Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes, när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå, tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss, hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla, Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt, säg, vem räddar dig då? - Ven är den vänliga ängel, som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen, bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? - Endast de mäktiga väsen, som först ur den eviga natten kysste serafen till liv, solarna väckte till dans. Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: “Bliven!” - Och i vars levande kraft världarna röras ännu. Därföre gläds, O vän, och sjung i bedrövelsens mörker: Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.
TV4 hade i morgonsoffan i dag hade som gäst humoristen Pia Johansson (något som liknar "Funny Bones" tycker jag inte att hon har) som berättade en fin och lite rörande berättelse om hur en röd ballong följde henne en kväll och hur viktigt det var att släppa taget, låta ballongen flyga. Det var ett outhärdligt hurtighetstyranni och kanske början på ett livscoach-inferno.
Den franska femtiotalsrullen "Le Ballon Rouge" hade jag i bokform när jag var liten.
I filmen – var tvungen att stämma av – pangar mobbare den röda ballongen, varpå ballonger av alla sorter och färger tar med pojken till väders, de svävar iväg. Jag måste ha sett filmen, men det är boken jag minns.
Den röda ballongen - den är grym! Jag har inte läst boken men såg filmen för några månader sen. När mobbarna har pangat den röda ballongen revolterar alla ballonger i hela stan, de sliter sig loss från sina ägare och flyger till pojken och tar honom till väders. Lite kusligt slut, på sätt och vis.
Hm, det beror kanske på vad Pia Johansson menade med att låta ballongen flyga (såg inte inslaget, men blir nyfiken och kanske tittar på det på Play). Det låter kanske lite livsstilscoachsnusförnuftigt. Böcker kan man kanske minnas på ett annat sätt än filmer eftersom man själv måste skapa bilderna, utifrån texten. Kan jag tänka.
Jo, jag var kanonmat i Kungsängen, det vidrigaste jag har gjort hittills. Otroligt otrevligt, starta mig mig inte om det gäller det här med kränkningar eller mobbning. Tänker fortfarande på det någon gång ibland, och då klarade jag mig förhållandevis bra. Vad gäller litteratur var det Soldat i fält och Aktuell Rapport som fanns att tillgå och inget annat. Där hade vi roligt åt att att Grodman i det militära förkortades GRDMN, bland mycket annat. Ja, Aktuell Rapport läste vi inte.
"Den röda ballongen" hade jag som en bok som med bilder från filmen med text till, hade en liknande med Mary Poppins, där flögs det ju också.
Charlotte, du har ju gjort väldigt bra ifrån dig hos Medborgare X! :-) Du har helt rätt i vad gäller att det blir sammanhanget som avgör om avslöjandet av personuppgiften blir kränkande och stridande mot PuL.
Men ibland krävs ett "mirakel" för att få meningsmotståndaren att medge att den andre har rätt. =))
Apropå debattningen om kränken på nätet: att kombinera hotfulla och nedvärderande kommentarer med uppgifter om bostad med mera får inte vara lagligt, hur god uthängaren än känner sig.
Tegelbruksvägen 30? Elisabeth i mellannamn? Buuu, offentligheten hoppar fram och biter oss alla i röven. Hårt. Kränktheten tränger sig på. För de som så önskar. Och njuter av det.
Som tur är har vi fortfarande en person med bibehållen hjärna som kan analysera läget, Trist i stan, en person som likt de senaste påvarna, även de små, sedan början av 800-talet vet och alltid har vetat bäst.
Medborgare X säger att han inte ser några juridiska problem med personuppgiftslagen.
Det är ju inte så mycket mer att säga till någon som säger så egentligen. Tycker han att han förstår lagen till fullo och att den är bra och det inte finns några problem så inte är jag människa till att försöka påstå något efter nåt sånt. Det vore väl att springa med huvudet före i en stenvägg.
Själv är jag inte helt säker alls på vad lagen menar och jag tycker att den innehåller vissa moment som gör att jag skulle vilja kalla den problematisk. Men jag är å andra sidan inte alls juridiskt utbildad eller det minsta kunnig. Men jag är intresserad då det är ett intressant juridiskt problem, i alla fall i mina ögon.
min man vill att vi någon gång ska åka hurtigrutten i Norge. Det skulle jag aldrig ha velat förut då sol och värme var njutbart på ett annat sätt.
I dag tror jag det skulle passa mig ypperligt.
Jag hörde om ett amerikanskt par som stämde nåt norsk rederi som annonserade för resor till midnattssolen och så. De blev så förgjordat arga då de förstod att det var samma sol som de hade i amerikat och som de såg på dagarna.
Man kan åka på Göta Kanal också, på sån där fin båt och pimpla champagne till lunch.
Fast det är inte billigt, men det behöver det ju inte vara heller när man drömmer.
Fast det ska nog bli verklighet i min grande finale. ;-)
Charlotte, "problematisk" är det milt sagt. Som jag nyss skrev hos Medborgare X kan en "ostrukturerad" text med personuppgifter i sig ingå i en större hotfull kontext. Jag borde ha lagt till att den kontexten kan ha med både digitala och fysiska miljöer att göra.
Även om det inte går att övertyga meningsmotståndaren, så är i vilket fall diskussionerna ganska givande tycker jag. Det kommer fram nyanser och aspekter som man kanske inte tänker på annars.
Sen att det förekommer en massa sidospår med "skitsnack", ja, det blir en utmaning att komma förbi, även som upphovsman till en del därav. :-)
"Den förenklade regleringen innebär att vardaglig ostrukturerad behandling i princip får utföras fritt så länge man inte kränker den uppgifterna avser. Kränkande behandling är således fortfarande otillåten. För att avgöra om en behandling är kränkande måste man göra en samlad bedömning av hur känsliga uppgifterna är, i vilket sammanhang de förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått eller riskerar att få, samt vad behandlingen kan leda till. Man får således göra en avvägning i det enskilda fallet där den registrerades intresse av en fredad, privat sfär vägs mot andra motstående intressen."
Det här är ett stycke som jag finner rätt intressant. Där det motstående intresset, att alltså lusten, anledningen att lägga ut någons uppgifter ska vägas mot en persons intresse av en privat, fredad sfär.
Vad kan man ha för anledning att lägga ut någons personnummer? Vad kan vara av sådan vikt att det väger över behovet någon har av en privat, fredad sfär?
Jag tolkar, privat, fredad sfär som rätten att få vara anonym till exempel?
Jag tänker om man som anonym berättat om en speciell sexuell läggning och någon lägger ut ens personuppgifter och kopplar det till ett nick på en blogg eller ett forum så uppstår ju nån slags kränkning.
Frågan är bara vad lagen säger. Att man ska ha ett skäl att lägga ut någons personuppgifter, kan det vara ett skäl, att man bara vill?
Tack Charlotte, :) Historien om midnattssolen läste jag någonstans någongång. Berättat den i ett par sammanhang men ingen annan hade hört talas om den. Slutade med att jag har avfärdat den med att jag drömt...
Tror det kommer att komma upp fler och fler förtalshistorier och hoppas att man av den anledningen kommer att se över det hela. Lagarna är väl knappast "dimensionerade" för Internet... Ulrika
Ulrika: nog kan man tänka sig att det faktiskt finns de som tror att midnattssolen är en extrasol. Folk får ju för sig de mest konstiga saker ibland.
Nej, lagarna är inte dimensionerade för internet.
Rättsväsendet är inte i fas och som du påpekade att det ska drivas enskilt så förstår man att det inte det inte blir någon dömd. Vilket ju inte betyder att det inte begås lagbrott.
Nej hörrnigovänner, jag tror jag ska sprätta iväg ner på stan och köpa nåt gott att äta. Vad det nu skulle kunna vara, jag fick för mig att jag ville ha nåt extra.
Kanske man skulle ta sig lite räkor och vin. Och knulla lite! Men då får hemtjänsten komma hit och lyfta på och av för hur pigg som helst är man ju inte. ;-)
Självklart beror det på hur man lägger ut uppgifter om till exempel Tegelbruksvägen 30. En pil plus "här bor en lättkränkt jävla slampa som ljuger om våldtäkt" skulle nog kunna uppfattas som förtal eller hot.
Charlotte: Historien om midnattssolen is soooo lovely!
Har en annan historia som är sann men inte rktigt lika bra (rätt kul ändå): ett amerikanskt par som åkte buss förbi Colosseum i Rom, frun sa: "Ït must have been beautiful when it was new".
Ja, förruttnelse hasta... Stagnelius dödslängtan - härlig. Något för hurtigrutten!
Jag har kommit fram till att folk nog vill lägga ut andras personnummer för att de är så ini helvete goda.
Jag skäms, jag har inte den minsta lust. Jag ska ringa mina psykologer i dag och be om att få några extra tider. Jag undrar om jag skulle behöva några preparat?
Jag vill inte heller lägga ut pilar på tak, jag känner ett så vämjeligt motstånd mot det att jag inte kan vara normal. Borde jag låta lägga in mig på klinik? Borde jag övervakas?
Är det inte lite äckligt att se folk med illa dold illvilja tala om att lägga ut andras personnummer och deras i sitt tycker rätt att avslöja människor som önskar vara anonyma?
Det liksom pyr ondska ur en del.
De talar aldrig om någon verklig anledning att man skulle göra något sådant, utan mest bara om att man har rätt, att det är lagligt.
Jag skulle respektera någon som kunde visa på ett exempel då det skulle kunna anses vara viktigt att lägga ut ett personnummer, inte bara att man har rätt i att göra vissa saker.
Men det talas bara förhärligande om hur lagligt det är att förstöra andras liv. Jag tycker det är äckligt med den typen av ondska.
Ja, alltså det är väl bra om man vet med sig när man är elak, och inte tror att man är snäll och gullig och himla fin och klok då. Alla människor kan drabbas av vrede ibland, och säga taskiga grejer. Ibland är det många samtidigt, och då kan det kännas jobbigt. En offentlig person blir mer van vid sådant och bör också tåla mer. Blir det för mycket säger man ifrån, eller ignorerar de kommentarerna. Man kan också skaffa kommentarsgranskning eller stänga av kommentarsfältet.
Kritik kan kännas hårt, men kritik är inte samma sak som personangrepp och förtal.
När det gäller skvallertidningarna är det ganska svårt för kändisar att få rätt emot dem, om jag fattar det rätt. De kan snicksnacka nästa obegränsat om folks familjeliv. När det gäller bloggar kan man få dem avstängda om de går för långt.
Och slutligen när det gäller lusten att röja identiteter och hänga ut personnummer och peka ut bostäder och slikt, så hoppas jag verkligen att det är olagligt. Om lagen är otydligt på den punkten eftersom nätet är såpass nytt, hoppas jag att lagen ses över.
Men jag tror inte att vanliga tidningar har rätt att sätta ut kryss på taket, i kombination med hotfulla kommentarer, oavsett om den som drabbas står med i telefonkatalogen eller inte.
Robert, haha, jag vet inte vem du menar ska andas ut men det låter grejt tycker jag att även häxor har rätt till a-kassa. Själv är jag utanför allt sådant eftersom jag har en egen bohemfirma, har inte tagit reda på om kvasten är avdragsgill eftersom jag är en klant när det gäller det ekonomiska.
Charlotte R: Vill börja med att poängtera att jag tycker du är sympatisk i dina kommentarer. Det är kul att läsa dom och din blogg är helt okej. Jag har med andra ord inget emot dig. Men jag måste få ställa ett par frågor i all vänlighet. När du var inne på en speciell sajt och hejjade på de kryssade taken var du allt annat än sympatisk. Du skrämde mig faktiskt, rejält. När folk försökte tala dig tillrätta och be dig att respektera de uthängdas och den oskyldiges privatliv var du helt oresonlig. Man får känslan av dubbelnatur, eller är du i själva verket inte den Clara Herz som manade på uthängningarna? Idag när du skriver så bra om konsekvenser av uthängninar och personlig integritet kan man inte tro att det är samma person som uttalade sig då. Jag är iofs fullständigt övertygad om att du förstår att mina funderingar inte är avsedda att kränka utan seriösa frågor jag skulle vilja ha svar på. Vad är det som fått dig att ändra dig? Om det nu är du som är C.H.
Behöver jag tillägga att jag föredrar den Charlotte R du är nu och det du står för idag? Inte bara sympatisk utan jvligt rolig också :) I all vänlighet R.R
Det du tar upp i din kommentar är något jag har brottats med... Jag kommer nämligen mycket väl ihåg de kommentarer du syftar på. De är mycket svåra att radera ur minnet. Därför ser jag fram emot ett eventuellt svar på din kommentar. Jag vill dessutom tacka för att du tog upp frågan.
Till alla andra: Vill bara understryka att det inte handlar om någon sorts lättkränkthet från min sida, utan att jag behöver en del svar då jag fortfarande sliter med följderna av uthängningen. Något jag kommer att få göra länge... Förklaringar skulle nog kunna hjälpa mig att hantera följderna.
Ingen aning om vem signaturen Clara Herz är eller om hon har ropat "Häng ut! Häng ut!"
Har någon gång undrat om Björn var samma som C, men slagit det ur hågen. Antar att "Jodå" ingår i bloggosfärens SA-trupper.
Man går ej till polisen för att man har blivit kallad till exempel fradgatuggande eller ytlig, men man bör göra det om man blir kallad ohyra som bör utrotas, fästing på samhällskroppen, parasit med mera - i kombination med "vi vet var du bor".
Fast inte på Flashback. Hoppas Malin och Otto skötte sig. Jag tror att de kan ha varit vassa... men just det där med uthängning var nog inte deras stil. Och så tog jag ju av dem maskerna till slut. Jag minns att de var irriterade på Tristan I Hugo (I'm sooo sorry...) men h*n kom inte till sin rätt där, på något vis. Bitten: hehe, lite intressant om Charlotte R:s idoga försvar för anonymitet har nåt slags mystiska orsaker... Själv är jag lugn som en filbunke: "Jodå" skulle nog kunna skrämma en del, jag tyckte "Björn" var kuslig också, men nu känner jag mig som trygga rekan.
Allt måste vara öppet för förändring, det är viktigt. Och man bör nog se upp med stingslighet. Men en del saker är allvarligare, och "passa-dig-vi-vet-var-du-bor" och så vidare tillhör dem. Tycker jag.
Missförstå mig rätt. Detta handlar inte om uthängning eller att leta syndabockar, det handlar helt enkelt om att få svar på några enkla frågor. Som detta med att om C.R åsikter idag är de hon står för.
Att C.R är samma person som C.H har hon faktiskt själv skrivit någonstans så det är inget sensationellt avslöjande. Men o m det inte skulle stämma så får ni rätta mig. Det är så lätt att lögner och falska påhitt och påhopp blir sanningar på nätet och jag vill inte bidra till att sprida något som inte är med sanningen överenstämmande.
Jag håller med Maja, alla måste få en chans att förändras och jag tycker C.R är en oerhört sympatisk och trevlig bloggperson och kommentator. Det hon står för idag överväger alla eventuella misstag som ligger bakåt i tid. Det vore tragiskt om man inibillade sig att det en person sagt och gjort vid flera tillfällen är något samma person måste vidhålla resten av livet. Livet förändras det gör vi alla, oavsett om vi vill eller inte.
Att jag öht ställer frågan är just för att jag vill veta om hon förändrats eller om det hon står för idag bara är en kuliss. Eller är det så att detta hon skriver om idag är den sanna C.R/C.H men att hon fallit för ett eventuellt grupptryck eller kanske inte mådde så bra när hon kommenterade på den stora uthängarsajten.
