Vägra gräva krigsgravar

 Svenska Kyrkan kan säga: vi står i livets tjänst. Låt de döda begrava sina döda. Vi kan göra 500 000 andra saker men gräver krigsgravar gör vi inte. 

Chopin: Ballade No. 1 in G Minor, Op. 23

Vad säger ni nu då!

 

Om det är konsultsvenskans flamebait-elände eller om det totalitära vaknat i institutionerna - för att kunna ryta för att överrösta ekot och säga åt svenskar att dö för Sverige och hoppa ner i 500 000 gravar -

Alla ska känna sig träffade! Krig är kommunikation! Människor mår bra av krig! Alla kan lära sig döda! Du är vårt vapen i kollektivtrafiken!

Ledsen men det här är inte Ryssland, det här är Sverige, och här ska man nu lära sig att krig är normalt och att den långa freden i Sverige var ett misstag.

Civilbefolkningen skall inom ramen för nato vara ett stöd för militären.

Det har vaknat något i Sverige, små diktatorsämnen rör sig, och de har lovat att mina sista år (ursäkta självupptagenheten) kommer att präglas av krig. Kriget är önskvärt, säger de faktiskt. Jajjemensan. Ingen överdrift.

Vad är det för hat mot medborgarna som den här militärdemokraturen stoltserar med?

De krigspositiva på hemmaplan som snabbgräver gravar åt fredsskadade svenskar, det inhemska hatet, kanske en hämnd för den traditionsenliga svenska antimilitarismen, men är det inte så - ni som har erfarenhet av totalitära regimer - att befolkningen där alltid anses vara något som bör kadaverdisciplineras?

Jag tänker inte sombrera i folien.

Nu ska jag gå och dansa.

Infam quiz

 

Vem var det som befriade Norge från Hitlertyskland?

Ledtråd: host host det var inte Sverige...

Vem var det som berikade sig under det andra världskriget?

Ledtråd: host host det var inte Norge... 

Norge är inte lika krigspositivt som Sverige. Jag har inte lusläst norska medier och inte kollat upp deras motsvarighet till MSB-foldern (dock hört ryktas att den handlar mer om försvar än om krig) så rätta mig om jag har fel, men retoriken där tycks inte lika hätsk. 

Ursäkta att jag upprepar mig, men i Sverige har det lagts ner möda på att klubba ner fredsrörelsen. 

 Jag tror att det hänger ihop. Inte bara att Sverige vill visa sig på styva linan och spänna musklerna som kompensation för gamla svek. Utan att trona på fornstora dar har återkommit nu när freds-tronen skrotats för gott.

Revbenet läker fint.
Bloggen var enormt mycket roligare och mer varierad tidigare.

Allt fokus på kritik av Nato, västmakterna och i synnerhet Sverige beror inte på att jag stödjer bombningarna i Ukraina, om det nu måste sägas.

 En rysk soldat sjunger Berätta inte för mamma att jag ska till Bachmut

Nästa valdebatt kommer tydligen handla om invandring. Det är en skenfråga. T.o.m sd borde ha insett vid det här laget att Sverige inte klarar sig utan invandring.

Det är fint att se alla som engagerar sig i galna utvisningar. 

Irrationella, godtyckliga och i vissa fall direkt olönsamma (bitvis krasst land Sverige så fokus på invandring i nästa valdebatt kommer nog handla mycket om lönsamhet - behovet av arbetskraft. En signifikativ detalj i sammanhanget är att Sverige behandlar ukrainska flyktingar sämre, snålare, kallare än övriga nordiska länder - ja, jag tror det är samma grej som att den omedelbara reaktionen på det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget var att beställa 500 000 krigsgravar och att "dö för Sverige!" sände små chockvågor genom humankapitalet).

I vilken mån utvisningen av ungdomar som gjort allting rätt handlar om sadistiska handläggare eller en medvetet inplacerad rasistisk bugg i systemet har jag inte koll på - en konspirationsteori kunde vara att det är till för att få "den snälla vänstern" att hypnotiseras av en hjärtefråga så att de glömmer många andra. Men engagemanget är äkta och det är av godo och fäster fokus på den kyligt administrativa extas som finns i Sverige.

Att sluta röka igen var lätt men det hänger på att jag får bort all uppmärksamhet, verkligen all uppmärksamhet från - till exempel - att

Tyskland troligen skickar vapensystemet Taurus som ska kunna slå ut landförbindelsen mellan Ryssland och Krimhalvön.

Ett svar på Rysslands bombningar den senaste tiden. Slutar ni inte bomba skickar vi Taurus.

Jag är egentligen inte särskilt rädd för krig men jag började kedjeröka igen när jag läste det där.

Man vet hur det är med Ryssland och Krim och hur det är med Ryssland och Nato. Någon skrev att Nato är en besatthet hos Ryssland och det kan man ju säga.
Man kan kalla det en blandning av skräck, stormaktsursinne, naturtillgångar, semesterorter, ortodoxa kyrkans ursprung i Kiev, missbedömningar, covideffekter och narcissism. "Inte reta upp Ryssland" är ett påstående som väcker raljans och vrede i Väst. "Inte peta den ryska björnen i ögat" sa en kroatisk politiker för rätt länge sen. Eller om han sa: jaja, peta den ryska björnen i ögat ni bara. Men allt det är passé.

Det svensktyska vapensystemet Taurus. Tyska socialdemokrater är inte för leveransen eftersom de befarar att Tyskland kommer att dras in i kriget.

Jag har domedagsskrollat och hittat lite av varje kan man säga.

Alexander Stubb sa nyligen att Finland alltid kommer att ha Ryssland som granne och att det är dags att prata med Putin. Men Putin vill behålla Krim och en del annat i östra Ukraina samt att Ukraina avmilitariseras. Dvs att den stora mängd vapen som Väst försett Ukraina med ska avlägsnas. Och så kommer det väl inte bli? FN-armé i ett neutralt Ukraina? 

På annat håll har jag hittat samma... får jag säga narrativ, som dominerat i Väst sedan 2022:

Kriget ska fortsätta med Västs stöd tills Putin blir avsatt och det kommer en annan president i Ryssland som drar tillbaks ryska styrkor från hela Ukraina inklusive Krim och Donbass.
Alternativt ska kriget fortsätta tills Ryssland kollapsar, går bankrutt, vittrar sönder.

Så kommer det väl inte heller bli? 

Skära skära torsdag, vem ska torsdag steka.

Alla gör helt rätt som fokuserar på annat.

En guru som inte sprider ljus

Ni minns krigsgurun som valsat runt i medierna och berättat hur lätt det är att lära sig döda? Som citerats på Aftonbladets ledarsida när det gällde att låta Gandhi ge fredsrörelsen en smäll?

Han har intervjuats utan kritiska frågor, vilket när det gäller politiker och beslutsfattare brukar beskrivas som taskig journalistik, så vad ska man säga när militärer intervjuas utan kritiska frågor, ska man säga militärdemokratur?

Nå, i en av dessa intervjuer gav han MVG åt MSB:s folder - en broschyr som är bland det mest medborgarfientliga jag läst: försvar nämns knappt men krig desto oftare och det civila försvarets huvuduppgift påstås vara att funka som något slags stöd till det militära - inom ramen för Nato bidra till det militära försvarets förmåga - nja, i någorlunda människovänliga civilisationer är civilförsvarets huvuduppgift att skydda civilbefolkningen, det kan låta dyrt och onödigt men det anses humanitärt.

Krigsgurun klagade på svenskarna för att de reagerat på MSB:s folder genom att ställa för näsvisa frågor om antal skyddsrum, och för att många nu har börjat preppa och ha sig, eftersom kriget sägs vara en barnvagn bort, det kommer, det är nära. Det kommer och det är nära det kommer och det är nära och det är bra, inom ramen för Nato kommer det närmare. Sverige görs om till Natos uppmarschområde och svenskars huvuduppgift är att bidra till Nato. Men preppa, det är tydligen för defaitistiskt. 

Skyddsrum - nja, myndigheterna skickade en beställning till Svenska Kyrkan på 500 000 krigsgravar i samband med att vi övergav alliansfriheten. Ett gäng konsulter sattes på att ta fram krigspositivism, SAAB-chefen gnuggade händer av glädje över att få testa vapensystem i Ukraina, Karl XII togs till heders, tidningar smattrade triumfatoriskt om svenskbrigader i fiendeland.

Sprid över världen vad Sverige har blivit.

De vet ju inte!

De vet inte! 

Sverige skickar vapen och har tränat soldater men nu vet de inte! 

Jag läste en kommentar om ett ukrainskt stormregemente som är på väg in i en ny region i Ryssland. En svensk militär uttalade sig med gissningar i en tidning, de har uppenbarligen inte en susning om vad ukrainarna gör eller planerar att göra. Deltar inte i besluten, har ingen insyn, och varför blir det inte buller och bång om den saken? Delvis svensktränade soldater och svenskt materiel, men marginellt eller inget inflytande? Sitta och gissa om de kommer skicka drönare mot Moskva, och sedan tala om "den allvarligaste säkerhetspolitiska situationen sedan det andra världskriget". 

Om det går att tala om en sammanhållen armé i Ukraina idag eller om det rör sig om separata brigader törs jag inte uttala mig om. Andra vet kanske inte mer där heller. Men jag vill påpeka att entreprenörer i vapentillverkning och vapenhandel kan vara maffia och maffia kan vara hur charmig, kostymklädd eller damigt elegant som helst. Nyliberalism och AI-drönare och outsourcing av diverse. Apropå entusiastisk artikel i SvT.

Svenska värnpliktiga får tydligen ersättning på 150 spänn per dag, men jisses, de ska ju möta tjetjener och nordkoreaner. Kadyrovs söner och andra garanterat icke-curlade män med kadaverdisciplin. Inga dagisungar som kräver glutenfritt utan män som nog aldrig mött en tanig och deppig svensk tjej i strid förut. Redan till hösten kan de stå på Gotland, har jag läst nånstans. För det är väl inte skräckpropaganda att "ryssen" har förmågan att invadera redan till hösten och avsikten att ta över allt från Polen till Portugal? 

Lögner kan funka ett tag, förr eller senare tar de ett rejält bett i lögnarens pung. Storbritannien är en gammal kolonialmakt. Krimkrig har det varit förr. Minst tre kolonialmakter sticker ner kniv och gaffel i Ukraina nu. Är svenska värnpliktiga i det sammanhanget skådebröd, något att skryta med inför NATO, eller kommer de användas för attacker mot Ryssland? Så osannolikt är det inte, med tanke på de svenskbrigader Sverige är involverat i. Många röda linjer har redan passerats.

Lugn i Gaggböle

Världen är för galen. Jag har god sömn men har hostat sönder ett revben. 

Atossa har humor. Klok kisse som aldrig läser tidningen.  

Men jag såg två kvällstidningslöp för en tid sedan. De var så bra att jag skrev ner dem. 

"Bästa och sämsta ketchupen" (Aftonbladet).

"Victorias och Daniels paradis i djungeln" (Expressen).

Det är sånt de borde hålla sig till. 

Plockat bort ett par inlägg, övermäktigt domedagsskrollande. 

Hej så länge. 

 

Tyst diplomati

Jag har undvikt att kolla sociala medier efter "alternativa narrativ", rättare sagt jag har inte ens undvikt det utan det har varit en högst spontan historia, på samma sätt som jag aldrig försökt kolla upp hur det rapporteras i ryska medier. När det varnats för ryska påverkansoperationer på Internet har jag alltså inte vetat vad de syftat på och bestämt mig för att inte försöka ta reda på det heller. När det ryska narrativet fördömts, har jag utgått ifrån att det handlar om att Natos utvidgning är en del av problemet - lite à la Gorbatjov - osv. 

Jag har mina tankar jag har mina tankar jag har mina tankar: bland annat har jag tänkt att jag måste sluta tänka på det här. 

Försvarspolitik är en ämnesrubrik som enligt mig inte funkar längre. Varför? 

"Snart rullar de svenska Stridsfordon 90 och Stridsvagn 122 åter in i fiende­landet. På hemlig ort, nära ryska gränsen, besöker SvD ”svenskbrigaden” – där soldaterna är inställda på att snart möta nordkoreanska specialstyrkor på slagfältet.

Svenska stridsfordon rullar in i fiendelandet (december 2024)

“Svenskbrigaden” i slaget om ryska Kursk använder svenskt materiel och många av dess soldater har utbildats av Försvarsmakten i Sverige.

Jämför den hurtigt krigiska tonen i SvD-artikeln med reportaget i New York Times. Och jämför innehållet. Hur överskridandet av de röda linjerna blev segertjut i svenska medier.

Svenskbrigaden som slåss mot nordkoreaner i Ryssland - och det ska man köpa att det är försvarspolitik?

Jag är såpass ursinnig att jag mer eller mindre börjat kedjeröka, nu har jag fått ont i en lunga och slängt cigaretterna och ska skita i det här. Världskriget har redan börjat, var inte såna mesar, använd kärnvapen.

Nyligen läste jag en NATO-person som sa att Ukraina löser soldatbristen genom att rekrytera bredare, och undrar om man går under 18-år? Tvångsrekryteringarna har det faktiskt gått att läsa om i svensk press, och nu har jag sett något jag inte vet om det är en påverkansoperation - videor som cirkulerar där råskinn överfaller män och släpar dem med sig. Bland annat från Odessa, och det slår mig att Odessa varit något av ett centrum för ukrainsk maffia tidigare.

Hur mycket maffia är integrerad i den ukrainska armén? Något man vet om maffia är att den aldrig drar sig för att hota, misshandla och döda civila, maffian kan inte kontrolleras, finns det vinning gör de vad som helst mot vem som helst. Får man betalt per tvångsrekryterad? I förlängningen: får man betalt av NATO, USA eller Sverige per tvångsrekryterad?

Finns det något att vinna på false flag operations? Går det att sälja svenska vapen vidare?




Hittills har - såvitt jag sett och hört - kriminellas negativa roll i Ukrainakriget mest tagits upp i svenska medier då de kan ordna frisedlar eller smuggla ut män ur Ukraina som inte vill hamna i skyttegravar. Men det måste väl vara det minsta problemet?

Fler frågor

Hur ser det militära kontraktet mellan Sverige och Ukraina ut? 

Med tanke på att svenska pansarvagnar rullat in i Ryssland men ryska inte i Sverige. Hade Riksdagen givit klartecken till det? Eller var det lösa boliner, som överenskommelserna med amerikanerna? 

Får vapnen användas hur de vill eller finns reservationer? 

Jag vet inte om kontraktet är hemligstämplat eller om journalister har rätt att granska och eventuellt ifrågasätta det finstilta. 

Men "det är vår plikt att stödja... " och så vidare, är abstrakt. Ska Sverige medverka till attacker in på ryskt territorium? Finns det formaliserat i avtalet att ukrainsk militär får använda vapnen som de vill?

Eller bryts överenskommelser och sedan har man hamnat i en viss situation och måste acceptera och flytta fram den röda linjen? 

Det borde vara särskilt viktigt att granska avtalet eftersom svenska flygvapnet är i Polen och ska skydda vapenleveranser till Ukraina från och med i sommar. 

Om det nu är så att lobbyism och deals slagit igenom i politiken överhuvudtaget, kortsiktig vinning, splittring, stolta plakat vars baksida inte får granskas, hur ser vapenindustrins lobbyism ut i praktiken, och i vilken mån riskerar alla beslut att glida iväg i ett töcken medan alla ser åt ett annat håll. 

Får jag fresta med lite upplysning

 Lugnt och fint med mildast tänkbara tonfall. Aldrig sprida oro i en orolig tid. 

Bara rekommendera en artikel i New York Times 29/3. 

The Partnership: The Secret History of the War in Ukraine.

https://archive.is/Fdwq3#selection-7631.0-7631.128

Här står om de successivt passerade röda linjerna. Allt det där man undrat över hur det kunde gå till, rent konkret, i detalj. Hur det som var absolut no no för NATO och USA plötsligt var OK och överskreds med råge. Att det där som verkade helt galet. Världskrig. Knappt ens längre "bara" proxykrig. Hur kunde de låta det ske. Och nä, det var alltså inte tänkt att bli så. Det skenade iväg, av olika skäl. 

Läs hela, jag saxar lite bara:

"The unthinkable had become real. The United States was now woven into the killing of Russian soldiers on sovereign Russian soil."

Om Kurskoffensiven:

"For the Americans, the incursion’s unfolding was a significant breach of trust. It wasn’t just that the Ukrainians had again kept them in the dark; they had secretly crossed a mutually agreed-upon line, taking coalition-supplied equipment into Russian territory encompassed by the ops box, in violation of rules laid down when it was created."

Hur amerikanerna pressar Zelensky att värva allt yngre soldater:

"Mr. Austin pressed Mr. Zelensky to take the bigger, bolder step and begin drafting 18-year-olds."

Hur Biden, som farvälpresent inför Trumps fruktade tillträde som president, passerar ännu en röd linje:

"He crossed his final red line — expanding the ops box to allow ATACMS and British Storm Shadow strikes into Russia — after North Korea sent thousands of troops to help the Russians dislodge the Ukrainians from Kursk"

Som sagt, läs hela artikeln. 

Det jag även undrade över apropå Kurskoffensiven (se tidigare inlägg) är hur det kom sig att Expressen sände en inbäddad reporter med ukrainarna in i Kursk. Jag tänkte: NATO har ju inte givit klartecken till det här. Varför driver en svensk tidning på? Det kan ju gå ut över oss alla. 

Maledetta Primavera

Visst ja, bloggpaus - men nu hinner jag få iväg en bit ändå. 

 Yvig och apart. Måste det nästan inte bli så när elefanten i rummet trampar en på tårna? 

Svenska freds var tydligen inbjudna som remissinstans åt regeringen inför beslutet om att teckna DCA-avtalet med USA. Det tycker Expressens ledarskribent var fel - hon tar i med storsläggan i en artikel igår.

 Jo, det tycker jag också, det kan inte ha varit menat som annat än ett alibi. 

 Det här DCA då, som nästan inga svenskar vet vad det är. Om man tycker att debatten inför NATO-inträdet var njuggt insnävad, är det inget emot den icke-befintliga debatten om DCA. 

 Med icke-befintlig menar jag inte att ingen protesterade - vi måste ha trippla negationer här för att gestalta de mystiska rökdimmorna, anti-demokratins via negativa - för det fanns enstaka röster. Utan att den sedvanliga medieproceduren uteblev, inga tidningar lät mig veterligen beställa opinionsundersökningar, jag tror inte ens att tidningarnas ledare publicerade artiklar i stil med "vi måste", "det är naturligt att", "rätta er i ledet, hjon". Det var som om beslutet ansågs klara sig bättre utan kampanjjournalistik. Visste om det gjorde de politiska rävarna på de större ledarsidorna givetvis. 

 Nå, det man slänger ut genom fönstret stormar förr eller senare in genom dörren, osynliga droppar urholkar urberget och tyst konsensus kan göra de pratsamma lugna. "Radikalt avvikande" åsikter kommer förbjudas om det blir krig, och många verkar räkna med att det blir krig i Sverige inom kort - alltså betraktas fredstomtar som quislingar redan nu. 

Av artighet borde man dock sluta kalla Sverige en demokrati - en militärdemokratur med elefantiasis, en hybridregim, är en mer korrekt benämning. Någonting mittemellan en "flawed democracy" och autokrati. Alarmistisk defaitism? Nix. 

Mentalitetsförändringar är inget jag personligen skulle vilja pressa på någon. Men om jag får gissa tror jag att "tillit" till etablissemanget och högerkonsensus inte kommer bestå. Kanske några år till. Men inte i längden. 

Yvig och apart. Udda. Man väljer språk efter omständigheterna. 

 

Det är hemskt med botarna

Är det nån gång jag på allvar tänker att jag verkligen borde stänga ner bloggen, så är det när svärmar av botar systematiskt plöjer igenom den, de matar sannolikt sina artificiella intelligenser med den, och vad vet jag - utnyttjar de Xerxes och Atossa också? Slukar bloggen, inlägg efter inlägg. 

Jag besvärjer dem, jag besvärjer dem, utnyttjar de mina kissar kommer det att stå dem dyrt.

Men är det inte tillräckligt i bloggen som skulle kunna funka som grus i maskineriet? Vet de att kardentolftewashing inte är ett så alldeles vedertaget uttryck? 

trams med cleverbot

User: What do you think about ChatGPT? 

Cleverbot: I don't know, What do you think about Poland? 

 Taffligaste, mest yrvakna och goddagyxskaftiga chatboten. Den är inte gjord för annat än trams, tittar in där ibland på skoj. 

User: What do you think about Russia?

Cleverbot: Russia doesn't have enough Santa Clauses.

User: Really? So what do they have instead?

Cleverbot: A clown. But one of the scary ones.

User: What do you think about Trump?

Cleverbot: I don't like him, I think he is evil.

Bra pauslåt: 

 

Kortkort och jättesnabbt bara

Vad säger de till ungdomarna att det är de ska försvara?

