i JG:s artikel var kanske inte att han plötsligt tycker Nato är ett tänkbart alternativ utan festfrasen: "Demokratiernas skuld till det ukrainska folket är omätlig". Han utgår alltså ifrån att Ryssland haft för avsikt att marschera västerut, och att det hade blivit fallet om Ukraina kapitulerat. Jag tror det kallas dominoteori eller något åt det hållet. Alltså, att Putin planerade att gå i krig mot NATOländer. Nu måste alltså det ukrainska folket slåss för att Ryssland inte ska förklara krig mot NATO, och detta ska något han kallar demokratierna vara tacksamma för. Det finns varken sannolikhet eller logik i resonemanget. Jag kan tänka mig att Moldavien bör vara tacksamma för att Ukraina slåss mot Ryssland med amerikanska vapen. Angriper Ryssland Natolandet Polen blir det ännu mer slarvsylta av Ryssland och dess civilbefolkning än det högst troligen ändå kommer att bli. Jag vet inte riktigt vad som har hänt i huvudet på en del.
"– Jag skulle säga att det är djärvt. Det kan leda till att kriget eskalerar. Ryssland kommer nog att använda det här och säga att Ukraina attackerar Ryssland." Djärvt är ett positivt laddat adjektiv (till skillnad från t.ex dumdristigt eller halsstarrigt, jfr Den skenande planeten, men det är inte lika positivt laddat som modigt: det är hur som helst helt klart inte ett neutralt adjektiv, och det är väldigt viktigt att veta att Rysslandsexperter och andra experter som uttalar sig i svenska medier har seglat iväg långt från någon tillstymmelse till neutralitet. Man vill både se det som ett ukrainskt angrepp på Ryssland (djärvt, skickligt), och betona att det enda problemet är att det kan utnyttjas av Ryssland för att "säga" att Ukraina angriper Ryssland.
Apropå mentalitetshistoriens sjumilakliv: två reportrar i samklang med tidsandan under två olika perioder
SvT-reportern som anklagade Stikkan Andersson för titeln Waterloo ("är det inte cyniskt att döpa en kommersiell schlagerlåt efter ett slag där 100.000 dog?")
Nästan 50 år senare, en reporter på SvT frågar en flykting från Ukraina varför han inte stannar kvar och slåss.
Den första kan man sucka åt, beklämmande renlärighet, ovilja att låta språket vara ambivalent. Ett slags bokstavstroende pacifism, å nej snälla lägg ner. En schlagerlåt får heta Waterloo. Det är inte syndigt med schlager. Jag kommer att tänka på senantikens fiktionskritik, också. Kreousas skugga.
Det andra exemplet är givetvis influerat av Zelenskyjs bedyranden om att varje civil ukrainare ska vara redo att slåss till sista blodsdroppen. bokstavstroende heroism, det är därför vissa kvinnor blir kåta och vissa män känner sig som experter. Det är nazianstruket. som fråga från en reporter är det tillräckligt för att man ska vilja skicka iväg den tönten till en krigszon.
Hyperboler - histoooriskt, legendaaaariskt - jovisst händelser kan vara historiska redan när de inträffar eller innan de inträffar, men den triumfatoriska nöjdheten, hurtigheten, har dagens massmediesvenska - ok, tendenser i dagens mediesvenska - gemensam med det nazistiska språk som Klemperer beskriver.
Att vänsterpartiet kan tänka sig ett ja till NATO är inget mindre än en... vette fan vad det handlar om. Vad har hänt? Är det helt enkelt Nooshi Dadgostar som blivit intresserad av en maktposition, som en del insinuerar?
Krigsdebatten blir inrikespolitisk pajkastning och så sitter jag och reagerar på bråk mellan kultursidor och ledarsidor. Det leder ingen vart. På allvar vräka bort uppmärksamheten från kriget. Kanske rensar lite i kommentarfältet sen, mycket handlar om saker jag inte vet något om på djupet, vilket konstaterats på Flashback.
Myrotvorets. Om man ska tänka som Kissinger föreslog, dvs börja från slutet, är det ingen bra idé att vifta undan sådant som myrotvorets, som borgerliga opinionsbildare gör. Jag läste nån av alla dessa experter som sa att det inte var "optimalt" att det förekommer nazister i Ukrainska armén, det var lite sådär apologetiskt uttryckt, det viktigaste var att inte spela Putin i händerna. Jo, visst, det är viktigt att inte föra vidare propaganda, men var går gränsen till bagatellisering? Om man tänker från slutet, trots att det givetvis är fruktansvärt plågsamt att se det som pågår nu. Om man tänker från slutet, så går ju svenska vapen bland annat till dem som hade sajten Myrotvorets. De är militärer, Zelenskyj är väl ändå en marionett på något vis, det är väldigt föraktfullt uttryck och jag har inget emot att skådisar blir presidenter, Reagan var ju en B-skådis t.ex, men det verkar finnas en väldig klyfta mellan den ukrainska nationalismen och denne TV-charmör.
"Det här kan till och med ta många år" - säger Stoltenberg. Så NATO och EU ska förse Ukraina med vapen i många år, men är inte beredda att ta risken att gå in själva? Har Sverige också tänkt sända in vapen i ett krig i många år?
Lyssnade på en som är i Ukraina och vet en hel del: de rysktalande drabbas mest av kriget sa hon, så kommer det ju också att bli under slaget om Donbass. De som tidigare kunde tycka att ukrainsk nationalism gick för långt har nu en total existentiell kris (vid sidan av skräcken förstås). Det är omvälvande för dem. Också pratat med en ukrainska som berättade att hennes rysktalande väninna i Donbass sa ungefär samma sak, de vill inte tillhöra Ryssland utan det hade för dem handlat om rätten till det ryska språket. Hon verkade tycka att allt var ganska absurt, obegripligt.
entrussifierung: nu har rysskräcken börjat drabba etniska svenskar i Ryssland hårt och eftersom medierapporteringen runt kriget har en kraftig slagsida åt rasism kanske svenskar som drabbas gör att en något bredare beslutsfattande allmänhet tar sig en funderare över de nästan ojämförligt hårda sanktionerna? Eller är tonläget så schizzopolariserat nu att den som en gång flyttat till Ryssland eller gift sig med en ryska är att betrakta som en fiende. Man får inte ha kontakt med ryska författare och intellektuella såtillvida de inte är proamerikaner, museer och andra statliga institutioner får inte ha kontakt med ryska akademiker såtillvida de inte avstår från jämförelser mellan krig, på kultursidor skrivs att "detta är en helt ny tid" d.v.s. den är ojämförlig (eller snarare: jämförbar med en viss skärva av historien sedd genom ett mycket begränsat temperament). Det är till exempel strängt förbjudet att påpeka hur många barn som dödats av västmakterna.
DN/Wolodarsky har ju gått in för att det är Åkesson som är Hitler, utnyttjat förintelseöverlevare utan att bry sig om att hyperboler blommar över ganska snabbt, en hyperbol kan funka i poesin om den är medvetet använd och i politiken kan den funka på kort sikt, men det blir knepigt för de borgerliga när de tänker sig att samregera med personer som har förintelse i bakfickan, så praktiskt då att få en gemensam fiende i Ryssland - Schulman skrev lättat att polariseringen minskat, och nationalism har plötsligt blivit högsta mode, till och med våldsbejakande, dö och döda för fosterlandet, Ära åt Nationen. Det kommer att vända, troligen på en femöring, troligen över en natt, plötsligt är det en helt ny tid igen och aldrig tidigare skådade drastiska åtgärder kommer att bli legendariskt nödvändiga.
Mélenchon extremist enligt DN. La France Insoumise låter nästan lika nationalistiskt som Ära åt Ukraina. Men det enda DN:s ledare anför som bevis på att Mélenchon är EXTREMIST är att han sagt att annekteringen av Krim var legitim. Och det kan man väl säga att den var, fanns liksom inget självklart alls i att den skulle tillhöra nationen Ukraina snarare än nationen Ryssland. Men i anledning av invasionen av hela Ukraina har Mélenchon sagt: sänd in FN:s blåa baskrar, inte NATO; påmint om en paragraf i FN som förbjuder länder att rösta i frågor som rör krig de själva är inblandade i (vilket fantastiskt nog skulle få bort även USA:s rösträtt och vetorätt i det här fallet, fast det säger M inte). Han säger vidare att han inte vill att Frankrike ska vara en "cobelligérent" (medkrigare) på ukrainsk, att det inte går att ha kontakt med Putin för att han är personligen ansvarig för krigsbrott, och att han vill att Frankrike ska stå utanför NATO. Detta är alltså extremism enligt DN.
"Invité du 20 heures de France 2, Jean-Luc Mélenchon a tout d’abord été interrogé sur sa manière de surmonter le véto russe au Conseil de sécurité de l’ONU, lui qui veut envoyer des casques bleus pour sécuriser les centrales nucléaires en Ukraine. Le candidat de La France insoumise a invoqué les statuts de l’ONU qui interdisent à un pays de voter une décision concernant un conflit dans lequel il est engagé.
Jean-Luc Mélenchon veut que la France soit un pays non-aligné Par ailleurs, Jean-Luc Mélenchon a indiqué qu’il n’était pas possible, par la suite, de "poursuivre des relations personnelles avec un homme comme monsieur Poutine qui a la responsabilité personnelle de crime de guerre". Pour autant, il souhaite éviter que la France devienne un "cobelligérant" sur le sol ukrainien. D’ailleurs, Jean-Luc Mélenchon a réaffirmé sa volonté que la France soit un pays non-aligné."
Allan Widman är en av dem som legat på mest för ett svenskt NATO-medlemskap. Nato har väldigt många medlemsstater och bland dem kan nämnas Ungern, Kroatien, Turkiet och Nordmakedonien, däremot t.ex inte Serbien, Nato är en spricka genom Europa och Nato är ingen försvarspakt utan snarare än källa till konflikt. Titta på vilka man förbinder sig att försvara i en kommande konflikt. Ska Sverige ingå i en försvarsallians som är större än finsksvensk, kan det välan ingå Norge, Sydafrika och Tibet. Eller ett fåtal andra. Men inte 30 länder som förr eller senare kommer att ryka ihop med varandra och med andra och som redan nu är en orsak till slitningar. Gud vad jag håller tummarna.
Myrotvorets. Åjo svenska högern, det är två fullständigt olika saker att stödja krigsdrabbade människor och vara emot en invasion och förfäras och bedrövas av krigsbrott, å ena sidan - och att utan diskussion stödja en nation å den andra.
Frågan är inte den Göran Rosenberg ställer - är du beredd att dö för Albanien, Bulgarien, Kanada, Kroatien, Tjeckien, Danmark (nej fy fan), Estland, Frankrike, Ungern, Turkiet, Makedonien, Rumänien, Slovakien o.s.v. Frågan är om du är beredd att döda. Är du beredd att bomba Serbien? Är du beredd att låta barn i icke-natoländer svälta ihjäl pga sanktioner? Är du beredd att kriga på samma sida som en Banderanazist? Då ska du gå med i Nato.
Azov och Facebook: "2019 meddelade Facebook, att man ville utesluta bataljonen från sin plattform. Man ställde enheten på samma skyddsnivå som Ku Klux Klan eller terrororganisationen IS. Blockeringen skulle även innefatta användare som lovordade enheten och dess insatser. Den 24 februari 2022, samma dag som Ryssland inledde sin invasion av Ukraina, meddelade Meta att man skulle komma att göra ett litet undantag och tillåta att Azov-bataljonen beröms på Facebook för sina insatser (samtidigt som man inte kommer att ”tolerera yttrandefrihetsbrott eller olika former av beröm för eventuella våldshandlingar, som enheten kan komma att begå”)."
(enligt Wikipedia)
Det är tillåtet att berömma Azov för deras krigsinsatser men inte för "eventuella våldshandlingar, som enheten kan komma att begå" - kanske avser krigsbrott. Azov är väl rätt rejält antisemitiskt också?
Ropa för att överrösta ekot, detta förträffliga zenbuddhistiska talesätt. Ryssland gastar avnazifiering - Facebook medger en liten undantagsnazifiering.
Apropå en redan historisk deplattformering: Att påpeka en tidnings nazistkoppling har beskrivits som ett "försök att politisera". Försök att politisera? Det är helt sanslöst falskt. Det är nåt underligt med en del svenska östeuropaexperter, de har hal retorik och är samtidigt dogmatiska och intoleranta. Jag tror faktiskt att det handlar om att de har en koppling till underrättelse och/eller psyops, de är så att säga inte det minsta demokratiskt vidsynta utan kommer väldigt nära MacCarthyism. Och man är inte så enögd om man har en ansats att vara intellektuell eller forskare. Numera beskrivs det som extremism och landsförräderi att vara emot vapenleverans till Ukraina, medan folk knappt törs kalla Asov för nazister, utan måste linda in det ("åtminstone tidigare" skrev någon i stackars Aftonbladet) för att inte bli hudflängda och uthängda som kremltrogna. Ja USA har investerat massor med pengar i Ukraina, vapen och pengar, de har nog en del av sina gossar spridda i Sverige också. Eller det vet man ju att de har, problemet är mest av allt att de inte tillåter en diskussion om det, och att de kör med ett slags MacCarthyism. Bland annat Kragh är skitläskig.
Jag har börjat bli riktigt nyfiken på RT. Det skrivs så mycket om det i svenska medier och det skulle vara kul att läsa nåt lite annorlunda. Sen tycker jag att det är fascinerande att det är (verkar vara) en så stor skillnad i hur man pratar om Azov i europeiska medier. Att det just är i Sverige det är kontroversiellt att uppfatta Azov som något i stil med Ku Klux Klan eller IS. Jag ska kolla runt lite mer noga i europeiska tidningar men mitt intryck hittills är att ingen försvarar Azov lika mycket som Hynek Pallas m.fl. Jag gillar inte ukrainsk nationalism, kan jag säga. Däremot tyckte jag att schlagerlåten om tatarerna på Krim under andra världskriget var fin. Röda arméns kör är också fin.
"Like, Share, Recruit: How a White-Supremacist Militia Uses Facebook to Radicalize and Train New Members
Azov is much more than a militia. It has its own political party; two publishing houses; summer camps for children; and a vigilante force known as the National Militia, which patrols the streets of Ukrainian cities alongside the police. Unlike its ideological peers in the U.S. and Europe, it also has a military wing with at least two training bases and a vast arsenal of weapons, from drones and armored vehicles to artillery pieces.
Outside Ukraine, Azov occupies a central role in a network of extremist groups stretching from California across Europe to New Zealand, according to law enforcement officials on three continents. And it acts as a magnet for young men eager for combat experience. After the worst such attack in recent years—the massacre of 51 people in Christchurch, New Zealand, in 2019—an arm of the Azov movement helped distribute the terrorist’s raving manifesto, in print and online, seeking to glorify his crimes and inspire others to follow. In the 16 years that followed the attacks of 9/11, far-right groups were responsible for nearly three-quarters of the 85 deadly extremist incidents that took place on American soil, according to a report published in 2017 by the U.S. Government Accountability Office.
Bidens uttalande i början tydde på att planen redan är en NATO-attack på Ryssland. DN intervjuar en SÄPO-chef som ser snäll ut och uppmanar till paranoia och rättning i leden.
Det var en snubbe som stod här med pitten i hand och låtsades vara feminist, han var gift, stötte på mig och var väldigt töntig. Svajig anhängare av Sjöbris. Tror han var piratpartist från början. Hur som, han är en av dem som aktivt lobbar på facebook för att Ryssland ska bombas så att det aldrig kan komma tillbaka. Då var det lite mer smicker, huvudet på sned och "hur tänker du kring det här", "vi kan vara oense om mycket men...". Jag slängde ut honom ur bloggen och har även avvännat för länge sen, jag säger ju att jag gillar deplattformering och polarisering. Nu är det krigshets à la "vi kan vara oense om mycket, men är du inte med på att bomba Ryssland är du putinista", det fanns där redan tidigare bakom sirapsklegget.
Folk förbereder sig för exil, och på att gå under jorden och inte tala om vad de tycker. Än så länge krigar Sverige bara by proxy men i en nära framtid kommer vi troligen ligga i krig mer officiellt så att säga, och anklagelserna om landsförräderi som rivstartade i februari kommer att få en ännu mer bokstavliga och konkreta konsekvenser än enstaka deplattformeringar. Den nyanserade i Expressen, Per Wirtén, skrev saker som är ok att skriva i Frankrike och USA, visst finns det höger som föraktar intellektualitet även där men mycket som inte får sägas i Sverige kan faktiskt diskuteras i bland annat USA och Frankrike. Vilket gör att det inte handlar om liberala principer i debatten i Sverige, de som vill försvara USA i alla lägen gör det genom att krossa den frihetliga traditionen och anklaga folk för att vara anhängare av folkmord (som den djupt obehaglige Liljestrand mot Wirtén). Vilket gör att jag tror att det handlar om opportunism av något slag, det är garanterat inte liberalism i alla fall.