Jag kan inte säga att jag ligger direkt sömnlös på grund av det här eller är djupt bekymrad. Det var mest en personlig reflektion och en stilla undran då jag så gärna vill tro att den C.R jag ser i bloggvärlden idag är den hon verkligen är och det andra helt enkelt är något som tillhör det förflutna.
Ska inte forcera fram något svar från henne utan lämnar detta här och nu.
R.R: Ja jag tycker det är en befogad undran (vet inte vilka diskussioner du hänvisar till, men jag kan föreställa mig utifrån vad jag sett på Flashback och i Monica Antonssons förra blogg, i synnerhet i slutet av den).
Diskussionen är intressant även i största allmänhet. Alla kan byta åsikt eller förändras. För dem som är inbegripna i ett samtal med en någon som ändrar ståndpunkt kan det vara bra att få höra hur vägen dit såg ut, vad det fanns för mellanled (om man kan uttrycka det så). Däremot finns det ingen anledning att "ställa någon mot väggen" som det heter. Eller jaga efter nya syndabockar. Det är ju den kedjan vi försöker få stopp på.
Men lite perspektiv på historien, sig själv och de andra. Det jag hann se av "häxjakten" som bedrevs mot Marina Engan och Sanna Ax gav en känsla av Ku Klux Klan. Bland det läskigaste jag sett i bloggosfären. Man får tänka på att när en journalist uppmuntrar folk på Flashback tar enorma risker. Hämnd för gamla oförrätter?
Jaha, var Clara Herz med där? Då ska ingen ge igen med samma mynt mot henne, däremot skulle det vara intressant med en liten utredning!
Jag erkänner att jag skrev odrägliga kommentarer på DOS. Jag skrev det för att få fram reaktioner när jag var på något humör som kanske inte var så bra.
Förstod att någon hade sett det och jag skäms lite för att jag är så dum ibland.
Jag är inte intresserad av att ställa någon mot väggen. Däremot skulle det vara till stor hjälp för mig om jag kunde förstå hur och varför sådant händer.
Jag tycker också att Carlotte R verkar vara en trevlig bloggare som har mycket vettigt att komma med. En mycket sympatisk debattör. Det är just det som gör det så svårt att förstå, det går liksom inte ihop.
Alla kan ändra sig, det har jag också gjort i en flera frågor. Alla har också rätt att kunna gå vidare utan att gamla misstag skall förfölja dem för evigt. Enklaste sättet att nå dit är att reda ut det som hände. Jag är inte intresserad av att dra upp vad som blev sagt av vem och när... Det ligger bakom oss. Däremot så har jag blivit mycket försiktig i min kontakt med andra på nätet då jag, tyvärr, inte litar på någon. Det vågar jag inte. Men jag vill gärna förstå...
Tycker att Maja uttrycker sig mycket bra i frågan.
Jag skrev som jag gjorde för att provocera, för att jag själv kände mig provocerad. Alltså jag skrev saker för att folk skulle bli förbannade och arga. Det låter lite bakvänt och det är det kanske, men jag försökte provocera fram reaktioner om vad som hade hänt och ville att folk skulle reagera. Använde mig själv som slagträ.
Jag har gjort så där i nåt sammanhang förut, det är inte nåt uträknat utan jag får bara en sån lust att få folk att säga ifrån ordentligt så jag gör allt för att reta gallfeber på dem.
Sen att det inte är vettigt, från flera synpunkter är ju en annan sak, men jag hinner inte tänka efter när jag blir arg. Eller jag tänker inte alls, jag bara gör.
Charlotte: var du arg på de andra, och ville dra saker till sin spets? Eller?
Kan säga vad det var jag reagerade mest mot och det var orden om ohyra, fästingar på samhällskroppen och parasiti, och att det var en god samhällsgärning att gräva och hänga ut. "Troll" och "häxa" är väl inget, men det där rättfärdiga tonfallet i kombination med privatspaning och uthängning av folk som på något vis antyddes ligga samhället till last, fuska med bidrag eller något åt det hållet. Ursäkta mig, men för detta kan jag inte hitta något annat ord än fascism.
Att folk kallar varandra det ena med det andra och gör påhopp, stundom flera mot en, är ibland inte så farligt och ibland är det illa.
Men det är ändock något betydligt värre att säga att man ska "ta itu" med någon och därmed göra en god gärning, leka Janne Josefsson på nätet plus att använda sig av termer som att utrota ohyra. Värre, värre, sjufalt värre.
Det, och tendenserna till guilt by association och sammanblandning av signaturer, är något att verkligen se upp med.
Jag hann inte tänka efter, jag kunde inte sätta ord på vad jag upplevde utan reagerade i affekt, jag tror faktiskt jag blev chockad. Jag blev blockerad och vill reta folk att säga ifrån ordentligt på nåt sätt och intuitivt så slängde jag ur mig de värsta saker jag bara kunde komma på.
Det låter ju konstigt, men jag vet att jag har reagerat så där förr. Irl kan jag ibland säga saker jag inte menar bara för att det är så dumt. Som för att pröva exakt hur dumt det kan bli.
Jag vet sen att jag funderade var DOS tog vägen, jag ville verkligen ha reda på dem. Sen har jag glömt bort dem lite grann. Undrar varför de försvann. De kanske fick höra ett och annat om saken privat och drog med svansen mellan benen?
Var det mig du ville reta för att jag skulle säga ifrån ordentligt? Det kunde jag inte i och med att uthängningen ledde till att jag förlorade tryggheten i mitt eget hem. Jag förlorade mycket som jag inte kommer att gå närmare in på, men jag kan säga så mycket att jag har förlorat stort. Jag har fortfarande inte läst något på nätet som kan rättfärdiga det som hände. Och jag har lusläst hela min blogg. Visst har jag varit arg och jag har ironiserat ibland, men inte värre än "motståndarna". Om man tror att jag skulle säga ifrån pga provokationer just då visar bara på en stor brist på förståelse för vad en uthängning kan innebära för den som drabbas.
Även om man har ett hett temperament så är man ansvarig för det man säger och gör i stundens hetta.
Marina: jag har inte lusläst allt bör jag säga, men när jag försökte kolla upp de kränkningar som skulle legitimera gräsligheten på DOS (jag kan ju ha en vass tunga men när jag såg vad som försiggick där försökte jag först få M.A att ta avstånd ifrån det, hon blev bara mer ilsken och betonade att det var en god gärning) så var det enda jag hittade en sansad blogg där en "Björn" satt i kommentarfältet och kallade de andra för hjärndöda och hjärtdöda. Antagligen samme "Björn" som skrivit en hel del gräsligheter om mig (men jag är van). Denne "Björn" uppfattade sig själv som vänlig och sansad. Han skrev senare att jag också kunde riskera ett kryss på taket om jag tillät vissa att kommentera på min blogg...
Alltså, jag tycker det här är ganska allvarliga saker, faktiskt det obehagligaste med näthatet.
Vill garanterat inte ställa "Clara Herz" mot väggen (vad hon skrev vet jag inte)... Men jag minns att jag blev arg på Charlotte i början när hon ville flamsa bort det hela - det var när "Björn" morrade som värst, och jag tyckte Charlotte försökte vimsa bort det.
Utan att försköna mig själv vill jag säga att jag nog vänder direkt när det är lynchmobb på gång.
Blev också illa till mods när jag läste en kommentar av "C" hos Ingrid Carlqvist. Jag kommer inte ihåg den ordagrant - ungefär att efter det att han dragit tillbaks ansökan om delad vårdnad skulle han få loss energi att ta itu med... vilka de var. Det lät hotfullt, obehagligt och odemokratiskt. Kanske var det bara ett uttryck för vrede, men med tanke på vilka konstigheter det finns inom medborgargarden på nätet så kändes det olustigt.
Däremot - det mjuka tonfall som Daddy har nu, helt ohämndlystet, bara konstruktivt, är något annat.
Det var inte riktat mot dig, det hela var helt absurt och nån tanke fanns ju inte, annat än att provocera. Riktigt mot vad och för vad var inte formulerat utan det hela var en sjuk reaktion. Det var första gången jag sett en sådan uthängning trots flera år på internet och jag hade inte en tanke på att något sådant skulle hända. Så jag blev nog mer chockad, fast det inte var mig det hände och reagerade helt irrationellt.
Klart att jag är ansvarig för vad jag gör och säger, det var bland annat därför jag var öppen med och är fortfarande att jag har nicket Clara Hertz.
Jag tycker verkligen att det är helt vansinnigt att hänga ut folk som önskar vara anonyma. Det är faktiskt en ovärdig handling.
Och jag får lov att stå för att jag betedde mig riktigt illa och be om ursäkt till de som tog illa vid sig.
För mig har det passerat för länge sen, eftersom jag själv samlade mig, tänkte efter och tog ställning. Så jag ser på det jag gjorde som bara en galen reaktion där jag inte hann tänka efter. För andra som reagerade på så kan jag ju inte kräva att någon ska smälta det överhuvudtaget. Det är ju upp till var och en. Det enda jag kan säga att det inte var ens då min uppriktiga mening att folk ska hängas ut och inte bry sig. Jag blev bara galen och skrev saker utan att tänka det minsta lilla. Inte ens för ett litet ögonblick.
Tack C.R. Du hade inte behövt förklara dig, du är i din fulla rätt att låta bli. Ändå gav du ett ärligt svar trots att det här är (eller förhoppningsvis v a r) en känslig fråga. Jag kan inte annat känna respekt för en person som så öppet tar ansvar för sina handlingar trots att du lätt kunnat förneka dom. Det är starkt och det är modigt. Det stämmer rätt väl överens med den bild jag har av dig idag. En rak och ärlig person samtidigt som du har ett gott hjärta och vill väl. Som jag skrev har jag inte legat sömnlös direkt, men jag har på nära håll sett hur andra har blivit drabbade av det inträffade och sen sett dig här hos Maja och på din egen blogg och varit konfunderad.
Jag förstår att känslorna blir starka och man ibland agerar i affekt när man diskuterar eller debatterar ett ämne som engagerar en. Men få vågar erkänna det och ta ansvar för sina ord och handlingar på ett sätt som du har gjort i efterhand. Det är verkligen beundransvärt och jag menar det av hela mitt hjärta.
Tack för att du svarade, det känns oerhört skönt och veta att jag kan fortsätta läsa dina inlägg med glädje utan att de ska grumlas av att jag misstagit mig totalt på äktheten i det du skriver. Det känns riktigt bra. Nu släpper jag det här och fortsätter njuta av den trevliga stämningen på den här andra bloggar som präglas av just det: feel good stämning kombinerad med syrlig skärpa mot dom som försöker sabotera den :)
I all vänlighet R.R
P.S Vad befriande det skulle vara med fler som du C.R, som vågade stå upp för det man gjort men även förklara varför och sen ta avstånd från det.
Och sen gå vidare skulle jag vilja lägga till. Att våga stå upp, förklara, ta avstånd och gå vidare. Mitt inlägg var inte menat elelr syftade till att någon ska stanna kvar och grott ner sig i det som hände. Vi får bara vara tacksamma för att den är förbi och alla får plåstra om sig så gott det går.
Sen vill jag rätta till en liten miss till. Jag skrev "den trevliga stämningen i den här...det ska stå o c h andra bloggar".
Jag är aldrig sen med att acceptera en uppriktig ursäkt. Din förklaring duger mer än väl och jag uppskattar det mer än du kan ana. Det betyder mycket för mig och för min del så är det utagerat. Som jag skrev innan så ser jag dig som en sympatisk, smart och trevlig person. Jag vill inte att du skall bli tvungen att bemöta det som handlade om mig igen och jag hoppas alla andra också kan acceptera din ursäkt och din förklaring.
Tack för att du är så rak och för att du orkade bemöta detta.
Maja:
Ja, det var mycket obehagligt med uthängningen och jag tänker framför allt på Susanna Ax som plötsligt fann sig mitt i dramat. Hon hade aldrig varit inne på någon av sajterna som diskuterade Gömda, hon visste inte ens vem MA var. Hon hade bara hört talas om det genom media. Hennes enda "fel" var att hon hette Susanna Ax. Trots att hon pratade med MA och förklarade att hon inte hade något med oss att göra så fortsatte snacket om henne. Susanna Ax förblev Sanna Ax. Att bli uthängd så som SA blev var helt förkastligt. En människa som inte hade något med oss att göra överhuvudtaget. Senast spekulerades det i att hon skulle ha skrivit debattartikeln i Aftonbladet om föräldrar som hänger ut sina barn. Uthängningen av Susanna är ett skräckexempel på hur det kan gå när någon bestämmer sig för att agera Gud.
Det som hände mig får jag leva med. Som tur var så är min sjukdom så välutredd att FK inte tog "informationen" på allvar. Men om mitt sjukbidrag inte hade varit permanent hade jag kunnat riskera min försörjning, mitt hem... allt det som är ens grundtrygghet.
Tänk om någon annan hade hetat Marina Engan...
Nätets diktatorer inser inte att det är verkliga människor de försöker förgöra...
Även din förklaring gjorde mig gott. Det tackar jag dig för... fast jag är rädd för att du kommer att få skit för det. Det skulle vara intressant att få veta vem den där Björn är...
Ha en fortsatt fin lördagskväll och jag ber om ursäkt för att jag har "kapat" din blogg.
Okej om temat är "oscar tal" så vill jag först tacka Maja som upplåter bloggen till att reda ut detta. Sedan tack till Marina för att du kunde ta till dig C.R s ursäkt och så tack till C.R som vågade stå upp för den obekväma sanningen men därigenom växte enormt i mina ögon. Känns som frågan därmed är utagerad och över. Tack för mig.
Kanske ska underteckna "Oscar" istället för R.R :-)
Först vill jag tacka Marina, Charlotte och RR, och sen så... ja herregud man blir ju rörd.
Marina: jag har förstått att det försiggick något slags anmälan till Försäkringskassan också. Ett försök till angiveri för att hämnas? Aningen DDR i mitt tycke.
Man ska kunna ha olika åsikter här, och även bli arg, tycker jag. Men inga björnar ska tala om för mig vem som får kommentera. Så det så.
Det skickades in en hel del till FK... Det var några som tog uppmaningen på fullt allvar. Gillar inte DDR-stilen jag heller. Otäckt.
Jag tycker också att man skall kunna bli arg och besviken, men den som drabbas av det måste få en chans att bemöta det. Man kan inte gissa sig till hur andra tänker...
Är inte så värst förtjust i björnar heller... De har en tendens att rasera i sin framfart. Tur att det inte finns så många av dem:-)
Ja, och replikrätten får inte förväxlas med "trollrätten".
Vem Björn är är faktiskt inte intressant. Det är snarare kul att se hur han skjuter sig själv i foten. Det får honom att framstå som en idiot, varken mer eller mindre.
Tristan, jag håller med dig och om inte annat så iaf någon form av kvalitetsstämpel på yrkestiteln "journalist". En journalist levererar objektiva fakta, okej en överdrift, men fokus ska iaf vara att f ö r s ö k a förhålla sig så neutral som möjligt till det man beskriver för att låta läsaren få dra sina egna slutsatser. När ens eget tyckande och tänkande tar över anser jag inte det längre handlar om journalistik utan något som vem som helst kan "ägna" sig åt. Pladder och skvaller ska inte blandas in i seriös journalistik. R.R
Björn borde föresten outa sig själv. Kanske öppna upp en egen blogg där han hänger ut sitt hem med ett kryss på taket med en inbjudan till en fika med tillhörande bulle och diskussion. Hehe! R.R
Tristan: mja - beror lite på hur du menar. Resonemanget kan låta lite guillouskt överskattande av journalistiken... Man får försöka hitta något slags balans i det hela. Tror jag. RR: inbjudan till fika med bulle och diskussion låter som en rolig lösning. Vad jag menar är ungefär att allt måste vara öppet för förändring.