Inskränkningarna i yttrandefrihet och demokratisk insyn? (Tydligen vill regeringen hemligstämpla natouppgifter i 150 år - jag kommer att vara emot Nato mycket längre än så, men känns trist att behöva vänta på godbitarna).

En av allt att döma ruttnande stormakt som flänger runt och hotar och utpressar som en mafioso på dekis? Beteendet känns ju igen. Det här är nån som tappat det.

Är det Erdogans rätt att fängsla svenska journalister för att han känner sig förolämpad av dem? Rätten att förfölja kurder?

Förresten, varför är svenska soldater i Arktis idag? För att Sverige kommer att dras in om USA reagerar förryckt igen?

Varför rustar det svenska försvaret upp, när det inte föreligger något militärt hot mot Sverige? De blåser upp kabelgrums och annat alarmistiskt som visar sig inte vara Ryssland, precis som NordStream inte var Ryssland, de talar mycket om sabotage utan att precisera vad det skulle handla om och hotbilder som vispas upp till monumentala luftpastejer - allt för att kunna ösa miljarder på militär upprustning i stället för allt det som pengarna borde läggas på.

Det som behövs är diplomati.

Fick lite förhoppningar när jag hörde en intervju med Margot Wallström nyligen. Carl Bildt verkar faktiskt rätt sansad också. Jag är beredd att förlåta Natopåpuffarna utan att kräva en ursäkt, generös på så vis. Om de bara kunde sluta vara så överraskade. Och om de kunde samarbeta för att få bort Sverige från krigshetsen. Det kan vara för mycket att hoppas på. Men vill helst slippa vänta 150 år på att få veta fler obehagliga sanningar om Nato.


Men som sagt kortkort och jättesnabbt: jag har fått en ny åsikt eller insikt, nog rätt självklart egentligen. De här som ägnar sig åt att stöpa om svenskarnas mentalitet. För det gör de högst medvetet, det är långtifrån paranoia från min sida. Varför de talar om krig i stället för försvar. Bagatelliserar eller förhärligar krig. På ett ofta motsägelsefullt sätt - den här krigsgurun som säger att grannar är viktigare än skyddsrum - javisst, god kontakt med grannar är fantastiskt. Fullt genomförbart när det råder fred. Han säger ju så för att han vet att det inte finns något territoriellt hot mot Sverige. Men blev det krig här skulle samhället kunna slås sönder ganska snabbt. Vad är det för trygghet han försöker skapa, samtidigt som han trummar in att krig är något normalt och något vi inte ska undvika?

Jag var också nyligen med om ett försök till suggestion, det var därför jag länkade till Sex Bomb med Rosgvardia Academic Song and Dance Ensemble. Det var min protest. Det var en svensk arméorkester som spelade slagverksmusik med siréner som suggererade krig, och de spelade samma stycke två gånger, en gång före paus och en gång efter paus.

Att de som ska fixa till svensk mentalitet pratar om krig i stället för försvar beror inte bara på att de vill kunna skicka ungdomar utomlands. Inte bara för att de vill hämnas på fredsskadade svenskar. Det beror på att de inte kan förklara vad det är som ska försvaras. 

Jätteklartfnut för tillfället

SvT, sprängkåt sabotör av vapenvila och fredsuppgörelser

Om nån undrar ifall svenska medier fortsätter krigshetsa.  

Följ med vårt team till en hemlig bunker som agerar bas för en drönare som kallas ”Vampyren”.

För soldaterna på marken är det en ny dimension av helvetet att inte kunna gömma sig någonstans från vad som kan liknas vid tusentals prickskyttar i skyn.

Utvecklingen av drönare går mot autonomi. De ska kunna styra sig själva och hitta mål på egen hand. Den amerikanska tankesmedjan CSIS analys av Ukrainas förmåga till autonom krigföring med hjälp av AI är att man kommit en bit på vägen, även om man inte är där riktigt än. 

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ukraina-storsatsar-pa-dronare-vid-fronten-en-game-changer

Billig game changer. Men de här journalisternas fruar, föder de också barn gränsle över en skyttegrav? 

Det är en mycket dålig idé att bomba Jemen

Det kommer bort lite i nyhetstexter och på ledarsidor. Eller kommer det bort mycket, eller helt. 

Fokus är på andra grejer - klantighet, ofrivillig Wikileaks, farhågan att USA börjar behandla Europa som det behandlat länder utanför Europa. 

 Men det viktiga - bombningar i Jemen - betraktas knappt som en nyhet. 

 Det är ju det gamla igenkännliga USA. Det USA som fått högsta beröm av högern i många långa år hur många civila dödsoffer det än blir, hur mycket kaos det än skapar, hur mycket brott mot folkrätten det än är, hur mycket tortyr som än används och t.o.m hur destruktivt det än är för Europas säkerhet. Hur mycket militant islamism som än uppstår i blodspåren. 

Det har fått MVG av högern och successivt på senare tid även av S, ibland tillsammans med pliktskyldiga invändningar, ibland utan. Högern önskar att USA hade vunnit Vietnamkriget. Längs en lite bredare politisk skala kan man återfinna önskemålet att USA hade vunnit Afghanistankriget. Det är väl så även många vänsterliberaler tycker idag? 

Nå, jag säger Yankee go home. Folk måste vara försiktiga med vad de säger idag eftersom de kan få sparken och anklagas för landsförräderi på lösan grund, den som tror att Sverige är väsensskilt från totalitära länder idag sover. Än så länge är det en gradskillnad - rättare sagt, för många en gradskillnad men för andra en väsensskillnad. 

Jag säger Yankee go home. Piggt och kul, alltid skönt när någon har en åsikt. 

 

Lästips

Om hat och försoning

Omistligt. 

* * * 

Låter lästipset ersätta funderingar runtikring huruvida det finns en trumpfalang inom det svenska försvaret (obehaglig tanke runtikring huruvida, i kombination med DCA), och om man bör göra skillnad mellan Krigshögern och Försvarsmakten; om man bör göra skillnad mellan konsultsvenskan och sakleden; om de flesta som söker sig till försvaret verkligen längtar efter krig eller om det är krigslobbyismen som lägger orden i munnen på försvaret ibland. 

Se där, redan nu för långt - 

Sen kan jag inte låta bli att tipsa om den här videon där Russian Army Choir uppför Tom Jones' Sex Bomb. Missa för allt i världen inte gubben vid 2.37. 

Jag skulle vilja tillägga att humor är kungsvägen till fred, men det återstår att bevisa. 

* * *

Precisering: det är Rosgvardia Academic Song and Dance Ensemble som framför Tom Jones' låt. 

  

"Människor mår bra av krig"

Kampanjen fortsätter. Johanne Hildebrandt (gift med en militär och tidigare inbäddad reporter i Afghanistan) skriver i FOKUS: 

 "människor mår bra av krig. Jo, det är faktiskt sant". 

 Det finns ingen anledning till tröttsam defaitism, hävdar hon. Undergångsstämningarna bortser från att krig är välgörande. 

 (Jovisst, det här är fascism. Defaitism är direkt plockat ur en nazistisk vokabulär. Click bait, provokation, flamebait? Nej. Fascism). 

