söndag 26 juli 2009

Squalor

I morgon är jag med i Olle och Gud om skvaller.
(Det står att programmet sänds i eftermiddag men jag tror att det borde stå i morgon). Sitter och ser opassande glad ut vid Olle Carlssons köksbord. Skvaller är ett allvarligt ämne och inget att skratta åt.

Inom buddhismen finns det en regel som kallas "rätt tal". Det går ut på att man bara ska uttala sig neutralt och hövligt om personer som inte är närvarande.

Vad tyst det skulle bli om alla följde den där "rätt tal"!

Jag läste en bok för några år sedan av en språkforskare, Robin Dunbar, som härledde språkets uppkomst till skvallret i vid bemärkelse: alltså till den sociala, kommunikativa, tjattrande funktionen.

Inte den informativa à la "ugh, bisonoxe".

Det är ganska självklara saker egentligen. Utan att göra några radikalfeministiska utfall skulle jag vilja påpeka en sak:
synen på språket såsom varande uppfunnet av männen medan de jagade bisonoxar, eller vad f-n det nu var de jagade, är felaktig.

OK, vet inte om ni sett dom här.

60 kommentarer:

  1. Datumet för din artikel uppges till den 26/7, betyder det att du redan idag ska skvallra glatt i TV-rutan? :-)

    SvaraRadera
  2. Är det i teve eller på radio och är det i dag eller i morgon?

    Nu har jag blitt alldeles förvirrad. Fast jag töck maja va gölli på bilden.

    SvaraRadera
  3. I radio. Jag tror att det är fel datum, det brukar gå på tisdagar nämligen.

    SvaraRadera
  4. Charlotte: tack, jag tror det väcker desto större skräck när vreden kommer över mig.

    SvaraRadera
  5. Det är väl ingen som har hävdat att männen uppfann språket medan de jagade, de uppfann väl i så fall vikten av att hålla tyst.

    SvaraRadera
  6. Claes: hahaha, ja... det låter ju sannolikt... bäst att skippa snicksnacket där.
    Fast det finns en del sådana teorier, bland annat i någon av Fredrik Lindströms böcker.
    Om jag inte missminner mig.

    SvaraRadera
  7. Jag tror att språket uppstod ur kapplöpningen om det det största egot. I, Ich, Jag, Yo, MOI. Fransmännen var förmodlingen först!

    SvaraRadera
  8. Har inte ägnat mig åt språkforskning i någon större utsträckning, men jag har faktiskt bara hört talas om det motsatta – att det förmodligen var kvinnor som var pådrivande för språkets utveckling, just av sociala skäl – de var samlare / kvar i "lägret" medan männen var jägare.

    SvaraRadera
  9. Jag tror att man började prata för att försöka tala sina barn till rätta. Det pågår fortfarande. Man har ännu inte kommit fram till något som man till hundra procent kan komma överens om.

    SvaraRadera
  10. Men jag tror att själva indelningen är för hårddragen: i jägar/samlarkulturerna var/är väl inte männen ute på jakt hela tiden, utan ägnade sig en hel del åt att lista ut hur man lurar bin på honung. Och så. Fast jag vet faktiskt inte.

    SvaraRadera
  11. Barnen hittade på språket för att kunna tjata och hitta på raffinerade lögner för att slippa gå till skolan.

    SvaraRadera
  12. Jag vet inte heller, men det låter bra.

    En annan teori skulle kunna vara att det var de äldre i byn som plötsligt ville tala om för de yngre att det var bättre förr.

    SvaraRadera
  13. Hårddra: teknisk term: dra åt hårt (skruv etc)
    Hårdra: pressa (ett resonemang)

    Hårklyverier?
    Nix, korrektion av hårresande sammanblandning.

    SvaraRadera
  14. a***s***g eller samtidigt! Ett infernaliskt kackel bröt ut när di gamle började lufta sig om ett och annat samtidigt som barnen började tjata och föräldrarna tala dem tillrätta. "Kapplöpningen om det största egot", som sagt.

    SvaraRadera
  15. Anonym: aha! Jag har alltid trott att den abstrakta betydelsen pressa (eller skruva åt) ett resonemang härrörde ur det konkreta att dra åt en skruv hårt. Metaforer brukar ofta uppstå så. Men du menar att det har något med att dra hår att göra?

    SvaraRadera
  16. Googlar:

    Att hård-dra innebär att man tillverkar metalltråd genom att dra den genom mindre och mindre hål.