Jag menar givetvis inte att Björn skall hängas ut. Det var mer en allmän reflektion över vilken sorts människoa det är som beter sig så. Jag vill inte att någon skall hängas ut. Inte ens de som ligger bakom DOS.
Hmmm... undrar om jag kanske ljög lite nu...:-) Ok... DOS-gänget är jag inte säker på, men ingen annan i alla fall.
När man tar till sådana medel då har man tagit på sig en roll som en sorts självutnämnd bödel. De brukar inte vara speciellt populära och det var orsaken till att de brukade bära någon form av mask.
Björnarna har skjutit sig själva i foten med atomvapen. Tala om "overkill"!
Näe... lite mer respekt skulle inte göra ont.
Gillar också R.R's lösning. Bullar är aldrig fel:-)
Det är ju därför jag har skrivit så mycket om det för det blev så fel. Dels vill jag inte att nån ska tro att jag tycker att uthängningar är rätt, dels så vill jag om möjligt påverka folk till att inte göra sånt.
Jag tog med i beräkningen att mitt övertramp skulle kunna komma upp med tanke på att jag debatterar detta, och tyckte att i så fall är det bara som det ska vara.
Det får vara hur det vill med lagligheten, det är ändå bara fel, dels för den enskilde och dels för helheten, att röster tystnar och att vissa saker bara försvinner.
Det är min övertygelse.
Och att folk kontaktar försäkringskassor och annat är ett bevis på att de är mycket svarta i sina själar.
DOS försvann med svansen mellan benen, något gör ju att de inte återuppstår och försöker sig på samma sak igen. Kan man hoppas att de fått insikt om konsekvenserna av uthängningar? Någon kanske har talat dem till rätt?
Apropå Moraliskt haveri (skulle tro att den dyker upp som ett ben på posten) så tog det ett tag innan jag hörde av mig till den journalist som övertrampsmailet till en rad redaktioner och till "alla korkade jävlar" (vilket en viss person girigt hade sparat på), ett mail som för övrigt inte var riktat mot journalisten i fråga (vilket nog framgår om man läser mailet noga) och bad om ursäkt samt förklarade bakgrunden. (Skulle tro att det blev snåriga syftningar i denna passage, men den som har läst Moraliskt haveri förstår antagligen vad jag syftar på). Och det var ju inte så kul - ej heller att veta i förväg att mailet skulle publiceras som hämnd.
Jallafall, ville dra det direkt eftersom Moraliskt haveri alltid brukar dyka upp under såna här diskussioner. I all hafs (har inte druckit morgonkaffe ännu)
Skulle önska du hade rätt när det gäller DOS... tyvärr har du helt fel. Mycket kort tid efter att jag hade börjat skriva igen publicerade de detta på sin Twitter:
"Marina Iren Engan är tillbaka i sin blogg. Det måste firas! Någon fotograf som känner för en helikoptertur?"
Hade ingen aaaning om att jag var så efterlängtad:-)
Kan det möjligen handla om något gammaltestamentligt: att DOS vill göra en Liza Marklund (i förhållande till Trossenhistorien)? Och du förknippas med Marklund? Öga för öga, på något sätt?
Vet någon vilka som ligger bakom DOS och vad som driver dem?
Är det något slags studenter som inte fattar vad de gör? (det hela kan påminna om nollningar).
Hotelser kan vara fjäderlätta och ändå uppfattas som ganska ruggiga (eftersom det redan visat sig att det fanns substans i dem: angiveri, "vi vet var du bor", ohyra bör utrotas o.s.v.)
Ingen tror väl att DOS har tillgång till helikoptrar, och uttalandet är knappast åtalbart (sådana svävande icke-åtalbara hot är för övrigt camorran expert på).
Ändå är skämtet inte alls roligt, utan väldigt obehagligt. Det går ut på att försöka tysta med hjälp av skrämseltaktik. Vissa ska inte få ha bloggar. Det är därför man undrar lite vilka de är.
Jag är tveksam till om deras uppgifter stämde. Det var ju inget som kunde verifieras...
Om de har tillgång till helikopter så är det nog av legokaraktär:-) Kan inte säga att jag uppskattar deras skämt, men jag oroas inte heller. Tycker faktiskt att det är rätt så patetiskt. De verkar ju dessutom tro att Sanna Ax har skrivit en artikel i Aftonbladet... Så deras tankeförmåga är nog rätt så begränsad.
Jag tror nog också att det kan vara studenter som ligger bakom... fast i så fall befinner de sig nog på högstadiet. Deras konsekvenstänkande ligger åtminstone på den nivån...
Att tysta någon är förkastligt men samtidigt så måste jag ju ha nått ut. Varför tysta någon som inte räknas:-) Jag tror också att jag tidigt förknippades med Liza Marklund och oavsett vad jag sa så gick det inte att få någon att fatta att jag aldrig har haft någon form av dialog med henne. Tror inte ens att hon vet vem jag är. Så viktig är jag...:-)
En gissning: "juristen" skulle kunna vara en juridikstudent som ideologiskt befinner sig tre snäpp till höger om MUF. Journalisterna är nog bara verksamma på nätet.
Jag skulle vilja se en opartisk och nyanserad genomgång av den nätbaserade medborgarjournalistiken. Utförd av en seriös journalist.
Märkligt att outa personer när man själv vill vara anonym.
Ännu märkligare är att folk applåderar de som sitter och är anonyma och outar folk, eftersom de som applåderar inte tycker att det är okej att folk inte står för sina åsikter och för det de skriver när de är anonyma.
Ibland förstår jag inte hur folk resonerar.
Vore det inte rimligt att tycka att DOS är lika fega som man tycker att andra anonyma är?
De som hängde ut S.A är polisanmälda samt den som först la ut hennes namn på en blogg. Det har förmodligen ställt till med en hel del besvär för S.A att bli uthängd så polisen tar nog den anmälan på största allvar. Jag tror det kan vara synnerligen allvarligt med tanke på var vilken sajt kopplingen gjordes på först.
Men det innebär också att de kommer ta reda på vilka som ligger bakom sajten. Och när den förundersökningen är klar så är det offentliga handlingar och upp till vem som helst att ta reda på fakta. Det vill säga vilka (eller vem) det var som låg bakom den obehagliga sidan. Toppen att dom twittrar då det blir det ännu lättare för lagens långa arm :)
Men nu ska vi inte grotta ner oss i det. Utan faktiskt glädja oss åt det positiva i livet och ge alla en ärlig chans till bot och bättring.
Nä man behöver inte grotta ner sig men det är ju intressant att följa upp de juridiska konsekvenserna av en sån här uthängning. Det är intressant för att det förekommer personer som säger att det är helt lagligt att lägga ut personnummer på någon bakom ett nick om man gör det i en neutral ton. Men hur är man riktigt säker på att det är som man tror? Och hur lagligt är det om man tar fel?
Om det är nåt man hört av nån annan så ska man kanske inte ta det på allt för stort allvar då folk inbillar sig så mycket.
Jag tror man ska vara försiktig med sånt här för sin egen skull också.
Hur som helst så är jag mycket intresserad av att få veta utvecklingen av det här så är det någon som får veta nåt så meddela gärna mig.
Jag ser fram emot den dagen när fakta kommer att ligga på bordet. Susanna Ax är så oskyldig som någon kan vara. Ser idag att IC väljer att antyda att SA skulle vara samma person som Moa Karlsson.
Att de inte lär sig... De framstår som rätt så fanatiska.
Det är olagligt att publicera någons personuppgifter om man inte har ett publiceringstillstånd. Tyvärr så är det inte längre bara tidningar som får sådana tillstånd idag. Har man ett sådant tillstånd så åsidosätts lagen om personuppgifter(PUL). Det är rent ut sagt för jä*ligt!
Marina: Hade man valt att lyssna på S.A hade det kanske inte ens blivit en anmälan. Istället fortsätter man raljera och sprida ä n n u mer dynga och förtal. Som nu detta du nämnde. Var tvungen att kolla. Guess who var inne hos IC först och slog fast att Moa är S.A? Varför vaknar de inte upp och inser sitt misstag? Varför fortsätter dom? Det här börjar ju bli rejält pinsamt. Journalister? Bah. R.R
Undrar vad som skall till för att de skall inse att de är helt fel ute när det gäller S.A?
Sedan så undrar jag över deras selektiva läsförmåga... Att jag är mycket kritisk mot kvinnor som falskeligen anklagar män, att jag stöttat sådana män, att jag gång på gång har uttalat mig om att den absolut största andelen pappor är sådana som aldrig skulle komma på tanken att göra sina barn illa, att jag vet att de allra flesta pappor älskar sina barn... Det väljer de helt att bortse från. Men det är ju klart... om det skulle komma fram så skulle ju bilden av mig bli en helt annan och det gagnar ju inte dem.
Funderar på att leta fram cachen till mina gamla inlägg...
Men ska man inte föregå med grått exempel, som guben sa? Varför tissla och tassla om sånt, det låter ju bara likadant som i andra kommentarsfält. "Den och den har minsann sagt det och det!" Fast jag ska inte avbryta något, det kan bli för brutalt i och med att jag är bloggehavar
Känns lite jobbigt att behöva traggla i det här men helt rätt C.R. Har man sagt A får man säga B. Se 8 juli kl 08:41 här: http: //ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/07/nu-forsoker-de-tysta-mig-igen.html#comments
R.R
P.S Det är den första offentliga kopplingen som gjordes.
Debattartikeln i Aftonbladet av "Moa Karlsson" blev tydligen polisanmäld - jag snabbläste den bara men som jag minns det röjdes ingens identitet, och skribenten tog inte ställning i skuldfrågan. Det borde inte finnas någon som helst anledning för polisen att utreda den artikeln.
Mejlen till Villaliv - tja. Det är ju vanligt att folk skickar brev och mejl till TV och tidningar för att de ogillar en viss skribent. Jag tror inte att det brukar polisanmälas utan hamna i papperskorgen. Det är inte snyggt gjort tycker jag, men om det är olagligt vet jag inte. Det beror kanske på konsekvenserna: det enda som skulle kunna räknas som förtal i brevet är antagligen uttrycket "pedofilivrare". Det är felaktigt om IC (en skribent jag ogillar på grund av krigiskheten och förenklingarna - men rätt ska va rätt, IC förespråkar inte pedofili. Däremot brast jag ut i skratt - trots ämnets allvar - när jag såg att en av kommentatorerna antydde något om efeber och nymfetter). Konsekvenserna hänger kanske ihop med vad läsarna anser om bloggen, om de går ut där. Men att det skulle gå ut över IC:s arbete på Villaliv är egentligen ganska osannolikt.
Men jag skrev faktiskt en anonym kommentar hos IC, 23.15. Strävan måste alltid vara att söka principer som gäller för alla.
För att ta ett drastiskt exempel: man bör inte ha åsikten att dödsstraff är fel när det gäller ens vänner men ok när det gäller ovännerna.
Detta kommer jag att utveckla till en aforism: det är nämligen ett ganska vanligt resonemang.
Efter min anonyma principiella kommentar skrev lille Leroy. Som för övrigt inte pekar ut någon, bara skriver att han hoppas att det inte var Marina (t.ex).
Jag gillar det synsättet, Maja. Det är ju en självklarhet att man bör sträva efter principer som kan omfatta alla företeelser.
Men det är inte lika självklart som man önskar tro.
Vänskapskorruptionen är mer utbredd än vad man kan ana. Vänskapskorruptionen handlar ju inte bara om att snedfördela pengar till nära och kära. Utan det kan helt enkelt handla om att ge andra förmåner eller extra stöd till dem, trots att de handlat fel enligt rådande "principer".
Det är den stora utmaningen i inte bara rättssamhället utan också i det moraliska samhället.
Å andra sidan kan man ju hävda att vänskapskorruption ska vara en grundläggande norm i det moraliska samhället, så att man alltid bör hålla sina nära och kära under sina armar, oavsett vad de ställt till med.
Detta är den moraliska utmaningen, bl.a när man eftersträvar principer som kan omfatta alla.
Men bör man i konsekvensens namn då utrota intresseorganisationer?
T.ex. medbestämmandelagen i arbetslivet förutsätter särintressen.
Riktigt nära vänskap är i reservationslös - det vore omänskligt att ha som ideal ett totalt egalitärt och lojalitetsfritt samhälle. Vissa kommunistiska och religiösa utopier har väl försökt avskaffa de mänskliga banden helt, till förmån för det allmänna bästa. Det brukar bli ytterst obehagliga konsekvenser av sånt.
En god vän är ett stöd i motgång och blir inte alltför missunsam under medgång (kan vara ett ännu större prov på vänskap!) och så handlar det förstås om ömsesidighet, ingen utnyttjar den andra. Och en god vän kan på ett taktiskt sätt försöka få sin vän att välja rätt. Om någon seglar iväg åt ett underligt håll tycker jag att det är en riktig väns uppgift att säga ifrån. Det där är ju ett vanligt tema inom filmens värld och så....
Intresseorganisationer kan väl vara bra, så länge de är tydliga med vilken utgångspunkt de har och vad de vill.
Varje sammanblandning av egenintressen/självhävdelse och programmatisk ideologi (vad denna än handlar om) kanske är något att försiktigt försöka nysta ut. Eller ha den ambitionen...
Att avhumanisera (vad heter det egentligen?) fienden är helt grundläggande i krig. Och det är läskigt, och det ger kalla kårar, och det kallas schizoparanoia på psykologiska, och det är viktigt att komma ihåg att den som börjar betrakta andra som icke-människor själv antagligen är en människa som har gått vilse på något sätt. Kanske någon som riktar sin vrede åt olika håll nästan på måfå.
"Det viktigaste med krig är att vinna", var det någon som skrev nyligen. Det är någonting märkligt det här som händer med svenskarna.
Degraderar man andra människor till icke-personer så att man ska kunna säga precis vad som helst om dem?
Till ex. att hon som inte är någon riktig person vid namn Sanna Ax har skickat obehagliga brev, dels till Antonssons förläggare och dels ang IC?
Vem är det som själv är så perfekt att den kan sitta och säga att andra inte är riktiga personer, namnge dem och påstå saker om dem som man inte har det minsta bevis för?
"avhumanisera" eller "demonisera" den andre och du har en perfekt fiende.
Det är visserligen skillnad mellan att avhumanisera å ena sedan och demonisera å den andra, men processen däri tjänar liknande syfte; att skapa en övertydlig motpart (för att uttrycka det kliniskt), som man inte tappar bort i sitt mörker.
För övrigt håller jag med dig Maja. Att utplåna all "vänskapskorruption" skulle leda till det icke önskvärda totalitära samhälle.
Någonstans finns en gräns för acceptabel och oacceptabel vänskapskorruption och den bör väl gå mellan myndighetssfären och den privata sfären.
Men även inom privata bolag kan vänskapskorruption vara störande, t.ex. vid tjänstetillsättning då en manlig chef kanske föredrar att anställa en manlig vän istället för den kanske mer kvalificerade kvinnan, o.d.
Att avhumanisera motståndare är mycket effektivt. Det är just det MA gjort under lång tid nu genom att gemensamt kalla oss häxor. Det har gjort att vi har blivit en diffus grupp som inte är verkliga. Nästan som figurer i ett TV-spel. När vi dör så är det inte på riktigt. Det är bara att starta om spelet igen så reser sig alla "fallna krigare".
