Lästips

Om hat och försoning

Omistligt. 

* * * 

Låter lästipset ersätta funderingar runtikring huruvida det finns en trumpfalang inom det svenska försvaret (obehaglig tanke runtikring huruvida, i kombination med DCA), och om man bör göra skillnad mellan Krigshögern och Försvarsmakten; om man bör göra skillnad mellan konsultsvenskan och sakleden; om de flesta som söker sig till försvaret verkligen längtar efter krig eller om det är krigslobbyismen som lägger orden i munnen på försvaret ibland. 

Se där, redan nu för långt - 

Sen kan jag inte låta bli att tipsa om den här videon där Russian Army Choir uppför Tom Jones' Sex Bomb. Missa för allt i världen inte gubben vid 2.37. 

Jag skulle vilja tillägga att humor är kungsvägen till fred, men det återstår att bevisa. 

  

"Människor mår bra av krig"

Kampanjen fortsätter. Johanne Hildebrandt (gift med en militär och tidigare inbäddad reporter i Afghanistan) skriver i FOKUS: 

 "människor mår bra av krig. Jo, det är faktiskt sant". 

 Det finns ingen anledning till tröttsam defaitism, hävdar hon. Undergångsstämningarna bortser från att krig är välgörande. 

 (Jovisst, det här är fascism. Defaitism är direkt plockat ur en nazistisk vokabulär. Click bait, provokation, flamebait? Nej. Fascism). 

 Påminner om det här inlägget: "Det behöver skapas legitimitet för det rollvalet"

Bra dag idag annars. Jag firar med en låt som kom 1965 men som aldrig passat bättre än 2025, känns det som. Väljer en version från 1995. 

 

Framtiden kommer inte att tacka er

 En hurtig överstelöjtnant intervjuas i Kvartal om hur bra det är med krig:

Krig ökar sammanhållningen människo

r emellan

Självmord och psykisk ohälsa minskar ofta i krig, människans bästa sidor kan tas fram, kriget ger ofta en känsla av betydelse och meningsfullhet som saknas i vardagslivets rutiner, berättar han i intervjun. Han säger också att det är en myt att samhällen faller samman under krig. 

Överstelöjtnanten har redan citerats på Aftonbladets "Ghandi hade givit fredsrörelsen en smäll" - ledarsida - "alla kan lära sig döda" - och framträtt i Svenska Dagbladet där han framfört att våldet har en dragningskraft och att det värsta vi kan göra är att sätta oss på en moralisk piedestal.  Han har just givit ut en bok som heter Vem blir du när kriget kommer? och betonar att det inte är om utan när. Och det är bra att det kommer.

Du sjuka lilla Sverige.  

Vad tycker Finland om det här? Sverige har fått bassning därifrån tidigare, när den svenska krigstörsten gått upp i falsett. 

Vad tycker flyktingar från krigsdrabbade länder? 

Och vad tycker de unga? 

Osvensk - ett credo så gott som något

Jag är "osvensk" - ingen nyhet. Kan ha fötts osvensk. Det känns medfött. Men det är intressant med besöksstatistiken så fort det börjar handla om internationell politik - senaste 24 timmarna ser det ut så här. 

Tyskland
78
Sverige
59
USA
47
Österrike
45
Frankrike
33
Singapore
5
Norge
3
Mexiko
2
Kina
1
Storbritannien
1
Israel
1
Sydkorea
1
Nederländerna
1

Det är inte skryt. Så många besök är det inte. Men det handlar om en tendens som varit övertydlig några år. Just nu är Ryssland och Ukraina inte här men de är båda på topplistan för "all tid". Tidigare kunde mina inlägg om internationell politik dra jättefjösiga svenska siffror men mångdubbelt fler runtom i världen. 

SÄPO borde rimligen ha koll på min blogg och kan nog intyga att det stämmer, det kunde ju annars vara en bluff. 