Nyord i svenskt newspeak: att "politisera". Används av dem som vill antyda att deras egen hållning är neutral och objektiv medan de som har en annan åsikt - en som de menar borde vara förbjuden - politiserar.
Sverige kan stå utanför NATO även om Finland går med. Men som en bekant sa - det är på sätt och vis bättre att det förtydligas att makten inte har något med människor att göra alls. Högern är angelägen om att snabba på beslutet, på sin höjd förankra det. De har lobbat för det i evigheter givetvis, och om någon tror att det beror på omtanke om människoliv, så är vederbörande grundlurad. Men om militärdemokraturen börjar stava med stort M, så vet man ju. Då är det ett faktum.
Jag brukar lägga upp håret på papiljotter och klä mig fint, gärna i dräkt, när jag ska gå till vallokalen. Det är en lycklig stolthet och jag älskar att se hur folk i kvarteren strömmar till. Valet i höst kommer jag inte att gå till vallokalen. Den legendariska skitvändningen i svensk politik har gjort det omöjligt att låtsas att det är en demokrati. Leta reda på ett litet parti och poströsta? Rösta blankt och poströsta? Nej fan.
Tack ändå, Göran Persson och Stefan Löfven. Jag höll på att vara riktigt glad där ett tag. Men det verkar vara kvinnan som bestämmer. Det är väl som Nunzio Giuliano skriver. Camorrans kvinnor kan visserligen vara väldigt undergivna och förtryckta men de som tar sig till maktpositioner kan vara värre än männen. Nu gäller det att tänka framåt. Det finns ett stort folkligt motstånd både mot NATO och mot att gå i krig. Alla vi som inte har något att rösta på kommer att hitta andra vägar.
Heberlein skriver om plikten att döda i Fokus, men glömmer att den som inte är företrädd av något parti i Riksdagen och vars åsikter inte är tillåtna, endast kan tvingas "försvara friheten": den paradoxen är ett långsamt (eller snabbt) verkande gift. Huvudsaken nu är att alibina tystnar. Wirtén bör inte legitimera Expressen.
Jag har inga problem med att ta fängelse för att vägra totalförsvarplikten. På 80-talet, om jag hade varit man, hade jag inte värnpliktsvägrat, det var ett annat läge då, Sverige var inte belligérente.
Fanns givetvis massor att kritisera Sverige för även då och jag respekterar värnpliktsvägare. Men Sverige deltog då bara med fredsbevarande trupper i FN:s regi. Idag har vi redan övergivit neutraliteten, och artikel 5 hägrar, vilket kan innebära (för att uttrycka det försiktigt) att vi efter en lång period av fred kommer att vara med i nästa krig på Balkan. Det landet, Suède belligérente, tänker inte jag försvara.
"Zeitenwende": vissa slagord används för att hypnotisera, "måste vakna" är ett annat sådant uttryck, det betyder att alla som inte tänker likadant sover: i själva verket kan såna trolleritrix gå ut på att göra folk till sömngångare. Zeitenwende hade mycket väl kunnat vara ett ord i Klemperers LTI-lexikon. USA skickar tunga vapen.
Zeitenwende: verbal kontroll över själva tiden. En trollstav. Vakna! Nu är inte tid för analys, ambivalens och historisk tillbakablick. "Det" går hisnande snabbt, såg jag på en löpsedel igår. Men det handlar bara om att Thatchers gamla fanboys är kåta på nazister. Intet nytt under jorden. Eller solen.
För att begripa inkonsekvensen hos en del väldigt aktiva och allestädes närvarande lobbyister som anklagar andra för att stå i främmande makters tjänst, måste man nog ta till förklaringen att de är anslutna till SÄPO eller annan säkerhetstjänst, brittisk, amerikansk, eller det psykologiska försvaret. Någon form av "demokratiseringsinstitut", som väller fram och förespråkar upprustning, åsiktsregistrering, gör det mesta för att tysta meningsmotståndare. Kanske mest typiskt forum: Expressen. Jag vill inte kalla dem liberaler, de har inte liberala tonfall så att säga, kan ge mig den på att de inte är oberoende, och ett lackmustest för liberaler (om man vill behålla en positiv konnotation till ismen) är väl inte bara yttrandefrihetsfetischism utan motvilja mot nazister och annan militant storvulen nationalism. Till exempel: man kan tycka att det är frånstötande med den franska nationalism som skryter med kärnvapen, militärparader i USA och Ryssland, osv, men den som går in för nationalismen i forna öststater, kritiserar Rysslands atomvapenskrammel och idealiserar USAs, är knappast liberal utan snarare en påverkansoperatör. De känns väldigt konstiga, de här östexperterna. och intresset för po-e-siii och medlidande med människor som drabbas av krig är strikt geopolitiskt begränsat, samtidigt som de beskriver sig själva som opolitiska. De gör armkrok med t.ex Oksanen, galjonsfigur för rysshat, det vill säga hon går långt utöver att kritisera invasionen i Ukraina, ligger i för att genomföra entrussifierung.
och vilken typ av Zeitenwende, epokskifte, svindlande snabb ny tid är det man trummar fram - det är den där flyktingar får sura frågor från journalister för att de inte är beredda att dö för sitt land, och där det beskrivs som det högsta värdet för att kamouflera att det i själva verket handlar om att vara villig att döda ryssar.
När polisen skyddar bokbål, hets mot folkgrupp, religiös intolerans, nazism - samtidigt som borgerliga svenska medier (obs detsamma gäller inte t.ex amerikanska och franska medier, just detta är en specifikt svensk hyschhyschkultur) struntar i att svenska vapen hamnar i militant ideologiska händer.
Sen klipptes det - det var en videosnutt bara, där journalisten försökte pressa Ann Linde på om det redan fattats ett Natobeslut bakom stängda dörrar. Hon nekade, flera gånger, det kanske finns hopp fortfarande om tankepaus i den här skenande tiden, men sen kom detta, avklippta
"Kloka kvinnor": det finns en sentimental, lätt nedlåtande syn på kvinnor, som om deras biologi bäddar in ett våldsamt budskap i en tänkt, ömsint moderlighet. Därför har kvinnor kunnat användas inom camorran som mellanhänder, de kan framföra budskap som skulle uppfattas som aggressivare om det var män som framförde dem.
Det är en idealisering av kvinnor som i själva verket är en rest från en unken tid. Strindbergs kvinnosyn är friskare och mer realistisk (även om han givetvis också har den där idealiseringen).
Det är inte alls förvånande att några socialdemokrater som uttryckt tvekan eller motstånd mot Nato är män - medan några som redan har stiletten redo i silkesvanten är kvinnor. Det skulle inte heller vara förvånande om männen som är emot upptrappning och militarisering kommer att avfärdas som "gubbar", eftersom den lite nazianstrukna tid vi lever i har även det gemensamt med gamla tyska nazismen: störta perukstockarna! Det ska gå snabbt, det ska vara dynaaaaamiskt!
Men Ebba Witts artikel i Expressen idag var riktig litteratur, vilken fläkt från Europa, väckte återigen den viljan att emigrera från detta trånga land
Tidens retorik - något får ett värde först om du är beredd att döda och dö för det - riktiga män är beredda att dö och att döda - bereder vägen för en dynamisk, vaken, stormande zeitenwende.
Två manliga politiker, en finsk och en svensk, som promenerar och diskuterar Nato hade kunnat associeras till en massa andra manliga uschiga militärpakter genom tiderna, men med lite socker i koppen går medicinen ner - såtillvida svenskar sitter fast i en förlegad kvinnosyn.
Det finns tabun och tabun: om jag skulle säga "jag saknar min pappa" skulle det väcka ont blod. Väldigt mycket ont blod. Det är så det ligger till i kulturen. En gång, så var det någon på facebook som la ut en dikt som jag tycker om. Jag delade den på facebook. Jag visste att det var jävligt riskabelt. Några dagar senare började kulturbarnsdebatten igen. Jag ville inte utsätta pappa och hans dikt för det. Det väcker bokstavligen ett djupt hat. Det har ingenting med vänster eller höger att göra, det kan lika gärna vara högerpersoner som vänsterpersoner som blir något mellan spydiga och förbannade. Det här är märkligt, och det finns inget att göra åt det.
Tänk att de inte klarar av att diskutera världspolitiska händelser utan att hela tiden snegla på "det ryska narrativet". Till exempel: Natos bombningar av Kosovo var ett brott mot folkrätten, och många civila dog. Men detta faktum beskrivs plötsligt som en del av Rysslands propaganda. Folk som inte är så insatta kan gå på det, men det är ganska riskabelt att trassla till det så: förr eller senare är det tänkbart att "det ryska narrativet" uppfattas som en omskrivning för sanning, eller "sånt som inte får sägas". Och det var nog inte det som var meningen.
Yttrandefrihetsgrundlagen har ju ändrats, det klubbades igenom i Riksdagen för några dagar sen. Ändringen berör troligtvis varken den senaste deplattformeringen eller den högerextrema manifestationen med stort polisuppbåd, utan verkar mer syfta till att stoppa ett kommande svenskt Wikileaks. Men ändå en påminnelse om att yttrandefrihetsgrundlagar är löv för vinden och åker med forsen.
"- Det är de människor som nu inte accepterar att vi har demokrati och yttrandefrihet som måste ändra sig - inte svensk lagstiftning." Men yttrandefrihetsgrundlagen är ju på väg att ändras. Det har klubbats igenom i Riksdagen, och träder i kraft någon gång efter nästa val. Morgan Johansson verkar dessutom inte ha koll på yttrandefrihetens begränsningar som de ser ut redan nu. Ett stort polisuppbåd som åker till ett område för att föra fram ett högerextremt budskap har inte mycket med yttrandefrihet att göra. Polisen kan väl storma in på ETC också eller rycka ut på annat sätt när någon får munkavle. Detta är bigotteri. Mårten Schultz i SvD hävdar att man har rätt att störa och kränka enligt svensk lag. Det är en sanning med modifikation.
Ruskigt cyniskt att skicka vapen och säga att Ukraina ska klara sig själva. jag tycker fortf. att Sverige borde ha hållit sig till humanitärt stöd och olika former av konstruktiv hjälp, men avböjt att skicka destruktiv hjälp. Såtillvida vi inte som nation var beredda att åka ner själva och kriga. Att skicka in vapen i ett krig betyder att fler dör på båda sidor. Nu blir det ett skådespel. Jag tycker inte Sverige ska gå med i nato, det vore katastrofalt både i nutid och på sikt, däremot har egentligen Nato det moraliska ansvaret att träda in i Ukraina. Ett alternativ kunde vara FN-armé, det lär vara möjligt att köra över Ryssland där.
Om allt är narrativ och spektakelsamhälle. Hur mycket av detta är präglat av internet? Snabbheten? Fredshjältarna i Den skenande planeten är i allas fokus - sedan helt bortglömda. Symbolen den överstrukna femman börjar som ett klotter, men plockas upp och blir massproducerad. O ja o ja så självklara grejer, men Ki är en unreliable narrator i anledning av att h*n inte har koll på vad som händer. Den skenande planeten fick mestadels fina recensioner men blev inte den jättesuccé jag trodde, haha.
Att skicka vapen till konflikthärdar bör kriminaliseras. Det släcker många liv på bägge av de stridande sidorna. Men då det inte riskerar några liv hos dem som skickar vapnen, sker det alldeles för lättvindigt. Brott mot folkrätten är redan kriminellt och bör fortsätta att vara det. Det lär finnas möjlighet att kringgå Rysslands veto och träda in med en FN-armé. USA är inte oskyldigt i den här konflikten och bär skulden för många andra krig.
Eller snarare: USA bär det moraliska ansvaret att delta själv i kriget, eftersom det framförallt är de som skickat vapen och tränat ukrainska soldater.
dn försöker tona ner att judeförföljelsen i Ukraina utfördes av både tyska och ukrainska nationalister, få det till att de ukrainska nationalisterna gjorde det bara för att de var emot sovjet, och att Stepan Bandera nog var rätt ok egentligen, osv. Borgerliga medier tappar brallorna.
Det skulle då bli en "fredsframtvingande" insats (fredsbevarande är när bägge stridande parter är med på det). För att det inte skulle bli bluddermoj ( i stil med enduring freedom eller specialoperation) vore det lämpligt att undvika uttrycket fredsbevarande, och tala klarspråk om att det handlar om "militära insatser till stöd för den invaderade staten" eller något åt det hållet (så tolkar jag en analys på fn:s hemsida). Att det skulle gå att kringgå Rysslands veto tycks klart, men inte många länder vill hamna i öppen konflikt, dvs krig, med Ryssland. Därför skulle det troligen vara svårt att skrapa ihop till en FN-armé. Däremot kan det komma ett läge då båda sidor har något att vinna på att FN träder in. Än har den tidpunkten inte infallit, uppenbarligen.
Nu blir det kampanjjournalistik för hela slanten. Över hela linjen, som det många gånger varit tidigare i Sverige. Då finns det inte längre några luftfickor. ”För mig kvarstår några avgörande frågor som jag vill ha svar på innan jag bestämmer mig i Natofrågan” skriver Helle Klein i Dagens Arbete. Hon är mycket auktoritär och tongivande inom socialdemokratin, så det här är ett tydligare tecken på att S svängt, än läckorna till SvD och Expressen som varit ute med det ett tag.
Jag får det inte att gå ihop med åsikten att Ryssland redan har förlorat. Är det kärnvapenparaplyet de trängtar efter? Sverige kommer alltså vara med i nästa Balkankrig. Unga människor kanske tycker det är ok, och inte heller riktigt känner vilken helt otrolig omvandling av Sverige. Det var redan under bombningen av Libyen och kriget i Afghanistan som Zeitenwende blev tydlig här, men nu ska vi bli en krigförande nation och delta i det andra världskriget. Fast vad säger ungdomarna? Är det gamla ohederliga maktmänniskor som Heller Klein, eller är det ungdomarna som är med på det här?
sepåfanken, om man googlar värdegrundsflexibilitet visar det sig att värdegrund och flexibilitet ingår i samma semantiska fält (eller lexikaliska system eller vad det heter). Det brukar ingå i en uppradning. Det brukar vara ett komma emellan. Mångfald, värdegrund, flexibilitet, kundupplevelse, mätbarhet, ledarskap och arbetsmiljö t.ex. Här har de fastnat, men de fastnade för längesen. De har fastnat i paroller som "rätt sida om historien". Och de har drivit på den här utvecklingen, höjer oskuldsfullt på ögonbrynen men de är delaktiga, pådrivande. Och de som haft en position hela tiden och nu byter åsikt, kommer fortsätta ha en position och byta åsikt och bedriva kampanjjournalistik.
på grund av riskerna, skenheligheten, att man anses tvungen att bemöta rysslands lögner med egna lögner, och den hårfina gränsen mellan frivillig kvävande konsensus och frivillig kvävande självcensur, att grejer som kan diskuteras i andra länder inte får sägas här, en viss likgiltighet eller uppgivenhet hos många, att det liksom bara accepteras att det går snabbt och att andra fattar besluten.
Ska man ö.h.t bo i ett krigförande Natoland, kunde det eventuellt bli Frankrike - för att det finns ett ganska stort parti som är emot, eller ett par, samtidigt är Frankrike givetvis en kärnvapennation, och ganska sturvulet nationalistiskt. Men en annan fördel är att det ligger längre bort ifrån Ryssland, att det var med under två världskrig och alltså har lite mer erfarenhet (på gott och ont, mest ont givetvis men det här konstiga sverget förstår ju inte ens vad det handlar om). Och dessutom tror jag Frankrike är på väg att sluta kriga i Ukraina, det finns mer USA-kritik där osv. Nackdel: de var pådrivande för bombningen av Libyen. Sverige ligger för nära Ryssland för att jag vilja bo kvar här vid ett Natointräde. Övertygelsen stärks när jag ser männen på twitter, som jag gärna skulle vilja skicka iväg till Ukraina så kan de kriga där. Det är möjligt att delta frivilligt i de striderna. Man ska inte bli cobelligérent om man inte är beredd att riskera liv och lem. Just nu är det bara i retoriken - det enda som är värt att leva för är det man är beredd att döda och dö för. OK, så tänker inte jag, men jag är en varm anhängare av att de som tänker så, i vilken ålder de än är, åker och krigar eller rapporterar, ställer sig som mänskliga sköldar osv. Gör det. Försvara er demokrati och frihet på det sättet.
För många är det en icke-fråga, de diskuterar hellre ätstörningar och vad medelklassen är, och det är också tillåtet, det är lite motsatsen till det här storvulna dö och döda för det man tror på.