Sedan späs det på genom att "ta ifrån" någon ens identitet. Eller skapa ett kaos där ingen vet vem som är vem. Nu ifrågasätts min identitet..."Marina Engan(jag tror inte det är den ursprungliga Marina Engan)..." Det finns bara EN Marina Engan i Sverige (en till i Norge)så spekulationen är inte särskillt välgrundad. Det är uppenbarligen ett sätt att förminska det faktum att jag tidigare har skrivit om oskyldigt anklagade pappor. De klarar inte av att se att jag är mer än den de försöker få mig att framstå som. Då måste de "avväpna" mig genom förlöjliganden, personangrepp och härskarteknik. TV-spelet är i full gång.
Jag ser ingen möjlighet att diskutera med sådana individer... Hoppas bara att fler ser och förstår deras metoder.
Jag tycker att den diskussion som pågår här är mycket intressant. Att diskutera ett fenomen ger mer än att stånga huvudet blodigt i ett lönlös TV-spel.
Era tankar och funderingar väcker min nyfikenhet då jag inte har deltagit i diskussioner av mer filosofisk art tidigare. Som "nybörjare" hoppas jag på förståelse för mina uppenbara brister i debatteknik.
Marina: jo jag såg det där - "jag tror inte det är den ursprungliga Marina Engan"...
"Den ursprungliga" betyder i det här fallet helt enkelt "min bild av..." Ungefär: "detta motsvarar inte min bild av en viss person, alltså måste det vara någon annan".
Det enda jag kan komma på som liknar det - fast tvärtom så att säga - är några scener i Strindbergs Ett drömspel. Ska försöka utveckla det, nämner det bara i förbigående nu.
Om man helt och hållet frånkänner en människa en egen existens i verkligheten, och håller benhårt fast vid sina projektioner, så blir resultatet onekligen ganska låsta positioner.
"E meglio se io ti lascio, adesso che posso ti lascio..." Varför leva ett vandrande liv mellan drömmar och frukta dagen då drömmarna slutar? Vi inser inte alltid ögonblicket när kärleken börjar ... Men vi alltid känner ögonblickets smärta när kärleken slutar ... Och det gör ont, oerhört ont...
En dag kommer man flyga iväg och glömma. När kommer det att ske? När ska livet börja igen?... En vacker dag... Någon dag.
Tristan: gissningar om signaturer är nog redan något av en folksport - och på sätt och vis mycket intressantare än att gissa vem Lars Kepler är.
Det har kommit en hel del "spökbiografier" i jag-form, jag har för mig att en del har fått beröm men att det det ibland betraktas som att någon försöker åka snålskjuts på en mer berömd författare... Jag har nog aldrig själv läst någon - t.ex inte Björn Ranelids "självbiografi" om Stig Dagerman, eller Ernst Brunners självbiografi om Edith Södergran (Brunner sa i en intervju att han gick klädd i kjol när han skrev den, tror jag).
Det är ett ganska underligt projekt. Jag antar att man då eftersträvar att skriva i en annan författares stil, och det kräver ju en viss skicklighet förstås. Om man ska göra en sån sak tror jag att det är bäst att välja en ganska okänd eller helt bortglömd författare.
Men måste man välja en författare!?
Marina: ännu en tolkning av "det är inte den ursprungliga Marina Engan...." kan vara att den som skrev så är övertygad om att du alldeles nyligen skrivit dessa inlägg, för att revidera bilden av dig själv...
Om man tar några steg bakåt så är det en hel del med den här nya bloggvärlden som är fascinerande.
"jag tror inte det är den ursprungliga..." Det betyder att man gjutit fast en person i en roll och vägrar acceptera att vi alla är föränderliga. Det säger mer om den som inte tror att Marina är Marina än det säger om henne. Livet är en ständigt pågående process, kallas visst även utveckling :) De som inte insett det har själva fastnat i osunda mönster och beteènden och tillåter därför inga andra att gå vidare och förändras. Som den avslöjade sina egna tillkortakommanden här i livet genom att fälla omdömet om "jag tror inte det är den ursprungliga Marina..." R.R
Är du medveten om att du svarade på min fråga under "fel" artikel? ;-) Men tack i alla fall!
Jag tycker att det verkar suspekt att skriva "spökbiografier". Men det är onekligen att speciellt författargrepp.
Ett något mindre suspekt författargrepp är ju att skriva sin självbiografi med hjälp av en författare. Marilyn Manson har tydligen gett ut en nu med hjälp av någon journalist. Men såvitt jag har förstått borde Marilyn Manson vara tillräckligt begåvad för att skriva själv. Jag kan förstås ha fel, eller så ville Manson få ett visst "stuk" på boken, som han inte kunde få genom att skriva helt och hållet själv.
Valens, det var poetiskt...
För att vara filosofisk skulle jag vilja säga att livet inte slutar med kärlekens upphörande utan i och med sista andetaget (eller kanske än hellre med något mer etablerat dödsfallskriterium).
Trots att jag inte hittade cachen så kan jag ändå bevisa när inlägget skrevs. Ett worddokument registrerar när det skrevs och om det har blivit ändrad i eftertid. Jag var på väg att erbjuda inläggen till den ende av "motståndarna" jag känner någon sorts förtroende för, Leroy, men jag insåg det lönlösa i det... Inte ens om min gamla blogg funnits kvar, med alla inläggen, skulle de tro på det.
Det handlar inte ens om att jag har ändrat uppfattning, den har jag haft hela tiden. De har bara valt att se EN sida av mig. Enklast så för dem:-)
Det är bara att inse att det finns människor som aldrig skulle ändra uppfattning, inte ens om bevisen fanns i hundra exemplar. Nej, då är det bekvämare att spela TV-spel
Marina: det var en rolig video, och ämnet är ju minst sagt aktuellt.
Jag såg också inlägget om personangrepp, med Wikipedias beskrivning. Det finns en del att diskutera där, men ett exempel de tar upp som jag inte gillar är: "har du inget liv?" eller "har du något liv?" Vet att den är ganska vanlig, men jag tycker den är lumpen.
RR: håller med.
Tristan, jo jag är medveten om att jag svarade under fel inlägg. Pudel, pudel. Nej, jag är inte så förtjust i genren. Det skulle i så fall vara någon som utgav sig för att vara en femtonhundratalsförfattare, och lyckades skriva på gammal svenska. Den skulle jag läsa.
Annars är det nog sjuttonhundratalet som är "trenden" inom den svenska historiska romanen.
Men apropå "det är inte den ursprungliga..." så har jag faktiskt sagt något liknande om Leroy en gång, i samband med att han uttalade sig lite SÄPO-aktigt här. Då menade jag att var anfäktad av nätnoja.
Jag tror att jag vid något tillfälle har skrivit något liknande... "har du inget liv..." Hoppas att det inte är så, men jag är osäker. Om jag skall vara helt ärlig så ångrar jag en del av det jag skrivit. Jag har reagerat allt för känslosamt ibland och det har gjort att jag har svurit en hel del och även fällt onödiga kommentarer. Ett inlägg var så hemskt att jag själv blev chockad när jag läste vad jag hade skrivit. Det var inget jag var stolt över.
Det enda jag kan göra är att göra allt jag kan för att bättra mig. Jag kommer garanterat att falla, men jag tänker resa mig snabbt igen. Tänker framför allt försöka låta bli att reagera på provokationer.
O ja, och jag kan säga svavelosande saker när jag blir arg. Det är något man kan jobba på.
Det är nog som "Anonym 19.11" skrev en gång att man kan ta illa upp av olika saker. "Sosse", som Wikipedia nämner också, tycker jag är en ganska mild smädelse. Haha.
Men ibland är det kopplat till skum ideologi (typ "parasiter som bör utrotas"). Då är det värre. Tycker jag.
Om någon kallade mig sosse skulle jag nog inte ens reagera:-) Tänkte på det när jag läste på Wikipedia men jag ville inte lägga till eller radera något när jag använde deras text.
Att jag och andra är parasiter som bör utrotas är otäckt. Inte för att jag tror att någon kommer att spruta insektsmedel på mig, utan för att någon tänker så om medmänniskor. DET är otäckt!
Undrar vad det är som gör att hon försöker att ta avstånd från sina tidigare handlingar... Det går inte ihop... det är som att försöka få bitar från två krossade vasar att passa ihop. Det blir inte särskilt snyggt och absolut inte helt. Jag tar mig friheten att ifrågasätta ärligheten i hennes påstående i och med att krysset var på mitt tak.
Fast... det är ju trevligt att hon tycker att det är snyggt där jag bor:-)
Jag tycker att det ser ut till ett försök att snygga till åsikter... och så är hon ganska lättretlig och då lyckas hon inte hålla inne med vad hon egentligen anser. Orsaken till "städningen" kan man ju undra över.
Som vanligt så tillåter jag mig att spekulera i detta ämne för att jag är en av de som... Ja, du vet:-)
Mirakel, jag skulle behöva ett privat mirakel. Något som förändrar på ett sätt som något som ett mirakel gör.
SvaraRaderaJag vill svepas iväg i något stort.
Det var ett tag sen.
Man får man nåden, det vet man aldrig. Det handlar inte om yttre, utan om mitt inre. Jag har nötts ner.
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
SvaraRaderanär i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
säg, vem räddar dig då? - Ven är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? -
Endast de mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: “Bliven!” -
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, O vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.
Stagnelius
Jag menar: fortsätt kämpa, Charlotte.
SvaraRadera(Min kommentar lät lite hurtighetstyrranisk, det var inte meningen).
Glömde signaturen. Det var jag som skickade Stagnelius.
SvaraRaderaStagnelius vann Expressens omröstning om den bästa svenska dikten genom tiderna med den.
Algot
Ja, den är vacker.
SvaraRaderaUppstår glättigheten, "hurtighetstyranniet" som en allmän kulturell förnekelse av sorg?
SvaraRaderaAlgot
jo
SvaraRaderaTV4 hade i morgonsoffan i dag hade som gäst humoristen Pia Johansson (något som liknar "Funny Bones" tycker jag inte att hon har) som berättade en fin och lite rörande berättelse om hur en röd ballong följde henne en kväll och hur viktigt det var att släppa taget, låta ballongen flyga. Det var ett outhärdligt hurtighetstyranni och kanske början på ett livscoach-inferno.
SvaraRaderaDen franska femtiotalsrullen "Le Ballon Rouge" hade jag i bokform när jag var liten.
I filmen – var tvungen att stämma av – pangar mobbare den röda ballongen, varpå ballonger av alla sorter och färger tar med pojken till väders, de svävar iväg. Jag måste ha sett filmen, men det är boken jag minns.
Den röda ballongen - den är grym! Jag har inte läst boken men såg filmen för några månader sen. När mobbarna har pangat den röda ballongen revolterar alla ballonger i hela stan, de sliter sig loss från sina ägare och flyger till pojken och tar honom till väders. Lite kusligt slut, på sätt och vis.
SvaraRaderaHm, det beror kanske på vad Pia Johansson menade med att låta ballongen flyga (såg inte inslaget, men blir nyfiken och kanske tittar på det på Play). Det låter kanske lite livsstilscoachsnusförnuftigt.
Böcker kan man kanske minnas på ett annat sätt än filmer eftersom man själv måste skapa bilderna, utifrån texten. Kan jag tänka.
Claes: förresten, var inte du infanterist? Har du läst Instruktionsbok för infanterister, upplaga 1915?
SvaraRaderaJo, jag var kanonmat i Kungsängen, det vidrigaste jag har gjort hittills. Otroligt otrevligt, starta mig mig inte om det gäller det här med kränkningar eller mobbning. Tänker fortfarande på det någon gång ibland, och då klarade jag mig förhållandevis bra.
SvaraRaderaVad gäller litteratur var det Soldat i fält och Aktuell Rapport som fanns att tillgå och inget annat. Där hade vi roligt åt att att Grodman i det militära förkortades GRDMN, bland mycket annat. Ja, Aktuell Rapport läste vi inte.
"Den röda ballongen" hade jag som en bok som med bilder från filmen med text till, hade en liknande med Mary Poppins, där flögs det ju också.
Men nu så har vi ju The Internets, filmens slut:
http://www.youtube.com/watch?v=DBS2TvWD2t8
Väldigt fint.
Tack. Verkligen otroligt vackert slut.
SvaraRaderaCharlotte, du har ju gjort väldigt bra ifrån dig hos Medborgare X! :-)
SvaraRaderaDu har helt rätt i vad gäller att det blir sammanhanget som avgör om avslöjandet av personuppgiften blir kränkande och stridande mot PuL.
Men ibland krävs ett "mirakel" för att få meningsmotståndaren att medge att den andre har rätt. =))
Stagnelius, jag menar Algot (!), apropå den dikten, Expressen har sällan rätt, men där!
SvaraRaderaHåller med. Men det var väl en omröstning, så det är främst läsarna som ska ha äran.
SvaraRaderaApropå debattningen om kränken på nätet: att kombinera hotfulla och nedvärderande kommentarer med uppgifter om bostad med mera får inte vara lagligt, hur god uthängaren än känner sig.
SvaraRadera"kors i taket"! Ju fler, desto godare.;-)
SvaraRaderaTegelbruksvägen 30? Elisabeth i mellannamn? Buuu, offentligheten hoppar fram och biter oss alla i röven. Hårt. Kränktheten tränger sig på. För de som så önskar. Och njuter av det.
SvaraRaderaSom tur är har vi fortfarande en person med bibehållen hjärna som kan analysera läget, Trist i stan, en person som likt de senaste påvarna, även de små, sedan början av 800-talet vet och alltid har vetat bäst.
Tristan:
SvaraRaderaMedborgare X säger att han inte ser några juridiska problem med personuppgiftslagen.
Det är ju inte så mycket mer att säga till någon som säger så egentligen. Tycker han att han förstår lagen till fullo och att den är bra och det inte finns några problem så inte är jag människa till att försöka påstå något efter nåt sånt. Det vore väl att springa med huvudet före i en stenvägg.
Själv är jag inte helt säker alls på vad lagen menar och jag tycker att den innehåller vissa moment som gör att jag skulle vilja kalla den problematisk. Men jag är å andra sidan inte alls juridiskt utbildad eller det minsta kunnig. Men jag är intresserad då det är ett intressant juridiskt problem, i alla fall i mina ögon.
Maja: jag kämpar på....
SvaraRaderamin man vill att vi någon gång ska åka hurtigrutten i Norge. Det skulle jag aldrig ha velat förut då sol och värme var njutbart på ett annat sätt.
I dag tror jag det skulle passa mig ypperligt.
Jag hörde om ett amerikanskt par som stämde nåt norsk rederi som annonserade för resor till midnattssolen och så. De blev så förgjordat arga då de förstod att det var samma sol som de hade i amerikat och som de såg på dagarna.
Man kan åka på Göta Kanal också, på sån där fin båt och pimpla champagne till lunch.
Fast det är inte billigt, men det behöver det ju inte vara heller när man drömmer.
Fast det ska nog bli verklighet i min grande finale. ;-)
Jag var lite rädd för Stagnelius när jag var barn och ung. Hasta o älskade brud och sånt där. Fasligt värre!
SvaraRaderaNu känner jag mig mer i fas.
Charlotte, "problematisk" är det milt sagt. Som jag nyss skrev hos Medborgare X kan en "ostrukturerad" text med personuppgifter i sig ingå i en större hotfull kontext. Jag borde ha lagt till att den kontexten kan ha med både digitala och fysiska miljöer att göra.
SvaraRaderaÄven om det inte går att övertyga meningsmotståndaren, så är i vilket fall diskussionerna ganska givande tycker jag. Det kommer fram nyanser och aspekter som man kanske inte tänker på annars.