Jag tänkte egentligen demonstrera idag, mot ett av de folkmord som "Väst" av allt att döma inte bryr sig mycket om, inklusive vänster och vänsterliberaler, även om högern, dit jag räknar S, har ett större ansvar och man inte kan styra vad folk känner för och vad som upprör dem, och framförallt: att hur många som demonstrerar inte är ett säkert mått på engagemang - det finns, ursäkta cynismen, de som gillar att visa upp sig i demonstrationer och som tycker att det räcker med det. Men jag stannade hemma eftersom det uppstod ett trängande behov av att blogga, och för att tiden är lång. 

Så kallad konformism finns i alla länder. Jag tror även att det är ganska vanligt att folk inte säger vad de tycker trots att de inte riskerar tortyr, fängelse, dödsstraff. Det gör man inte i Sverige, men man kan förlora jobbet, bli deplattformerad eller utfryst. Eller ingetdera. De flesta har trots allt fullt upp med sin vardag. Något som kan förvåna i ett land som Sverige är att många visar sig ha litat blint på USA. En infam tolkning är att så länge det bara var utomeuropéer som strök med, kunde man protestera lite lagom men ändå se USA som en garant för den egna säkerheten och mänskliga rättigheter. 

Även en del vänster och vänsterliberaler tycks ibland tro att de har rösträtt i det amerikanska presidentvalet. Bekämpar man Trump behöver man inte kritisera DCA-avtalet. Man kan få lajks (aj, jag hamnar där igen, ända sedan sociala medier blev ett system för omedelbar bekräftelse och ryggdunk och säkra kort och nästan djupsinniga analyser spelar det ingen roll hur mycket silicon valley-ingenjörer varnar för lajk-systemet och annat förrädiskt, det fortsätter rulla på) och det som inte sägs, får också beröm för att man slipper höra det. 

Tyskland och Österrike har det varit mycket av här den sista tiden, Österrike tänker såvitt jag förstår förbli neutralt, och Tyskland - är det inte ganska splittrat? 

En intressant faktor är att Italien i princip aldrig är här. Jag gissar att folkmajoriteten i Italien mer eller mindre samlas runt en helt annan konsensus - kriget i Ukraina är NATO:s och USA:s fel och det är inte vårt krig. Gissar det utifrån strödda kommentarer jag sett i sociala medier, utifrån att Italien inte har någon anledning att hylla arvfiendskap som något att vårda (som t.ex den vedervärdiga Aftonbladets tuppjuckskitar), och utifrån att Italiens hjärta inte är en hårt pumpande vapenindustri, som Sveriges. 

Finns mycket annat dåligt i Italien, givetvis. 

Jag har ibland ambitionen att undvika fula ord. Det får anstå tills vidare.

 

Besserbajswisserkorvar

 

"offentlig frizon för ideologisk formering – politiska ugglor som sitter och tänker på hur samtiden ska formas".  

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/klarar-sig-svt-och--sr-utan-ledarsidor/

 Victor Malm drar en lans för kampanjjournalistik, även kallad agendasättande journalistik.

Ideologisk formering är propaganda, indoktrinering, maktutövning av ett litet klägg som fattar beslut om hur man ska tänka och åt vilket håll samhällsutvecklingen ska gå. Vi har sett för mycket av det redan och insett vilken föraktfull inställning det röjer. Ideologisk formering är motsatsen till kritiskt tänkande, och motsatsen till demokrati. 

Allt detta är självklarheter och det sägs rakt ut i Malms artikel, då han tillhör en mäktig institution som vill slå undan fötterna för de ynka få demokratiska processer som återstår, för att inte tala om de sociala rörelser som gör motstånd mot den påtvingade utvecklingen. 

Jag vet på ett ungefär vad Expressen planerar. 

"En svensk tiger" var rivigare

    

 Försvarets forskningsinstitut har den här sloganen uppe i T-banan nu:

"Vårt nya vapen: du som pendlar i rusningstrafik" 

 Dags att väga ord på guldvåg igen och se vad som står där - 

för det första att alla pendlare i rusningstrafiken, på väg till och från dagis, till äldreboenden, hemtjänst, kontor, inte riktigt är medborgare i egen rätt - de tillhör Staten (den här attityden, att medborgarna tillhör Staten, sägs för övrigt vara något som hänger ihop med protestantismen och dess arvtagare socialdemokratin, men ska inte snöa in mig på det, helt säkert finns liknande idéer i totalitära regimer som bottnar i andra religioner eller ideologier). 