 Påminner om det här inlägget: "Det behöver skapas legitimitet för det rollvalet"

Bra dag idag annars. Jag firar med en låt som kom 1965 men som aldrig passat bättre än 2025, känns det som. Väljer en version från 1995. 

 

Framtiden kommer inte att tacka er

 En hurtig överstelöjtnant intervjuas i Kvartal om hur bra det är med krig:

Krig ökar sammanhållningen människo

r emellan

Självmord och psykisk ohälsa minskar ofta i krig, människans bästa sidor kan tas fram, kriget ger ofta en känsla av betydelse och meningsfullhet som saknas i vardagslivets rutiner, berättar han i intervjun. Han säger också att det är en myt att samhällen faller samman under krig. 

Överstelöjtnanten har redan citerats på Aftonbladets "Ghandi hade givit fredsrörelsen en smäll" - ledarsida - "alla kan lära sig döda" - och framträtt i Svenska Dagbladet där han framfört att våldet har en dragningskraft och att det värsta vi kan göra är att sätta oss på en moralisk piedestal.  Han har just givit ut en bok som heter Vem blir du när kriget kommer? och betonar att det inte är om utan när. Och det är bra att det kommer.

Du sjuka lilla Sverige.  

Vad tycker Finland om det här? Sverige har fått bassning därifrån tidigare, när den svenska krigstörsten gått upp i falsett. 

Vad tycker flyktingar från krigsdrabbade länder? 

Och vad tycker de unga? 

Osvensk - ett credo så gott som något

Jag är "osvensk" - ingen nyhet. Kan ha fötts osvensk. Det känns medfött. Men det är intressant med besöksstatistiken så fort det börjar handla om internationell politik - senaste 24 timmarna ser det ut så här. 

Tyskland
78
Sverige
59
USA
47
Österrike
45
Frankrike
33
Singapore
5
Norge
3
Mexiko
2
Kina
1
Storbritannien
1
Israel
1
Sydkorea
1
Nederländerna
1

Det är inte skryt. Så många besök är det inte. Men det handlar om en tendens som varit övertydlig några år. Just nu är Ryssland och Ukraina inte här men de är båda på topplistan för "all tid". Tidigare kunde mina inlägg om internationell politik dra jättefjösiga svenska siffror men mångdubbelt fler runtom i världen. 

SÄPO borde rimligen ha koll på min blogg och kan nog intyga att det stämmer, det kunde ju annars vara en bluff. 

Jag tänkte egentligen demonstrera idag, mot ett av de folkmord som "Väst" av allt att döma inte bryr sig mycket om, inklusive vänster och vänsterliberaler, även om högern, dit jag räknar S, har ett större ansvar och man inte kan styra vad folk känner för och vad som upprör dem, och framförallt: att hur många som demonstrerar inte är ett säkert mått på engagemang - det finns, ursäkta cynismen, de som gillar att visa upp sig i demonstrationer och som tycker att det räcker med det. Men jag stannade hemma eftersom det uppstod ett trängande behov av att blogga, och för att tiden är lång. 

Så kallad konformism finns i alla länder. Jag tror även att det är ganska vanligt att folk inte säger vad de tycker trots att de inte riskerar tortyr, fängelse, dödsstraff. Det gör man inte i Sverige, men man kan förlora jobbet, bli deplattformerad eller utfryst. Eller ingetdera. De flesta har trots allt fullt upp med sin vardag. Något som kan förvåna i ett land som Sverige är att många visar sig ha litat blint på USA. En infam tolkning är att så länge det bara var utomeuropéer som strök med, kunde man protestera lite lagom men ändå se USA som en garant för den egna säkerheten och mänskliga rättigheter. 

Även en del vänster och vänsterliberaler tycks ibland tro att de har rösträtt i det amerikanska presidentvalet. Bekämpar man Trump behöver man inte kritisera DCA-avtalet. Man kan få lajks (aj, jag hamnar där igen, ända sedan sociala medier blev ett system för omedelbar bekräftelse och ryggdunk och säkra kort och nästan djupsinniga analyser spelar det ingen roll hur mycket silicon valley-ingenjörer varnar för lajk-systemet och annat förrädiskt, det fortsätter rulla på) och det som inte sägs, får också beröm för att man slipper höra det. 

Tyskland och Österrike har det varit mycket av här den sista tiden, Österrike tänker såvitt jag förstår förbli neutralt, och Tyskland - är det inte ganska splittrat? 

En intressant faktor är att Italien i princip aldrig är här. Jag gissar att folkmajoriteten i Italien mer eller mindre samlas runt en helt annan konsensus - kriget i Ukraina är NATO:s och USA:s fel och det är inte vårt krig. Gissar det utifrån strödda kommentarer jag sett i sociala medier, utifrån att Italien inte har någon anledning att hylla arvfiendskap som något att vårda (som t.ex den vedervärdiga Aftonbladets tuppjuckskitar), och utifrån att Italiens hjärta inte är en hårt pumpande vapenindustri, som Sveriges. 

Finns mycket annat dåligt i Italien, givetvis. 

Jag har ibland ambitionen att undvika fula ord. Det får anstå tills vidare.

 

Besserbajswisserkorvar

 

"offentlig frizon för ideologisk formering – politiska ugglor som sitter och tänker på hur samtiden ska formas".  

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/klarar-sig-svt-och--sr-utan-ledarsidor/

 Victor Malm drar en lans för kampanjjournalistik, även kallad agendasättande journalistik.

Ideologisk formering är propaganda, indoktrinering, maktutövning av ett litet klägg som fattar beslut om hur man ska tänka och åt vilket håll samhällsutvecklingen ska gå. Vi har sett för mycket av det redan och insett vilken föraktfull inställning det röjer. Ideologisk formering är motsatsen till kritiskt tänkande, och motsatsen till demokrati. 

Allt detta är självklarheter och det sägs rakt ut i Malms artikel, då han tillhör en mäktig institution som vill slå undan fötterna för de ynka få demokratiska processer som återstår, för att inte tala om de sociala rörelser som gör motstånd mot den påtvingade utvecklingen. 

Jag vet på ett ungefär vad Expressen planerar. 

"En svensk tiger" var rivigare

    

 Försvarets forskningsinstitut har den här sloganen uppe i T-banan nu:

"Vårt nya vapen: du som pendlar i rusningstrafik" 

 Dags att väga ord på guldvåg igen och se vad som står där - 

för det första att alla pendlare i rusningstrafiken, på väg till och från dagis, till äldreboenden, hemtjänst, kontor, inte riktigt är medborgare i egen rätt - de tillhör Staten (den här attityden, att medborgarna tillhör Staten, sägs för övrigt vara något som hänger ihop med protestantismen och dess arvtagare socialdemokratin, men ska inte snöa in mig på det, helt säkert finns liknande idéer i totalitära regimer som bottnar i andra religioner eller ideologier). 

För det andra är det ett exempel på den medvetet framodlade mentalitetsförändringen, som konsulter jobbat intensivt på - det handlar alltså inte om en långsam förvandling av en befolkning vars nationella självbild kan sägas ha varit något i stil med "vi är bra på fred", utan om en mycket medveten omprogrammering då natomedlemskapet för Sverige närmare krig, inte tvärtom. 