    Hår-dra, är att dra och ev. leda någon i håret. (Ett relaterat uttryck är "ligga i håret" på varann, som ersatts av "ligga i luven".)

    "Men allteftersom hårdragning tycks bli en mindre vanlig form av misshandel, i alla fall män emellan, har bilden med hårdragna yttranden bleknat intill osynlighet. Att hårddra något i betydelsen ’pressa’,’tvinga in en betydelse’ är mycket rimligare. Det tyckte man redan på 1700-talet, där det finns ett exempel på en hårddragen granskning." – Catharina Grünbaum

    SvaraRadera
  17. Aha! Ingenting med att dra åt en skruv att göra. Kan man tänka sig.
    Det med metalltrådstillverkningen låter faktiskt som ett rimligare ursprung än att dra någon i håret.
    Om "hårddra" finns belagt i abstrakt bemärkelse redan på 1700-talet så är misstaget gammalt - eller så uppstod uttrycket faktiskt i en jämförelse med att dra metalltråd.
    I allafall: jag tycker bättre om den varianten, och det verkar vara grönt ljus för att stava det hårddra.

    SvaraRadera
  18. Nja, inte riktigt, alla språkpoliser kommer att påpeka att det stavas "hårdra", den stavningen anses som nummer ett.
    Felstavningen – det "nya" ordet – är dock bättre, det verkar i alla fall språkvetare tycka i allmänhet och pekar på att den stavningen borde bli allmänt accepterad och rentav att föredra (som Grünbaum är inne på).

    SvaraRadera
  19. Hårddra är mycket bättrare.

    Det är lite som att dra något till sin spets, att dra nån i håret är ju inte ett skarpt argument utan ett tecken på att man kanske saknar argument.

    SvaraRadera
  20. maja: ditt senaste inlägg är daterat den 26:e, men det är ju den 27:e idag.

    På sr.se ser det ut som att programmet ska sändas idag 14.30 (måndagen den 27:e juli), men det behöver ju iofs inte stämma.

    mvh /IAMB

    SvaraRadera
  21. Hm. Jag tror det står fel i sr:s program.
    Började skriva inlägget igår, sedan upptäckte jag felet hos sr. Programmet brukar sändas på tisdagar, med andra ord borde det köras i morgon.

    Claes, Charlotte: ja jag tycker också att hårddra är bättre. När det nu inte ens är alldeles säkert vilket som är den egentliga etymologin, det kan ju faktiskt vara det där med metalltrådarna, så borde valet vara fritt.

    Håller med: att dra något till sin spets eller finslipa/vässa ett argument (kanske in absurdum) har inte mycket med att dra någon i höret att göra.

    SvaraRadera
  22. Vi får väl göra som i språkets barndom:
    sammankalla byrådet/bloggrådet och komma överens om vad det ska heta.
    Samt avsluta med en initiationsdans där det nya ordet tas upp i språkgemenskapen.

    SvaraRadera
  23. Kvinnorna uppfann språket så att dom/vi kunde skvallra medans dom "samlade", detta är jag heeelt övertygad om ;)
    Det står den 28 i artikeln, måste medge att jag vart lite förvirrad... Speciellt när jag hade läst den första kommentaren av Tristan :)
    Oinloggad Ulrika

    SvaraRadera
  24. Jo jag vet, det blev ganska rörigt. Men de har ändrat på sr:s sida.
    Det var ju både kvinnorna och männen som uppfann språket. Det kan jag sätta alla mina femtioöringar på.

    SvaraRadera
  25. Varför står det 26/7 ovanför inlägget? Borde det inte ha stått "i övermorgon"?

    SvaraRadera
  26. Det påminner lite om jätten som drar ut en gummisnodd och masken som försöker komma ikapp.

    SvaraRadera
  27. Klart som korvspad.
    Algot

    SvaraRadera
  28. Det blev lite fånigt, ber om ursäkt för detta.

    Hur som helst: jag gillar idealet "rätt tal". Eller: att försöka låta bli att säga något OM någon, som man inte skulle säga direkt TILL den personen.
    Men om man är mycket frispråkig och inte kan låta bli att säga vad man tänker direkt till personer man umgås med... det kan ju bli outhärdligt... eller inte vill lufta sig genom att snicksnacka i smyg om dem med andra, sådär som folk i största allmänhet gör, då är man ju inte speciellt socialt smidig.
    Vet inte om det här är begripligt...

    SvaraRadera
  29. R.R: jo jag tyckte det var lite sådär.
    Anonym 21.38: säger du det, haha. Det är ett ganska roligt uttryck. Men man ska väl inte hår(d)dra det.