För det andra är det ett exempel på den medvetet framodlade mentalitetsförändringen, som konsulter jobbat intensivt på - det handlar alltså inte om en långsam förvandling av en befolkning vars nationella självbild kan sägas ha varit något i stil med "vi är bra på fred", utan om en mycket medveten omprogrammering då natomedlemskapet för Sverige närmare krig, inte tvärtom. 

Se gärna inlägget om legitimering av rollvalet. 

Vilken stat är det egentligen som medborgarna tillhör  - en stat som sålt närmare tjugo militärbaser till ett USA som många idag vill bojkotta, medan de nyss trodde att det var tryggare att krypa in under dess vingar, varför någon ordentlig demokratisk diskussion inte ansågs nödvändig, och nu vill de bojkotta. 

Vad ska då man göra i rusningstrafiken - jag tycker inte folk ska ha med sig vapen där, verkligen mossig åsikt. Går ut på FOI:s hemsida men hittar inga instruktioner. 

Jag gissar att de manar till uppmärksamhet, en egenskap väl värd att odla. 

Det finns inga döda metaforer - 

 

Gorbatjov om den nya kapprustningen, och fiendens musik

En repris. Jag tror Gorbatjov anses ungefär lika naiv och löjlig eller något värre i både Öst och Väst idag - men jag påminner om vad han skrev i Time 2017 - kanske lika provocerande som nattståndet, det är ju samma "narrativ" igen - att Nato bär en del av skulden (däremot inte Ukraina, vilket den amerikanske presidenten falskeligen försöker påskina: inte heller de ukrainska nationalister som inte var speciellt populära före Rysslands invasion men som av begripliga skäl fick stöd även bland de rysktalande eller Rysslandsvänliga efter invasionen).

En annan utveckling hade varit möjlig efter glasnost och perestrojka, it takes two to tango, man hade önskat sig bättre och mer framsynta omvärldsanalytiker i Sverige så att de här konstigt överraskade reaktionerna inte blivit nödvändiga, nej tack till kärnvapenlobbyn i Sverige, nej tack till franskt kärnvapenparasoll, kräv inte att svenska kvinnor blir mer positiva till att bära vapen, lämna dödandet åt dem som gillar att döda, använd inte idiotuttryck som "ryssen", med mera - inga klockor kan skruvas tillbaka. 

 

Vad säger NATO officials mellan skål och vägg?

Mångordigt, för att få det ur mig: 

Det har ju länge ifrågasatts att Ryssland upplever - eller upplevde - Nato:s expansion som ett hot. 

Det är bra. Man bör ifrågasätta allting och saker man vill tro på ska man tvivla på extra mycket, enligt alla experter på confirmation bias. 

Att "vilja förstå Ryssland" (t.ex att Natos expansion var ett svek mot någon form av överenskommelse en gång i tiden) kan handla om självbedrägeri. Det har kallats "postsovjetiska fantomsmärtor": ett symptom hos strödda skallar bland de generationer svenskar som växte upp i en helt annan värld, där terrorbalans och försiktighet var en självklarhet även för den borgerliga sidan. 

Som delförklaring till Rysslands storskaliga invasion i Ukraina kunde en sådan synpunkt - Ryssland känner sig hotat av Nato - helt enkelt bli ett urskuldande, i värsta fall ett försvar. I alla händelser medförde invasionen att nästan allt Nato-motstånd i Sverige tystnade, en del blev nertystat (det här får historiker ta itu med sen, min uppfattning är att det klubbades ner) och annat blev självcensurerat.

 Att Natos expansion helt enkelt handlade om att flera länder ville ha försvar mot Ryssland låter ju väldigt rimligt och sannolikt för dem som inte ser Nato som en militärpakt utan som en försvarsallians som det går att lita på - jag vill vara övertydlig nu igen och säga att det gör inte jag. 