Se gärna inlägget om legitimering av rollvalet. 

Vilken stat är det egentligen som medborgarna tillhör  - en stat som sålt närmare tjugo militärbaser till ett USA som många idag vill bojkotta, medan de nyss trodde att det var tryggare att krypa in under dess vingar, varför någon ordentlig demokratisk diskussion inte ansågs nödvändig, och nu vill de bojkotta. 

Vad ska då man göra i rusningstrafiken - jag tycker inte folk ska ha med sig vapen där, verkligen mossig åsikt. Går ut på FOI:s hemsida men hittar inga instruktioner. 

Jag gissar att de manar till uppmärksamhet, en egenskap väl värd att odla. 

Det finns inga döda metaforer - 

 

Gorbatjov om den nya kapprustningen, och fiendens musik

En repris. Jag tror Gorbatjov anses ungefär lika naiv och löjlig eller något värre i både Öst och Väst idag - men jag påminner om vad han skrev i Time 2017 - kanske lika provocerande som nattståndet, det är ju samma "narrativ" igen - att Nato bär en del av skulden (däremot inte Ukraina, vilket den amerikanske presidenten falskeligen försöker påskina: inte heller de ukrainska nationalister som inte var speciellt populära före Rysslands invasion men som av begripliga skäl fick stöd även bland de rysktalande eller Rysslandsvänliga efter invasionen).

En annan utveckling hade varit möjlig efter glasnost och perestrojka, it takes two to tango, man hade önskat sig bättre och mer framsynta omvärldsanalytiker i Sverige så att de här konstigt överraskade reaktionerna inte blivit nödvändiga, nej tack till kärnvapenlobbyn i Sverige, nej tack till franskt kärnvapenparasoll, kräv inte att svenska kvinnor blir mer positiva till att bära vapen, lämna dödandet åt dem som gillar att döda, använd inte idiotuttryck som "ryssen", med mera - inga klockor kan skruvas tillbaka. 

 

Vad säger NATO officials mellan skål och vägg?

Mångordigt, för att få det ur mig: 

Det har ju länge ifrågasatts att Ryssland upplever - eller upplevde - Nato:s expansion som ett hot. 

Det är bra. Man bör ifrågasätta allting och saker man vill tro på ska man tvivla på extra mycket, enligt alla experter på confirmation bias. 

Att "vilja förstå Ryssland" (t.ex att Natos expansion var ett svek mot någon form av överenskommelse en gång i tiden) kan handla om självbedrägeri. Det har kallats "postsovjetiska fantomsmärtor": ett symptom hos strödda skallar bland de generationer svenskar som växte upp i en helt annan värld, där terrorbalans och försiktighet var en självklarhet även för den borgerliga sidan. 

Som delförklaring till Rysslands storskaliga invasion i Ukraina kunde en sådan synpunkt - Ryssland känner sig hotat av Nato - helt enkelt bli ett urskuldande, i värsta fall ett försvar. I alla händelser medförde invasionen att nästan allt Nato-motstånd i Sverige tystnade, en del blev nertystat (det här får historiker ta itu med sen, min uppfattning är att det klubbades ner) och annat blev självcensurerat.

 Att Natos expansion helt enkelt handlade om att flera länder ville ha försvar mot Ryssland låter ju väldigt rimligt och sannolikt för dem som inte ser Nato som en militärpakt utan som en försvarsallians som det går att lita på - jag vill vara övertydlig nu igen och säga att det gör inte jag. 

Nato har varit inblandat i för många out of area operations och destruktiva krig för att "försvarsallians" skulle kunna framstå som en korrekt etikett. Sveriges deltagande i Afghanistankriget handlade om att visa sig på styva linan för Nato, Nordmakedoniens inträde gick rätt mycket ut på att de skulle delta i operationer i Irak och Afghanistan, det hade alltså ingenting med försvar av Europa att göra. Afghanistan och Irak borde inte ha varit Europas krig. 

För att uttrycka mig lite mer blaffigt - men det är faktiskt sant - tackar jag nej till beskydd från USA. Jag skulle vara beredd på en hel del uppoffringar och rentav krig, men jag har aldrig velat ha amerikanska soldater här. Inte bara för att jag inte litar på USA (vilket verkar ha varit en rätt klyftig misstänksamhet) utan för att jag avskyr USA:s krigföring runtom i världen. Obamas drönare, Guantanamobasen, brott mot folkrätten, Irakkriget som skapade IS. Man behöver alltså inte backa tillbaks till Vietnamkriget för att hitta skäl att misstro bilden av USA som spridare av demokrati och goda värdegrunder. Jodå, jag demonstrerade utanför Rysslands ambassad under bombningarna i Syrien. Det verkar ha funkat bättre än demonstrationen mot Irakkriget. 

Just nu - kanske inte med en annan amerikansk president om några år, men utvecklingen tycks ändå gå åt det hållet - är det ovisst vad Nato är för något. Kan det kallas Nato utan USA? Att USA inte är demokrati och god värdegrund med Trump som president tycker nog de flesta svenskar idag. Kålsuparteorin verkar göra come back.  

Europa kommer förstås rusta upp, kanske blir det ekonomiskt lönsamt för svensk vapenindustri, hur det blir med DCA-avtalet är väl rejält ovisst, men alla sådana här avtal - även Nato-avtalet - misstänker jag är rätt intrasslade i vapenaffärer, det baserar jag bl.a på SAAB-chefens ohöljda glädje över att få testa vapensystem i Ukraina. 

Jag gissar att mellan skål och vägg finns det nato officials som undrar varför USA betalade miljarder för att få in Ukraina i Nato - och om det möjligen hade varit rimligare att spara pengarna för att försvara Natogränserna, lilla Nordmakedonien som deltog i operationer långt bort och bytte namn till och med för att få vara med. Det här låter rått och cyniskt, de flesta hoppas väl på att USA kommer fortsätta betala till Ukraina, men det kan finnas kyliga analytiker som ställer frågan om USA inte brände pengar på ett land som inte var med, för att sedan svika länder som var med.  

Just nu verkar det inte finnas någon som helst täckning för påståendet att Ryssland känner sig narcissistiskt kränkt, ekonomiskt hotat och uppjagat av Natos expansion. 

Om man hade gått efter tongångar i vissa natoländer - då och då ledarsidor i t.ex Sverige - hade rädslan för Väst kunnat framstå som befogad, eftersom där vecklats ut värdegrunder som sträckt sig långt utöver att försvara natoländerna inklusive adepten Ukraina: krossa arvfienden Ryssland, svälta ut landet, stödja statskupper av olika slag, eller göra landet till ett nordkorea. Vilket skulle göra Ryssland till ett ännu farligare land, kärnvapen på glid mellan diverse wagnergrupper och liknande. Så jag har för min del aldrig förstått hur skrivbordskrigarna inklusive inbäddade reportrar på väg i på ryskt territorium tänkt.

Färre kurskoffensiver i framtiden:

"Ukrainarna får enligt personen fortfarande underrättelser som möjliggör attacker mot ryska styrkor i Ukraina, men inte sådana som gör attacker mot platser inne i Ryssland möjliga."