    SvaraRadera
  30. Tack Claes. Jag lägger min röst på hårddra. Utan att tveka. Det är både rimligast som förklaring och trevligast. Det var väl på stenåldern det förekomm hårdragning. Eller är det en myt?
    Maja: Jag tror jag har läst boken du talar om, jag menar alltså Robin Dunbars. Mycket underhållande, om än inte alltid övertygande. Något om att talet hade ersatt apornas "pälsputsning".

    Algot (varken Alex eller Adolf)

    SvaraRadera
  31. Du menar att klubba en kvinna i håret och släpa in henne i grottan? En myt, tror jag.

    (jag ska rensa bort lite snåriga kommentarer om varför det är fel datum).

    SvaraRadera
  32. I morgon är i dag!

    Slår så klart på radion och lyssnar.

    Sov gott.

    Leroy

    SvaraRadera
  33. Godmorgon. Ni har fel allihop. Alla djur kommunicerar. Däggdjuren i havet pratar. Vår art har bidragit till språket genom att krångla till det.

    SvaraRadera
  34. Claes S: ja visst gör de.
    "Djuren är ju också mänskor. Ja det är just vad dom är!"

    SvaraRadera
  35. Krångla till det, och ja nu har vi börjat blogga till råga på allt också...

    SvaraRadera
  36. Lyssnade på programmet. Härligt skratt Maja! Nu fick man en litet annan bild av Dig än den massmedia målade upp då det begav sig med "myggor och Tigrar" där du framställdes som en bitter, sur och arg människa!

    SvaraRadera
  37. Missade, går det att lyssna i stream?

    SvaraRadera
  38. Varsågoda:

    http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=1871208&BroadcastDate=&IsBlock=0


    Leroy

    SvaraRadera
  39. Mo: bitter och sur har jag aldrig varit, men en viss vrede, jo. (När det begav sig valde tidningarna ofta bilder där jag såg riktigt sur ur).
    Tycker det blev rätt intressant.
    Men måste göra en rättelse: det stämmer inte att avhoppade camorrister får en ny identitet och kan börja på ny kula någonstans. För det allra mesta sitter de faktiskt kvar i fängelset (medan t.ex brorsöner sköter verksamheten). Vet inte varför något sånt flög ur mig.
    Är det någon som har läst boken Väninnan? Har länge varit nyfiken på den men det har aldrig blivit av att jag läst den.

    SvaraRadera
  40. Min väninna har läst väninnan och sa att den var "över förväntan". Hon var nog ganska neutral innan hon började läsa.
    Har också varit sugen på att läsa den.
    Ulrika

    SvaraRadera
  41. gillar din blogg här får alla komma till tals

    SvaraRadera
  42. Tack Anonym, ja det får alla
    (borde vara självklart)
    Ulrika: jag har fått en känsla av att den ger en ganska mörk och krass bild av den politiska sfären. Är skeptisk till blandformen fiktion/dokumentärt (t.ex att konstruera dialoger som man själv inte hört). Och undrar hur synen på vänskap ter sig. Ska absolut titta i den någon gång.

    SvaraRadera
  43. Maja

    Att skriva "biografier" i första person singular (jag-form), vad anser litteraturkritiker om sådana författargrepp?

    Säljer dylika böcker? Finns intresse kring dem?

    (Jag vet inte om min fråga är tydlig så jag förtydligar. Jag t.ex. skulle ju kunna författa en "självbiografi" genom att sätta mig i Elvis Presleys ställe; låta läsarna visserligen förstå mot bakgrund av omslaget till boken att det är jag och inte Elvis som skrivit boken men sedan göra gällande "Elvis" dialoger, inre monologer o.d.)

    SvaraRadera
  44. Tristan; har du övervägt att fråga någon i din omgivning vad avsikten skulle kunna vara med ditt inlägg 20.27?
    Robert

    SvaraRadera
  45. Nej, inte alls Robert. Varför skulle jag det? - Jag vet ju svaret, eftersom det är mina avsikter/intressen det handlar om.

    SvaraRadera
  46. Tristan: jag råkade svara på din kommentar under Napoli, Napoli.
    Robert: ja det vore faktiskt en riktigt rolig variant att fråga omgivningen om det.

    SvaraRadera
  47. Robert borde få pris för "kreativa" blogginlägg.