Han skrev faktiskt en rätt bra bok som heter S-koden som jag recenserade i Expressen en bra bit före Zeitenwende. För övrigt hoppas jag att även liberaler bryter sig loss från den här galenskapen. Det behöver egentligen inte vara någon höger-vänsterfråga. Och även om de flesta krigiska på twitter är män, är det helt uppenbarligen inte så mycket en fråga om kön heller. Våga säga nej till Nato. Det är möjligt. Du kan. Du törs. Det här var den trehundrade kommentaren och nu ska jag inte mera tänka på kriget.
Ett gruvligt misstag, ja precis ett gruvligt misstag. Sven-Eric Liedman i DN. Misstänker att han anses vara "för vänster" för att tillerkännas några synpunkter av vikt, och kan erkänna att jag lite grann hållit tummarna för att en del Natomotståndare ska hålla låg profil för att inte skrämma bort de klassiska liberalerna och människorna. Inte just Liedman kanske, tänker väl på en del andra som jag inte tycker skulle vara trovärdiga av olika skäl. Men det skulle vara ett gruvligt misstag. Och det är riktigt kusligt när Aftonbladets socialdemokratiska ledarchef, som för övrigt har en grotesk lön, är med och stakar ut odemokratin. Samtidigt pågår väl en intensiv påverkansoperation på de som kallas gräsrötter, och som i många fall faktiskt inte kan sticka ifrån Sverige.
Påminner om Magdalena Anderssons tal, apropå vapenleveransen: Jag har tänkt över det här och jag har...
Aftonbladets monstruöst avlönade ledarchef uttrycker det så här - först med en klyscha. "Värkt fram."
"– Det är en diskussion som värkt fram under de här veckorna som varit. Men ytterst är beslutet om vad jag skriver mitt. Som politisk chefredaktör är jag ansvarig för tidningens politiska linje och min bedömning är att argumenten för väger över."
Hans bedömning blir tidningens linje. Därmed är det kört, nu kommer den kampanjjournalistik som varit ett hot mot demokratin länge.
"Förr eller senare": Aftonbladets Lindberg hakar i en krigsretorik som går ut på att NATO måste förekomma Ryssland och bomba tillbaks Ryssland till stenåldern. Jag överdriver inte. Det är sådana tongångar både i Sverige och på vissa håll i Europa.
Det innebär att om Sverige går med i Nato ansluter vi oss till en pakt som redan planerar "det otänkbara". Det var tydligt på Bidens uttalande redan i början.
De här som är villiga att störta oss i fördärvet, jag tycker att de ska skicka sina barn och barnbarn till Ukraina i stället. Så här säger Lindberg i intervju i DN:
– Det är en diskussion som värkt fram under de här veckorna som varit. Men ytterst är beslutet om vad jag skriver mitt. Som politisk chefredaktör är jag ansvarig för tidningens politiska linje och min bedömning är att argumenten för väger över.
Det är så jävla löjligt. För det första klichén - värkt fram. Jag har sett det förut, det är ett sätt att kråma sig. Den här huvudvärken har gått på några veckor och Lindberg betonar (precis som Magdalena Andersson) att det är HAN som gör bedömningen. Men fan, ansvarig för tidningens politiska linje? Fattar han inte att det är allvar? Tror han att det är den gamla vanliga sketna kampanjjournalistiken som ska ge honom höjd lön och fler förmåner?
För första gången nånsin faktiskt blev jag glad när det blev upplopp, trots att de inte var NATO-relaterade. Det var häromdagen, det känns redan längesedan. Vad spelar det för roll om sd ökar, när sd sitter ihop med moderaterna och moderaterna med socialdemokrater i Natohjälm? Fan ta dem.
Röster för fred ansätts hårt, ja. Såtillvida de inte håller sig för sig själva, då. Gamla twittermöpar kan funka som mänskliga sköldar åt de yngre, ut i krig med dem! De vet allt om krig, låt dem få användning för sina kunskaper. Men dra inte in Sverige i det. De här debattörerna som hävdade i februari att Putin redan förlorat, som också vet allt, kan också åka. Så blir det åka av. Alla som är för Nato. Åk. Stick och brinn. Jag är nog inte pacifist i egentlig mening. Så Svenska Freds är kanske för snälla för mig. Men jag vet att det var fel av Sverige att sända vapen till Ukraina. Det hade inte varit omöjligt att hålla fast vid att bara sända konstruktiv hjälp. Även om högern hade väsnats. Det som händer nu är att retoriken går före, Sveriges medievägg har visat att vi är Rysslands fiender. Inte ens reflektioner som kan finnas i Frankrike eller USA, tillåts i en vänstertidskrift. Aftonbladet pudlar så till den milda grad att en snubbe, som ändå är precis överallt, intervjuas även där. Strax därefter byter Aftonbladet linje. Den andra kvällstidningen ropar: Vi måste göra som K.
Att det går dåligt för Ryssland i Ukraina borde vara en god anledning till tankepaus. Men nenne, då säger de stridslystna att Ryssland kommer att bli väldigt farligt för Västvärlden om tio, tjugo år när de hämtat sig. Därför ska Nato och väst drämma till Ryssland nu.
Samtidigt, inom kvinnochauvinismen (mediefeminism är en narcissism): klyschan toxisk manlighet, som är en direktöversättning från amerikanska eller engelska. Jaha, är det toxisk manlighet invasionen är ett exempel på! Artikeln avslutas med knorren att kvinnliga makthavare är vad nästan alla längtar efter (jag gör inte det kan jag säga, jag skiter fullständigt i vad det är för kön på den).
"Värkt fram", det måste ha gjort ont, kanske för att det gick så snabbt? Ändå låter Aftonbladets ledarartikel som om det handlar om att bestämma vilken linje som helst, ska vi vara för eller emot högertrafik? För eller emot höjda anslag till reparationer av småbåtsbryggor? Är den sortens artikel ett symtom på det som brukar kallas fredsskada?
Det betyder att S redan bestämt sig och att det pågår en massiv påverkanskampanj, LO är kanske redan med på tåget varför det blev så viktigt att drämma till en skribent som kritiserat Arbetet. Men nu är det så här, att de tror att de måste för att de tappat det, de har tappat det sedan länge. De kanske kan hypnotisera gräsrötterna och hoppas på idioter som Katarina Wennström, sedan invagga folk i lugn och lögn, enligt den där världsfrånvarande svenska idén om att inget farligt kan hända.
Med den lobbyismen och kampanjen på flera fronter är det inte konstigt att en majoritet vill gå med i Nato - enligt medierna och enligt den senaste statistiska undersökningen i alla fall. Människor ändrar åsikt från vecka till vecka. Gissningsvis ökar Natoviljan för varje gång Ryssland hotar också. Magdalena Andersson förbereder sitt fina tal som kommer att få opinionen att skjuta i höjden. Vänsterfolk som röstade emot EU en gång i tiden ser åt ett annat håll och litar på politiker och medier.
Många är auktoritetstroende och orkar eller hinner inte sätta sig in i komplicerade frågor. Medier och makthavare kan lita på snöbollseffekten - om alla medier är eniga och kritiska synpunkter städas undan, räcker det om tunga opinionsbildare och organisationer fattar besluten. Då tror många att om den och den är för, måste det vara rätt. De gånger fel beslut fattas - Libyenkriget var ett sådant - görs det sedan ingen utvärdering. Inget parti och knappt någon partimedlem går ut och säger: jag ångrar mig. Det tolkas som tecken på svaghet. Jag önskar att Katrin Marcal skrev en övertygande artikel nu, men å andra sidan - om de ljumma rycks med av den ena eller den andra retoriken, ena stunden si andra stunden så, hur mycket är det deras eget djupt grundade beslut?
Om SvD skriver: Zeitenwende! Aftonbladet påstår att det är ett utrotningskrig som pågår i Ukraina, DN hävdar att inga kompromisser får göras, Expressen lyckats få Aftonbladet på knä, och det lobbas för att bomba tillbaks Ryssland till stenåldern, rysshatet skjuter i höjden, då kan och hinner arbetande människor med barn och hushåll att ta hand om inte bilda sig en egen uppfattning. Finns inte en chans. Komma hem dödstrött från jobbet, barnen bråkar, disk och städ, på TV visar hemska bilder, och alla som kallar sig experter säger att vi måste gå med i NATO. Jag tror förvisso att kvinnor överlag är mer emot krig än män, men inte i medierna och inte bland makthavare. Så jaha, alla väntar med spänning och eftersom en statistisk undersökning visar att de senaste veckorna har stödet för Nato ökat, trots att Ryssland håller på att förlora kriget och det i allra högsta grad finns tid till tankepaus och långsiktighet, väntas S snabbt ändra ståndpunkt i en fråga med väldigt långtgående konsekvenser.
Hoppas att socialdemokrater och liberaler som är emot vågar säga det och vågar säga det högt, även om Finland går med är det säkrare för Sverige att stå utanför, med uppbackning från Storbritannien och EU:s armé. Hoppas de vågar trots att det spräcker den förrädiska enigheten. Katrine Marcal, jag håller tummarna för att hon fortfarande är Nato-motståndare.
SSU vill ha utökat samarbete med EU i stället och det är klokt och väldigt lovande. Hoppas fler unga röster höjs mot det här ödesdigra framhastade vägvalet eftersom det inte är säkert att "gamla vänstertomtar" får med sig de klenmodiga.
Nå fram till de många som blippar omkring i sociala medier och bildar sig en uppfattning utifrån snabba intryck, tillfälliga känslostormar. Jag undrar om Svenska serietecknare mot Nato - Aftonbladet idag - funkar om man med funkar menar att det skulle lyckas påverka opinionen (helt frånsett då att det redan är bestämt och hänvisning till opinionen är ett svepskäl för militärdemokraturen). Jag misstänker att uppropsformen inte går hem och att flera av bilderna särskilt när de sätts ihop framstår som estetiskt mossiga (förlåt, men liksom 70-tal). Det är också tänkbart att i den här tiden då det krävs rättning i leden över hela medieledet - fast Aftonbladet kultur törs fortfarande vara emot militärpakten - att det är enskilda röster som krävs. Om Lasse Åberg kunde göra nåt! Gör nåt! Det är viktigt att oenigheten är oberoende av partitillhörighet - finns det verkligen inga liberaler i Sverige som ser hur förryckta resonemangen om natomedlemskap är? Jo, Ekdal som ändrat sig. Det måste finnas fler. Jag är rädd att gammeldags vänsterestetik ska skrämma bort de unga, och de som inte definierar sig som vänster, eftersom detta inte är en vänster-högerfråga, och eftersom det är en fråga som kräver bredast tänkbara intelligens och framsynthet.
Jag är alltså inte emot tecknaruppropet, men kan lätt tänka mig hur de sjuka rävarna flinar.
Visst ja, undvika skriva på känslans språk. Det framstår som subjektivt, echaufferat. Alla sakliga argument talar emot ett Natointräde nu, det är tänkbart att världens objektiva galenskap, den enda vägens genomtrummande, leder till en viss yvighet. Men jag hoppas på de unga. Inte sjutton kan unga människor vara för ett inträde i militärpakten.
Det verkar som om Ukrainas regering och andra officiella talespersoner använder barn som civila sköldar och som ett sätt att få mer vapen, och kräva att Nato/USA går in i Ukraina. Får väldigt dåliga vibbar av den ukrainska sidans användande av videor med små barn. Nu har ju civila redan evakuerats från Azovstålverket, som jag förstått det, men det är nånting här som inte stämmer. jag hoppas att det blir oberoende utredningar, trots att Väst har satsat precis allt på stöd till Ukrainas regering, och på att Ryssland ska straffas maximalt, och det kan tänkas finnas en blindhet eller ovilja att kritisera den ukrainska sidan.
Man skulle vilja se oberoende reportrar i Mariupol, men också FN-sändebud. Däremot skulle man inte vilja se svenska ledarskribenter där, eller det kanske skulle vara en bra idé egentligen.
Sven-Erik Liedmans artikel sammanfattar allt, lägg den bredvid Aftonbladets nya ledartext och jämför den historiska välgrundade argumentationen med den framhastade - förlåt, framvärkta - omsvängningen.
Man måste förstå hur mycket pengar och prestige som östs ner i Ja till Nato, för att förklara svenska mediers samstämmiga kampanj. Den kan inte förstås i förhållande till vad som är säkrast eller tryggast för Sverige, men inte heller vad som är bäst för världen.
"Utrikesminister Ann Linde (S) föreslår att riksdagspartiernas analys av det säkerhetspolitiska läget, inklusive Natofrågan, tidigareläggs från den 31 maj till den 13 maj, rapporterar Sveriges Radio Ekot.
– Den politiska situationen och militära situationen i Ukraina fortsätter att försämras. Dessutom har man i Finland kommit ut med sin analys och det finns ett starkt tryck på att vi i Sverige ska komma med vår analys, säger hon till radion.
Linde säger att den säkerhetspolitiska situationen påverkas av vilket val Finland gör och att det därför är väldigt viktigt att ”vi har full insyn i varandras processer och att vi är någorlunda samstämda.”
Även Moderaterna vill att arbetet snabbas på. I ett brev till utrikesminister Ann Linde (S) skriver M att man förordar att gruppens planerade sju möten bantas till fem. Det sista mötet skulle därmed kunna äga rum senast 15 maj, rapporterar TT. Riksdagspartiernas representanter för analysgruppen träffas på Utrikesdepartementet senare i dag, torsdag, enligt Ekot."
Upptrappningen har alltid varit odemokratisk, oreflekterad. "Analys", ett tryck på att vi snabbt ska komma med en "analys"? Det handlar om att köra över klokhet och framsynthet.
"Vi tar nu den här tiden som är väldigt snabb". Ann Linde.
Kloka socialdemokrater, bryt er loss, tala ur skägget, jag kan inte tänka mig att det råder enighet.
Storvulen retorik är lätt när man själv aldrig varit med om ett krig. Är inte många krigsflyktingar lite förvånade över att den svenska offentligheten blivit så militant? Planen är att NATO ska drämma till Ryssland snart, i förebyggande syfte. Många uttalanden tyder på det. Ryssland är militärt mycket mycket svagare än Nato, verkligen inte i stånd att erövra vare sig Finland eller Sverige eller Baltikum. Men Nato behöver Sverige och Finland för att flytta fram kärnvapnen.
Hultqvist ser olycklig ut på fotot på SvT:s hemsida, från pressträffen. Det hedrar honom i och för sig. Det kommer att ta lite tid att ordna med flytten och det är synd om kisse, men jag kan inte bo kvar i ett Sverige som är med i Nato.
Väldigt bra artikel. Jag är helt förtvivlad, kan jag säga. Gråtit floder. Det finns anledning att gråta floder. För högern är det inget problem. De är för det första inte demokrater. För det andra har de tyckt så här länge, för att de är ett med USA. Inte med Europa. Med USA.
Jag orkar egentligen inte gå i exil men det får nog bli Frankrike. för att riskerna ökat här men även för att luften inte går att andas.
Nej, Lundgren. Inga debattinlägg på Facebook. Hålle sig här, om det nu kan vara en imperativform. Jag tycker förresten själv inte om när folk berättar att de gråter. Det är känslomässig utpressning. Undrar om det faktiskt inte är så att det är kvinnorna i S-toppen som är mest för Nato. Hultqvist såg rent bedrövad ut på det där fotot. Linde hade den goda smaken att inte le brett. Blev så väldigt glad i alla fall när jag var ute på Göran Greiders vägg på facebook och såg att han fikade med Göran Persson - och berättade att han också var emot Nato.
Ett ännu gruvligare misstag, många fattar nog inte vilka konsekvenser det har eftersom alla som är emot stämplas som hjärntvättade av Putin. Att nyliberalerna vill slumpa bort flera hundra års historia är begripligt, idag är de på väg in i en fascism som bara går ut på våld, hårda tag och främlingsfientlighet.
DN kultur verkar släppa in bra, nyanserade artiklar, inte kunnat läsa Wimans senaste bakom vägg men jag hoppas så väldigt att de här som slår ner Natokritiker med järnklubba inte får stå oemotsagda. Och så hoppas jag på Katrine Marcal, och på socialdemokraterna. Jag hoppas också på att det finns gammaldags liberaler som inte är nyliberaler med fascist-touch.
Finns ingen anledning att förvånas över att många ryssar blir förbannade på USA och Väst: när sönerna bröderna och pojkvännerna återvänder i kistor, eller inte återvänder, är det amerikanska vapen som dödat dem, och många ryssar tycker nog att USA inte har där att göra. Jag tror det bekräftar världsbilden, på samma sätt som dyrkan av Stepan Bandera som även finns i Ukraina bekräftar världsbilden. Det har varit övergrepp på ryssar i Donbas, det erkänner till och med de som är allra mest hängivna Ukraina, men det har inte skett på ungefär tio år (läste jag någonstans, i en tidning). Det började ändå rätt mycket som ett inbördeskrig, även om större delen av civilbefolkningen i Donbas troligen aldrig varit särskilt angelägna om att tillhöra Ryssland. Nu sitter jag och tuggar om självklarheter igen, för att jag försöker tänka från slutet. Det vill säga: det är väl ganska troligt att kriget övergår till att bli ett så kallat lågintensivt krig i Donbas, kanske det slutar med att Ryssland "får" Krim och Donbas i en fredsuppgörelse. La traité de Nånting. Krim har bollats av och an tidigare i historien, Donbas har en rätt stor rysk befolkning. Men sen då? Enligt väst handlar det om att bygga upp Ukraina, det kommer bli stort välstånd där, i nuläget tror jag inte Ukraina skulle gå med på att bli en neutral zon i utbyte mot massivt välstånd eftersom det finns mycket hämndlystnad och nationalismen inte mojnat. (Jag såg för övrigt ett inslag i ukrainsk TV, det var en kollega som tittade och översatte åt mig, de visade bilder av vilken skolmat finska barn får och jämförde med ryska barns torftiga mat, och jag tror bilden av den lyxiga buffén från finsk skolmatsal var överdriven, hade lite på känn att ett sånt inslag är till för att påverka opinionen också men jag vet inte. Hur som helst påminde de ryska barnens skolmat mer om skolmaten när jag gick i plugget, med sina smuliga gröna potatisar, leversås och en kålbit, än överdådet i den finska buffén som den framställdes.)
Det kan tänkas bli en järnridå mellan ett rikt Ukraina och ett Ryssland som är utblottat pga sanktioner och krigföring, och som har fått många av sina söner dödade av amerikanska kulor. Och svenska, vilket är en stor tragedi. En onödig tragedi, vi hade kunnat ha en annan roll.
Av någon anledning tror borgerliga ledarskribenter att den ryska befolkningen ska vända sig mot ledningen i Ryssland snarare än mot Väst, men de vet nog inte så mycket om psykologi. Inte bara psykologi hos människor som lever i en diktatur, utan psykologi överhuvudtaget.
Att folk lobbar för att redan nu bomba tillbaks Ryssland till stenåldern och för att Sverige ska gå med i Nato, beror inte på att de tror att Ryssland i nuläget skulle kunna angripa Sverige och Finland. Det beror på att de vill eskalera. Trissa upp konflikten. Nato har ett förkrossande övertag över Ryssland och det skulle inte vara möjligt för den senare nationen att invadera Europa, men vem vet om de om tjugo, trettio år inte fått med sig Kina, och då gäller det att Sverige är med och krigar. Jag skriver slarvigt nu, jag skriver i tungsinne men hoppas fortfarande på socialdemokraterna och om det kommer ett beslut om nej till nato och avslutad vapenleverans till Ukraina och ett försök till återgång till den rätt ok roll vi kunde spela tidigare, så tänker jag rösta på S. Jag tänker lägga upp håret på papiljotter, klä mig fin och gå till vallokalen och rösta på S om det blir så.
"De är inte många, men de finns" - den vänster som fortfarande har kompassnålen riktad mot Washington - skriver ETC-chefredaktören i Expressen. Jag antar att han menar de som fortfarande håller fast vid att kritisera USA:s krigföring, eller den så kallade imperialismen, eller som är Natomotståndare? Eller de som kritiserar Trump. Kanske de som kommer ifrån länder där USA:s utrikespolitik medfört elände, och som nu förväntas betrakta Ryssland som den enda skurken. Eller menar han det slentrianmässiga USA-hatet som inte bottnar i något alls utan mest är en pose. Hur som en listig turnering av kritiken mot sig själv, att liksom skudda av sig vad det nu är, på en liten skara som underförstått borde försvinna. Hynek Pallas är för övrigt inte demokrat, och har inte två ögon.
Sverige tänker inte ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Sverige är liksom inte Sverige längre. Inskränkningen av yttrandefrihetslagarna som är till för att förbjuda utlandsspioneri och förhindra offentliggörande av känsliga uppgifter om andra länder, för att Sverige inte ska komma i konflikt med andra länder - kommer den lagen gälla även känsliga uppgifter om Ryssland? Eller är det bara en viss typ av journalistik som ska förhindras? Om ändå allt ska säljas ut, historien spolas ner i toaletten och Sverige ska vara med i kommande världskrig, är det säkrare att bo i länder som har erfarenhet av krig, och som kanske inte byter fot över en natt. Men helst ingen kärnvapennation. Annars skulle Frankrike ligga väl till (bortsett från Marine le Pen, en av de makthavare Wennstam tycker är bra för att de är kvinnor, vid sidan av exempelvis Thatcher och Ebba Bush). Kuba?
Vilket val - papiljotter och vallokalen, eller exil. Jag har åtaganden och plikter här så kan inte sticka redan i juni men om inte socialdemokrater och klyftiga liberaler tar sig samman
Den här hästmålningen, den är kanske inte det allra mest perfekta jag gjort men det en av de målningar jag tycker allra bäst om. Akvarell. Låt se spasmen, lägg huvudet på sned och säg: gullig och rolig.
En bubblare i statistiken, sen utrikesbesöken blivit vanligare än de svenska. Efter snabbt genomögnande av kommentarerna: har på det hela taget samma åsikter idag, kan tillägga att utvecklingen i Sverige blivit värre än man kunde befara - Sverige har alltså skrivit under reservationslöst på kärnvapen, USA har fri tillgång till svenska militärbaser, och amerikanska soldater i Sverige kommer inte lyda under svensk utan amerikansk lag. Ukraina är svepskäl. Nog för att USA har ekonomiska intressen där, men blir det för dyrt kommer de dra sig ur. Sverige ska användas som NATO:s uppmarschområde, och är bara en bricka i ett spel. Vad jag omöjligt kan sia om är hur svenska barn och ungdomar i stort kommer att hantera det här, nu och om några årtionden, och hur stora ingreppen i humankapitalets liv och leverne kommer att bli, när svenskar ska bli flatlöss i USA:s skrev.
Biden vevade och agiterade före invasionen i Ukraina på ett sätt ingen gör som vill undvika eskalering. Vad har svenskar för blådunstglasögon som inte upptäcker vilken jävla skurk han är.
Bildt har fel i att det kommer att regna missiler över Stockholm om Ukraina inte lyckas ta tillbaka Krim och Donbass. Jag tror för min del inte att det kommer att regna ryska missiler över Stockholm ens om opinionen i Europa svänger och man beslutar att låta Ryssland infoga Ukraina i sin intressesfär. Hur som, jag kommer stanna i Sverige, hade tänkt flytta utomlands när NATO-medlemskapet blir ett faktum eftersom det är en grov kränkning av svenskt territorium. Idag har "vi" sagt ja till kärnvapen, reservationslöst. Och opinionsbildare à la Bildt kommer lyckas fortsätta intala svenskar att det är ofrånkomligt, tryggt och bra. Det kan bli svårare att få med sig folkopinionerna i andra länder. Men har familj och vänner här, kommer stanna av bekvämlighet (absolut inte heroism) och på grund av känslomässiga band. Även om det regnar missiler, vilket jag kommer betrakta som bland andra Carl Bildts skuld.
"Väst" förvånade sig självt med hur långtgående stödet blev - det hade kunnat förväntas att det låg mer i NATO:s intresse att stärka NATO-gränserna, morra, hit kommer ni inte, eller ge stöd till försvaret av Kiev men dra en gräns vid återerövring av Krim. Och sagt till Ukraina, vi är ledsna, införlivningen av er i Väst blev för farlig, vi lovade guld och gröna skogar och har gjort ekonomiska och militära investeringar men nu har risken för världskrig blivit för stor. (att jag skriver att det hade kunnat förväntas är inget värdeomdöme, jag vet att Väst tog sig själv på sängen med sin långtgående enighet). Biden kände sig trampad på SIN tå, hans vrede och agitation före invasionen handlade inte om omsorg om Europa utan ekonomiska investeringar och idén om att vara the only superpower. I USA talar man öppet om ukrainakriget som ett amerikanskt proxykrig. Sverige finns inte. Idag vore såklart det moraliska sveket ännu större, om Väst inte bara backade från Iulia Tymosjenkos "kriget måste vinnas på slagfältet" och krävde förhandlingar i stället för motoffensiv (vilket kanske - kanske inte - skulle kunna vara klokast och mest skonsamt Ukraina, men Biden vill något annat - till en början sade det internationella samfundet emot Bidens tal om att avsätta Putin, eftersom det ansågs att det inte var hans uppgift att bestämma över den saken: idag säger Carl Bildt att Putin måste avsättas, svensk press är i vissa fall mer intresserad av vad partiledarna har på sina pizzor än av kriget i Ukraina, pressen är korrupt, men självfallet ses det som tung skit inom NATO att en svensk politiker uttalar sig på det sättet, en del håller med och andra inte, som den finske politiker som nyligen hävdade att ett ukrainskt NATO-medlemskap vore detsamma som världskrig). Förhandlingar i stället för utdraget krig tills Krim är ukrainskt igen - om det blev fallet, skulle det regna missiler över Stockholm? Eller om Väst skulle svika Ukraina totalt och låta Ryssland ta Kiev. Det skulle givetvis inte fungera, civilt motstånd, gerillakrigföring, sabotage, inbördeskrig då ett förvirrat Ukraina skulle se ökad korruption och allas krig mot alla för att rädda sitt eget skinn, och det skulle vara farligt för Europa givetvis. Betydligt ofarligare för USA. Farligt men inte i form av missiler över Stockholm, inte per automatik farligt i den meningen att Ryssland skulle se det som görligt att gå in i Baltikum, men missiler över Stockholm är en stark bild som gör större intryck på en till stora delar ovanligt omedveten och sömngångaraktig befolkning som den svenska. Bildt vet att han måste ta till med något sånt eftersom det funkar bättre än en mer nyanserad beskrivning, som skulle kunna få folk även här att resonera som rätt många nere i det egentliga Europa.
Om någon skulle få lust att vända opinionen här, till förmån för överenskommelser med Ryssland, ett backande från idén om USA som the only superpower, skulle det krävas simplistisk retorik av samma slag. Det skulle det inte vara värt, det kanske kommer med tiden och möjligen som en följd av att de ekonomiska uppoffringarna kopplas till ukrainakriget och bedöms bli för tuffa för befolkningen, någon populist som flyttar fokus från "det är invandringen invandringen invandringen" till att "globalisterna har sålt Sverige till..." Knappast nu, men vad som väntar runt hörnet vet ingen.
"Risk för krig i Stockholm - Carl Bildt slår larm" är avsett att skrämma upp svenskarna genom att hoppa över tusen vanskliga led, etapper, nyanser, alternativ och valmöjligheter. Skickar vi inte mer vapen till Ukraina, kommer missilerna regna över Stockholm. Om han gör lite oväntade ställningstaganden ibland, som utspelet om Israel/Palestina i TV4, beror det på att det finns ekonomiska intressen i bakgrunden, han har väl personliga investeringar i Gaza om jag inte missförstått nåt. Auktoritetstron i Sverige kommer att växa på olika sätt och i olika riktningar när starka män och kvinnor träder fram (som när Magdalena Andersson framhöll att det var hennes enväldiga, landsmoderliga övervägande som ledde fram till det tryggaste för Sverige) Cynismen är naivitetens dödfödda barn, de som har det roligast idag är de som bejakar kriget, i den meningen att de finner både ett slags romantiskt nöje och praktisk nytta i att förbereda sig på det i tron att det är oundvikligt.
Ukrainska nationalister är inget att hålla i handen, att Sverige tränat dessa är ofattbart, i stället för att satsa på det egna försvaret. För inte länge sedan ansågs Azov av en stor majoritet i Ukraina vara för högerextrema, à la Svoboda. Själva idén om "avnazifiering", som inte ursäktar invasionen, är inte hundra procentigt löjeväckande, som den framställs i svenska medier (det flåsiga reportaget om azovkillarna i Rapport är samtidens motsvarighet till journalisten som skulle ställa Stikkan Andersson mot väggen för att Waterloo döps efter ett slag då det minsann dog hundra tusen, dvs en trendjournalist: den ena från slentrianmässiga antimilitarismens epok och den andra från oförblommerade krigskättjans). När man nu vänt upp och ner på Sverige och skakat fram vapen och nya värderingar ur fickorna, något som det är en stor ära för oss som minns det före detta Sverige att kyligt iaktta, angriper Ukraina mål i Ryssland. Civila dödsoffer om jag inte läst fel. Sverige är medkrigare, men USA har sen länge börjat få kalla fötter trots att en av deras skäl för proxykriget i Ukraina var att ukrainska soldater var bra att ha i USA:s armé. Men angrepp på Ryssland var en röd linje för USA tidigare, vilket betyder att de inte förstår vad ukrainsk nationalism är för nåt. Ungefär som de inte förstod Afghanistan.
340 kommentarer:
«Äldst ‹Äldre 201 – 340 av 340La société du spectacle. Det är ju Guy Debord.
Men det här tror jag på.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/9KLzO5/mathias-wag-om-klimataktivismen-efter-covidpandemin
Det gäller både klimatrörelser och fredsrörelser, och alla andra demokratirörelser: det går inte att förvänta sig något av de politiska partierna, lika lite som det går att förvänta sig något av mediebolagen.
apropå postheroisk - det här är också bra skrivet.
Apropå snabb tvärvändning i Tyskland, krav på starka ledare, Zelenskyjs besynnerliga och agitoriska inblandning i olika länders parlament, apropå en helt galen upprustning i Väst,
och apropå Herfried Münkler som jag inte känner till men däremot Victor Klemperer, som skriver i slutet av LTI att det måste vara slut med heroism och bombasmer:
https://www.expressen.se/kultur/tyskland-langtar--efter-en-riktig-hjalte/
Jag var vid Brandenburger Tor i mars 2019, det var upplyftande, det borgerliga sättet att bemöta Greta Thunberg är att kalla henne "Thunberg" med ett lite syrligt sarkastiskt tonfall, sedan finns det givetvis värre angrepp. Självfallet ska man inte haka upp allt på en person, en führer eller führerin.
Naomi Klein har förstås rätt i att klimatförändringarna är en ödesfråga. Det är väl nåt med tonfallet där nu igen, lite som med Chomsky Pomsky.
Tänk, när det väl är ett faktum. Den hala processen och plötsliga kvinnliga näven i bordet.
Den kvinnliga näven i bordet syftar inte på Greta Thunberg.
I alla fall, drar mig till minnes den underbara demonstrationen i mars 2019. Jag visste inte att GT skulle hålla tal, och hade redan börjat promenera därifrån när hon började. Men själva demonstrationen var underbar.
Hur som: efterlys inte avvikande synpunkter. Någonsin.
Något lurt med Guillous artikel. Skadeglädjen över att europeiska partier på högerkanten som tidigare stött Putin plötsligt kappvänder har han gemensam med flera debattörer, men det finns något annat där, en nöjdhet och samtidigt brist på komplikation som iofs inte är så ovanlig för JG men här finns något tredje.
En stöld och ett inte så ovanligt slags bedrägeri i litteraturhistorien.
Norstedts bör såklart ge ut Inger Jonssons bok.
https://www.expressen.se/kultur/hur-upptackt-ar-boken-av-man-of-street-egentligen/
Mentalitetshistorien tar sjumilakliv, eller inte - enigheten är inte så kompakt utanför Riksdagen och utanför de större medierna.
Slängde ett getöga på Guillous reaktion, han kunde konstatera redan 13/3 att Putin förlorat kriget och däri liknar han en del andra huvudsakligen manliga opinionsbildare, inte nog med att de har kalenderbitarkoll utan de vet allt också redan.
Det som förvånade mest i JG:s artikel var kanske inte att han plötsligt tycker Nato är ett tänkbart alternativ utan festfrasen:
"Demokratiernas skuld till det ukrainska folket är omätlig". Han utgår alltså ifrån att Ryssland haft för avsikt att marschera västerut, och att det hade blivit fallet om Ukraina kapitulerat. Jag tror det kallas dominoteori eller något åt det hållet. Alltså, att Putin planerade att gå i krig mot NATOländer. Nu måste alltså det ukrainska folket slåss för att Ryssland inte ska förklara krig mot NATO, och detta ska något han kallar demokratierna vara tacksamma för. Det finns varken sannolikhet eller logik i resonemanget. Jag kan tänka mig att Moldavien bör vara tacksamma för att Ukraina slåss mot Ryssland med amerikanska vapen. Angriper Ryssland Natolandet Polen blir det ännu mer slarvsylta av Ryssland och dess civilbefolkning än det högst troligen ändå kommer att bli.
Jag vet inte riktigt vad som har hänt i huvudet på en del.