SvT nyheter idag.

Det ser ut som att backa tillbaks till NATO:s och USA:s tidigare linje - nej till attacker på ryskt territorium.

Det borde inte ha kommit som en överraskning

Bloggens fulaste, mest infama rubrik, en underton av "vad var det jag sa" som det inte ens finns täckning för - det gör det aldrig. 

 Snabbspolar något jag undrat över i slow motion: 

 NATO:s successivt framflyttade röda linje (från beslutet att bidra till att återställa och försvara gränserna februari 2022 men stanna där - till klartecken för motoffensiv mot Donbass och Krim, och så småningom angrepp in på ryskt territorium - vilket som jag fattat det var ett absolut no no no för Nato och USA i början)

Samtidiga amerikanska varningstecken: Bidens morrande mot Zelensky om att han krävde för mycket (Trump säger samma sak men gör slag i saken), de gamla vanliga kissingergissningarna, den osammanhängande blandningen av "skaffa sig ett bra förhandlingsläge", "amerikanska intressen" och "kriget måste vinnas på slagfältet". 

Jag tycker inte att det kommer som en överraskning. Trump är brutalare, mer auktoritär och Putinvänligare, men på just den här punkten - stödet till Ukraina - är han inte väsensskild från Biden. Det är öppna och stänga kranens politik. 

Besserwisser, Kassandrakomplex, nej, originell, nej. Bryter bloggpausen med koketta reservationer för att jag nyss gjorde ett besök i en "bubbla" - män på vänsterkanten med en fantastisk detaljkunskap om USA:s historia, mångordiga men på det hela taget inte särskilt tvärsäkra, snarare tvärtom. 

Däremot fanns en underton av "vi måste hålla ihop vänstern" - medan högern har sin trumpism eller inte trumpism att ta itu med, gäller det för socialister att ta lika mycket avstånd från Ryssland som från Israel, om jag förstod saken rätt. 

 Jag gjorde ett avsteg från mitt nästan helt genomförda projekt att aldrig kommentera i sociala medier - vill jag säga något gör jag det här, för det där öronbedövande ekot från noll lajks och noll svar kan fortsätta runga inombords en lång stund och det gillar jag inte. 

Hövliga kommentarer, lite grann från sidan kanske, men jag är ju ingen Sokrates för en sådan hade väl aldrig velat diskutera Kurskoffensiven. 

 Måste få ur mig surheten. Man ska inte försöka styra vad andra engagerar sig i - det var i alla fall en kommentar jag gav en socialist som var förgrymmad på att "delar av vänstern" (enligt hans uppfattning) inte ställde upp lika mycket i demonstrationer mot Ryssland som mot Israel. 

 Jag tror sånt - att man inte kan eller bör försöka styra vad andra engagerar sig i - kallas liberalt, hur som helst sticker det av totalt mot idealet "inte splittra vänstern", "inte splittra högern" - som om konflikter och uttalade eller outtalade övertygelser var ointressanta och måste viftas undan för att kunna möta hoten från alla håll, kanske även varandra, i samlad tropp. 

Rungande tystnad betyder ingenting. Jag vet att jag tyckte Kurskoffensiven var en destruktiv idé, ännu sämre var att Expressen deltog i den, för medier bör inte bidra till något som kan vara en eskalering, men ingen behöver ta ställning till det eller diskutera det i sociala medier. 

Alla som dör i skyttegravarna, ryssar och ukrainare, gör mig lika förtvivlad. 

 Punkt. 

Hur går det nu, när Israel inte skrivit under FN-resolutionen som fördömer Rysslands invasion? Ryssland, USA och Israel på samma sida. 

Rimligen kommer det gå flyttlass av värderingar mellan vänster- och högerblocken. Vad det än är som bara har börjat, har det bara börjat. 

Jag testar med den här. Många är uppvuxna med den - anhängare av Nato tillika angelägna om vidareförande av traditionen av arvfiendskap med Ryssland måste ha hatat att sjunga den i skolan, andra kan ha älskat den, en del bara sjungit med. Jag tar en okreddig version, ingen sjunger så här längre. Väldigt oinsmickrande. 

 

Kissingergissningens eko

Om amerikanska politiker och analytiker länge talat om Ukrainakriget som ett proxykrig för att försvara amerikanska intressen, vilket tonats ner i Sverige, och som en "utvidgning" av Nato, medan opinionen i Europa har övertygats att det har handlat om att låta ukrainarna slåss för hela Europas frihet - 

mer förväntat efter Rysslands invasion hade annars varit för NATO:s trupper att rada upp sig vid natogränserna och säga hit men inte längre - det hade varit billigare strikt ekonomiskt, och ur en mänsklig synpunkt: det hade sparat människoliv att inte uppmuntra motoffensiven, då försöken att återerövra Krim och Donbass aldrig tagits på allvar av ledarna i Väst - 

och det sedan kommer en amerikansk president som chockar genom att hota med militär intervention mot Danmark och anschluss av Kanada, och Europas ledare inte får vara med vid förhandlingarna om Ukraina eftersom striden stod mellan Ryssland och USA, ingenting av miljardrullingen handlade nämligen om medlidande med ukrainarna, och det säger jag för att jag vet att det är så - då återstår för den medieskeptiska att se de små förskjutningarna av värdegrund och retorik, oro eller handfallen anpassning, pro-Trumpism, onämnbart DCA-avtal, eftertankens uppstötningar eller såna här sanslöst yrvakna frågor: 

I vilken mån vågar Europa lita på Trumps USA efter veckans amerikanska utspel?

 

Nunzio Giuliano om att inte känna Maradona

Jag har aldrig haft den stora äran att lära känna Diego Maradona. Jag blev intervjuad av en spansk journalist som ställde frågan om Maradona det första han gjorde. Det jag svarade då upprepar jag nu, alltså att jag aldrig haft den stora äran att stifta närmare bekantskap med denna stjärna. Jag var mycket tydlig på den punkten och vi talade för övrigt inte länge om Maradona alls. Jag har minst tre vittnen som kan intyga detta: en karabinjär, Alessia Fresca som tolkade, och Renato Mirabelli. 

Nunzio Giuliano

 Jag får ofta höra att jag är megaloman men jag tror på det jag säger och gör. Jag har aldrig satt min fot på San Paolo-stadion men man får inte glömma allt Diego Maradona gjorde för vår stad. 

 

Att leva ett "andligt liv" innebär inte att man måste bli sötsliskig, sentimental eller oförmögen att uttrycka en åsikt eller ta ställning. En buddhist behöver inte nödvändigtvis vara politiskt korrekt. 

          Ur Ett samvetes dagbok 

Trädgårdsande

Den här uppstod när jag var i Andalusien. Jag tittade egentligen på en växt med ambitionen att rita av den, men sen blev det så här. 

 

Tänkbart att jag auktionerar ut den också men då vill jag ha en hel del. Det är ofta svärmar av botar här, jag antar att de matar några artificiella intelligenser med valda delar av bloggen. Det är inte roligt och det finns många rationella skäl att stänga ner den. Håller den öppen ändå och påpekar lite storvulet sådär att bloggen är en del av verket.