Nato har varit inblandat i för många out of area operations och destruktiva krig för att "försvarsallians" skulle kunna framstå som en korrekt etikett. Sveriges deltagande i Afghanistankriget handlade om att visa sig på styva linan för Nato, Nordmakedoniens inträde gick rätt mycket ut på att de skulle delta i operationer i Irak och Afghanistan, det hade alltså ingenting med försvar av Europa att göra. Afghanistan och Irak borde inte ha varit Europas krig. 

För att uttrycka mig lite mer blaffigt - men det är faktiskt sant - tackar jag nej till beskydd från USA. Jag skulle vara beredd på en hel del uppoffringar och rentav krig, men jag har aldrig velat ha amerikanska soldater här. Inte bara för att jag inte litar på USA (vilket verkar ha varit en rätt klyftig misstänksamhet) utan för att jag avskyr USA:s krigföring runtom i världen. Obamas drönare, Guantanamobasen, brott mot folkrätten, Irakkriget som skapade IS. Man behöver alltså inte backa tillbaks till Vietnamkriget för att hitta skäl att misstro bilden av USA som spridare av demokrati och goda värdegrunder. Jodå, jag demonstrerade utanför Rysslands ambassad under bombningarna i Syrien. Det verkar ha funkat bättre än demonstrationen mot Irakkriget. 

Just nu - kanske inte med en annan amerikansk president om några år, men utvecklingen tycks ändå gå åt det hållet - är det ovisst vad Nato är för något. Kan det kallas Nato utan USA? Att USA inte är demokrati och god värdegrund med Trump som president tycker nog de flesta svenskar idag. Kålsuparteorin verkar göra come back.  

Europa kommer förstås rusta upp, kanske blir det ekonomiskt lönsamt för svensk vapenindustri, hur det blir med DCA-avtalet är väl rejält ovisst, men alla sådana här avtal - även Nato-avtalet - misstänker jag är rätt intrasslade i vapenaffärer, det baserar jag bl.a på SAAB-chefens ohöljda glädje över att få testa vapensystem i Ukraina. 

Jag gissar att mellan skål och vägg finns det nato officials som undrar varför USA betalade miljarder för att få in Ukraina i Nato - och om det möjligen hade varit rimligare att spara pengarna för att försvara Natogränserna, lilla Nordmakedonien som deltog i operationer långt bort och bytte namn till och med för att få vara med. Det här låter rått och cyniskt, de flesta hoppas väl på att USA kommer fortsätta betala till Ukraina, men det kan finnas kyliga analytiker som ställer frågan om USA inte brände pengar på ett land som inte var med, för att sedan svika länder som var med.  

Just nu verkar det inte finnas någon som helst täckning för påståendet att Ryssland känner sig narcissistiskt kränkt, ekonomiskt hotat och uppjagat av Natos expansion. 

Om man hade gått efter tongångar i vissa natoländer - då och då ledarsidor i t.ex Sverige - hade rädslan för Väst kunnat framstå som befogad, eftersom där vecklats ut värdegrunder som sträckt sig långt utöver att försvara natoländerna inklusive adepten Ukraina: krossa arvfienden Ryssland, svälta ut landet, stödja statskupper av olika slag, eller göra landet till ett nordkorea. Vilket skulle göra Ryssland till ett ännu farligare land, kärnvapen på glid mellan diverse wagnergrupper och liknande. Så jag har för min del aldrig förstått hur skrivbordskrigarna inklusive inbäddade reportrar på väg i på ryskt territorium tänkt.

Färre kurskoffensiver i framtiden:

"Ukrainarna får enligt personen fortfarande underrättelser som möjliggör attacker mot ryska styrkor i Ukraina, men inte sådana som gör attacker mot platser inne i Ryssland möjliga."

SvT nyheter idag.

Det ser ut som att backa tillbaks till NATO:s och USA:s tidigare linje - nej till attacker på ryskt territorium.

Det borde inte ha kommit som en överraskning

Bloggens fulaste, mest infama rubrik, en underton av "vad var det jag sa" som det inte ens finns täckning för - det gör det aldrig. 