"– Jag skulle säga att det är djärvt. Det kan leda till att kriget eskalerar. Ryssland kommer nog att använda det här och säga att Ukraina attackerar Ryssland."
Djärvt är ett positivt laddat adjektiv (till skillnad från t.ex dumdristigt eller halsstarrigt, jfr Den skenande planeten, men det är inte lika positivt laddat som modigt: det är hur som helst helt klart inte ett neutralt adjektiv, och det är väldigt viktigt att veta att Rysslandsexperter och andra experter som uttalar sig i svenska medier har seglat iväg långt från någon tillstymmelse till neutralitet. Man vill både se det som ett ukrainskt angrepp på Ryssland (djärvt, skickligt), och betona att det enda problemet är att det kan utnyttjas av Ryssland för att "säga" att Ukraina angriper Ryssland.
Djärvt är ett "mellanadjektiv" mellan modigt och riskabelt eller dumdristiskt (de fick lära sig böja adjektiv)
"Kommer att gå till historien", många kalenderbitare i farten
Apropå mentalitetshistoriens sjumilakliv: två reportrar i samklang med tidsandan under två olika perioder
SvT-reportern som anklagade Stikkan Andersson för titeln Waterloo
("är det inte cyniskt att döpa en kommersiell schlagerlåt efter ett slag där 100.000 dog?")
Nästan 50 år senare, en reporter på SvT frågar en flykting från Ukraina varför han inte stannar kvar och slåss.
Den första kan man sucka åt, beklämmande renlärighet, ovilja att låta språket vara ambivalent. Ett slags bokstavstroende pacifism, å nej snälla lägg ner. En schlagerlåt får heta Waterloo. Det är inte syndigt med schlager.
Jag kommer att tänka på senantikens fiktionskritik, också. Kreousas skugga.
Det andra exemplet är givetvis influerat av Zelenskyjs bedyranden om att varje civil ukrainare ska vara redo att slåss till sista blodsdroppen.
bokstavstroende heroism, det är därför vissa kvinnor blir kåta och vissa män känner sig som experter. Det är nazianstruket.
som fråga från en reporter är det tillräckligt för att man ska vilja skicka iväg den tönten till en krigszon.
Hyperboler - histoooriskt, legendaaaariskt - jovisst händelser kan vara historiska redan när de inträffar eller innan de inträffar, men den triumfatoriska nöjdheten, hurtigheten, har dagens massmediesvenska - ok, tendenser i dagens mediesvenska - gemensam med det nazistiska språk som Klemperer beskriver.
Skönt att Greider finns, så otroligt ovanlig integritet idag
https://www.dalademokraten.se/2022-04-01/sverige-bor-inte-ga-med-i-nato?fbclid=IwAR3FKxy9-9niWr8Tb_Il3RxdC-jqzuANq6LwQ8DXEtB4kvWks0VV6Oke_Rw
Att vänsterpartiet kan tänka sig ett ja till NATO är inget mindre än en... vette fan vad det handlar om.
Vad har hänt? Är det helt enkelt Nooshi Dadgostar som blivit intresserad av en maktposition, som en del insinuerar?
Nu ska vi läsa på om Jean-Luc Mélenchon.
Första gången jag hör namnet, vet nada. Men det är tänkbart att Frankrike kan bli ett exilland att tänka på.
Krigsdebatten blir inrikespolitisk pajkastning och så sitter jag och reagerar på bråk mellan kultursidor och ledarsidor.
Det leder ingen vart.
På allvar vräka bort uppmärksamheten från kriget. Kanske rensar lite i kommentarfältet sen, mycket handlar om saker jag inte vet något om på djupet, vilket konstaterats på Flashback.
Myrotvorets. För första gången hört talas om den sajten. Ska inte dra igång någon kålsuparteori, men låter som en uthängningssida.
Verkar nästan som att jag gissade rätt om att ukrainska nationalister kan växa Zelenskyj över huvudet.
Myrotvorets. Om man ska tänka som Kissinger föreslog, dvs börja från slutet, är det ingen bra idé att vifta undan sådant som myrotvorets, som borgerliga opinionsbildare gör.
Jag läste nån av alla dessa experter som sa att det inte var "optimalt" att det förekommer nazister i Ukrainska armén, det var lite sådär apologetiskt uttryckt, det viktigaste var att inte spela Putin i händerna. Jo, visst, det är viktigt att inte föra vidare propaganda, men var går gränsen till bagatellisering?
Om man tänker från slutet, trots att det givetvis är fruktansvärt plågsamt att se det som pågår nu. Om man tänker från slutet, så går ju svenska vapen bland annat till dem som hade sajten Myrotvorets. De är militärer, Zelenskyj är väl ändå en marionett på något vis, det är väldigt föraktfullt uttryck och jag har inget emot att skådisar blir presidenter, Reagan var ju en B-skådis t.ex, men det verkar finnas en väldig klyfta mellan den ukrainska nationalismen och denne TV-charmör.
"Att krossa nuet, i syfte att bringa ett imaginärt förflutet in i framtiden". Läser Copyriot. Läser Le Monde diplomatique.
Självsuggestion och skygglappar, försök säga det sju gånger i rad
Andrea Rocchelli hade jag inte heller hört talas om.
"Det här kan till och med ta många år" - säger Stoltenberg. Så NATO och EU ska förse Ukraina med vapen i många år, men är inte beredda att ta risken att gå in själva? Har Sverige också tänkt sända in vapen i ett krig i många år?
Lyssnade på en som är i Ukraina och vet en hel del: de rysktalande drabbas mest av kriget sa hon, så kommer det ju också att bli under slaget om Donbass. De som tidigare kunde tycka att ukrainsk nationalism gick för långt har nu en total existentiell kris (vid sidan av skräcken förstås). Det är omvälvande för dem. Också pratat med en ukrainska som berättade att hennes rysktalande väninna i Donbass sa ungefär samma sak, de vill inte tillhöra Ryssland utan det hade för dem handlat om rätten till det ryska språket. Hon verkade tycka att allt var ganska absurt, obegripligt.
entrussifierung: nu har rysskräcken börjat drabba etniska svenskar i Ryssland hårt och eftersom medierapporteringen runt kriget har en kraftig slagsida åt rasism kanske svenskar som drabbas gör att en något bredare beslutsfattande allmänhet tar sig en funderare över de nästan ojämförligt hårda sanktionerna? Eller är tonläget så schizzopolariserat nu att den som en gång flyttat till Ryssland eller gift sig med en ryska är att betrakta som en fiende.
Man får inte ha kontakt med ryska författare och intellektuella såtillvida de inte är proamerikaner, museer och andra statliga institutioner får inte ha kontakt med ryska akademiker såtillvida de inte avstår från jämförelser mellan krig, på kultursidor skrivs att "detta är en helt ny tid" d.v.s. den är ojämförlig (eller snarare: jämförbar med en viss skärva av historien sedd genom ett mycket begränsat temperament).
Det är till exempel strängt förbjudet att påpeka hur många barn som dödats av västmakterna.
En fest för självgodheten.
DN/Wolodarsky har ju gått in för att det är Åkesson som är Hitler, utnyttjat förintelseöverlevare utan att bry sig om att hyperboler blommar över ganska snabbt, en hyperbol kan funka i poesin om den är medvetet använd och i politiken kan den funka på kort sikt, men det blir knepigt för de borgerliga när de tänker sig att samregera med personer som har förintelse i bakfickan, så praktiskt då att få en gemensam fiende i Ryssland - Schulman skrev lättat att polariseringen minskat, och nationalism har plötsligt blivit högsta mode, till och med våldsbejakande, dö och döda för fosterlandet, Ära åt Nationen.
Det kommer att vända, troligen på en femöring, troligen över en natt, plötsligt är det en helt ny tid igen och aldrig tidigare skådade drastiska åtgärder kommer att bli legendariskt nödvändiga.
Mélenchon extremist enligt DN. La France Insoumise låter nästan lika nationalistiskt som Ära åt Ukraina. Men det enda DN:s ledare anför som bevis på att Mélenchon är EXTREMIST är att han sagt att annekteringen av Krim var legitim. Och det kan man väl säga att den var, fanns liksom inget självklart alls i att den skulle tillhöra nationen Ukraina snarare än nationen Ryssland.
Men i anledning av invasionen av hela Ukraina har Mélenchon sagt:
sänd in FN:s blåa baskrar, inte NATO; påmint om en paragraf i FN som förbjuder länder att rösta i frågor som rör krig de själva är inblandade i (vilket fantastiskt nog skulle få bort även USA:s rösträtt och vetorätt i det här fallet, fast det säger M inte).
Han säger vidare att han inte vill att Frankrike ska vara en "cobelligérent" (medkrigare) på ukrainsk, att det inte går att ha kontakt med Putin för att han är personligen ansvarig för krigsbrott, och att han vill att Frankrike ska stå utanför NATO.
Detta är alltså extremism enligt DN.
"Invité du 20 heures de France 2, Jean-Luc Mélenchon a tout d’abord été interrogé sur sa manière de surmonter le véto russe au Conseil de sécurité de l’ONU, lui qui veut envoyer des casques bleus pour sécuriser les centrales nucléaires en Ukraine. Le candidat de La France insoumise a invoqué les statuts de l’ONU qui interdisent à un pays de voter une décision concernant un conflit dans lequel il est engagé.
Jean-Luc Mélenchon veut que la France soit un pays non-aligné
Par ailleurs, Jean-Luc Mélenchon a indiqué qu’il n’était pas possible, par la suite, de "poursuivre des relations personnelles avec un homme comme monsieur Poutine qui a la responsabilité personnelle de crime de guerre". Pour autant, il souhaite éviter que la France devienne un "cobelligérant" sur le sol ukrainien. D’ailleurs, Jean-Luc Mélenchon a réaffirmé sa volonté que la France soit un pays non-aligné."
Allan Widman är en av dem som legat på mest för ett svenskt NATO-medlemskap.
Nato har väldigt många medlemsstater och bland dem kan nämnas Ungern, Kroatien, Turkiet och Nordmakedonien, däremot t.ex inte Serbien, Nato är en spricka genom Europa och Nato är ingen försvarspakt utan snarare än källa till konflikt. Titta på vilka man förbinder sig att försvara i en kommande konflikt.
Ska Sverige ingå i en försvarsallians som är större än finsksvensk, kan det välan ingå Norge, Sydafrika och Tibet. Eller ett fåtal andra. Men inte 30 länder som förr eller senare kommer att ryka ihop med varandra och med andra och som redan nu är en orsak till slitningar.
Gud vad jag håller tummarna.
Myrotvorets. Åjo svenska högern, det är två fullständigt olika saker att stödja krigsdrabbade människor och vara emot en invasion och förfäras och bedrövas av krigsbrott, å ena sidan - och att utan diskussion stödja en nation å den andra.
déguisent rebelle Suède belligérente
Deplattformering!
Det är ju det jag säger, man ska inte skriva i tidningar.
Frågan är inte den Göran Rosenberg ställer - är du beredd att dö för Albanien, Bulgarien, Kanada, Kroatien, Tjeckien, Danmark (nej fy fan), Estland, Frankrike, Ungern, Turkiet, Makedonien, Rumänien, Slovakien o.s.v.
Frågan är om du är beredd att döda. Är du beredd att bomba Serbien? Är du beredd att låta barn i icke-natoländer svälta ihjäl pga sanktioner? Är du beredd att kriga på samma sida som en Banderanazist? Då ska du gå med i Nato.
Azov och Facebook:
"2019 meddelade Facebook, att man ville utesluta bataljonen från sin plattform. Man ställde enheten på samma skyddsnivå som Ku Klux Klan eller terrororganisationen IS. Blockeringen skulle även innefatta användare som lovordade enheten och dess insatser.
Den 24 februari 2022, samma dag som Ryssland inledde sin invasion av Ukraina, meddelade Meta att man skulle komma att göra ett litet undantag och tillåta att Azov-bataljonen beröms på Facebook för sina insatser (samtidigt som man inte kommer att ”tolerera yttrandefrihetsbrott eller olika former av beröm för eventuella våldshandlingar, som enheten kan komma att begå”)."
(enligt Wikipedia)
Det är tillåtet att berömma Azov för deras krigsinsatser men inte för "eventuella våldshandlingar, som enheten kan komma att begå" - kanske avser krigsbrott. Azov är väl rätt rejält antisemitiskt också?
Ropa för att överrösta ekot, detta förträffliga zenbuddhistiska talesätt. Ryssland gastar avnazifiering - Facebook medger en liten undantagsnazifiering.
Värdegrundsflexibilitet.
De legendariskt snabba ryckens tidevarv.
Apropå en redan historisk deplattformering: Att påpeka en tidnings nazistkoppling har beskrivits som ett "försök att politisera". Försök att politisera? Det är helt sanslöst falskt. Det är nåt underligt med en del svenska östeuropaexperter, de har hal retorik och är samtidigt dogmatiska och intoleranta. Jag tror faktiskt att det handlar om att de har en koppling till underrättelse och/eller psyops, de är så att säga inte det minsta demokratiskt vidsynta utan kommer väldigt nära MacCarthyism. Och man är inte så enögd om man har en ansats att vara intellektuell eller forskare. Numera beskrivs det som extremism och landsförräderi att vara emot vapenleverans till Ukraina, medan folk knappt törs kalla Asov för nazister, utan måste linda in det ("åtminstone tidigare" skrev någon i stackars Aftonbladet) för att inte bli hudflängda och uthängda som kremltrogna. Ja USA har investerat massor med pengar i Ukraina, vapen och pengar, de har nog en del av sina gossar spridda i Sverige också. Eller det vet man ju att de har, problemet är mest av allt att de inte tillåter en diskussion om det, och att de kör med ett slags MacCarthyism. Bland annat Kragh är skitläskig.
Jag har börjat bli riktigt nyfiken på RT. Det skrivs så mycket om det i svenska medier och det skulle vara kul att läsa nåt lite annorlunda. Sen tycker jag att det är fascinerande att det är (verkar vara) en så stor skillnad i hur man pratar om Azov i europeiska medier. Att det just är i Sverige det är kontroversiellt att uppfatta Azov som något i stil med Ku Klux Klan eller IS. Jag ska kolla runt lite mer noga i europeiska tidningar men mitt intryck hittills är att ingen försvarar Azov lika mycket som Hynek Pallas m.fl.
Jag gillar inte ukrainsk nationalism, kan jag säga. Däremot tyckte jag att schlagerlåten om tatarerna på Krim under andra världskriget var fin.
Röda arméns kör är också fin.
TIME brukar anses rumsren.
"Like, Share, Recruit: How a White-Supremacist Militia Uses Facebook to Radicalize and Train New Members
Azov is much more than a militia. It has its own political party; two publishing houses; summer camps for children; and a vigilante force known as the National Militia, which patrols the streets of Ukrainian cities alongside the police. Unlike its ideological peers in the U.S. and Europe, it also has a military wing with at least two training bases and a vast arsenal of weapons, from drones and armored vehicles to artillery pieces.
Outside Ukraine, Azov occupies a central role in a network of extremist groups stretching from California across Europe to New Zealand, according to law enforcement officials on three continents. And it acts as a magnet for young men eager for combat experience.
After the worst such attack in recent years—the massacre of 51 people in Christchurch, New Zealand, in 2019—an arm of the Azov movement helped distribute the terrorist’s raving manifesto, in print and online, seeking to glorify his crimes and inspire others to follow. In the 16 years that followed the attacks of 9/11, far-right groups were responsible for nearly three-quarters of the 85 deadly extremist incidents that took place on American soil, according to a report published in 2017 by the U.S. Government Accountability Office.
Så, Hynek Pallas har fel.
Nu börjas det.
Bidens uttalande i början tydde på att planen redan är en NATO-attack på Ryssland. DN intervjuar en SÄPO-chef som ser snäll ut och uppmanar till paranoia och rättning i leden.
désobligeante cruelle, ungefär hälften av svenskarna kommer att vara landsförrädare. Det blir mycket för kvinnan att hålla reda på.
Det var en snubbe som stod här med pitten i hand och låtsades vara feminist, han var gift, stötte på mig och var väldigt töntig. Svajig anhängare av Sjöbris. Tror han var piratpartist från början. Hur som, han är en av dem som aktivt lobbar på facebook för att Ryssland ska bombas så att det aldrig kan komma tillbaka. Då var det lite mer smicker, huvudet på sned och "hur tänker du kring det här", "vi kan vara oense om mycket men...". Jag slängde ut honom ur bloggen och har även avvännat för länge sen, jag säger ju att jag gillar deplattformering och polarisering.
Nu är det krigshets à la "vi kan vara oense om mycket, men är du inte med på att bomba Ryssland är du putinista", det fanns där redan tidigare bakom sirapsklegget.
