Har legat lågt med den här i sociala medier av olika skäl - nöjd med bångstyrigheten (verkligheten krävde den) och tacksam att den publicerades.
Många exempel på krigspositivism finns här i bloggen, under just den rubriken. Dess existens har ifrågasatts i en rolig tråd på facebook - "ordbajs och inga visor" - men den finns, det är inte en tolkning utan ett faktum.
Jag har sett att MÖP:ar i militärbloggar och sociala medier hävdar att Ukraina har rätt att flytta över kriget till ryskt territorium och att det ändå är att betrakta som försvar, då det är ett genmäle på Rysslands invasion och då Ukraina slår ur underläge.
Tveksamt. NATO:s styrkor och vapenarsenal är överlägsna Rysslands och Ukraina har en egen vapenindustri som beskrivs som teknologiskt världsledande. Vid det här laget tror jag att den korrekta benämningen är krig mellan Ryssland och Ukraina.
Säkert är att ukrainska angrepp på Ryssland var en absolut röd linje för NATO i början av kriget. Försvar av Ukrainas gränser, men inga angrepp på Ryssland. Det var villkoret för vapenleveranserna.
Nu har Trump hotat Ryssland, egentligen inte särskilt förvånande (Ryssland uppfattar både ukrainska ultranationalister och NATO:s expansion som ett hot, Trump artikulerar det, hotar rakt ut, och den enda överraskningen är att han tidigare stod på god fot med Putin).
En expert säger att det är oansvarigt, medan en ledarskribent hävdar att hotet inte är att ta på allvar.
I och med DCA-avtalet, som en mycket stor majoritet av svenskarna var emot, har USA tillgång till en mängd militärbaser i Sverige. Amerikanska soldater lyder för övrigt inte under svensk lag när de är här, och DCA-kontraktet lär vara bindande tio år framöver.
Pressfriheten har begränsats för att förhindra att Sverige stöter sig med viktiga allierade, och något slags loj tillit till USA kvarstår trots Trumps ryckighet. Kanske är det därför DCA-avtalets tänkbara konsekvenser aldrig granskas, diskuteras och tas på allvar.
SÄPO förföljer kurder, massakern i Gaza fördöms med läpparnas bekännelse, vapenimporten från Israel skjuter i höjden och S planerar att ställa om SvT på krigsläge. Sverige har grundligt stampat ut det sista av idén om internationalism (Olof Palme ska inte idealiseras, men han drog något bättre slutsatser av det andra världskriget än Magdalena Karl XII Andersson). De borgerliga har fått ut en grundlig hämnd på Palme. Sveriges hjärta är en hårt pumpande vapenindustri - resten är tomma ord.
"Vad är det där för kärring? Hur fick hon plats i blaskan?" - (jo jag skrattar, har inte så mycket emot sånt där).
Det är självklart bra att civila rörelser får stöd, om jag nu måste säga det. Men det finns en tendens att sånt kommer i andra hand.
Det skulle vara svårare att, till exempel, låta ukrainarna bygga vapenfabriker i Sverige om man inte kunde peka på stöd till demokratin. Men diverse vapenlobbyister skulle gärna låta Ukraina gå rakt in och bygga dem redan nu.
Skulle ukrainarna misslyckas med att bekämpa korruption och annat odemokratiskt, kan man alltid skylla på att de inte var mogna för demokrati. Så brukar det låta.
Att man levererade vapen och tränade ukrainska soldater innan Ukraina blivit en hyfsat stabil demokrati, beror inte på ”allas vår säkerhet” och inte på välvilja. Det beror på att först kommer vapnen och investeringarna, sen kommer i bästa fall resten.
Att det är lösa boliner med direktiven till Ukraina som nu fått klartecken av Merz att angripa Ryssland, och att S ska ställa om SvT på propagandaläge för att det inte ska sippra igenom,
till exempel -
(upprepar samma petitess, eftersom många svenskar tycks tro motsatsen -) att det med största sannolikhet var Ukraina som saboterade Nord Stream - - att påstå att det var Ryssland är desinformation i förhållande till vad utredningen kom fram till. Det är inte en halvsanning. I förhållande till vad utredningen kom fram till är det en lögn. Behövs den? Troligen, för hotbildens skull. Den upprepades så sent som i juli i SvD i en artikel om skuggflottan.
Att säga att ett land har gjort något som ett annat land har gjort är desinformation även om man tycker att det första landet är dummare.
Tycker man att det var bra gjort, kan man ju helt enkelt säga det.
Artikeln handlade i stort om konsekvenser av Rysslands exportförbud, som Ryssland försöker kringgå. Fossila bränslen är dåligt så i sig är exportförbudet bra. Men skuggflottan är inget hot om invasion. Det kan framstå så. Den är där för att NATO bordar exportfartygen. Man kan trots allt tänka på att miljö har låg prioritet för både Tidö och S idag. Ökade spänningar i Östersjöområdet, kan det också kallas.
Men journalistiken ska inte längre vara konsekvensneutral, SvT ska göras om för att möta "det allvarligaste säkerhetsläget" osv osv.
Yttrandefriheten har redan kringskurits och Magdalena fotbojan Andersson talade redan för ett par år sedan med något slags njutningsfullt tonfall om "krigsvinter".
Brevet från Karl XII som beseglade pakten mellan Sverige och Ukraina - eller en kopia, "den heliga urkunden" finns kvar i Sverige - men Karl XII står för de allra flesta svenskar för något dåligt. Sedan Strindbergs dagar har få betraktat honom som en auktoritet och många förknippar honom med nazister.
Det finns fler problem med att använda en svensk kungs gamla brev som intyg på det ena med det andra, men för svenskt vidkommande betydde det allt om socialdemokratins identitetsförändring.
Det är klart att S passar på att profilera sig gentemot regeringen när det gäller folkmordet i Gaza (och det är en oerhört viktig fråga, och S ställningstagande kan bottna i äkta engagemang, men frågan skymmer samtidigt mycket annat - detta medan stora delar av mainstreamvänstern menar att det militära stödet till Ukraina var bra och då blir tvungna att sluka hela NATO-paketet, blunda för allt möjligt som icke-frågor, tiga om Merz, tiga om DCA och se ett eventuellt kommande krig som oundvikligt, för det är faktiskt så det är).
There I went again - kan man inte låta bli, så kan man inte.
Nu stänger jag.