Sen att det förekommer en massa sidospår med "skitsnack", ja, det blir en utmaning att komma förbi, även som upphovsman till en del därav. :-)
"Den förenklade regleringen innebär att vardaglig ostrukturerad behandling i princip får utföras fritt så länge man inte kränker den uppgifterna avser. Kränkande behandling är således fortfarande otillåten. För att avgöra om en behandling är kränkande måste man göra en samlad bedömning av hur känsliga uppgifterna är, i vilket sammanhang de förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått eller riskerar att få, samt vad behandlingen kan leda till. Man får således göra en avvägning i det enskilda fallet där den registrerades intresse av en fredad, privat sfär vägs mot andra motstående intressen."
SvaraRaderaDet här är ett stycke som jag finner rätt intressant. Där det motstående intresset, att alltså lusten, anledningen att lägga ut någons uppgifter ska vägas mot en persons intresse av en privat, fredad sfär.
Vad kan man ha för anledning att lägga ut någons personnummer? Vad kan vara av sådan vikt att det väger över behovet någon har av en privat, fredad sfär?
Jag tolkar, privat, fredad sfär som rätten att få vara anonym till exempel?
Men jag kanske tolkar galet?
Jag tänker om man som anonym berättat om en speciell sexuell läggning och någon lägger ut ens personuppgifter och kopplar det till ett nick på en blogg eller ett forum så uppstår ju nån slags kränkning.
SvaraRaderaFrågan är bara vad lagen säger. Att man ska ha ett skäl att lägga ut någons personuppgifter, kan det vara ett skäl, att man bara vill?
Vad tror ni?
Tack Charlotte, :)
SvaraRaderaHistorien om midnattssolen läste jag någonstans någongång. Berättat den i ett par sammanhang men ingen annan hade hört talas om den. Slutade med att jag har avfärdat den med att jag drömt...
Tror det kommer att komma upp fler och fler förtalshistorier och hoppas att man av den anledningen kommer att se över det hela. Lagarna är väl knappast "dimensionerade" för Internet...
Ulrika
Ulrika: nog kan man tänka sig att det faktiskt finns de som tror att midnattssolen är en extrasol. Folk får ju för sig de mest konstiga saker ibland.
SvaraRaderaNej, lagarna är inte dimensionerade för internet.
Rättsväsendet är inte i fas och som du påpekade att det ska drivas enskilt så förstår man att det inte det inte blir någon dömd. Vilket ju inte betyder att det inte begås lagbrott.
Nej hörrnigovänner, jag tror jag ska sprätta iväg ner på stan och köpa nåt gott att äta. Vad det nu skulle kunna vara, jag fick för mig att jag ville ha nåt extra.
SvaraRaderaKanske man skulle ta sig lite räkor och vin. Och knulla lite! Men då får hemtjänsten komma hit och lyfta på och av för hur pigg som helst är man ju inte. ;-)
Självklart beror det på hur man lägger ut uppgifter om till exempel Tegelbruksvägen 30. En pil plus "här bor en lättkränkt jävla slampa som ljuger om våldtäkt" skulle nog kunna uppfattas som förtal eller hot.
SvaraRaderaCharlotte: Historien om midnattssolen is soooo lovely!
Har en annan historia som är sann men inte rktigt lika bra (rätt kul ändå): ett amerikanskt par som åkte buss förbi Colosseum i Rom, frun sa: "Ït must have been beautiful when it was new".
Ja, förruttnelse hasta... Stagnelius dödslängtan - härlig.
Något för hurtigrutten!
Jag har kommit fram till att folk nog vill lägga ut andras personnummer för att de är så ini helvete goda.
SvaraRaderaJag skäms, jag har inte den minsta lust. Jag ska ringa mina psykologer i dag och be om att få några extra tider. Jag undrar om jag skulle behöva några preparat?
Jag vill inte heller lägga ut pilar på tak, jag känner ett så vämjeligt motstånd mot det att jag inte kan vara normal. Borde jag låta lägga in mig på klinik? Borde jag övervakas?
Jag tror att mitt tredjenamn stavas utan h, Jodu.
SvaraRaderaJo, internet är som sagt väldigt stort och lagstiftningen i sin linda.
SvaraRaderaMEN: hellre avskaffa möjligheten att skriva anonymt på nätet helt, än tillåta uthängningar och medborgargarden. Tycker jag.
Är det inte lite äckligt att se folk med illa dold illvilja tala om att lägga ut andras personnummer och deras i sitt tycker rätt att avslöja människor som önskar vara anonyma?
SvaraRaderaDet liksom pyr ondska ur en del.
De talar aldrig om någon verklig anledning att man skulle göra något sådant, utan mest bara om att man har rätt, att det är lagligt.
Jag skulle respektera någon som kunde visa på ett exempel då det skulle kunna anses vara viktigt att lägga ut ett personnummer, inte bara att man har rätt i att göra vissa saker.
Men det talas bara förhärligande om hur lagligt det är att förstöra andras liv. Jag tycker det är äckligt med den typen av ondska.
Andas ut... vägran att arbeta som häxa betyder inte att man stängs av från A-kassan, står det på text-tv idag.
SvaraRaderaRobert
Ja, alltså det är väl bra om man vet med sig när man är elak, och inte tror att man är snäll och gullig och himla fin och klok då.
SvaraRaderaAlla människor kan drabbas av vrede ibland, och säga taskiga grejer. Ibland är det många samtidigt, och då kan det kännas jobbigt. En offentlig person blir mer van vid sådant och bör också tåla mer. Blir det för mycket säger man ifrån, eller ignorerar de kommentarerna. Man kan också skaffa kommentarsgranskning eller stänga av kommentarsfältet.
Kritik kan kännas hårt, men kritik är inte samma sak som personangrepp och förtal.
När det gäller skvallertidningarna är det ganska svårt för kändisar att få rätt emot dem, om jag fattar det rätt. De kan snicksnacka nästa obegränsat om folks familjeliv.
När det gäller bloggar kan man få dem avstängda om de går för långt.
Och slutligen när det gäller lusten att röja identiteter och hänga ut personnummer och peka ut bostäder och slikt, så hoppas jag verkligen att det är olagligt. Om lagen är otydligt på den punkten eftersom nätet är såpass nytt, hoppas jag att lagen ses över.
Men jag tror inte att vanliga tidningar har rätt att sätta ut kryss på taket, i kombination med hotfulla kommentarer, oavsett om den som drabbas står med i telefonkatalogen eller inte.
Robert, haha, jag vet inte vem du menar ska andas ut men det låter grejt tycker jag att även häxor har rätt till a-kassa.
SvaraRaderaSjälv är jag utanför allt sådant eftersom jag har en egen bohemfirma, har inte tagit reda på om kvasten är avdragsgill eftersom jag är en klant när det gäller det ekonomiska.
Charlotte R: Vill börja med att poängtera att jag tycker du är sympatisk i dina kommentarer. Det är kul att läsa dom och din blogg är helt okej. Jag har med andra ord inget emot dig. Men jag måste få ställa ett par frågor i all vänlighet. När du var inne på en speciell sajt och hejjade på de kryssade taken var du allt annat än sympatisk. Du skrämde mig faktiskt, rejält. När folk försökte tala dig tillrätta och be dig att respektera de uthängdas och den oskyldiges privatliv var du helt oresonlig. Man får känslan av dubbelnatur, eller är du i själva verket inte den Clara Herz som manade på uthängningarna? Idag när du skriver så bra om konsekvenser av uthängninar och personlig integritet kan man inte tro att det är samma person som uttalade sig då. Jag är iofs fullständigt övertygad om att du förstår att mina funderingar inte är avsedda att kränka utan seriösa frågor jag skulle vilja ha svar på. Vad är det som fått dig att ändra dig? Om det nu är du som är C.H.
SvaraRaderaBehöver jag tillägga att jag föredrar den Charlotte R du är nu och det du står för idag? Inte bara sympatisk utan jvligt rolig också :)
I all vänlighet R.R
Algot!
SvaraRaderaDitt bidrag: Stagnelius var bra.
Gillar den och hade nästan glömt bort honom men skall läsa på lite.
Leroy
Ang anonym R.R's kommentar...
SvaraRaderaDet du tar upp i din kommentar är något jag har brottats med... Jag kommer nämligen mycket väl ihåg de kommentarer du syftar på. De är mycket svåra att radera ur minnet.
Därför ser jag fram emot ett eventuellt svar på din kommentar.
Jag vill dessutom tacka för att du tog upp frågan.
Till alla andra:
Vill bara understryka att det inte handlar om någon sorts lättkränkthet från min sida, utan att jag behöver en del svar då jag fortfarande sliter med följderna av uthängningen. Något jag kommer att få göra länge...
Förklaringar skulle nog kunna hjälpa mig att hantera följderna.
Mvh Marina
Ingen aning om vem signaturen Clara Herz är eller om hon har ropat "Häng ut! Häng ut!"
SvaraRaderaHar någon gång undrat om Björn var samma som C, men slagit det ur hågen. Antar att "Jodå" ingår i bloggosfärens SA-trupper.
Man går ej till polisen för att man har blivit kallad till exempel fradgatuggande eller ytlig, men man bör göra det om man blir kallad ohyra som bör utrotas, fästing på samhällskroppen, parasit med mera - i kombination med "vi vet var du bor".
Jodå Maja.. Charlotte är (f.d?) Clara Hertz..dåförtiden mycket engagerad i Gömda-soppan..
SvaraRadera..och bara som ett litet påpekande: Jag "hänger inte ut" henne.. hon har själv kopplat ihop sitt alias (ett av dom..) med sitt namn Charlotte R.
SvaraRaderaJaha och det var ju jag också - i egenskap av Malin och Otto.
SvaraRaderaFast inte på Flashback. Hoppas Malin och Otto skötte sig. Jag tror att de kan ha varit vassa... men just det där med uthängning var nog inte deras stil. Och så tog jag ju av dem maskerna till slut.
SvaraRaderaJag minns att de var irriterade på Tristan I Hugo (I'm sooo sorry...) men h*n kom inte till sin rätt där, på något vis.
Bitten: hehe, lite intressant om Charlotte R:s idoga försvar för anonymitet har nåt slags mystiska orsaker...
Själv är jag lugn som en filbunke: "Jodå" skulle nog kunna skrämma en del, jag tyckte "Björn" var kuslig också, men nu känner jag mig som trygga rekan.
Allt måste vara öppet för förändring, det är viktigt. Och man bör nog se upp med stingslighet. Men en del saker är allvarligare, och "passa-dig-vi-vet-var-du-bor" och så vidare tillhör dem.
Tycker jag.
Missförstå mig rätt. Detta handlar inte om uthängning eller att leta syndabockar, det handlar helt enkelt om att få svar på några enkla frågor. Som detta med att om C.R åsikter idag är de hon står för.
SvaraRaderaAtt C.R är samma person som C.H har hon faktiskt själv skrivit någonstans så det är inget sensationellt avslöjande. Men o m det inte skulle stämma så får ni rätta mig. Det är så lätt att lögner och falska påhitt och påhopp blir sanningar på nätet och jag vill inte bidra till att sprida något som inte är med sanningen överenstämmande.
Jag håller med Maja, alla måste få en chans att förändras och jag tycker C.R är en oerhört sympatisk och trevlig bloggperson och kommentator. Det hon står för idag överväger alla eventuella misstag som ligger bakåt i tid. Det vore tragiskt om man inibillade sig att det en person sagt och gjort vid flera tillfällen är något samma person måste vidhålla resten av livet. Livet förändras det gör vi alla, oavsett om vi vill eller inte.
Att jag öht ställer frågan är just för att jag vill veta om hon förändrats eller om det hon står för idag bara är en kuliss. Eller är det så att detta hon skriver om idag är den sanna C.R/C.H men att hon fallit för ett eventuellt grupptryck eller kanske inte mådde så bra när hon kommenterade på den stora uthängarsajten.
Jag kan inte säga att jag ligger direkt sömnlös på grund av det här eller är djupt bekymrad. Det var mest en personlig reflektion och en stilla undran då jag så gärna vill tro att den C.R jag ser i bloggvärlden idag är den hon verkligen är och det andra helt enkelt är något som tillhör det förflutna.
Ska inte forcera fram något svar från henne utan lämnar detta här och nu.
I all vänlighet R.R
R.R: Ja jag tycker det är en befogad undran (vet inte vilka diskussioner du hänvisar till, men jag kan föreställa mig utifrån vad jag sett på Flashback och i Monica Antonssons förra blogg, i synnerhet i slutet av den).
SvaraRaderaDiskussionen är intressant även i största allmänhet. Alla kan byta åsikt eller förändras. För dem som är inbegripna i ett samtal med en någon som ändrar ståndpunkt kan det vara bra att få höra hur vägen dit såg ut, vad det fanns för mellanled (om man kan uttrycka det så).
Däremot finns det ingen anledning att "ställa någon mot väggen" som det heter. Eller jaga efter nya syndabockar. Det är ju den kedjan vi försöker få stopp på.
Men lite perspektiv på historien, sig själv och de andra. Det jag hann se av "häxjakten" som bedrevs mot Marina Engan och Sanna Ax gav en känsla av Ku Klux Klan. Bland det läskigaste jag sett i bloggosfären. Man får tänka på att när en journalist uppmuntrar folk på Flashback tar enorma risker.
Hämnd för gamla oförrätter?
Jaha, var Clara Herz med där? Då ska ingen ge igen med samma mynt mot henne, däremot skulle det vara intressant med en liten utredning!
Snabbt ihopvispad kommentar, några språkliga knäppheter - hoppas begripligt ändå.
SvaraRaderaAha är har jag missat.
SvaraRaderaJag erkänner att jag skrev odrägliga kommentarer på DOS. Jag skrev det för att få fram reaktioner när jag var på något humör som kanske inte var så bra.
Förstod att någon hade sett det och jag skäms lite för att jag är så dum ibland.
Jag är inte intresserad av att ställa någon mot väggen. Däremot skulle det vara till stor hjälp för mig om jag kunde förstå hur och varför sådant händer.
SvaraRaderaJag tycker också att Carlotte R verkar vara en trevlig bloggare som har mycket vettigt att komma med. En mycket sympatisk debattör.
Det är just det som gör det så svårt att förstå, det går liksom inte ihop.
Alla kan ändra sig, det har jag också gjort i en flera frågor. Alla har också rätt att kunna gå vidare utan att gamla misstag skall förfölja dem för evigt. Enklaste sättet att nå dit är att reda ut det som hände.
Jag är inte intresserad av att dra upp vad som blev sagt av vem och när... Det ligger bakom oss.
Däremot så har jag blivit mycket försiktig i min kontakt med andra på nätet då jag, tyvärr, inte litar på någon. Det vågar jag inte.
Men jag vill gärna förstå...
Tycker att Maja uttrycker sig mycket bra i frågan.
Marina
Jag skrev som jag gjorde för att provocera, för att jag själv kände mig provocerad. Alltså jag skrev saker för att folk skulle bli förbannade och arga. Det låter lite bakvänt och det är det kanske, men jag försökte provocera fram reaktioner om vad som hade hänt och ville att folk skulle reagera. Använde mig själv som slagträ.
SvaraRaderaJag har gjort så där i nåt sammanhang förut, det är inte nåt uträknat utan jag får bara en sån lust att få folk att säga ifrån ordentligt så jag gör allt för att reta gallfeber på dem.
Sen att det inte är vettigt, från flera synpunkter är ju en annan sak, men jag hinner inte tänka efter när jag blir arg. Eller jag tänker inte alls, jag bara gör.
Charlotte: var du arg på de andra, och ville dra saker till sin spets? Eller?
SvaraRaderaKan säga vad det var jag reagerade mest mot och det var orden om ohyra, fästingar på samhällskroppen och parasiti, och att det var en god samhällsgärning att gräva och hänga ut. "Troll" och "häxa" är väl inget, men det där rättfärdiga tonfallet i kombination med privatspaning och uthängning av folk som på något vis antyddes ligga samhället till last, fuska med bidrag eller något åt det hållet.
Ursäkta mig, men för detta kan jag inte hitta något annat ord än fascism.
Att folk kallar varandra det ena med det andra och gör påhopp, stundom flera mot en, är ibland inte så farligt och ibland är det illa.
Men det är ändock något betydligt värre att säga att man ska "ta itu" med någon och därmed göra en god gärning, leka Janne Josefsson på nätet plus att använda sig av termer som att utrota ohyra. Värre, värre, sjufalt värre.
Det, och tendenserna till guilt by association och sammanblandning av signaturer, är något att verkligen se upp med.
Jag hann inte tänka efter, jag kunde inte sätta ord på vad jag upplevde utan reagerade i affekt, jag tror faktiskt jag blev chockad. Jag blev blockerad och vill reta folk att säga ifrån ordentligt på nåt sätt och intuitivt så slängde jag ur mig de värsta saker jag bara kunde komma på.
SvaraRaderaDet låter ju konstigt, men jag vet att jag har reagerat så där förr. Irl kan jag ibland säga saker jag inte menar bara för att det är så dumt. Som för att pröva exakt hur dumt det kan bli.
Jag vet sen att jag funderade var DOS tog vägen, jag ville verkligen ha reda på dem. Sen har jag glömt bort dem lite grann. Undrar varför de försvann. De kanske fick höra ett och annat om saken privat och drog med svansen mellan benen?
Var det mig du ville reta för att jag skulle säga ifrån ordentligt?
SvaraRaderaDet kunde jag inte i och med att uthängningen ledde till att jag förlorade tryggheten i mitt eget hem. Jag förlorade mycket som jag inte kommer att gå närmare in på, men jag kan säga så mycket att jag har förlorat stort.
Jag har fortfarande inte läst något på nätet som kan rättfärdiga det som hände. Och jag har lusläst hela min blogg.
Visst har jag varit arg och jag har ironiserat ibland, men inte värre än "motståndarna".
Om man tror att jag skulle säga ifrån pga provokationer just då visar bara på en stor brist på förståelse för vad en uthängning kan innebära för den som drabbas.
Även om man har ett hett temperament så är man ansvarig för det man säger och gör i stundens hetta.
Marina: jag har inte lusläst allt bör jag säga, men när jag försökte kolla upp de kränkningar som skulle legitimera gräsligheten på DOS (jag kan ju ha en vass tunga men när jag såg vad som försiggick där försökte jag först få M.A att ta avstånd ifrån det, hon blev bara mer ilsken och betonade att det var en god gärning) så var det enda jag hittade en sansad blogg där en "Björn" satt i kommentarfältet och kallade de andra för hjärndöda och hjärtdöda. Antagligen samme "Björn" som skrivit en hel del gräsligheter om mig (men jag är van). Denne "Björn" uppfattade sig själv som vänlig och sansad.
SvaraRaderaHan skrev senare att jag också kunde riskera ett kryss på taket om jag tillät vissa att kommentera på min blogg...
Alltså, jag tycker det här är ganska allvarliga saker, faktiskt det obehagligaste med näthatet.
Vill garanterat inte ställa "Clara Herz" mot väggen (vad hon skrev vet jag inte)... Men jag minns att jag blev arg på Charlotte i början när hon ville flamsa bort det hela - det var när "Björn" morrade som värst, och jag tyckte Charlotte försökte vimsa bort det.
Utan att försköna mig själv vill jag säga att jag nog vänder direkt när det är lynchmobb på gång.
Blev också illa till mods när jag läste en kommentar av "C" hos Ingrid Carlqvist. Jag kommer inte ihåg den ordagrant - ungefär att efter det att han dragit tillbaks ansökan om delad vårdnad skulle han få loss energi att ta itu med... vilka de var. Det lät hotfullt, obehagligt och odemokratiskt. Kanske var det bara ett uttryck för vrede, men med tanke på vilka konstigheter det finns inom medborgargarden på nätet så kändes det olustigt.
Däremot - det mjuka tonfall som Daddy har nu, helt ohämndlystet, bara konstruktivt, är något annat.
Det var inte riktat mot dig, det hela var helt absurt och nån tanke fanns ju inte, annat än att provocera. Riktigt mot vad och för vad var inte formulerat utan det hela var en sjuk reaktion. Det var första gången jag sett en sådan uthängning trots flera år på internet och jag hade inte en tanke på att något sådant skulle hända. Så jag blev nog mer chockad, fast det inte var mig det hände och reagerade helt irrationellt.
SvaraRaderaKlart att jag är ansvarig för vad jag gör och säger, det var bland annat därför jag var öppen med och är fortfarande att jag har nicket Clara Hertz.
Jag tycker verkligen att det är helt vansinnigt att hänga ut folk som önskar vara anonyma. Det är faktiskt en ovärdig handling.
Och jag får lov att stå för att jag betedde mig riktigt illa och be om ursäkt till de som tog illa vid sig.
För mig har det passerat för länge sen, eftersom jag själv samlade mig, tänkte efter och tog ställning. Så jag ser på det jag gjorde som bara en galen reaktion där jag inte hann tänka efter. För andra som reagerade på så kan jag ju inte kräva att någon ska smälta det överhuvudtaget. Det är ju upp till var och en. Det enda jag kan säga att det inte var ens då min uppriktiga mening att folk ska hängas ut och inte bry sig. Jag blev bara galen och skrev saker utan att tänka det minsta lilla. Inte ens för ett litet ögonblick.
maja: det där med björn vet jag inte vad det handlar om, det minns jag inte, antagligen förstod jag inte vad det handlade om.
SvaraRaderaMen det där med DOS-uthängningspratet får jag ta, det var dumt, enbart dumt.
Tack C.R. Du hade inte behövt förklara dig, du är i din fulla rätt att låta bli. Ändå gav du ett ärligt svar trots att det här är (eller förhoppningsvis v a r) en känslig fråga. Jag kan inte annat känna respekt för en person som så öppet tar ansvar för sina handlingar trots att du lätt kunnat förneka dom. Det är starkt och det är modigt. Det stämmer rätt väl överens med den bild jag har av dig idag. En rak och ärlig person samtidigt som du har ett gott hjärta och vill väl. Som jag skrev har jag inte legat sömnlös direkt, men jag har på nära håll sett hur andra har blivit drabbade av det inträffade och sen sett dig här hos Maja och på din egen blogg och varit konfunderad.
SvaraRaderaJag förstår att känslorna blir starka och man ibland agerar i affekt när man diskuterar eller debatterar ett ämne som engagerar en. Men få vågar erkänna det och ta ansvar för sina ord och handlingar på ett sätt som du har gjort i efterhand. Det är verkligen beundransvärt och jag menar det av hela mitt hjärta.
Tack för att du svarade, det känns oerhört skönt och veta att jag kan fortsätta läsa dina inlägg med glädje utan att de ska grumlas av att jag misstagit mig totalt på äktheten i det du skriver. Det känns riktigt bra. Nu släpper jag det här och fortsätter njuta av den trevliga stämningen på den här andra bloggar som präglas av just det: feel good stämning kombinerad med syrlig skärpa mot dom som försöker sabotera den :)
I all vänlighet R.R
P.S Vad befriande det skulle vara med fler som du C.R, som vågade stå upp för det man gjort men även förklara varför och sen ta avstånd från det.
Och sen gå vidare skulle jag vilja lägga till. Att våga stå upp, förklara, ta avstånd och gå vidare. Mitt inlägg var inte menat elelr syftade till att någon ska stanna kvar och grott ner sig i det som hände. Vi får bara vara tacksamma för att den är förbi och alla får plåstra om sig så gott det går.
SvaraRaderaSen vill jag rätta till en liten miss till. Jag skrev "den trevliga stämningen i den här...det ska stå o c h andra bloggar".
mvh R.R
Tack R.R. Det var väldigt skönt att höra, det är jättejobbigt att tänka på det, att prata om det, men att låtsas som ingenting gör ju inget ogjort.
SvaraRaderaCharlotte:
SvaraRaderaJag är aldrig sen med att acceptera en uppriktig ursäkt. Din förklaring duger mer än väl och jag uppskattar det mer än du kan ana. Det betyder mycket för mig och för min del så är det utagerat.
Som jag skrev innan så ser jag dig som en sympatisk, smart och trevlig person. Jag vill inte att du skall bli tvungen att bemöta det som handlade om mig igen och jag hoppas alla andra också kan acceptera din ursäkt och din förklaring.
Tack för att du är så rak och för att du orkade bemöta detta.
Maja:
Ja, det var mycket obehagligt med uthängningen och jag tänker framför allt på Susanna Ax som plötsligt fann sig mitt i dramat. Hon hade aldrig varit inne på någon av sajterna som diskuterade Gömda, hon visste inte ens vem MA var. Hon hade bara hört talas om det genom media.
Hennes enda "fel" var att hon hette Susanna Ax. Trots att hon pratade med MA och förklarade att hon inte hade något med oss att göra så fortsatte snacket om henne. Susanna Ax förblev Sanna Ax.
Att bli uthängd så som SA blev var helt förkastligt. En människa som inte hade något med oss att göra överhuvudtaget. Senast spekulerades det i att hon skulle ha skrivit debattartikeln i Aftonbladet om föräldrar som hänger ut sina barn.
Uthängningen av Susanna är ett skräckexempel på hur det kan gå när någon bestämmer sig för att agera Gud.
Det som hände mig får jag leva med. Som tur var så är min sjukdom så välutredd att FK inte tog "informationen" på allvar. Men om mitt sjukbidrag inte hade varit permanent hade jag kunnat riskera min försörjning, mitt hem... allt det som är ens grundtrygghet.
Tänk om någon annan hade hetat Marina Engan...
Nätets diktatorer inser inte att det är verkliga människor de försöker förgöra...
Även din förklaring gjorde mig gott. Det tackar jag dig för... fast jag är rädd för att du kommer att få skit för det.
Det skulle vara intressant att få veta vem den där Björn är...
Ha en fortsatt fin lördagskväll och jag ber om ursäkt för att jag har "kapat" din blogg.
Marina
Tack Marina! Det var mycket vänligt av dig.
SvaraRaderaCharlotte
Charlotte:
SvaraRaderaTack själv:-)
Sedan vill jag också tacka R.R. som tog upp frågan på ett så finkänsligt sätt.
Och så skall jag tacka för mig och hitta kudden. Tror att jag kommer att sova gott inatt.
Det här blev nästan som ett sånt där "Oscar-tal"... tackar till höger och vänster:-D
Ha det bäst allihopa.
Okej om temat är "oscar tal" så vill jag först tacka Maja som upplåter bloggen till att reda ut detta. Sedan tack till Marina för att du kunde ta till dig C.R s ursäkt och så tack till C.R som vågade stå upp för den obekväma sanningen men därigenom växte enormt i mina ögon. Känns som frågan därmed är utagerad och över. Tack för mig.
SvaraRaderaKanske ska underteckna "Oscar" istället för R.R :-)
Först vill jag tacka Marina, Charlotte och RR, och sen så... ja herregud man blir ju rörd.
SvaraRaderaMarina: jag har förstått att det försiggick något slags anmälan till Försäkringskassan också. Ett försök till angiveri för att hämnas? Aningen DDR i mitt tycke.
Man ska kunna ha olika åsikter här, och även bli arg, tycker jag. Men inga björnar ska tala om för mig vem som får kommentera.
Så det så.
Maja:
SvaraRaderaTack för tacken... eller nåt:-)
Det skickades in en hel del till FK... Det var några som tog uppmaningen på fullt allvar.
Gillar inte DDR-stilen jag heller. Otäckt.
Jag tycker också att man skall kunna bli arg och besviken, men den som drabbas av det måste få en chans att bemöta det. Man kan inte gissa sig till hur andra tänker...
Är inte så värst förtjust i björnar heller... De har en tendens att rasera i sin framfart.
Tur att det inte finns så många av dem:-)
Natti natti
En journalist har ansvar för vad h*n uppmuntrar andra att göra.
SvaraRaderaReplikrätten bör råda även i en blogg.
Råkar veta vad björnen heter i efternamn, men tycker det är obehagligt med outning och identitetsröj.
Ja, och replikrätten får inte förväxlas med "trollrätten".
SvaraRaderaVem Björn är är faktiskt inte intressant. Det är snarare kul att se hur han skjuter sig själv i foten. Det får honom att framstå som en idiot, varken mer eller mindre.
Maja, visst finns det saker som sker på nätet som får en att undra om inte "journalist" borde vara en skyddad titel?
SvaraRaderaJag tänker på alla dessa kvasi-journalister, som inte verkar ha några metodologiska insikter etc. etc.
Tristan, jag håller med dig och om inte annat så iaf någon form av kvalitetsstämpel på yrkestiteln "journalist". En journalist levererar objektiva fakta, okej en överdrift, men fokus ska iaf vara att f ö r s ö k a förhålla sig så neutral som möjligt till det man beskriver för att låta läsaren få dra sina egna slutsatser. När ens eget tyckande och tänkande tar över anser jag inte det längre handlar om journalistik utan något som vem som helst kan "ägna" sig åt. Pladder och skvaller ska inte blandas in i seriös journalistik.
SvaraRaderaR.R
Björn borde föresten outa sig själv. Kanske öppna upp en egen blogg där han hänger ut sitt hem med ett kryss på taket med en inbjudan till en fika med tillhörande bulle och diskussion. Hehe!
SvaraRaderaR.R
Tristan: mja - beror lite på hur du menar. Resonemanget kan låta lite guillouskt överskattande av journalistiken... Man får försöka hitta något slags balans i det hela. Tror jag.
SvaraRaderaRR: inbjudan till fika med bulle och diskussion låter som en rolig lösning. Vad jag menar är ungefär att allt måste vara öppet för förändring.
Jag menar givetvis inte att Björn skall hängas ut. Det var mer en allmän reflektion över vilken sorts människoa det är som beter sig så.
SvaraRaderaJag vill inte att någon skall hängas ut. Inte ens de som ligger bakom DOS.
Hmmm... undrar om jag kanske ljög lite nu...:-)
Ok... DOS-gänget är jag inte säker på, men ingen annan i alla fall.
När man tar till sådana medel då har man tagit på sig en roll som en sorts självutnämnd bödel. De brukar inte vara speciellt populära och det var orsaken till att de brukade bära någon form av mask.
Björnarna har skjutit sig själva i foten med atomvapen. Tala om "overkill"!
Näe... lite mer respekt skulle inte göra ont.
Gillar också R.R's lösning. Bullar är aldrig fel:-)
Det är ju därför jag har skrivit så mycket om det för det blev så fel. Dels vill jag inte att nån ska tro att jag tycker att uthängningar är rätt, dels så vill jag om möjligt påverka folk till att inte göra sånt.
SvaraRaderaJag tog med i beräkningen att mitt övertramp skulle kunna komma upp med tanke på att jag debatterar detta, och tyckte att i så fall är det bara som det ska vara.
Det får vara hur det vill med lagligheten, det är ändå bara fel, dels för den enskilde och dels för helheten, att röster tystnar och att vissa saker bara försvinner.
