söndag 18 december 2011

En tidsödla

Ja jag gillade också Vaclav Havel.
Jag minns en understreckare han skrev för ungefär ett kvartssekel sedan - närmare bestämt är det två saker jag kommer ihåg. En liknelse: blommor växer inte snabbare för att man sliter i dem. Och så minns jag sakledet, vad blommetaforen skulle åskådliggöra: reformer kräver tid, man måste ha tålamod.
Artikeln gjorde mig upprymd. Jag skulle gärna se den publicerad igen och läsa om den. Jag minns att min mamma sa något jag tyckte var förbryllande, ungefär "det är synd att det aldrig är den sortens människor som bestämmer".
Carl Bildt uttalar sig om Havels bortgång.
"Han var en av vår tids allra största européer".
Det är väntad retorik. Men "vår tid" är idag en annan, "Europa" ett annat, och "vi" ett tvivelaktigt och rämnande pronomen.
För att uttrycka det riktigt rikteliuskt: Carl Bildt är fortfarande en tidsödla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)