lördag 24 oktober 2009

I've got what it takes (ain't gonna give it away)

Well, tiger lovers. Det är bara med tvekan jag bjuder på detta guldkorn. Det finns favoriter man nästan vill hålla på, men ack vad snålt. Det är generösa tider nu.
Jag snubblade över en cd med Blanche Calloway, Cabs syster, för ett tiotal år sedan. Jag tror cd:n stod i en låda på Hötorget. Min exman och jag lyssnade mycket på Cab. Jag är väldigt förtjust i swing, både för musikens skull och för de ofta dubbeltydiga texterna (med inslag av zazum zaaaz boobelibei). Det finns inslag av swing i Pompeji, t.ex när jag kallar Venus för Red Hot Hootchie Coocher (som Minnie the Moocher).
Att Cab Calloway hade en syster kom som en Venus ex machina och ett jubelbonus. Hennes band hette the Joy Boys.
Den låt vi ska höra handar om en tjej som skickar brev till sin pojkvän som sitter i fängelse. Det finns tvetydigheter här också, vilka troligen anknyter till det spörsmål som diskuteras under föregående inlägg.

"I ain't playin' Santa Claus to any man".

Här är hon nu. Blanche Calloway and her Joy Boys.



12 kommentarer:

valens sa...

Undrar om Hans Hederberg är lika förtjust i swing... för de ofta dubbeltydiga texterna...
Men han körde raka puckar i Lögnen i Sverige...

And I'm certainly not going to do without,
Without a doubt!
Now, they caught you on spot...


Men vi älskar skapa myter och hjältar...

This little thing is the thing
The whole world's talkin' about, talkin' about,
And I'm certainly not going to do without,
Without a doubt!


Sanningen?
Vem bryr sig om den...

Leroy sa...

Bra Valens!

Jan G är ju ute och snurrar, sanningen skall fram i alla lägen och allt flyter till ytan förr eller senare.

Maja du är bra som kör med raka öppna spjäll.

Du får en låt av en av mina favoriter som ett bevis på min uppskattning Brook Benton och Dinah Washington :
http://www.youtube.com/watch?v=aHasyQglC08


som bonus följer en Elvis dänga med.

I väntan på att Disco kulan snurrar igång.

Leroy

maja lundgren sa...

Valens: Lögnen i Sverige! Den har jag inte läst, tack för tipset - kanske den bör uppdateras och Alcalàs namn följas av Guillous...?
Jag är inte 100 procent säker, men en tolkning av I've got what it takes kan vara att det är hennes hallick som sitter i fängelse.

Leroy: tackar ödmjukast. Visst strävar jag efter att vara rak, om än något klurig. Apropå Guillou: ja det var allt ett avslöjande Expressen kom med där. Det är möjligt att han talar sanning när han säger att han siktade på ett scoop, men scoopet uteblev och journalister får ju inte göra sådär. Jag tror att Palme hade en poäng när han hävdade att G förläst sig på äventyrsböcker. IB-affären hamnar i ett helt annat ljus.

valens sa...

Maja:
Det var så lite att tacka för...
Bedragaren Alcalà har avslöjats och fått sitt straff... Det skulle vara en onödig påfyllning...
Inte jag är 100 procent säker heller men min tolkning av I've got what it takes var i ungefär samma väva .

valens sa...

Maja:
Ett intressant citat (s.105):
Ungefär samtidigt - och parallellt - fick Jan Guillou på tidskriftens redaktion ett tips från en person som var närstående den "nära släkning till en av IB:s chefer" som man senare nämnde i samband med avslöjandena...

Lika intressant, tycker jag, är Hans Hederbergs slutkommentar i kapitlet Spelet kring de svenska spionerna:
Konsekvenser
Den första berättelsen om tillkomsten gjorde intryck; den bidrog till mytbildningen kring en viktigt kapitel i svensk samtidshistoria. Den bidrog också till att skapa en osämja inom triumiratet Isacsson-Bratt-Guillou som blossade upp i TV så sent som i sommaren 1993.

Leroy sa...

Valens han skriver vidare i sin bok publicerad via Norstedt: "Om en privatperson åkt fast för exakt samma sak, att till utländsk underrättelsetjänst överlämna informationer om svenska medborgare eller svenska institutioner, är brottet spioneri.


Eftersom den här kortfattade anklagelselistan kunde dokumenteras och bevisas blev, som sagt, skandalen jättelik.
Hade vi varit amerikaner hade vi fått alla journalistiska priser som finns. Här i Sverige blev det fängelse.
Jag och min journalistkollega Peter Bratt, och vår viktigaste källa som hette Håkan Isacson, greps samtidigt på olika platser i Sverige den 23 oktober 1973.
Anklagelsen löd på spioneri, något som först föreföll fullkomligt obegripligt.
Sveriges juristkår som, då som nu, politiskt befinner sig långt åt höger, delades i två ungefär lika stora grupper, för och emot. Det var nämligen ingen självklar juridik som låg bakom anklagelsen för spioneri. Så här såg den ut:
Vi hade insamlat informationer om hemlig militär verksamhet, vilket i sig är förbjudet.
Vi hade vidarebefordrat dessa informationer (till varandra).
Eftersom vi måste inse att ryssarna kan läsa så hade vi med vett och vilja utlämnat mängder med hemliga militära uppgifter till ryssarna.
I sak går det ju självklart inte att neka på dessa tre punkter.
"

Slutsatts om att påstå eller ljuga, eller stå för det man säger och skriver efterlyses?

Hur surealistiskt det än må låta så har han brutit mot det han själv redogjort för.

Frågan är av vilken orsak och för vems skull?



Leroy

valens sa...

Fallet Guillou?
Locket är på och det är många överviktiga som står på det...

Natti, natti...

maja lundgren sa...

haha... det får mig att tänka på "Jätteproppen Orvar-debatten", någon gång vid mitten av 80-talet.
Natti natti

Leroy sa...

Tur att alla får lov att vrida om klockan då och då nu för tiden.

Natti i natti.

Leroy

Charlotte.R. sa...

Den som verkligen är en öppen människa utan hemligheter är imbecill eller lögnare, eventuellt både ock.

De som tycker sig vara en öppna människor så att de tycker att denna öppenhet ska innefatta andras privata saker är skenheliga och mycket obehagliga och empatilösa personer.

Ja, jag är fortfarande djupt sårad.

maja lundgren sa...

Jag tror att det är anonymitetsdiskussionen du talar om. Själv förstår jag den inte helt, eftersom jag tycker att det är roligt med anonyma kommentarer. Jo, jag har också blivit påhoppad anonymt. Och det är klart att man börjar undra vem som skriver. Men på det hela taget ser jag inte anonymitet som feghet eller rädsla. Jag tycker att det är spännande att få kommentarer av folk jag inte vet vilka de är.
När du skriver:
"De som tycker sig vara en öppna människor så att de tycker att denna öppenhet ska innefatta andras privata saker är skenheliga och mycket obehagliga och empatilösa personer" så kommer jag i och för sig att tänka på M & T, eftersom jag där avslöjar t.ex en utomäktenskaplig historia. Så helt enkelt är det inte, men det märks väl i texten att det inte är det heller.
Hur som helst tycker jag att det verkar som om Monica Antonsson gärna vill ha besök av Clara Hertz...

maja lundgren sa...

Alltså: att det inte är enkelt att avslöja saker som andra vill hemlighålla.