Det är min övertygelse.
Och att folk kontaktar försäkringskassor och annat är ett bevis på att de är mycket svarta i sina själar.
DOS försvann med svansen mellan benen, något gör ju att de inte återuppstår och försöker sig på samma sak igen. Kan man hoppas att de fått insikt om konsekvenserna av uthängningar? Någon kanske har talat dem till rätt?
Apropå Moraliskt haveri (skulle tro att den dyker upp som ett ben på posten) så tog det ett tag innan jag hörde av mig till den journalist som övertrampsmailet till en rad redaktioner och till "alla korkade jävlar" (vilket en viss person girigt hade sparat på), ett mail som för övrigt inte var riktat mot journalisten i fråga (vilket nog framgår om man läser mailet noga) och bad om ursäkt samt förklarade bakgrunden.
SvaraRadera(Skulle tro att det blev snåriga syftningar i denna passage, men den som har läst Moraliskt haveri förstår antagligen vad jag syftar på).
Och det var ju inte så kul - ej heller att veta i förväg att mailet skulle publiceras som hämnd.
Jallafall, ville dra det direkt eftersom Moraliskt haveri alltid brukar dyka upp under såna här diskussioner.
I all hafs (har inte druckit morgonkaffe ännu)
Charlotta:
SvaraRaderaSkulle önska du hade rätt när det gäller DOS... tyvärr har du helt fel.
Mycket kort tid efter att jag hade börjat skriva igen publicerade de detta på sin Twitter:
"Marina Iren Engan är tillbaka i sin blogg. Det måste firas! Någon fotograf som känner för en helikoptertur?"
Hade ingen aaaning om att jag var så efterlängtad:-)
Kan det möjligen handla om något gammaltestamentligt: att DOS vill göra en Liza Marklund (i förhållande till Trossenhistorien)?
SvaraRaderaOch du förknippas med Marklund?
Öga för öga, på något sätt?
Vet någon vilka som ligger bakom DOS och vad som driver dem?
Är det något slags studenter som inte fattar vad de gör? (det hela kan påminna om nollningar).
Hotelser kan vara fjäderlätta och ändå uppfattas som ganska ruggiga (eftersom det redan visat sig att det fanns substans i dem: angiveri, "vi vet var du bor", ohyra bör utrotas o.s.v.)
Ingen tror väl att DOS har tillgång till helikoptrar, och uttalandet är knappast åtalbart (sådana svävande icke-åtalbara hot är för övrigt camorran expert på).
Ändå är skämtet inte alls roligt, utan väldigt obehagligt. Det går ut på att försöka tysta med hjälp av skrämseltaktik. Vissa ska inte få ha bloggar.
Det är därför man undrar lite vilka de är.
Var inte två journalister och en till och med jurist? Det var en fjärde med också men jag minns inte vad den jobbade med.
SvaraRaderaPå deras gamla sida talade de om vad de hette och jobbade med. Gör de inte det på sin twittersida?
Säg inte att de har börjat skriva anonymt på nätet?
SvaraRaderaDet vore ju bra märkligt!
Jag är tveksam till om deras uppgifter stämde. Det var ju inget som kunde verifieras...
SvaraRaderaOm de har tillgång till helikopter så är det nog av legokaraktär:-)
Kan inte säga att jag uppskattar deras skämt, men jag oroas inte heller. Tycker faktiskt att det är rätt så patetiskt.
De verkar ju dessutom tro att Sanna Ax har skrivit en artikel i Aftonbladet... Så deras tankeförmåga är nog rätt så begränsad.
Jag tror nog också att det kan vara studenter som ligger bakom... fast i så fall befinner de sig nog på högstadiet. Deras konsekvenstänkande ligger åtminstone på den nivån...
Att tysta någon är förkastligt men samtidigt så måste jag ju ha nått ut. Varför tysta någon som inte räknas:-)
Jag tror också att jag tidigt förknippades med Liza Marklund och oavsett vad jag sa så gick det inte att få någon att fatta att jag aldrig har haft någon form av dialog med henne. Tror inte ens att hon vet vem jag är. Så viktig är jag...:-)
Solar mig i glansen av DOS idoldyrkan. :-D
En gissning: "juristen" skulle kunna vara en juridikstudent som ideologiskt befinner sig tre snäpp till höger om MUF.
SvaraRaderaJournalisterna är nog bara verksamma på nätet.
Jag skulle vilja se en opartisk och nyanserad genomgång av den nätbaserade medborgarjournalistiken. Utförd av en seriös journalist.
Märkligt att outa personer när man själv vill vara anonym.
SvaraRaderaÄnnu märkligare är att folk applåderar de som sitter och är anonyma och outar folk, eftersom de som applåderar inte tycker att det är okej att folk inte står för sina åsikter och för det de skriver när de är anonyma.
Ibland förstår jag inte hur folk resonerar.
Vore det inte rimligt att tycka att DOS är lika fega som man tycker att andra anonyma är?
Nätet är och förblir dubbelmoralens Mekka... Framför allt bland de som är anonyma.
SvaraRaderaDet visar bara på hur oseriösa många av dem är.
Jag skulle välkomna en opartisk granskning av allt som hänt det senaste året.
Vem vet... det kanske kommmer, det kanske till och med pågår just nu...
De som hängde ut S.A är polisanmälda samt den som först la ut hennes namn på en blogg. Det har förmodligen ställt till med en hel del besvär för S.A att bli uthängd så polisen tar nog den anmälan på största allvar. Jag tror det kan vara synnerligen allvarligt med tanke på var vilken sajt kopplingen gjordes på först.
SvaraRaderaMen det innebär också att de kommer ta reda på vilka som ligger bakom sajten. Och när den förundersökningen är klar så är det offentliga handlingar och upp till vem som helst att ta reda på fakta. Det vill säga vilka (eller vem) det var som låg bakom den obehagliga sidan. Toppen att dom twittrar då det blir det ännu lättare för lagens långa arm :)
Men nu ska vi inte grotta ner oss i det. Utan faktiskt glädja oss åt det positiva i livet och ge alla en ärlig chans till bot och bättring.
R.R
Nä man behöver inte grotta ner sig men det är ju intressant att följa upp de juridiska konsekvenserna av en sån här uthängning.
SvaraRaderaDet är intressant för att det förekommer personer som säger att det är helt lagligt att lägga ut personnummer på någon bakom ett nick om man gör det i en neutral ton. Men hur är man riktigt säker på att det är som man tror? Och hur lagligt är det om man tar fel?
Om det är nåt man hört av nån annan så ska man kanske inte ta det på allt för stort allvar då folk inbillar sig så mycket.
Jag tror man ska vara försiktig med sånt här för sin egen skull också.
Hur som helst så är jag mycket intresserad av att få veta utvecklingen av det här så är det någon som får veta nåt så meddela gärna mig.
Jag ser fram emot den dagen när fakta kommer att ligga på bordet. Susanna Ax är så oskyldig som någon kan vara.
SvaraRaderaSer idag att IC väljer att antyda att SA skulle vara samma person som Moa Karlsson.
Att de inte lär sig... De framstår som rätt så fanatiska.
Charlotte:
SvaraRaderaDet är olagligt att publicera någons personuppgifter om man inte har ett publiceringstillstånd. Tyvärr så är det inte längre bara tidningar som får sådana tillstånd idag.
Har man ett sådant tillstånd så åsidosätts lagen om personuppgifter(PUL).
Det är rent ut sagt för jä*ligt!
Marina: Hade man valt att lyssna på S.A hade det kanske inte ens blivit en anmälan. Istället fortsätter man raljera och sprida ä n n u mer dynga och förtal. Som nu detta du nämnde. Var tvungen att kolla. Guess who var inne hos IC först och slog fast att Moa är S.A? Varför vaknar de inte upp och inser sitt misstag? Varför fortsätter dom? Det här börjar ju bli rejält pinsamt. Journalister? Bah.
SvaraRaderaR.R
R.R:
SvaraRaderaUndrar vad som skall till för att de skall inse att de är helt fel ute när det gäller S.A?
Sedan så undrar jag över deras selektiva läsförmåga...
Att jag är mycket kritisk mot kvinnor som falskeligen anklagar män, att jag stöttat sådana män, att jag gång på gång har uttalat mig om att den absolut största andelen pappor är sådana som aldrig skulle komma på tanken att göra sina barn illa, att jag vet att de allra flesta pappor älskar sina barn... Det väljer de helt att bortse från.
Men det är ju klart... om det skulle komma fram så skulle ju bilden av mig bli en helt annan och det gagnar ju inte dem.
Funderar på att leta fram cachen till mina gamla inlägg...
Det är som du säger... pinsamt!
Nej, vem var först inne och slog fast det hos IC?
SvaraRaderaNu får du gärna berätta innan spekulationerna tar vid och det blir fel.
Men ska man inte föregå med grått exempel, som guben sa?
SvaraRaderaVarför tissla och tassla om sånt, det låter ju bara likadant som i andra kommentarsfält.
"Den och den har minsann sagt det och det!"
Fast jag ska inte avbryta något, det kan bli för brutalt i och med att jag är bloggehavar
Men svaret kanske står klottrat i Instruktionsbok för infanterister, 1915 års upplaga.
SvaraRaderaMen nu är det är sagt A får man nog säga B så att inte fler blir misstänkta för att först ha dragit upp detta.
SvaraRaderaCharlotte: jo men det har du ju rätt i. Insinuationer är jobbigt. Jag gissar på ädlingen "Robert".
SvaraRaderaKänns lite jobbigt att behöva traggla i det här men helt rätt C.R. Har man sagt A får man säga B. Se 8 juli kl 08:41 här: http: //ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/07/nu-forsoker-de-tysta-mig-igen.html#comments
SvaraRaderaR.R
P.S Det är den första offentliga kopplingen som gjordes.
Länken är visst bruten. Gör ett nytt försök: http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/07/nu-forsoker-de-tysta-mig-igen.html#comments
SvaraRaderaOch så ska det visst vara klockan 03.16. De jobbar sent di där grävlingarna :)
SvaraRaderaAlltså är det det om att monica Antonsson påstår att Sanna Ax skickat mejlen om Carlqist som avses?
SvaraRaderaMen sen kom väl nån idé om att den Ax skrivit något i Aftonbladet och kallat sig Moa.
Jag måste erkänna att jag blir väldigt förvirrad, är det så som jag skrivit?
Hur vet MA att Sanna Ax är Moa och har skickat mejl om IC?
Är det bara som hon tror eller har hon nåt belägg för det?
Kommer uppgifterna om Sanna Ax från DOS?
SvaraRaderaSom i sin tur är helt anonyma?
Hur kan man sprida ut att det är Sanna Ax som skickat mejlen om IC. Borde man inte kontakta polisen i stället för att skriva det på nätet?
Att anklaga någon för nåt brottligt det är ju brottsligt.
Debattartikeln i Aftonbladet av "Moa Karlsson" blev tydligen polisanmäld - jag snabbläste den bara men som jag minns det röjdes ingens identitet, och skribenten tog inte ställning i skuldfrågan. Det borde inte finnas någon som helst anledning för polisen att utreda den artikeln.
SvaraRaderaMejlen till Villaliv - tja. Det är ju vanligt att folk skickar brev och mejl till TV och tidningar för att de ogillar en viss skribent.
Jag tror inte att det brukar polisanmälas utan hamna i papperskorgen.
Det är inte snyggt gjort tycker jag, men om det är olagligt vet jag inte. Det beror kanske på konsekvenserna: det enda som skulle kunna räknas som förtal i brevet är antagligen uttrycket "pedofilivrare". Det är felaktigt om IC (en skribent jag ogillar på grund av krigiskheten och förenklingarna - men rätt ska va rätt, IC förespråkar inte pedofili. Däremot brast jag ut i skratt - trots ämnets allvar - när jag såg att en av kommentatorerna antydde något om efeber och nymfetter).
Konsekvenserna hänger kanske ihop med vad läsarna anser om bloggen, om de går ut där. Men att det skulle gå ut över IC:s arbete på Villaliv är egentligen ganska osannolikt.
Men jag skrev faktiskt en anonym kommentar hos IC, 23.15. Strävan måste alltid vara att söka principer som gäller för alla.
För att ta ett drastiskt exempel: man bör inte ha åsikten att dödsstraff är fel när det gäller ens vänner men ok när det gäller ovännerna.
Detta kommer jag att utveckla till en aforism: det är nämligen ett ganska vanligt resonemang.
Efter min anonyma principiella kommentar skrev lille Leroy. Som för övrigt inte pekar ut någon, bara skriver att han hoppas att det inte var Marina (t.ex).
En diskussion om mailen till Villaliv försiggick för övrigt på... var det Charlottes eller Tristans blogg?
SvaraRaderaHos lilla jag; http://chezcharlottelagrandefinale.blogspot.com/2009/07/unicefambassadoren-liza-marklund-har.html
SvaraRaderaMen vad jag förundras över hur Monica Antonsson kan påstå att det är Sanna Ax som skrivit mejlen om IC?
Är det någon som förstår hur hon kan veta det, jag har fått för mig att det är någon som kallade sig Moa nånting?
Var nånstans kommer uppgiften ursprungligen om Ax och att Moa skulle vara samma person?
Eller är MA först om det?
Och i så fall tycker jag hon bör förklara sig.
Är det någon som vet om det finns något som tydligt talar för att det är Sanna Ax som skrivit om IC eller är det bara taget ur det blå?
SvaraRaderaJag är inte helt övertygad om att mailen till Villaliv var olagliga, även om de förstås var moraliskt dubiösa.
SvaraRaderaJag tror att "Sanna Ax" helt enkelt används som ett samlingsnamn.
"Allas lika värde inför principen"
SvaraRaderaJag gillar det synsättet, Maja. Det är ju en självklarhet att man bör sträva efter principer som kan omfatta alla företeelser.
Men det är inte lika självklart som man önskar tro.
Vänskapskorruptionen är mer utbredd än vad man kan ana. Vänskapskorruptionen handlar ju inte bara om att snedfördela pengar till nära och kära. Utan det kan helt enkelt handla om att ge andra förmåner eller extra stöd till dem, trots att de handlat fel enligt rådande "principer".
Det är den stora utmaningen i inte bara rättssamhället utan också i det moraliska samhället.
Å andra sidan kan man ju hävda att vänskapskorruption ska vara en grundläggande norm i det moraliska samhället, så att man alltid bör hålla sina nära och kära under sina armar, oavsett vad de ställt till med.
Detta är den moraliska utmaningen, bl.a när man eftersträvar principer som kan omfatta alla.
Men bör man i konsekvensens namn då utrota intresseorganisationer?
T.ex. medbestämmandelagen i arbetslivet förutsätter särintressen.
Riktigt nära vänskap är i reservationslös - det vore omänskligt att ha som ideal ett totalt egalitärt och lojalitetsfritt samhälle. Vissa kommunistiska och religiösa utopier har väl försökt avskaffa de mänskliga banden helt, till förmån för det allmänna bästa. Det brukar bli ytterst obehagliga konsekvenser av sånt.
SvaraRaderaEn god vän är ett stöd i motgång och blir inte alltför missunsam under medgång (kan vara ett ännu större prov på vänskap!) och så handlar det förstås om ömsesidighet, ingen utnyttjar den andra. Och en god vän kan på ett taktiskt sätt försöka få sin vän att välja rätt. Om någon seglar iväg åt ett underligt håll tycker jag att det är en riktig väns uppgift att säga ifrån. Det där är ju ett vanligt tema inom filmens värld och så....
Intresseorganisationer kan väl vara bra, så länge de är tydliga med vilken utgångspunkt de har och vad de vill.