 Snabbspolar något jag undrat över i slow motion: 

 NATO:s successivt framflyttade röda linje (från beslutet att bidra till att återställa och försvara gränserna februari 2022 men stanna där - till klartecken för motoffensiv mot Donbass och Krim, och så småningom angrepp in på ryskt territorium - vilket som jag fattat det var ett absolut no no no för Nato och USA i början)

Samtidiga amerikanska varningstecken: Bidens morrande mot Zelensky om att han krävde för mycket (Trump säger samma sak men gör slag i saken), de gamla vanliga kissingergissningarna, den osammanhängande blandningen av "skaffa sig ett bra förhandlingsläge", "amerikanska intressen" och "kriget måste vinnas på slagfältet". 

Jag tycker inte att det kommer som en överraskning. Trump är brutalare, mer auktoritär och Putinvänligare, men på just den här punkten - stödet till Ukraina - är han inte väsensskild från Biden. Det är öppna och stänga kranens politik. 

Besserwisser, Kassandrakomplex, nej, originell, nej. Bryter bloggpausen med koketta reservationer för att jag nyss gjorde ett besök i en "bubbla" - män på vänsterkanten med en fantastisk detaljkunskap om USA:s historia, mångordiga men på det hela taget inte särskilt tvärsäkra, snarare tvärtom. 

Däremot fanns en underton av "vi måste hålla ihop vänstern" - medan högern har sin trumpism eller inte trumpism att ta itu med, gäller det för socialister att ta lika mycket avstånd från Ryssland som från Israel, om jag förstod saken rätt. 

 Jag gjorde ett avsteg från mitt nästan helt genomförda projekt att aldrig kommentera i sociala medier - vill jag säga något gör jag det här, för det där öronbedövande ekot från noll lajks och noll svar kan fortsätta runga inombords en lång stund och det gillar jag inte. 

Hövliga kommentarer, lite grann från sidan kanske, men jag är ju ingen Sokrates för en sådan hade väl aldrig velat diskutera Kurskoffensiven. 

 Måste få ur mig surheten. Man ska inte försöka styra vad andra engagerar sig i - det var i alla fall en kommentar jag gav en socialist som var förgrymmad på att "delar av vänstern" (enligt hans uppfattning) inte ställde upp lika mycket i demonstrationer mot Ryssland som mot Israel. 

 Jag tror sånt - att man inte kan eller bör försöka styra vad andra engagerar sig i - kallas liberalt, hur som helst sticker det av totalt mot idealet "inte splittra vänstern", "inte splittra högern" - som om konflikter och uttalade eller outtalade övertygelser var ointressanta och måste viftas undan för att kunna möta hoten från alla håll, kanske även varandra, i samlad tropp. 

Rungande tystnad betyder ingenting. Jag vet att jag tyckte Kurskoffensiven var en destruktiv idé, ännu sämre var att Expressen deltog i den, för medier bör inte bidra till något som kan vara en eskalering, men ingen behöver ta ställning till det eller diskutera det i sociala medier. 

Alla som dör i skyttegravarna, ryssar och ukrainare, gör mig lika förtvivlad. 

 Punkt. 

Hur går det nu, när Israel inte skrivit under FN-resolutionen som fördömer Rysslands invasion? Ryssland, USA och Israel på samma sida. 

Rimligen kommer det gå flyttlass av värderingar mellan vänster- och högerblocken. Vad det än är som bara har börjat, har det bara börjat. 

Jag testar med den här. Många är uppvuxna med den - anhängare av Nato tillika angelägna om vidareförande av traditionen av arvfiendskap med Ryssland måste ha hatat att sjunga den i skolan, andra kan ha älskat den, en del bara sjungit med. Jag tar en okreddig version, ingen sjunger så här längre. Väldigt oinsmickrande. 