Folk förbereder sig för exil, och på att gå under jorden och inte tala om vad de tycker. Än så länge krigar Sverige bara by proxy men i en nära framtid kommer vi troligen ligga i krig mer officiellt så att säga, och anklagelserna om landsförräderi som rivstartade i februari kommer att få en ännu mer bokstavliga och konkreta konsekvenser än enstaka deplattformeringar.
Den nyanserade i Expressen, Per Wirtén, skrev saker som är ok att skriva i Frankrike och USA, visst finns det höger som föraktar intellektualitet även där men mycket som inte får sägas i Sverige kan faktiskt diskuteras i bland annat USA och Frankrike. Vilket gör att det inte handlar om liberala principer i debatten i Sverige, de som vill försvara USA i alla lägen gör det genom att krossa den frihetliga traditionen och anklaga folk för att vara anhängare av folkmord (som den djupt obehaglige Liljestrand mot Wirtén). Vilket gör att jag tror att det handlar om opportunism av något slag, det är garanterat inte liberalism i alla fall.
Nyord i svenskt newspeak: att "politisera". Används av dem som vill antyda att deras egen hållning är neutral och objektiv medan de som har en annan åsikt - en som de menar borde vara förbjuden - politiserar.
Den skenande planetens nya makthavare är givetvis mestadels kvinnor.
Sverige kan stå utanför NATO även om Finland går med.
Men som en bekant sa - det är på sätt och vis bättre att det förtydligas att makten inte har något med människor att göra alls.
Högern är angelägen om att snabba på beslutet, på sin höjd förankra det. De har lobbat för det i evigheter givetvis, och om någon tror att det beror på omtanke om människoliv, så är vederbörande grundlurad. Men om militärdemokraturen börjar stava med stort M, så vet man ju. Då är det ett faktum.
Jag brukar lägga upp håret på papiljotter och klä mig fint, gärna i dräkt, när jag ska gå till vallokalen. Det är en lycklig stolthet och jag älskar att se hur folk i kvarteren strömmar till. Valet i höst kommer jag inte att gå till vallokalen. Den legendariska skitvändningen i svensk politik har gjort det omöjligt att låtsas att det är en demokrati.
Leta reda på ett litet parti och poströsta? Rösta blankt och poströsta? Nej fan.
Tack ändå, Göran Persson och Stefan Löfven. Jag höll på att vara riktigt glad där ett tag. Men det verkar vara kvinnan som bestämmer. Det är väl som Nunzio Giuliano skriver. Camorrans kvinnor kan visserligen vara väldigt undergivna och förtryckta men de som tar sig till maktpositioner kan vara värre än männen.
Nu gäller det att tänka framåt. Det finns ett stort folkligt motstånd både mot NATO och mot att gå i krig. Alla vi som inte har något att rösta på kommer att hitta andra vägar.
Heberlein skriver om plikten att döda i Fokus, men glömmer att den som inte är företrädd av något parti i Riksdagen och vars åsikter inte är tillåtna, endast kan tvingas "försvara friheten": den paradoxen är ett långsamt (eller snabbt) verkande gift.
Huvudsaken nu är att alibina tystnar. Wirtén bör inte legitimera Expressen.
Jag har inga problem med att ta fängelse för att vägra totalförsvarplikten.
På 80-talet, om jag hade varit man, hade jag inte värnpliktsvägrat, det var ett annat läge då, Sverige var inte belligérente.
Fanns givetvis massor att kritisera Sverige för även då och jag respekterar värnpliktsvägare. Men Sverige deltog då bara med fredsbevarande trupper i FN:s regi. Idag har vi redan övergivit neutraliteten, och artikel 5 hägrar, vilket kan innebära (för att uttrycka det försiktigt) att vi efter en lång period av fred kommer att vara med i nästa krig på Balkan. Det landet, Suède belligérente, tänker inte jag försvara.
När eksemet i öronen börjar blöda, då är det allvar.
"Vi tar nu den här tiden som är väldigt snabb".
Ann Linde
"Zeitenwende": vissa slagord används för att hypnotisera, "måste vakna" är ett annat sådant uttryck, det betyder att alla som inte tänker likadant sover: i själva verket kan såna trolleritrix gå ut på att göra folk till sömngångare.
Zeitenwende hade mycket väl kunnat vara ett ord i Klemperers LTI-lexikon.
USA skickar tunga vapen.
Zeitenwende. Zeitenwende. Zeitenwende.
Zeitenwende: verbal kontroll över själva tiden.
En trollstav. Vakna! Nu är inte tid för analys, ambivalens och historisk tillbakablick.
"Det" går hisnande snabbt, såg jag på en löpsedel igår.
Men det handlar bara om att Thatchers gamla fanboys är kåta på nazister. Intet nytt under jorden. Eller solen.
En hjärtlös världs hjärta och de andefattiga tillståndens ande: aka långfredag.
För att begripa inkonsekvensen hos en del väldigt aktiva och allestädes närvarande lobbyister som anklagar andra för att stå i främmande makters tjänst, måste man nog ta till förklaringen att de är anslutna till SÄPO eller annan säkerhetstjänst, brittisk, amerikansk, eller det psykologiska försvaret. Någon form av "demokratiseringsinstitut", som väller fram och förespråkar upprustning, åsiktsregistrering, gör det mesta för att tysta meningsmotståndare. Kanske mest typiskt forum: Expressen. Jag vill inte kalla dem liberaler, de har inte liberala tonfall så att säga, kan ge mig den på att de inte är oberoende, och ett lackmustest för liberaler (om man vill behålla en positiv konnotation till ismen) är väl inte bara yttrandefrihetsfetischism utan motvilja mot nazister och annan militant storvulen nationalism. Till exempel: man kan tycka att det är frånstötande med den franska nationalism som skryter med kärnvapen, militärparader i USA och Ryssland, osv, men den som går in för nationalismen i forna öststater, kritiserar Rysslands atomvapenskrammel och idealiserar USAs, är knappast liberal utan snarare en påverkansoperatör. De känns väldigt konstiga, de här östexperterna. och intresset för po-e-siii och medlidande med människor som drabbas av krig är strikt geopolitiskt begränsat, samtidigt som de beskriver sig själva som opolitiska. De gör armkrok med t.ex Oksanen, galjonsfigur för rysshat, det vill säga hon går långt utöver att kritisera invasionen i Ukraina, ligger i för att genomföra entrussifierung.
emellertid fånigt att skriva "aka": lika modebetonat som cancelkultur och deplattformering.
Paria, persona non grata,
hängd i tystnad, det sistnämnda är vanligare än bullersamma deplattformeringar
Intressant i Le Monde om hur hur Sagan om ringen används i metaforiken i Ukrainakriget
och vilken typ av Zeitenwende, epokskifte, svindlande snabb ny tid är det man trummar fram - det är den där flyktingar får sura frågor från journalister för att de inte är beredda att dö för sitt land, och där det beskrivs som det högsta värdet för att kamouflera att det i själva verket handlar om att vara villig att döda ryssar.
Zeitenwende är den beväpnade grenen av "den enda vägens politik".
"Det otänkbara har blivit ofrånkomligt!"
Jodå naiva pruttljud, truismer och åsikter, inte mer värda än ett pappersparasoll i en glass.
zeitenwende zeitenwende zeitenwende
Den hjärtlösa värdegrundsflexibiliteten: en flagga i taget på facebook.
När polisen skyddar bokbål, hets mot folkgrupp, religiös intolerans, nazism - samtidigt som borgerliga svenska medier (obs detsamma gäller inte t.ex amerikanska och franska medier, just detta är en specifikt svensk hyschhyschkultur) struntar i att svenska vapen hamnar i militant ideologiska händer.
"Vi tar nu den här tiden som är väldigt snabb".
Sen klipptes det - det var en videosnutt bara, där journalisten försökte pressa Ann Linde på om det redan fattats ett Natobeslut bakom stängda dörrar. Hon nekade, flera gånger, det kanske finns hopp fortfarande om tankepaus i den här skenande tiden, men sen kom detta, avklippta
"Vi tar nu den här tiden som är väldigt snabb".
Hur gör de när de tar tiden?
"Kloka kvinnor": det finns en sentimental, lätt nedlåtande syn på kvinnor, som om deras biologi bäddar in ett våldsamt budskap i en tänkt, ömsint moderlighet. Därför har kvinnor kunnat användas inom camorran som mellanhänder, de kan framföra budskap som skulle uppfattas som aggressivare om det var män som framförde dem.
Det är en idealisering av kvinnor som i själva verket är en rest från en unken tid. Strindbergs kvinnosyn är friskare och mer realistisk (även om han givetvis också har den där idealiseringen).
Det är inte alls förvånande att några socialdemokrater som uttryckt tvekan eller motstånd mot Nato är män - medan några som redan har stiletten redo i silkesvanten är kvinnor.
Det skulle inte heller vara förvånande om männen som är emot upptrappning och militarisering kommer att avfärdas som "gubbar", eftersom den lite nazianstrukna tid vi lever i har även det gemensamt med gamla tyska nazismen: störta perukstockarna! Det ska gå snabbt, det ska vara dynaaaaamiskt!
Men Ebba Witts artikel i Expressen idag var riktig litteratur, vilken fläkt från Europa, väckte återigen den viljan att emigrera från detta trånga land
Tidens retorik - något får ett värde först om du är beredd att döda och dö för det - riktiga män är beredda att dö och att döda - bereder vägen för en dynamisk, vaken, stormande zeitenwende.
Två manliga politiker, en finsk och en svensk, som promenerar och diskuterar Nato hade kunnat associeras till en massa andra manliga uschiga militärpakter genom tiderna, men med lite socker i koppen går medicinen ner - såtillvida svenskar sitter fast i en förlegad kvinnosyn.
Det finns tabun och tabun: om jag skulle säga "jag saknar min pappa" skulle det väcka ont blod. Väldigt mycket ont blod. Det är så det ligger till i kulturen. En gång, så var det någon på facebook som la ut en dikt som jag tycker om. Jag delade den på facebook. Jag visste att det var jävligt riskabelt. Några dagar senare började kulturbarnsdebatten igen. Jag ville inte utsätta pappa och hans dikt för det. Det väcker bokstavligen ett djupt hat. Det har ingenting med vänster eller höger att göra, det kan lika gärna vara högerpersoner som vänsterpersoner som blir något mellan spydiga och förbannade. Det här är märkligt, och det finns inget att göra åt det.
Tänk att de inte klarar av att diskutera världspolitiska händelser utan att hela tiden snegla på "det ryska narrativet".
Till exempel: Natos bombningar av Kosovo var ett brott mot folkrätten, och många civila dog.
Men detta faktum beskrivs plötsligt som en del av Rysslands propaganda.
Folk som inte är så insatta kan gå på det, men det är ganska riskabelt att trassla till det så: förr eller senare är det tänkbart att "det ryska narrativet" uppfattas som en omskrivning för sanning, eller "sånt som inte får sägas". Och det var nog inte det som var meningen.
Inte tystnad. Hängd i tysthet, lyder översättningen av Voltaires aforism. Mer ordagrann översättning kunde vara i det fördolda (obscurément)
Astrid Lindgren tecknar lite mer mångfacetterade kvinnoporträtt också.
Yttrandefrihetsgrundlagen har ju ändrats, det klubbades igenom i Riksdagen för några dagar sen. Ändringen berör troligtvis varken den senaste deplattformeringen eller den högerextrema manifestationen med stort polisuppbåd, utan verkar mer syfta till att stoppa ett kommande svenskt Wikileaks. Men ändå en påminnelse om att yttrandefrihetsgrundlagar är löv för vinden och åker med forsen.
"- Det är de människor som nu inte accepterar att vi har demokrati och yttrandefrihet som måste ändra sig - inte svensk lagstiftning."
Men yttrandefrihetsgrundlagen är ju på väg att ändras. Det har klubbats igenom i Riksdagen, och träder i kraft någon gång efter nästa val.
Morgan Johansson verkar dessutom inte ha koll på yttrandefrihetens begränsningar som de ser ut redan nu.
Ett stort polisuppbåd som åker till ett område för att föra fram ett högerextremt budskap har inte mycket med yttrandefrihet att göra. Polisen kan väl storma in på ETC också eller rycka ut på annat sätt när någon får munkavle. Detta är bigotteri.
Mårten Schultz i SvD hävdar att man har rätt att störa och kränka enligt svensk lag. Det är en sanning med modifikation.
Ruskigt cyniskt att skicka vapen och säga att Ukraina ska klara sig själva.
jag tycker fortf. att Sverige borde ha hållit sig till humanitärt stöd och olika former av konstruktiv hjälp, men avböjt att skicka destruktiv hjälp. Såtillvida vi inte som nation var beredda att åka ner själva och kriga. Att skicka in vapen i ett krig betyder att fler dör på båda sidor.
Nu blir det ett skådespel. Jag tycker inte Sverige ska gå med i nato, det vore katastrofalt både i nutid och på sikt, däremot har egentligen Nato det moraliska ansvaret att träda in i Ukraina.
Ett alternativ kunde vara FN-armé, det lär vara möjligt att köra över Ryssland där.
Om allt är narrativ och spektakelsamhälle. Hur mycket av detta är präglat av internet? Snabbheten?
Fredshjältarna i Den skenande planeten är i allas fokus - sedan helt bortglömda. Symbolen den överstrukna femman börjar som ett klotter, men plockas upp och blir massproducerad.
O ja o ja så självklara grejer, men Ki är en unreliable narrator i anledning av att h*n inte har koll på vad som händer.
Den skenande planeten fick mestadels fina recensioner men blev inte den jättesuccé jag trodde, haha.
Att skicka vapen till konflikthärdar bör kriminaliseras. Det släcker många liv på bägge av de stridande sidorna. Men då det inte riskerar några liv hos dem som skickar vapnen, sker det alldeles för lättvindigt.
Brott mot folkrätten är redan kriminellt och bör fortsätta att vara det. Det lär finnas möjlighet att kringgå Rysslands veto och träda in med en FN-armé.
USA är inte oskyldigt i den här konflikten och bär skulden för många andra krig.
Eller snarare: USA bär det moraliska ansvaret att delta själv i kriget, eftersom det framförallt är de som skickat vapen och tränat ukrainska soldater.
dn försöker tona ner att judeförföljelsen i Ukraina utfördes av både tyska och ukrainska nationalister, få det till att de ukrainska nationalisterna gjorde det bara för att de var emot sovjet, och att Stepan Bandera nog var rätt ok egentligen, osv.
Borgerliga medier tappar brallorna.
Det skulle då bli en "fredsframtvingande" insats (fredsbevarande är när bägge stridande parter är med på det). För att det inte skulle bli bluddermoj ( i stil med enduring freedom eller specialoperation) vore det lämpligt att undvika uttrycket fredsbevarande, och tala klarspråk om att det handlar om "militära insatser till stöd för den invaderade staten" eller något åt det hållet (så tolkar jag en analys på fn:s hemsida).
Att det skulle gå att kringgå Rysslands veto tycks klart, men inte många länder vill hamna i öppen konflikt, dvs krig, med Ryssland. Därför skulle det troligen vara svårt att skrapa ihop till en FN-armé.
Däremot kan det komma ett läge då båda sidor har något att vinna på att FN träder in. Än har den tidpunkten inte infallit, uppenbarligen.
Aftonbladets ledarsida är väldigt auktoritär, så nu är det kört.
Nu blir det kampanjjournalistik för hela slanten. Över hela linjen, som det många gånger varit tidigare i Sverige. Då finns det inte längre några luftfickor.
”För mig kvarstår några avgörande frågor som jag vill ha svar på innan jag bestämmer mig i Natofrågan” skriver Helle Klein i Dagens Arbete. Hon är mycket auktoritär och tongivande inom socialdemokratin, så det här är ett tydligare tecken på att S svängt, än läckorna till SvD och Expressen som varit ute med det ett tag.
Jag får det inte att gå ihop med åsikten att Ryssland redan har förlorat. Är det kärnvapenparaplyet de trängtar efter?
Sverige kommer alltså vara med i nästa Balkankrig.
Unga människor kanske tycker det är ok, och inte heller riktigt känner vilken helt otrolig omvandling av Sverige. Det var redan under bombningen av Libyen och kriget i Afghanistan som Zeitenwende blev tydlig här, men nu ska vi bli en krigförande nation och delta i det andra världskriget.
Fast vad säger ungdomarna? Är det gamla ohederliga maktmänniskor som Heller Klein, eller är det ungdomarna som är med på det här?
Det är ungdomarna som kommer att bära konsekvenserna av detta under väldigt lång tid. Nu när gamlingarna stökat undan de sista frågetecknen.
Tredje, eller fjärde.
Freudiansk felskrivning, men det är väl en fortsättning på det andra helt enkelt.
"Alla väntar nu med spänning på socialdemokraternas besked" (SvT:s journalist). Alltså alla i Finland.
Alla här väntar inte med spänning.