C.R, det är just det som är problemet. MA v e t inte. Hon gissar. Dessvärre gissar hon fel.
SvaraRaderaVarje sammanblandning av egenintressen/självhävdelse och programmatisk ideologi (vad denna än handlar om) kanske är något att försiktigt försöka nysta ut. Eller ha den ambitionen...
SvaraRaderamaja; du har nog rätt, monica skriver i en kommentar i sin blogg under blogginlägget "Mamman överklagar" följande_
SvaraRadera"Häxorna är inga riktiga personer. De är ju troll. Anonyma symboler. De räknas inte."
Anonyma skribenter är alltså inte människor i Monica Antonsson ögon?
Sanna Ax är ett samlingsnamn, men om jag förstått saken rätt så existerar hon i sinnevärlden.
Det här är ju helsnurrigt och kanske fel plats att försöka reda ut det på. Men jag blir helt snurrig.
Oj, jag använde
SvaraRadera...
Att avhumanisera (vad heter det egentligen?) fienden är helt grundläggande i krig. Och det är läskigt, och det ger kalla kårar, och det kallas schizoparanoia på psykologiska, och det är viktigt att komma ihåg att den som börjar betrakta andra som icke-människor själv antagligen är en människa som har gått vilse på något sätt. Kanske någon som riktar sin vrede åt olika håll nästan på måfå.
SvaraRadera"Det viktigaste med krig är att vinna", var det någon som skrev nyligen. Det är någonting märkligt det här som händer med svenskarna.
Degraderar man andra människor till icke-personer så att man ska kunna säga precis vad som helst om dem?
SvaraRaderaTill ex. att hon som inte är någon riktig person vid namn Sanna Ax har skickat obehagliga brev, dels till Antonssons förläggare och dels ang IC?
Vem är det som själv är så perfekt att den kan sitta och säga att andra inte är riktiga personer, namnge dem och påstå saker om dem som man inte har det minsta bevis för?
Vad är det för en slags människa?
"avhumanisera" eller "demonisera" den andre och du har en perfekt fiende.
SvaraRaderaDet är visserligen skillnad mellan att avhumanisera å ena sedan och demonisera å den andra, men processen däri tjänar liknande syfte; att skapa en övertydlig motpart (för att uttrycka det kliniskt), som man inte tappar bort i sitt mörker.
För övrigt håller jag med dig Maja. Att utplåna all "vänskapskorruption" skulle leda till det icke önskvärda totalitära samhälle.
Någonstans finns en gräns för acceptabel och oacceptabel vänskapskorruption och den bör väl gå mellan myndighetssfären och den privata sfären.
Men även inom privata bolag kan vänskapskorruption vara störande, t.ex. vid tjänstetillsättning då en manlig chef kanske föredrar att anställa en manlig vän istället för den kanske mer kvalificerade kvinnan, o.d.
Charlotte
SvaraRaderaDet globala, gränslösa och relativt anonyma internet skapar verkar skapa oanade "kognitiva" och "kulturella" avstånd.
MA har fallit i den fällan. Men vem har inte det vid valda tillfällen. Men MA är påfallande konsekvent härvidlag. :-)
Att avhumanisera motståndare är mycket effektivt. Det är just det MA gjort under lång tid nu genom att gemensamt kalla oss häxor. Det har gjort att vi har blivit en diffus grupp som inte är verkliga. Nästan som figurer i ett TV-spel. När vi dör så är det inte på riktigt. Det är bara att starta om spelet igen så reser sig alla "fallna krigare".
SvaraRaderaSedan späs det på genom att "ta ifrån" någon ens identitet. Eller skapa ett kaos där ingen vet vem som är vem.
Nu ifrågasätts min identitet..."Marina Engan(jag tror inte det är den ursprungliga Marina Engan)..."
Det finns bara EN Marina Engan i Sverige (en till i Norge)så spekulationen är inte särskillt välgrundad. Det är uppenbarligen ett sätt att förminska det faktum att jag tidigare har skrivit om oskyldigt anklagade pappor. De klarar inte av att se att jag är mer än den de försöker få mig att framstå som.
Då måste de "avväpna" mig genom förlöjliganden, personangrepp och härskarteknik. TV-spelet är i full gång.
Jag ser ingen möjlighet att diskutera med sådana individer... Hoppas bara att fler ser och förstår deras metoder.
Jag tycker att den diskussion som pågår här är mycket intressant. Att diskutera ett fenomen ger mer än att stånga huvudet blodigt i ett lönlös TV-spel.
Era tankar och funderingar väcker min nyfikenhet då jag inte har deltagit i diskussioner av mer filosofisk art tidigare.
Som "nybörjare" hoppas jag på förståelse för mina uppenbara brister i debatteknik.
Marina: jo jag såg det där - "jag tror inte det är den ursprungliga Marina Engan"...
SvaraRadera"Den ursprungliga" betyder i det här fallet helt enkelt "min bild av..."
Ungefär: "detta motsvarar inte min bild av en viss person, alltså måste det vara någon annan".
Det enda jag kan komma på som liknar det - fast tvärtom så att säga - är några scener i Strindbergs Ett drömspel. Ska försöka utveckla det, nämner det bara i förbigående nu.
Om man helt och hållet frånkänner en människa en egen existens i verkligheten, och håller benhårt fast vid sina projektioner, så blir resultatet onekligen ganska låsta positioner.
Att luska ut identiteter bakom bloggar och bloggkommentarer kommer snart att bli den nya folksporten, om trenden håller i sig. =))
SvaraRadera"E meglio se io ti lascio, adesso che posso ti lascio..."
SvaraRaderaVarför leva ett vandrande liv mellan drömmar och frukta dagen då drömmarna slutar?
Vi inser inte alltid ögonblicket när kärleken börjar ...
Men vi alltid känner ögonblickets smärta när kärleken slutar ...
Och det gör ont, oerhört ont...
En dag kommer man flyga iväg och glömma.
När kommer det att ske? När ska livet börja igen?...
En vacker dag...
Någon dag.
Mitt icke-filosofiska bidrag till debatten :-)
SvaraRaderahttp://marinaengan.wordpress.com/2009/07/28/stolen-identity/
Valens: väldigt vackert och sant.
SvaraRaderaTristan: gissningar om signaturer är nog redan något av en folksport - och på sätt och vis mycket intressantare än att gissa vem Lars Kepler är.
Det har kommit en hel del "spökbiografier" i jag-form, jag har för mig att en del har fått beröm men att det det ibland betraktas som att någon försöker åka snålskjuts på en mer berömd författare... Jag har nog aldrig själv läst någon - t.ex inte Björn Ranelids "självbiografi" om Stig Dagerman, eller Ernst Brunners självbiografi om Edith Södergran (Brunner sa i en intervju att han gick klädd i kjol när han skrev den, tror jag).
Det är ett ganska underligt projekt. Jag antar att man då eftersträvar att skriva i en annan författares stil, och det kräver ju en viss skicklighet förstås. Om man ska göra en sån sak tror jag att det är bäst att välja en ganska okänd eller helt bortglömd författare.
Men måste man välja en författare!?
Marina: ännu en tolkning av "det är inte den ursprungliga Marina Engan...." kan vara att den som skrev så är övertygad om att du alldeles nyligen skrivit dessa inlägg, för att revidera bilden av dig själv...
Om man tar några steg bakåt så är det en hel del med den här nya bloggvärlden som är fascinerande.
"jag tror inte det är den ursprungliga..." Det betyder att man gjutit fast en person i en roll och vägrar acceptera att vi alla är föränderliga. Det säger mer om den som inte tror att Marina är Marina än det säger om henne. Livet är en ständigt pågående process, kallas visst även utveckling :) De som inte insett det har själva fastnat i osunda mönster och beteènden och tillåter därför inga andra att gå vidare och förändras. Som den avslöjade sina egna tillkortakommanden här i livet genom att fälla omdömet om "jag tror inte det är den ursprungliga Marina..."
SvaraRaderaR.R
Maja
SvaraRaderaÄr du medveten om att du svarade på min fråga under "fel" artikel? ;-) Men tack i alla fall!
Jag tycker att det verkar suspekt att skriva "spökbiografier". Men det är onekligen att speciellt författargrepp.
Ett något mindre suspekt författargrepp är ju att skriva sin självbiografi med hjälp av en författare. Marilyn Manson har tydligen gett ut en nu med hjälp av någon journalist. Men såvitt jag har förstått borde Marilyn Manson vara tillräckligt begåvad för att skriva själv. Jag kan förstås ha fel, eller så ville Manson få ett visst "stuk" på boken, som han inte kunde få genom att skriva helt och hållet själv.
Valens, det var poetiskt...
För att vara filosofisk skulle jag vilja säga att livet inte slutar med kärlekens upphörande utan i och med sista andetaget (eller kanske än hellre med något mer etablerat dödsfallskriterium).
Trots att jag inte hittade cachen så kan jag ändå bevisa när inlägget skrevs. Ett worddokument registrerar när det skrevs och om det har blivit ändrad i eftertid.
SvaraRaderaJag var på väg att erbjuda inläggen till den ende av "motståndarna" jag känner någon sorts förtroende för, Leroy, men jag insåg det lönlösa i det...
Inte ens om min gamla blogg funnits kvar, med alla inläggen, skulle de tro på det.
Det handlar inte ens om att jag har ändrat uppfattning, den har jag haft hela tiden. De har bara valt att se EN sida av mig.
Enklast så för dem:-)
Det är bara att inse att det finns människor som aldrig skulle ändra uppfattning, inte ens om bevisen fanns i hundra exemplar.
Nej, då är det bekvämare att spela TV-spel
Marina: det var en rolig video, och ämnet är ju minst sagt aktuellt.
SvaraRaderaJag såg också inlägget om personangrepp, med Wikipedias beskrivning. Det finns en del att diskutera där, men ett exempel de tar upp som jag inte gillar är: "har du inget liv?" eller "har du något liv?" Vet att den är ganska vanlig, men jag tycker den är lumpen.
RR: håller med.
Tristan, jo jag är medveten om att jag svarade under fel inlägg. Pudel, pudel.
Nej, jag är inte så förtjust i genren. Det skulle i så fall vara någon som utgav sig för att vara en femtonhundratalsförfattare, och lyckades skriva på gammal svenska. Den skulle jag läsa.
Annars är det nog sjuttonhundratalet som är "trenden" inom den svenska historiska romanen.
Men apropå "det är inte den ursprungliga..."
SvaraRaderaså har jag faktiskt sagt något liknande om Leroy en gång, i samband med att han uttalade sig lite SÄPO-aktigt här. Då menade jag att var anfäktad av nätnoja.
DOS stängdes av Blogger p.g.a "violation of our terms of service". Om någon undrar.
SvaraRaderaJag vet (även om jag trodde det var Wordpress?).
SvaraRaderaMaja:
SvaraRaderaJag tror att jag vid något tillfälle har skrivit något liknande... "har du inget liv..."
Hoppas att det inte är så, men jag är osäker.
Om jag skall vara helt ärlig så ångrar jag en del av det jag skrivit. Jag har reagerat allt för känslosamt ibland och det har gjort att jag har svurit en hel del och även fällt onödiga kommentarer.
Ett inlägg var så hemskt att jag själv blev chockad när jag läste vad jag hade skrivit. Det var inget jag var stolt över.
Det enda jag kan göra är att göra allt jag kan för att bättra mig. Jag kommer garanterat att falla, men jag tänker resa mig snabbt igen.
Tänker framför allt försöka låta bli att reagera på provokationer.
Men jag tänker inte stänga av mina känslor.
Man lär så länge man lever:-)
O ja, och jag kan säga svavelosande saker när jag blir arg. Det är något man kan jobba på.
SvaraRaderaDet är nog som "Anonym 19.11" skrev en gång att man kan ta illa upp av olika saker. "Sosse", som Wikipedia nämner också, tycker jag är en ganska mild smädelse. Haha.
Men ibland är det kopplat till skum ideologi (typ "parasiter som bör utrotas"). Då är det värre. Tycker jag.
Om någon kallade mig sosse skulle jag nog inte ens reagera:-)
SvaraRaderaTänkte på det när jag läste på Wikipedia men jag ville inte lägga till eller radera något när jag använde deras text.
Att jag och andra är parasiter som bör utrotas är otäckt. Inte för att jag tror att någon kommer att spruta insektsmedel på mig, utan för att någon tänker så om medmänniskor. DET är otäckt!
Jag blev kallad kälkborgare en gång.
SvaraRaderaFunderade på att göra en polisanmälan, det finns ju gränser, men struntade i det.
Jo, "fästingar på samhällskroppen" och så vidare - i kombination med att folk gör anmälningar till Försäkringskassan.
SvaraRaderaDet är nåt annat än att bli kallad för en idiot.
Nu skriver Monica på sin blogg "Jag tycker - och har hela tiden tyckt - att krysset på taket var att gå för långt."
SvaraRaderaJag svarar med att kopiera hennes uttalande den 7 juni; "
Det är heller inte jag som har "hängt ut" deras hustak på nätet.
Jag har bara applåderat. Det såg snyggt ut där de bor. "
Den här diskussionen försegår under "mamman överklagar".
Ska bli spännande om hon kan erkänna eller om hon har bevis på vinden för att hon alltid tyckt att det varit fel.
MA kommer få svårt att upprätthålla konsekvens i sin nyvunna mer humanistiska hållning, särskilt om man tittar i backspegeln.
SvaraRaderaKaraktärsmord. Avhumanisering samt "häx- och trollifiering" av "meningsmotståndare".
Men det är snyggt att hon försöker i vart fall. :-)
"Det är heller inte jag som har "hängt ut" deras hustak på nätet.Jag har bara applåderat. Det såg snyggt ut där de bor." (Monica)
SvaraRaderaPå något sätt så får jag inte det här till att alltid ha tyckt att det här med uthängningarna varit att gå för långt som hon nu påstår i dag.
Fler än jag som säger saker som de ångrar. Fast hon har ju inte ångrat det, än, i alla fall.
Citatet kommer här ifrån; http://monicaantonsson1.blogspot.com/2009/06/se-upp-for-gravlingar.html
SvaraRaderaCharlotte:
SvaraRaderaUndrar vad det är som gör att hon försöker att ta avstånd från sina tidigare handlingar...
Det går inte ihop... det är som att försöka få bitar från två krossade vasar att passa ihop. Det blir inte särskilt snyggt och absolut inte helt.
Jag tar mig friheten att ifrågasätta ärligheten i hennes påstående i och med att krysset var på mitt tak.
Fast... det är ju trevligt att hon tycker att det är snyggt där jag bor:-)
Ja hon försöker ta avstånd från sina tidigare handlingar.
SvaraRaderaUndrar om hon kommer att sätta in min kommentar med hennes citat om applåderna för hustaken?
Och om, vad blir svaret.
Åh där kom det. Hon kan faktiskt applådera samtidigt som hon tycker att det var lite väl hårt.
SvaraRaderaDet var ju himla praktiskt. ;-)
Charlotte:
SvaraRaderaDet kallas simultankapacitet :-D
Marina: *s* Ja.
SvaraRaderaHon står då i alla fall för att hon gillar när det går för långt och det är lite väl hårt. Alltid något.
Charlotte:
SvaraRaderaJag tycker att det ser ut till ett försök att snygga till åsikter... och så är hon ganska lättretlig och då lyckas hon inte hålla inne med vad hon egentligen anser.
Orsaken till "städningen" kan man ju undra över.
Som vanligt så tillåter jag mig att spekulera i detta ämne för att jag är en av de som... Ja, du vet:-)