 

Kissingergissningens eko

Om amerikanska politiker och analytiker länge talat om Ukrainakriget som ett proxykrig för att försvara amerikanska intressen, vilket tonats ner i Sverige, och som en "utvidgning" av Nato, medan opinionen i Europa har övertygats att det har handlat om att låta ukrainarna slåss för hela Europas frihet - 

mer förväntat efter Rysslands invasion hade annars varit för NATO:s trupper att rada upp sig vid natogränserna och säga hit men inte längre - det hade varit billigare strikt ekonomiskt, och ur en mänsklig synpunkt: det hade sparat människoliv att inte uppmuntra motoffensiven, då försöken att återerövra Krim och Donbass aldrig tagits på allvar av ledarna i Väst - 

och det sedan kommer en amerikansk president som chockar genom att hota med militär intervention mot Danmark och anschluss av Kanada, och Europas ledare inte får vara med vid förhandlingarna om Ukraina eftersom striden stod mellan Ryssland och USA, ingenting av miljardrullingen handlade nämligen om medlidande med ukrainarna, och det säger jag för att jag vet att det är så - då återstår för den medieskeptiska att se de små förskjutningarna av värdegrund och retorik, oro eller handfallen anpassning, pro-Trumpism, onämnbart DCA-avtal, eftertankens uppstötningar eller såna här sanslöst yrvakna frågor: 

I vilken mån vågar Europa lita på Trumps USA efter veckans amerikanska utspel?

 

Nunzio Giuliano om att inte känna Maradona

Jag har aldrig haft den stora äran att lära känna Diego Maradona. Jag blev intervjuad av en spansk journalist som ställde frågan om Maradona det första han gjorde. Det jag svarade då upprepar jag nu, alltså att jag aldrig haft den stora äran att stifta närmare bekantskap med denna stjärna. Jag var mycket tydlig på den punkten och vi talade för övrigt inte länge om Maradona alls. Jag har minst tre vittnen som kan intyga detta: en karabinjär, Alessia Fresca som tolkade, och Renato Mirabelli. 

Nunzio Giuliano

 Jag får ofta höra att jag är megaloman men jag tror på det jag säger och gör. Jag har aldrig satt min fot på San Paolo-stadion men man får inte glömma allt Diego Maradona gjorde för vår stad. 

 

Att leva ett "andligt liv" innebär inte att man måste bli sötsliskig, sentimental eller oförmögen att uttrycka en åsikt eller ta ställning. En buddhist behöver inte nödvändigtvis vara politiskt korrekt. 

          Ur Ett samvetes dagbok 

Trädgårdsande

Den här uppstod när jag var i Andalusien. Jag tittade egentligen på en växt med ambitionen att rita av den, men sen blev det så här. 

 

Tänkbart att jag auktionerar ut den också men då vill jag ha en hel del. Det är ofta svärmar av botar här, jag antar att de matar några artificiella intelligenser med valda delar av bloggen. Det är inte roligt och det finns många rationella skäl att stänga ner den. Håller den öppen ändå och påpekar lite storvulet sådär att bloggen är en del av verket.

Perfekt när du vill ha konst som sticker ut

 

Funderar fortfarande på auktion, man ska kunna köpa mina fina grejer. 

Snart fyller bloggen 16 år - det känns längre, som om jag haft den i hundra år. 

Tröstfrossa, upplevelsebulimi

Viktigt att återställa den trygghet som gått förlorad, säger Ingvar Carlsson och drar paralleller till Palmemordet - ett polisiärt praktfiasko. 

Innan man börjar tala om att skapa gemenskap och skjuter upp avslöjanden av polisens klantiga eller suspekta utredningar en tretti, förti år, medan journalister i realtid undviker att rota i det för mycket - journalister har väl en skyldighet att sätta press på polisen, kräva svar på relevanta frågor och inte bara återge luddiga formuleringar - kan man erinra sig att problemet med frågor som inte ställs är inte att de öppnar upp för spekulationer. Problemet är att de inte ställs.  

Att ringa upp en gärningsmans pappa mitt i natten är exempel på snaskig sensationsjournalistik, usel och numera ansedd som ett brott mot etiken, men i stort - inte har jag någon total överblick över mediebevakningen, men i stort upplever jag den som passiv och förvånansvärt välvillig i förhållande till en polispatrull och insatsstyrka på 130 poliser som inte lyckades hitta en gärningsman förrän efter en timme, då han begått självmord. Om det hade varit era egna ungars skola, hade ni ställt skarpare frågor till polisen då eller bara vidarebefordrat deras luddigheter? 