Man får väl vara glad så länge man hittar på ett nytt ord.
Värdegrundsflexibilitet.
sepåfanken, om man googlar värdegrundsflexibilitet visar det sig att värdegrund och flexibilitet ingår i samma semantiska fält (eller lexikaliska system eller vad det heter). Det brukar ingå i en uppradning. Det brukar vara ett komma emellan. Mångfald, värdegrund, flexibilitet, kundupplevelse, mätbarhet, ledarskap och arbetsmiljö t.ex.
Här har de fastnat, men de fastnade för längesen. De har fastnat i paroller som "rätt sida om historien".
Och de har drivit på den här utvecklingen, höjer oskuldsfullt på ögonbrynen men de är delaktiga, pådrivande.
Och de som haft en position hela tiden och nu byter åsikt, kommer fortsätta ha en position och byta åsikt och bedriva kampanjjournalistik.
på grund av riskerna, skenheligheten, att man anses tvungen att bemöta rysslands lögner med egna lögner, och den hårfina gränsen mellan frivillig kvävande konsensus och frivillig kvävande självcensur, att grejer som kan diskuteras i andra länder inte får sägas här, en viss likgiltighet eller uppgivenhet hos många, att det liksom bara accepteras att det går snabbt och att andra fattar besluten.
Ska man ö.h.t bo i ett krigförande Natoland, kunde det eventuellt bli Frankrike - för att det finns ett ganska stort parti som är emot, eller ett par, samtidigt är Frankrike givetvis en kärnvapennation, och ganska sturvulet nationalistiskt. Men en annan fördel är att det ligger längre bort ifrån Ryssland, att det var med under två världskrig och alltså har lite mer erfarenhet (på gott och ont, mest ont givetvis men det här konstiga sverget förstår ju inte ens vad det handlar om). Och dessutom tror jag Frankrike är på väg att sluta kriga i Ukraina, det finns mer USA-kritik där osv. Nackdel: de var pådrivande för bombningen av Libyen. Sverige ligger för nära Ryssland för att jag vilja bo kvar här vid ett Natointräde. Övertygelsen stärks när jag ser männen på twitter, som jag gärna skulle vilja skicka iväg till Ukraina så kan de kriga där. Det är möjligt att delta frivilligt i de striderna. Man ska inte bli cobelligérent om man inte är beredd att riskera liv och lem. Just nu är det bara i retoriken - det enda som är värt att leva för är det man är beredd att döda och dö för. OK, så tänker inte jag, men jag är en varm anhängare av att de som tänker så, i vilken ålder de än är, åker och krigar eller rapporterar, ställer sig som mänskliga sköldar osv.
Gör det. Försvara er demokrati och frihet på det sättet.
För många är det en icke-fråga, de diskuterar hellre ätstörningar och vad medelklassen är, och det är också tillåtet, det är lite motsatsen till det här storvulna dö och döda för det man tror på.
Men några finns det som är äkta och uppriktiga och emot Nato.
Och säger det högt. De är få och de flesta är män.
Hoppas att Katrine Marcal med stora retorikpriset i bakfickan kan svepa undan rysshatare och tennsoldatsnostalgiker.
Carl Hamilton också. Tack
https://www.dn.se/kultur/carl-hamilton-makthavarna-som-rustade-ned-forsvaret-stortar-nu-i-panik-in-i-militarpakten-nato/
Han skrev faktiskt en rätt bra bok som heter S-koden som jag recenserade i Expressen en bra bit före Zeitenwende.
För övrigt hoppas jag att även liberaler bryter sig loss från den här galenskapen. Det behöver egentligen inte vara någon höger-vänsterfråga. Och även om de flesta krigiska på twitter är män, är det helt uppenbarligen inte så mycket en fråga om kön heller.
Våga säga nej till Nato.
Det är möjligt. Du kan. Du törs.
Det här var den trehundrade kommentaren och nu ska jag inte mera tänka på kriget.
Ett gruvligt misstag, ja precis ett gruvligt misstag. Sven-Eric Liedman i DN. Misstänker att han anses vara "för vänster" för att tillerkännas några synpunkter av vikt, och kan erkänna att jag lite grann hållit tummarna för att en del Natomotståndare ska hålla låg profil för att inte skrämma bort de klassiska liberalerna och människorna. Inte just Liedman kanske, tänker väl på en del andra som jag inte tycker skulle vara trovärdiga av olika skäl.
Men det skulle vara ett gruvligt misstag. Och det är riktigt kusligt när Aftonbladets socialdemokratiska ledarchef, som för övrigt har en grotesk lön, är med och stakar ut odemokratin.
Samtidigt pågår väl en intensiv påverkansoperation på de som kallas gräsrötter, och som i många fall faktiskt inte kan sticka ifrån Sverige.
Påminner om Magdalena Anderssons tal, apropå vapenleveransen: Jag har tänkt över det här och jag har...
Aftonbladets monstruöst avlönade ledarchef uttrycker det så här - först med en klyscha. "Värkt fram."
"– Det är en diskussion som värkt fram under de här veckorna som varit. Men ytterst är beslutet om vad jag skriver mitt. Som politisk chefredaktör är jag ansvarig för tidningens politiska linje och min bedömning är att argumenten för väger över."
Hans bedömning blir tidningens linje.
Därmed är det kört, nu kommer den kampanjjournalistik som varit ett hot mot demokratin länge.
"Förr eller senare": Aftonbladets Lindberg hakar i en krigsretorik som går ut på att NATO måste förekomma Ryssland och bomba tillbaks Ryssland till stenåldern. Jag överdriver inte. Det är sådana tongångar både i Sverige och på vissa håll i Europa.
Det innebär att om Sverige går med i Nato ansluter vi oss till en pakt som redan planerar "det otänkbara". Det var tydligt på Bidens uttalande redan i början.
De här som är villiga att störta oss i fördärvet, jag tycker att de ska skicka sina barn och barnbarn till Ukraina i stället.
Så här säger Lindberg i intervju i DN:
– Det är en diskussion som värkt fram under de här veckorna som varit. Men ytterst är beslutet om vad jag skriver mitt. Som politisk chefredaktör är jag ansvarig för tidningens politiska linje och min bedömning är att argumenten för väger över.
Det är så jävla löjligt. För det första klichén - värkt fram.
Jag har sett det förut, det är ett sätt att kråma sig.
Den här huvudvärken har gått på några veckor och Lindberg betonar (precis som Magdalena Andersson) att det är HAN som gör bedömningen.
Men fan, ansvarig för tidningens politiska linje? Fattar han inte att det är allvar? Tror han att det är den gamla vanliga sketna kampanjjournalistiken som ska ge honom höjd lön och fler förmåner?
För första gången nånsin faktiskt blev jag glad när det blev upplopp, trots att de inte var NATO-relaterade. Det var häromdagen, det känns redan längesedan. Vad spelar det för roll om sd ökar, när sd sitter ihop med moderaterna och moderaterna med socialdemokrater i Natohjälm?
Fan ta dem.
Röster för fred ansätts hårt, ja. Såtillvida de inte håller sig för sig själva, då.
Gamla twittermöpar kan funka som mänskliga sköldar åt de yngre, ut i krig med dem! De vet allt om krig, låt dem få användning för sina kunskaper.
Men dra inte in Sverige i det.
De här debattörerna som hävdade i februari att Putin redan förlorat, som också vet allt, kan också åka.
Så blir det åka av.
Alla som är för Nato. Åk. Stick och brinn.
Jag är nog inte pacifist i egentlig mening. Så Svenska Freds är kanske för snälla för mig. Men jag vet att det var fel av Sverige att sända vapen till Ukraina. Det hade inte varit omöjligt att hålla fast vid att bara sända konstruktiv hjälp. Även om högern hade väsnats.
Det som händer nu är att retoriken går före, Sveriges medievägg har visat att vi är Rysslands fiender. Inte ens reflektioner som kan finnas i Frankrike eller USA, tillåts i en vänstertidskrift.
Aftonbladet pudlar så till den milda grad att en snubbe, som ändå är precis överallt, intervjuas även där. Strax därefter byter Aftonbladet linje. Den andra kvällstidningen ropar: Vi måste göra som K.
Att det går dåligt för Ryssland i Ukraina borde vara en god anledning till tankepaus. Men nenne, då säger de stridslystna att Ryssland kommer att bli väldigt farligt för Västvärlden om tio, tjugo år när de hämtat sig.
Därför ska Nato och väst drämma till Ryssland nu.
Samtidigt, inom kvinnochauvinismen (mediefeminism är en narcissism): klyschan toxisk manlighet, som är en direktöversättning från amerikanska eller engelska.
Jaha, är det toxisk manlighet invasionen är ett exempel på!
Artikeln avslutas med knorren att kvinnliga makthavare är vad nästan alla längtar efter (jag gör inte det kan jag säga, jag skiter fullständigt i vad det är för kön på den).
"Värkt fram", det måste ha gjort ont, kanske för att det gick så snabbt?
Ändå låter Aftonbladets ledarartikel som om det handlar om att bestämma vilken linje som helst, ska vi vara för eller emot högertrafik? För eller emot höjda anslag till reparationer av småbåtsbryggor?
Är den sortens artikel ett symtom på det som brukar kallas fredsskada?
Det betyder att S redan bestämt sig och att det pågår en massiv påverkanskampanj, LO är kanske redan med på tåget varför det blev så viktigt att drämma till en skribent som kritiserat Arbetet.
Men nu är det så här, att de tror att de måste för att de tappat det, de har tappat det sedan länge. De kanske kan hypnotisera gräsrötterna och hoppas på idioter som Katarina Wennström, sedan invagga folk i lugn och lögn, enligt den där världsfrånvarande svenska idén om att inget farligt kan hända.
Med den lobbyismen och kampanjen på flera fronter är det inte konstigt att en majoritet vill gå med i Nato - enligt medierna och enligt den senaste statistiska undersökningen i alla fall. Människor ändrar åsikt från vecka till vecka. Gissningsvis ökar Natoviljan för varje gång Ryssland hotar också.
Magdalena Andersson förbereder sitt fina tal som kommer att få opinionen att skjuta i höjden. Vänsterfolk som röstade emot EU en gång i tiden ser åt ett annat håll och litar på politiker och medier.
Många är auktoritetstroende och orkar eller hinner inte sätta sig in i komplicerade frågor. Medier och makthavare kan lita på snöbollseffekten - om alla medier är eniga och kritiska synpunkter städas undan, räcker det om tunga opinionsbildare och organisationer fattar besluten. Då tror många att om den och den är för, måste det vara rätt.
De gånger fel beslut fattas - Libyenkriget var ett sådant - görs det sedan ingen utvärdering. Inget parti och knappt någon partimedlem går ut och säger: jag ångrar mig. Det tolkas som tecken på svaghet.
Jag önskar att Katrin Marcal skrev en övertygande artikel nu, men å andra sidan - om de ljumma rycks med av den ena eller den andra retoriken, ena stunden si andra stunden så, hur mycket är det deras eget djupt grundade beslut?
Om SvD skriver: Zeitenwende! Aftonbladet påstår att det är ett utrotningskrig som pågår i Ukraina, DN hävdar att inga kompromisser får göras, Expressen lyckats få Aftonbladet på knä, och det lobbas för att bomba tillbaks Ryssland till stenåldern, rysshatet skjuter i höjden, då kan och hinner arbetande människor med barn och hushåll att ta hand om inte bilda sig en egen uppfattning. Finns inte en chans. Komma hem dödstrött från jobbet, barnen bråkar, disk och städ, på TV visar hemska bilder, och alla som kallar sig experter säger att vi måste gå med i NATO. Jag tror förvisso att kvinnor överlag är mer emot krig än män, men inte i medierna och inte bland makthavare.
Så jaha, alla väntar med spänning och eftersom en statistisk undersökning visar att de senaste veckorna har stödet för Nato ökat, trots att Ryssland håller på att förlora kriget och det i allra högsta grad finns tid till tankepaus och långsiktighet, väntas S snabbt ändra ståndpunkt i en fråga med väldigt långtgående konsekvenser.
Hoppas att socialdemokrater och liberaler som är emot vågar säga det och vågar säga det högt, även om Finland går med är det säkrare för Sverige att stå utanför, med uppbackning från Storbritannien och EU:s armé. Hoppas de vågar trots att det spräcker den förrädiska enigheten.
Katrine Marcal, jag håller tummarna för att hon fortfarande är Nato-motståndare.
SSU vill ha utökat samarbete med EU i stället och det är klokt och väldigt lovande. Hoppas fler unga röster höjs mot det här ödesdigra framhastade vägvalet eftersom det inte är säkert att "gamla vänstertomtar" får med sig de klenmodiga.
Nå fram till de många som blippar omkring i sociala medier och bildar sig en uppfattning utifrån snabba intryck, tillfälliga känslostormar. Jag undrar om Svenska serietecknare mot Nato - Aftonbladet idag - funkar om man med funkar menar att det skulle lyckas påverka opinionen (helt frånsett då att det redan är bestämt och hänvisning till opinionen är ett svepskäl för militärdemokraturen). Jag misstänker att uppropsformen inte går hem och att flera av bilderna särskilt när de sätts ihop framstår som estetiskt mossiga (förlåt, men liksom 70-tal).
Det är också tänkbart att i den här tiden då det krävs rättning i leden över hela medieledet - fast Aftonbladet kultur törs fortfarande vara emot militärpakten - att det är enskilda röster som krävs.
Om Lasse Åberg kunde göra nåt! Gör nåt!
Det är viktigt att oenigheten är oberoende av partitillhörighet - finns det verkligen inga liberaler i Sverige som ser hur förryckta resonemangen om natomedlemskap är? Jo, Ekdal som ändrat sig. Det måste finnas fler.
Jag är rädd att gammeldags vänsterestetik ska skrämma bort de unga, och de som inte definierar sig som vänster, eftersom detta inte är en vänster-högerfråga, och eftersom det är en fråga som kräver bredast tänkbara intelligens och framsynthet.
Jag är alltså inte emot tecknaruppropet, men kan lätt tänka mig hur de sjuka rävarna flinar.
Visst ja, undvika skriva på känslans språk. Det framstår som subjektivt, echaufferat. Alla sakliga argument talar emot ett Natointräde nu, det är tänkbart att världens objektiva galenskap, den enda vägens genomtrummande, leder till en viss yvighet.
Men jag hoppas på de unga. Inte sjutton kan unga människor vara för ett inträde i militärpakten.
Putin drar tillbaka order om att storma stålverket.
Det är bra.
Det verkar som om Ukrainas regering och andra officiella talespersoner använder barn som civila sköldar och som ett sätt att få mer vapen, och kräva att Nato/USA går in i Ukraina.
Får väldigt dåliga vibbar av den ukrainska sidans användande av videor med små barn. Nu har ju civila redan evakuerats från Azovstålverket, som jag förstått det, men det är nånting här som inte stämmer. jag hoppas att det blir oberoende utredningar, trots att Väst har satsat precis allt på stöd till Ukrainas regering, och på att Ryssland ska straffas maximalt, och det kan tänkas finnas en blindhet eller ovilja att kritisera den ukrainska sidan.
Man skulle vilja se oberoende reportrar i Mariupol, men också FN-sändebud.
Däremot skulle man inte vilja se svenska ledarskribenter där, eller det kanske skulle vara en bra idé egentligen.
Sven-Erik Liedmans artikel sammanfattar allt, lägg den bredvid Aftonbladets nya ledartext och jämför den historiska välgrundade argumentationen med den framhastade - förlåt, framvärkta - omsvängningen.
https://etidning.dn.se/p/del-b/2022-04-21/a/ett-medlemskap-i-nato-skulle-bara-oka-var-otrygghet/2359/525047/27743089
Man måste förstå hur mycket pengar och prestige som östs ner i Ja till Nato, för att förklara svenska mediers samstämmiga kampanj. Den kan inte förstås i förhållande till vad som är säkrast eller tryggast för Sverige, men inte heller vad som är bäst för världen.
"Utrikesminister Ann Linde (S) föreslår att riksdagspartiernas analys av det säkerhetspolitiska läget, inklusive Natofrågan, tidigareläggs från den 31 maj till den 13 maj, rapporterar Sveriges Radio Ekot.
– Den politiska situationen och militära situationen i Ukraina fortsätter att försämras. Dessutom har man i Finland kommit ut med sin analys och det finns ett starkt tryck på att vi i Sverige ska komma med vår analys, säger hon till radion.
Linde säger att den säkerhetspolitiska situationen påverkas av vilket val Finland gör och att det därför är väldigt viktigt att ”vi har full insyn i varandras processer och att vi är någorlunda samstämda.”
Även Moderaterna vill att arbetet snabbas på. I ett brev till utrikesminister Ann Linde (S) skriver M att man förordar att gruppens planerade sju möten bantas till fem. Det sista mötet skulle därmed kunna äga rum senast 15 maj, rapporterar TT.