Perfekt när du vill ha konst som sticker ut

 

Funderar fortfarande på auktion, man ska kunna köpa mina fina grejer. 

Snart fyller bloggen 16 år - det känns längre, som om jag haft den i hundra år. 

Tröstfrossa, upplevelsebulimi

Viktigt att återställa den trygghet som gått förlorad, säger Ingvar Carlsson och drar paralleller till Palmemordet - ett polisiärt praktfiasko. 

Innan man börjar tala om att skapa gemenskap och skjuter upp avslöjanden av polisens klantiga eller suspekta utredningar en tretti, förti år, medan journalister i realtid undviker att rota i det för mycket - journalister har väl en skyldighet att sätta press på polisen, kräva svar på relevanta frågor och inte bara återge luddiga formuleringar - kan man erinra sig att problemet med frågor som inte ställs är inte att de öppnar upp för spekulationer. Problemet är att de inte ställs.  

Att ringa upp en gärningsmans pappa mitt i natten är exempel på snaskig sensationsjournalistik, usel och numera ansedd som ett brott mot etiken, men i stort - inte har jag någon total överblick över mediebevakningen, men i stort upplever jag den som passiv och förvånansvärt välvillig i förhållande till en polispatrull och insatsstyrka på 130 poliser som inte lyckades hitta en gärningsman förrän efter en timme, då han begått självmord. Om det hade varit era egna ungars skola, hade ni ställt skarpare frågor till polisen då eller bara vidarebefordrat deras luddigheter? 

Har någon sett en konkret beskrivning av vad insatsstyrkan gjorde?

Ska inte gå igenom alla underligheter - varför sa polisen att det inte verkade finnas något ideologiskt motiv innan de tittat i gärningsmannens dator och mobil? - alla har redan upptäckt det här, många har sina aningar. Förr eller senare kommer krävas att frågorna besvaras. 

Byter istället ämne till en förtjusande språkfråga. 

Ett av den tyska 20,30,40-tals nazismens favoritord:

Upplevelse

Polisen idag pratar mycket om upplevelser. Man upplevde att man blev beskjuten. Att det var rökigt. 

Och

- Det var en väldigt stark upplevelse att tillsammans med mina kollegor gå igenom den här stora lokalen.

Medierna fokuserar också mycket på upplevelser. Upplevelser av rädsla. Hur det kändes för dem som var med.

-Viktigaste känslan: stark och stolt – Stämningen var väldigt dämpad. Det var mycket känslor. Man var arg, man var ledsen. Känslan av att vara starka tillsammans (SOS:chefen)

När SOS-personalen kände att de var starka tillsammans, hade de någon kontakt med insatsstyrkan? Vissa av samtalen pågick i timmar. Frågade de var i skolan de befann sig? Kunde de förmedla det till polisen? 

Jag är nu ganska osentimental, så jag bryr mig inte om att SOS-personalen kände sig stark och stolt. 

Däremot intresserad av konkretion: hur såg kontakten mellan SOS-alarm och polisen ut? 

Inte för att skuldbelägga, utan för att jag vill veta. 

* * *

För att klassas som terrorism ska det ha staten som mål, säger en expert i Tv4. Det är korrekt. Därför klassas Breivik som terrorist. En terrorist kan mycket väl vara ensamagerande och gränsen mellan hatbrott och ideologiskt motiv är långtifrån självklar på förhand. Så varför säger polisen att de lägger ner utredningen om det visar sig att mannen var ensamagerande? 

* * *

Rekommenderar Victor Klemperers LTI  - inte för den där baksidestexten som brukar citeras om och om igen, att ord kan vara som små arsenikdoser, och som ryckt ur sitt sammanhang kan betyda vad som helst - att ett hyfsat språkbruk är a och o, att det går att dra en enkel linje med linjal mellan en språklig utsaga och våld, och så vidare och så vidare - utan just nu för att den även sätter fokus på nåt annat, som många kanske inte ens förknippar med nazism: upplevelse, dynamik, starka känslor, hur mycket LTI hade gemensamt med det amerikanska reklamspråket som det lånade ur. Superlativsjukan, upplevelseberusningen. 

Det är bra med känslor av medlidande, men såna känslor kan vara flyktiga. Och känslor av rädsla och sorg kan återges hur mycket som helst, och ändå bara leda till avtrubbning.

* * *

Utan svar, ingen trygghet. 

Om terrordådet i Örebro

Den första polispatrullen var på plats fem minuter efter larmet. Men de upplevde att skytten började skjuta mot dem i stället. De besvarade inte elden. De lät gärningsmannen gå vidare inne i skolan med geväret. 

 Var det så eller ej? 

 Ungefär fem minuter efter att den första polispatrullen inte hade besvarat beskjutningen utan låtit mannen gå vidare inne i skolan beväpnad med ett gevär, kom en insatsstyrka på 130 poliser till skolan.

130 poliser som gjorde ovisst vad under den timma (eller mer, uppgifterna är oklara, det kan ha rört sig om uppåt två timmar) som gärningsmannen fortsatte skjuta elever och lärare på skolan, tills de slutligen hittade honom död i självmord.  

En insatsstyrka på 130 poliser som låter en man begå en massaker under en timma eller ännu mer. Det kan inte rimligen handla om klantighet. 

Därefter gick de ut med att motivet är okänt. Att man inte ska spekulera. Att det troligen inte är ideologiskt. Och att det är "olika nationaliteter, kön och ålder" på offren. 

Magdalena Andersson och övriga politiker bör inte tala om enighet mot den diffusa och smått metafysiska storheten "våldet", utan tillsätta en utredning av polisen som absolut inte får vara en internutredning.

"Lyfta kritikens status som konstform"

Om sårskorpan fortfarande är så tunn att författaren inte klarar av kritikernas ifrågasättande utan att börja blöda är han kanske inte redo att publicera sin berättelse.

Läskiga bitches i all ära - det är klassiska skolgårdsmobbare det handlar om, som fjäskar för magister Horace i Akademien och delar ut sparkar på smalbenen åt de  förment klena och blödiga - det är status som är det centrala för de här prestigefittorna. 

Låt oss då titta lite på hur motiveringen till priset för bästa sågning såg ut: 

”Med stort mod tar sig Kindstrand an den svåra uppgiften att kritisera en bok där författaren berättar att han utsatts för sexuella övergrepp som barn. Recensionen är så subtilt utförd att den vid första anblick knappt framstår som en sågning, men med förödande elegans vänder den tillbaka berättarjagets egna självtvivel mot boken och visar hur koketteriet kommer i vägen för uppriktigheten.”

Det vill säga försåtligt, infamt och fegt. Gunilla Kindstrand är för övrigt en hysteriskt leende bracka och recensionen var undermålig, då den projicerade fördomar och outtalade litterära ideal på romanen, på ett von oben-vis, i stället för att läsa den och försöka förstå och beskriva den. 

Vilka är det som delar ut pris till bästa sågning, vad har de för bevekelsegrunder annat än att lyfta sig själva till en högre statusnivå på bekostnad av en författare per år som med "förödande elegans" ska lustmördas utan att sadismen ens märks? 

Subtilitet - så fan heller.