Har någon sett en konkret beskrivning av vad insatsstyrkan gjorde?

Ska inte gå igenom alla underligheter - varför sa polisen att det inte verkade finnas något ideologiskt motiv innan de tittat i gärningsmannens dator och mobil? - alla har redan upptäckt det här, många har sina aningar. Förr eller senare kommer krävas att frågorna besvaras. 

Byter istället ämne till en förtjusande språkfråga. 

Ett av den tyska 20,30,40-tals nazismens favoritord:

Upplevelse

Polisen idag pratar mycket om upplevelser. Man upplevde att man blev beskjuten. Att det var rökigt. 

Och

- Det var en väldigt stark upplevelse att tillsammans med mina kollegor gå igenom den här stora lokalen.

Medierna fokuserar också mycket på upplevelser. Upplevelser av rädsla. Hur det kändes för dem som var med.

-Viktigaste känslan: stark och stolt – Stämningen var väldigt dämpad. Det var mycket känslor. Man var arg, man var ledsen. Känslan av att vara starka tillsammans (SOS:chefen)

När SOS-personalen kände att de var starka tillsammans, hade de någon kontakt med insatsstyrkan? Vissa av samtalen pågick i timmar. Frågade de var i skolan de befann sig? Kunde de förmedla det till polisen? 

Jag är nu ganska osentimental, så jag bryr mig inte om att SOS-personalen kände sig stark och stolt. 

Däremot intresserad av konkretion: hur såg kontakten mellan SOS-alarm och polisen ut? 

Inte för att skuldbelägga, utan för att jag vill veta. 

* * *

För att klassas som terrorism ska det ha staten som mål, säger en expert i Tv4. Det är korrekt. Därför klassas Breivik som terrorist. En terrorist kan mycket väl vara ensamagerande och gränsen mellan hatbrott och ideologiskt motiv är långtifrån självklar på förhand. Så varför säger polisen att de lägger ner utredningen om det visar sig att mannen var ensamagerande? 

* * *

Rekommenderar Victor Klemperers LTI  - inte för den där baksidestexten som brukar citeras om och om igen, att ord kan vara som små arsenikdoser, och som ryckt ur sitt sammanhang kan betyda vad som helst - att ett hyfsat språkbruk är a och o, att det går att dra en enkel linje med linjal mellan en språklig utsaga och våld, och så vidare och så vidare - utan just nu för att den även sätter fokus på nåt annat, som många kanske inte ens förknippar med nazism: upplevelse, dynamik, starka känslor, hur mycket LTI hade gemensamt med det amerikanska reklamspråket som det lånade ur. Superlativsjukan, upplevelseberusningen. 

Det är bra med känslor av medlidande, men såna känslor kan vara flyktiga. Och känslor av rädsla och sorg kan återges hur mycket som helst, och ändå bara leda till avtrubbning.

* * *

Utan svar, ingen trygghet. 

Om terrordådet i Örebro

Den första polispatrullen var på plats fem minuter efter larmet. Men de upplevde att skytten började skjuta mot dem i stället. De besvarade inte elden. De lät gärningsmannen gå vidare inne i skolan med geväret. 

 Var det så eller ej? 

 Ungefär fem minuter efter att den första polispatrullen inte hade besvarat beskjutningen utan låtit mannen gå vidare inne i skolan beväpnad med ett gevär, kom en insatsstyrka på 130 poliser till skolan.

130 poliser som gjorde ovisst vad under den timma (eller mer, uppgifterna är oklara, det kan ha rört sig om uppåt två timmar) som gärningsmannen fortsatte skjuta elever och lärare på skolan, tills de slutligen hittade honom död i självmord.  

En insatsstyrka på 130 poliser som låter en man begå en massaker under en timma eller ännu mer. Det kan inte rimligen handla om klantighet. 

Därefter gick de ut med att motivet är okänt. Att man inte ska spekulera. Att det troligen inte är ideologiskt. Och att det är "olika nationaliteter, kön och ålder" på offren. 

Magdalena Andersson och övriga politiker bör inte tala om enighet mot den diffusa och smått metafysiska storheten "våldet", utan tillsätta en utredning av polisen som absolut inte får vara en internutredning.