Riksdagspartiernas representanter för analysgruppen träffas på Utrikesdepartementet senare i dag, torsdag, enligt Ekot."
Upptrappningen har alltid varit odemokratisk, oreflekterad. "Analys", ett tryck på att vi snabbt ska komma med en "analys"?
Det handlar om att köra över klokhet och framsynthet.
"Vi tar nu den här tiden som är väldigt snabb". Ann Linde.
Kloka socialdemokrater, bryt er loss, tala ur skägget, jag kan inte tänka mig att det råder enighet.
Storvulen retorik är lätt när man själv aldrig varit med om ett krig. Är inte många krigsflyktingar lite förvånade över att den svenska offentligheten blivit så militant?
Planen är att NATO ska drämma till Ryssland snart, i förebyggande syfte. Många uttalanden tyder på det. Ryssland är militärt mycket mycket svagare än Nato, verkligen inte i stånd att erövra vare sig Finland eller Sverige eller Baltikum. Men Nato behöver Sverige och Finland för att flytta fram kärnvapnen.
Hultqvist ser olycklig ut på fotot på SvT:s hemsida, från pressträffen.
Det hedrar honom i och för sig.
Det kommer att ta lite tid att ordna med flytten och det är synd om kisse, men jag kan inte bo kvar i ett Sverige som är med i Nato.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/Or9dQw/olle-svenning-om-socialdemokraterna-och-nato
Väldigt bra artikel.
Jag är helt förtvivlad, kan jag säga. Gråtit floder. Det finns anledning att gråta floder.
För högern är det inget problem. De är för det första inte demokrater. För det andra har de tyckt så här länge, för att de är ett med USA.
Inte med Europa. Med USA.
Jag orkar egentligen inte gå i exil men det får nog bli Frankrike.
för att riskerna ökat här men även för att luften inte går att andas.
Nej, Lundgren. Inga debattinlägg på Facebook.
Hålle sig här, om det nu kan vara en imperativform.
Jag tycker förresten själv inte om när folk berättar att de gråter. Det är känslomässig utpressning.
Undrar om det faktiskt inte är så att det är kvinnorna i S-toppen som är mest för Nato.
Hultqvist såg rent bedrövad ut på det där fotot. Linde hade den goda smaken att inte le brett.
Blev så väldigt glad i alla fall när jag var ute på Göran Greiders vägg på facebook och såg att han fikade med Göran Persson - och berättade att han också var emot Nato.
Ett ännu gruvligare misstag, många fattar nog inte vilka konsekvenser det har eftersom alla som är emot stämplas som hjärntvättade av Putin.
Att nyliberalerna vill slumpa bort flera hundra års historia är begripligt, idag är de på väg in i en fascism som bara går ut på våld, hårda tag och främlingsfientlighet.
DN kultur verkar släppa in bra, nyanserade artiklar, inte kunnat läsa Wimans senaste bakom vägg men jag hoppas så väldigt att de här som slår ner Natokritiker med järnklubba inte får stå oemotsagda.
Och så hoppas jag på Katrine Marcal, och på socialdemokraterna.
Jag hoppas också på att det finns gammaldags liberaler som inte är nyliberaler med fascist-touch.
Finns ingen anledning att förvånas över att många ryssar blir förbannade på USA och Väst: när sönerna bröderna och pojkvännerna återvänder i kistor, eller inte återvänder, är det amerikanska vapen som dödat dem, och många ryssar tycker nog att USA inte har där att göra. Jag tror det bekräftar världsbilden, på samma sätt som dyrkan av Stepan Bandera som även finns i Ukraina bekräftar världsbilden.
Det har varit övergrepp på ryssar i Donbas, det erkänner till och med de som är allra mest hängivna Ukraina, men det har inte skett på ungefär tio år (läste jag någonstans, i en tidning). Det började ändå rätt mycket som ett inbördeskrig, även om större delen av civilbefolkningen i Donbas troligen aldrig varit särskilt angelägna om att tillhöra Ryssland.
Nu sitter jag och tuggar om självklarheter igen, för att jag försöker tänka från slutet. Det vill säga: det är väl ganska troligt att kriget övergår till att bli ett så kallat lågintensivt krig i Donbas, kanske det slutar med att Ryssland "får" Krim och Donbas i en fredsuppgörelse. La traité de Nånting. Krim har bollats av och an tidigare i historien, Donbas har en rätt stor rysk befolkning.
Men sen då? Enligt väst handlar det om att bygga upp Ukraina, det kommer bli stort välstånd där, i nuläget tror jag inte Ukraina skulle gå med på att bli en neutral zon i utbyte mot massivt välstånd eftersom det finns mycket hämndlystnad och nationalismen inte mojnat.
(Jag såg för övrigt ett inslag i ukrainsk TV, det var en kollega som tittade och översatte åt mig, de visade bilder av vilken skolmat finska barn får och jämförde med ryska barns torftiga mat, och jag tror bilden av den lyxiga buffén från finsk skolmatsal var överdriven, hade lite på känn att ett sånt inslag är till för att påverka opinionen också men jag vet inte. Hur som helst påminde de ryska barnens skolmat mer om skolmaten när jag gick i plugget, med sina smuliga gröna potatisar, leversås och en kålbit, än överdådet i den finska buffén som den framställdes.)
Det kan tänkas bli en järnridå mellan ett rikt Ukraina och ett Ryssland som är utblottat pga sanktioner och krigföring, och som har fått många av sina söner dödade av amerikanska kulor.
Och svenska, vilket är en stor tragedi. En onödig tragedi, vi hade kunnat ha en annan roll.
Av någon anledning tror borgerliga ledarskribenter att den ryska befolkningen ska vända sig mot ledningen i Ryssland snarare än mot Väst, men de vet nog inte så mycket om psykologi. Inte bara psykologi hos människor som lever i en diktatur, utan psykologi överhuvudtaget.
Att folk lobbar för att redan nu bomba tillbaks Ryssland till stenåldern och för att Sverige ska gå med i Nato, beror inte på att de tror att Ryssland i nuläget skulle kunna angripa Sverige och Finland. Det beror på att de vill eskalera. Trissa upp konflikten. Nato har ett förkrossande övertag över Ryssland och det skulle inte vara möjligt för den senare nationen att invadera Europa, men vem vet om de om tjugo, trettio år inte fått med sig Kina, och då gäller det att Sverige är med och krigar.
Jag skriver slarvigt nu, jag skriver i tungsinne men hoppas fortfarande på socialdemokraterna och om det kommer ett beslut om nej till nato och avslutad vapenleverans till Ukraina och ett försök till återgång till den rätt ok roll vi kunde spela tidigare, så tänker jag rösta på S. Jag tänker lägga upp håret på papiljotter, klä mig fin och gå till vallokalen och rösta på S om det blir så.
"De är inte många, men de finns" - den vänster som fortfarande har kompassnålen riktad mot Washington - skriver ETC-chefredaktören i Expressen. Jag antar att han menar de som fortfarande håller fast vid att kritisera USA:s krigföring, eller den så kallade imperialismen, eller som är Natomotståndare? Eller de som kritiserar Trump. Kanske de som kommer ifrån länder där USA:s utrikespolitik medfört elände, och som nu förväntas betrakta Ryssland som den enda skurken. Eller menar han det slentrianmässiga USA-hatet som inte bottnar i något alls utan mest är en pose.
Hur som en listig turnering av kritiken mot sig själv, att liksom skudda av sig vad det nu är, på en liten skara som underförstått borde försvinna.
Hynek Pallas är för övrigt inte demokrat, och har inte två ögon.
Sverige tänker inte ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.
Sverige är liksom inte Sverige längre.
Inskränkningen av yttrandefrihetslagarna som är till för att förbjuda utlandsspioneri och förhindra offentliggörande av känsliga uppgifter om andra länder, för att Sverige inte ska komma i konflikt med andra länder - kommer den lagen gälla även känsliga uppgifter om Ryssland? Eller är det bara en viss typ av journalistik som ska förhindras?
Om ändå allt ska säljas ut, historien spolas ner i toaletten och Sverige ska vara med i kommande världskrig, är det säkrare att bo i länder som har erfarenhet av krig, och som kanske inte byter fot över en natt.
Men helst ingen kärnvapennation. Annars skulle Frankrike ligga väl till (bortsett från Marine le Pen, en av de makthavare Wennstam tycker är bra för att de är kvinnor, vid sidan av exempelvis Thatcher och Ebba Bush).
Kuba?
Vilket val - papiljotter och vallokalen, eller exil. Jag har åtaganden och plikter här så kan inte sticka redan i juni men om inte socialdemokrater och klyftiga liberaler tar sig samman
Den här hästmålningen, den är kanske inte det allra mest perfekta jag gjort men det en av de målningar jag tycker allra bäst om.
Akvarell. Låt se spasmen, lägg huvudet på sned och säg: gullig och rolig.
En bubblare i statistiken, sen utrikesbesöken blivit vanligare än de svenska.
Efter snabbt genomögnande av kommentarerna: har på det hela taget samma åsikter idag, kan tillägga att utvecklingen i Sverige blivit värre än man kunde befara - Sverige har alltså skrivit under reservationslöst på kärnvapen, USA har fri tillgång till svenska militärbaser, och amerikanska soldater i Sverige kommer inte lyda under svensk utan amerikansk lag.
Ukraina är svepskäl. Nog för att USA har ekonomiska intressen där, men blir det för dyrt kommer de dra sig ur. Sverige ska användas som NATO:s uppmarschområde, och är bara en bricka i ett spel.
Vad jag omöjligt kan sia om är hur svenska barn och ungdomar i stort kommer att hantera det här, nu och om några årtionden, och hur stora ingreppen i humankapitalets liv och leverne kommer att bli, när svenskar ska bli flatlöss i USA:s skrev.
Biden vevade och agiterade före invasionen i Ukraina på ett sätt ingen gör som vill undvika eskalering. Vad har svenskar för blådunstglasögon som inte upptäcker vilken jävla skurk han är.
Bildt har fel i att det kommer att regna missiler över Stockholm om Ukraina inte lyckas ta tillbaka Krim och Donbass. Jag tror för min del inte att det kommer att regna ryska missiler över Stockholm ens om opinionen i Europa svänger och man beslutar att låta Ryssland infoga Ukraina i sin intressesfär. Hur som, jag kommer stanna i Sverige, hade tänkt flytta utomlands när NATO-medlemskapet blir ett faktum eftersom det är en grov kränkning av svenskt territorium. Idag har "vi" sagt ja till kärnvapen, reservationslöst. Och opinionsbildare à la Bildt kommer lyckas fortsätta intala svenskar att det är ofrånkomligt, tryggt och bra. Det kan bli svårare att få med sig folkopinionerna i andra länder. Men har familj och vänner här, kommer stanna av bekvämlighet (absolut inte heroism) och på grund av känslomässiga band. Även om det regnar missiler, vilket jag kommer betrakta som bland andra Carl Bildts skuld.
En äkta man och några fuck boys icke att förglömma.
Han har sina lojaliteter med USA, inte Sverige.
"Väst" förvånade sig självt med hur långtgående stödet blev - det hade kunnat förväntas att det låg mer i NATO:s intresse att stärka NATO-gränserna, morra, hit kommer ni inte, eller ge stöd till försvaret av Kiev men dra en gräns vid återerövring av Krim. Och sagt till Ukraina, vi är ledsna, införlivningen av er i Väst blev för farlig, vi lovade guld och gröna skogar och har gjort ekonomiska och militära investeringar men nu har risken för världskrig blivit för stor. (att jag skriver att det hade kunnat förväntas är inget värdeomdöme, jag vet att Väst tog sig själv på sängen med sin långtgående enighet). Biden kände sig trampad på SIN tå, hans vrede och agitation före invasionen handlade inte om omsorg om Europa utan ekonomiska investeringar och idén om att vara the only superpower. I USA talar man öppet om ukrainakriget som ett amerikanskt proxykrig. Sverige finns inte.
Idag vore såklart det moraliska sveket ännu större, om Väst inte bara backade från Iulia Tymosjenkos "kriget måste vinnas på slagfältet" och krävde förhandlingar i stället för motoffensiv (vilket kanske - kanske inte - skulle kunna vara klokast och mest skonsamt Ukraina, men Biden vill något annat - till en början sade det internationella samfundet emot Bidens tal om att avsätta Putin, eftersom det ansågs att det inte var hans uppgift att bestämma över den saken: idag säger Carl Bildt att Putin måste avsättas, svensk press är i vissa fall mer intresserad av vad partiledarna har på sina pizzor än av kriget i Ukraina, pressen är korrupt, men självfallet ses det som tung skit inom NATO att en svensk politiker uttalar sig på det sättet, en del håller med och andra inte, som den finske politiker som nyligen hävdade att ett ukrainskt NATO-medlemskap vore detsamma som världskrig).
Förhandlingar i stället för utdraget krig tills Krim är ukrainskt igen - om det blev fallet, skulle det regna missiler över Stockholm? Eller om Väst skulle svika Ukraina totalt och låta Ryssland ta Kiev. Det skulle givetvis inte fungera, civilt motstånd, gerillakrigföring, sabotage, inbördeskrig då ett förvirrat Ukraina skulle se ökad korruption och allas krig mot alla för att rädda sitt eget skinn, och det skulle vara farligt för Europa givetvis. Betydligt ofarligare för USA. Farligt men inte i form av missiler över Stockholm, inte per automatik farligt i den meningen att Ryssland skulle se det som görligt att gå in i Baltikum, men missiler över Stockholm är en stark bild som gör större intryck på en till stora delar ovanligt omedveten och sömngångaraktig befolkning som den svenska. Bildt vet att han måste ta till med något sånt eftersom det funkar bättre än en mer nyanserad beskrivning, som skulle kunna få folk även här att resonera som rätt många nere i det egentliga Europa.
Om någon skulle få lust att vända opinionen här, till förmån för överenskommelser med Ryssland, ett backande från idén om USA som the only superpower, skulle det krävas simplistisk retorik av samma slag. Det skulle det inte vara värt, det kanske kommer med tiden och möjligen som en följd av att de ekonomiska uppoffringarna kopplas till ukrainakriget och bedöms bli för tuffa för befolkningen, någon populist som flyttar fokus från "det är invandringen invandringen invandringen" till att "globalisterna har sålt Sverige till..."
Knappast nu, men vad som väntar runt hörnet vet ingen.
"Risk för krig i Stockholm - Carl Bildt slår larm" är avsett att skrämma upp svenskarna genom att hoppa över tusen vanskliga led, etapper, nyanser, alternativ och valmöjligheter.
Skickar vi inte mer vapen till Ukraina, kommer missilerna regna över Stockholm.
Om han gör lite oväntade ställningstaganden ibland, som utspelet om Israel/Palestina i TV4, beror det på att det finns ekonomiska intressen i bakgrunden, han har väl personliga investeringar i Gaza om jag inte missförstått nåt.
Auktoritetstron i Sverige kommer att växa på olika sätt och i olika riktningar när starka män och kvinnor träder fram (som när Magdalena Andersson framhöll att det var hennes enväldiga, landsmoderliga övervägande som ledde fram till det tryggaste för Sverige)
Cynismen är naivitetens dödfödda barn, de som har det roligast idag är de som bejakar kriget, i den meningen att de finner både ett slags romantiskt nöje och praktisk nytta i att förbereda sig på det i tron att det är oundvikligt.
Ukrainska nationalister är inget att hålla i handen, att Sverige tränat dessa är ofattbart, i stället för att satsa på det egna försvaret. För inte länge sedan ansågs Azov av en stor majoritet i Ukraina vara för högerextrema, à la Svoboda. Själva idén om "avnazifiering", som inte ursäktar invasionen, är inte hundra procentigt löjeväckande, som den framställs i svenska medier (det flåsiga reportaget om azovkillarna i Rapport är samtidens motsvarighet till journalisten som skulle ställa Stikkan Andersson mot väggen för att Waterloo döps efter ett slag då det minsann dog hundra tusen, dvs en trendjournalist: den ena från slentrianmässiga antimilitarismens epok och den andra från oförblommerade krigskättjans). När man nu vänt upp och ner på Sverige och skakat fram vapen och nya värderingar ur fickorna, något som det är en stor ära för oss som minns det före detta Sverige att kyligt iaktta, angriper Ukraina mål i Ryssland. Civila dödsoffer om jag inte läst fel. Sverige är medkrigare, men USA har sen länge börjat få kalla fötter trots att en av deras skäl för proxykriget i Ukraina var att ukrainska soldater var bra att ha i USA:s armé. Men angrepp på Ryssland var en röd linje för USA tidigare, vilket betyder att de inte förstår vad ukrainsk nationalism är för nåt.
Ungefär som de inte förstod Afghanistan.
Skicka en kommentar