    Men det är väl allmänt känt att vissa bloggare redan tillskriver en både avsikter och egenskaper och det utan att man tillfrågar dem! =))

    SvaraRadera
  48. Jodå, jag gillade "den franska fågelhunden som surrar orealistiskt" och de tio första sidorna i Instruktionsbok för infanterister. Så det går att tillskriva Robert kreativitet utan att fråga.

    SvaraRadera
  49. Har börjat på "Myggor och Tigrar". Inte ofta man läser böcker som griper tag redan efter ett par sidor, och får en att vilja fortsätta läsa. Kan inte förklara vad det är, men det kanske är nåt mystiskt; att man inte riktigt vet vad som komma skall. Det är i alla fall inte förutsägbart utan känns lite spännande sådär, ungefär som när läser nåt av Isaac Beshevis Singer eller nån annan författare som låter en kliva in i en annan värld för ett tag.

    SvaraRadera
  50. MO: tack, det värmer väldigt!
    Boscoreale VAR mystiskt, kusligt.

    Något som är speciellt för camorran är faktiskt vakthållningen. Kan berätta mer om den, min teori är att det hänger ihop med den dubbla funktion som skurkar och poliser som camorrister haft sedan medeltiden.

    SvaraRadera
  51. Idag traskar jag iväg och köper "myggor" (återkommer med fullständig rapport och recension :) och jag håller anonym om att det här är en skön blogg där alla får komma till tals. Jag imponeras av det respektfulla tonläget de flesta lyckas hålla sig med och att man blir tagen i örat när man går för långt. Som ex jag själv :)
    R.R

    SvaraRadera
  52. RR: det låter bra det! Hemskt gärna en recension/reaktion. Finns många sätt att reagera på den.

    SvaraRadera
  53. Färdig!

    Fashinerad!

    Sträckläste, men tycker kultureliten nog överreagerat en aning - lite kritik borde de väl kunna tåla och de borde ju definitivt ta åt sig av kritiken, men som du skrev i boken; det har de kanske gjort också. Speciellt tycker jag herrr Dan verkar ha överreagerat. Förstår inte riktigt hans utlämnande av de där mailen i DN efter att ha läst din bok.

    En roman(?) man inte glömmer i första taget är det i alla fall.

    Ja, camorran känns medeltid. Berätta gärna mer!

    Ja, du lyckades förmedla den där mysitiken och har ett eget sätt att skriva på.

    Gillade den skarpt!

    SvaraRadera
  54. MO: Ja visst var den speciell och har en egen "smak".

    SvaraRadera
  55. Charlotte: Ja, mycket speciell, fashinerande och svår att lägga ifrån sig.

    SvaraRadera
  56. Ja, jag sträckläste också. Det gjorde jag med Pompeji också.

    Och så ska det ta två år innan man får möjlighet att läsa nästa. Hejdlöst!

    SvaraRadera
  57. Hej MO,
    jo det säger en del om kultursfären att fanns folk som försökte stoppa boken, och att en rad personer menade att den aldrig borde ha blivit utgiven. Det jag skriver om den världen är (var?) tabubelagt.
    Jag tycker själv att den vardagliga, detaljerade beskrivningen inifrån ett camorrakvarter är det mest fascinerande (även om jag själv tycker att det är extremt kusligt att läsa om det). Morden, att folk går fram till mordplatser t.o.m med barn i famnen, och alla små varningar jag fick. Samt att jag löste två mord (trots att det inte är någon deckare).
    Charlotte: ska inte orda så mycket om det ännu men det ser ut som om den nya kan möta läsarna lite snarare än senare.

    Jag har besök av mitt gamla au-pairbarn som ska plugga ett år i Stockholm, så jag hinner inte skriva så mycket just nu. Om någon har en lägenhet i Stockholm att hyra ut till en trevlig och skötsam fransk studentska så är alla tips välkomna!

    SvaraRadera
  58. Jo Maja, tycker också just den delen var mest fascinerande eller fashinerande som jag skrev *L* (glömmer hur ord stavas).

    Men visst var den andra delen intressant också även om jag tycker att den inte utgjorde lika stor del av din bok.

    Fast det är klart, kändes väl pinsamt för de där politiskt korrekta att du visade upp var de egentligen står etc.

    Får väl lov att erkänna att en del av namnen på AB:s kulturredaktion är inga jag lagt på minnet eller vet vilka de är, så jag kan tänka mig att upprördheten de kände handlade mer om att bli "avslöjade", bortgjorda inför sina egna, än för allmänheten (vanliga dödliga läsare) som jag tillhör.

    Fick en nyhet levererad av dig i boken, den att Mare Kandre är död. Det har jag helt missat.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)