"Lyfta kritikens status som konstform"

Om sårskorpan fortfarande är så tunn att författaren inte klarar av kritikernas ifrågasättande utan att börja blöda är han kanske inte redo att publicera sin berättelse.

Läskiga bitches i all ära - det är klassiska skolgårdsmobbare det handlar om, som fjäskar för magister Horace i Akademien och delar ut sparkar på smalbenen åt de  förment klena och blödiga - det är status som är det centrala för de här prestigefittorna. 

Låt oss då titta lite på hur motiveringen till priset för bästa sågning såg ut: 

”Med stort mod tar sig Kindstrand an den svåra uppgiften att kritisera en bok där författaren berättar att han utsatts för sexuella övergrepp som barn. Recensionen är så subtilt utförd att den vid första anblick knappt framstår som en sågning, men med förödande elegans vänder den tillbaka berättarjagets egna självtvivel mot boken och visar hur koketteriet kommer i vägen för uppriktigheten.”

Det vill säga försåtligt, infamt och fegt. Gunilla Kindstrand är för övrigt en hysteriskt leende bracka och recensionen var undermålig, då den projicerade fördomar och outtalade litterära ideal på romanen, på ett von oben-vis, i stället för att läsa den och försöka förstå och beskriva den. 

Vilka är det som delar ut pris till bästa sågning, vad har de för bevekelsegrunder annat än att lyfta sig själva till en högre statusnivå på bekostnad av en författare per år som med "förödande elegans" ska lustmördas utan att sadismen ens märks? 

Subtilitet - så fan heller. 

Dagens citat

- What terrifies you most in purity?

- Haste. 

U.E

Det finns inga blinda fläckar

En amerikansk president säger att han ska ha Grönland och Kanada.

Hur ska man tolka det han säger? undrar villrådig expert med huvuduppdraget att lugna TV-tittarna. Han föreslår bland annat att man tänker på det som "lite hederlig trollning". Och sedan:

"För mig var hans presskonferens en påminnelse om att det blir fyra år med att försöka svara på frågan om han menar allvar eller inte."

Det kommer framgå. Så lång betänketid finns inte. Och experters försök till förklaringar är ingenting i det här sammanhanget.

Han har redan rätt att skicka amerikanska soldater till Sverige i morgon dag. De kommer inte lyda under svensk lag. Tillgång till sjutton svenska militärbaser, rätt att lagra vapen i Sverige, inga reservationer mot kärnvapen. Lagen mot utlandsspioneri gör det möjligt att lagföra journalister som försöker ta reda på hur Trump tänker använda de svenska militärbaserna, och deras källor har inget meddelarskydd. Man får inte stöta sig med främmande makt ens på svenskt territorium.

De journalister som protesterade mot inskränkningen av yttrandefriheten - mestadels lite för sent och till ingen nytta men med visst förnärmat buller och bång - kanske inte ens insåg för ett par år sen att lagen skulle komma att gälla även i Sverige. En svensk journalist kan väl aldrig vara utlandsspion i sitt eget land? Om de insett det hade de ju kunnat lägga lite bredare krut på att kritisera DCA-avtalet, se till att det blev en ordentlig genomtröskning, kanske en uppskjutning till efter valet i USA, kanske en folkomröstning, med tanke på att runt 80 procent av svenskarna var emot och med tanke på att de misslyckats kapitalt med protesterna mot yttrandefrihetsgrundlagsändringen och borde ha upptäckt vid horisonten vilken järnnäve de inte skulle ha rätt att granska. De flesta anser ju att Trump är en oberäknelig nyfascist. Så har de sagt i alla fall men man säger så mycket och avtalet smögs igenom så gott som helt utan debatt.
Varför vara alarmist när det verkligen gäller?

I SvD kallas utspelet "föga förunderligt".

Det återstår att se vilka militära och juridiska maktmedel den kommande Trumpadministrationen är beredd att inskrida med för att få politikerna i Köpenhamn att ändra inställning.

Hotet om militär intervention mot Danmark fullt acceptabelt enligt Harrisson.