torsdag 1 december 2011

Sprickor i Europa

Euron står inför sitt sammanbrott och Tyskland kan bli först att lämna eurozonen, skriver Patricia Hedelius i Svenska Dagbladets Näringsliv. Blir Tyskland även först att lämna Nato?
Apropå min kraxande dystopi här nedan - ett högerpopulistiskt parti som skickligt spelar på hatet mot det rika nordeuropa och på misstron mot EU, vilket så småningom skulle utmynna i krig på kontinenten igen - och apropå parhästen teknokrati och populism, så kunde man nyligen läsa en rafflande artikel, "De farliga frälsarna", i SvD Näringsliv 27/11. Intressant dels av en så banal orsak att alla dessa abstrakta krafter, ekonomiska naturlagar och oöverskådliga processer trots allt består av människor (vilket även videon med Berlusconi och Merkel på Nato-mötet åskådliggör: mindre saker än så har tolkats som krigsförklaringar i historien, när en nation skymfar en annan är känslor inblandade, osv.).

Man ska säkert passa sig för att sluka följande spekulation med hull och hår, det kan nästan låta som om allt rörde sig om en enda tjänsteman på ECB som hämnades på Berlusconi:

"När Silvio Berlusconi förpassades till historien var det obligationsmarknaden som höll i kniven. Eller kanske snarare de som styrt denna marknad det senaste halvåret: tjänstemännen på Europeiska centralbanken, ECB.
Genom att under den mest kritiska veckan halvera sina stödköp av italienska statspapper och låta räntan skena kan ECB-chefen Mario Draghi mycket väl ha bidragit till sin landsmans sorti. Som en maktekonomisk motsvarighet till CIA:s lönnmord. Något som förstås aldrig kommer att bekräftas" skrev Andreas Cercenka i SvD Näringsliv den 27/11.

Det är nog som sagt för tidigt att säga att Berlusconi förpassats till historien. Dessutom låter detta på sätt och vis som en foliehatt skräddarsydd för Berlusconi: blev han helt enkelt lönnmördad av en fiende? En privat vendetta?
Berlusconi hade skämt ut Italien under lång tid och det är kanske inte otänkbart att syftet att få bort Berlusconi kan ha spelat en roll för ECB. Men kan det ha varit den tyngst vägande faktorn?
Det skribenten diskuterar är vad han menar är ECB:s farliga politiska oberoende. Enskilda länder har ingen rätt att lägga sig i besluten eller försöka påverka dem.
Men har den förhatliga nationalismen avskaffats därmed? Knappast. Ren teknokrati utan minsta demokratiska inslag kan närsomhelst slå över i grov nationalism.

Jag läser alltoftare Svenska Dagbladets Näringsliv - antagligen första gången i livet som jag läser den innan jag läser övriga tidningen.

Däremot måste jag säga att den stora uppslutningen kring Jürgen Habermas bland kulturella gentlemen mest verkar vara en svanesång i elfenbenstornet. Ser jag namnet Habermas en gång till den närmaste tiden så ligger Valerie Solanas snart i lä. Men jag funderade ett tag på att tvinga läsarkurseleverna att läsa Habermas Fördrag om upprättandet av en konstitution för Europa, rättare sagt jag funderar fortfarande på det. En del saker måste övervägas noga.

Inga kommentarer: