onsdag 7 december 2011

Recensioner av Sinnenas brunn

Det har börjat dyka upp recensioner av Nelly Kaplans Sinnenas brunn.

Novellerna rymmer en kavalkad av erotiska absurditeter och intertexter; med referenser till allt från Bibeln till Rödluvan omkullkastar Kaplan snillrikt och stringent alla former av ordning, skriver  Göteborgs Fria

Det är en utmärkt utgåva, alltifrån Lundgrens lyckade översättning, Sara Johanssons horrorsköna omslagsfoto, André Massons surrealistiska teckningar, samt Kristoffer Nohedens formgivning och efterord, där han betonar Kaplans relationer med Picasso och Breton, hur viktig revolten var för henne. Jag läser Sinnenas brunn som en mycket politisk bok, som avser att förändra världen, eller åtminstone hur vi uppfattar den. Det är en bok att skratta med, men den väcker också värdefulla tankar. En rättvis värld skulle genast förflytta dess status från skymundan till en centralt framskjuten position inom europeisk 1900-talsmodernism, skriver Bernur

I Maja Lundgren har hon fått en översättare med hög språklig växel som virtuost greppar över både studentikosa och sibyllinska tonfall. Plötsligt finns inget skratt utan bara svindel, och man förstår varför Kaplans bok förts vidare från decennium till decennium i nya utgåvor, som ytterligare en av den franskspråkiga fantastikens hemligheter, skriver Kristoffer Leandoer i Svenska Dagbladet.

Nu har jag läst, bitvis blivit en aning exalterad, några gånger skrattat högt och fått skruvarna omvridna några varv i hjärnan. Det handlar alltså om Nelly Kaplans erotisk-surrealistiska novellsamling ”Sinnenas brunn”, skriver Melankolikbarn

Med död, sexualitet, vampyrer och häxor spinner Nelly Kaplan varje enskild kortberättelse med den finaste och vassaste tråd, samtidigt som samlingen i sin helhet är en monumental påminnelse om litteraturens eggande, utmanande och vidöppnande kraft, skriver Benshi

Vågbrytningarna, omvandlingarna och dess kalejdoskopeffekt, från en text till en annan är ofta mer fängslande än texterna i sig men det finns ögonstenar där drömmarna möter skräcken, gotikens och science fiction berättelsens världar. Jag dras framförallt till det okroppsliga, som i stunden undflyr sig alla begränsningar, skriver Boktradition

Aftonbladets recension har inte hunnit ut på nätet ännu. Större delen ägnas åt att dödförklara surrealismen - varför det?

Uppdatering: här är Aftonbladets recension (jag förstår inte riktigt vad den vill ha sagt, men instämmer förstås med att översättningen är systerlig och kongenial).

Uppdatering:

Sinziana Ravini skriver i gp (ej på nätet ännu tror jag): En kärlek bortom såväl könen, döden och galaxerna, med upproret som moralisk princip.

33 kommentarer:

  1. Vi tror att Aftonbladet menar att surrealismen fintar läsarna. Men det visste vi redan. Nu ska vi läsa boken. Och glädjas åt joxandet med språktrasan.

    not 1: "joxa m. trasan". Slang,äldre Sthlm: "dribbla fotbollen"

    not 2: "Slang". Slang, äldre Sthlm: "varm korv".

    SvaraRadera
  2. Hej Nice och Nasty!
    Ja läs den, låt dig inte skrämmas av lovorden, den är faktiskt värd dem. Tycker jag.
    Maja

    SvaraRadera
  3. Mycket fin logga, för övrigt.
    Maja

    SvaraRadera
  4. Jag ska avhålla mig från att polemisera... men det är betydligt mer än bara språklekar (och surrealismens mening går långt utöver att vilja finta läsaren).
    Nå. Ville bara säga detta.
    Maja

    SvaraRadera
  5. Går det att tävla i litteratur eller gör det inte?

    SvaraRadera
  6. haha. Bra med samvetsgranna läsare. Kanske svarar när förkylningen lagtsig.
    Maja

    SvaraRadera
  7. Grattis till lovorden! Ska köpa så snart jag är i en bokhandel. (Jag är sådär gammalmodig, vill kunna känna boken i hand innan jag köper den ...)

    SvaraRadera
  8. Hej på er, jag tog bort ett inlägg om en ganska knäpp recension. Orsaken är att det skulle kunna se ut som om jag inte vill ha kritik (det handlar inte om det).
    En ursäkt till er som hunnit kommentera.
    Maja

    SvaraRadera
  9. Helt ok. Om du är en sann surrealist protesterar du mot nationaljippot och skriver något oförlåtligt. Man glömmer det ibland, de var ju livsfarliga mot småborgerligheten, de där...
    Zigge

    SvaraRadera
  10. Zigge: uppvigla inte en förkyld surrealist.
    Jovisst, de hade ställt till med ett veritabelt helvete, smädat kung, fosterland och nationalpoet.
    Men samtiden är lite snällare än 20-talet i Paris. Jag nöjer mig med att säga vad jag tycker, rättare sagt jag har redan framfört detta.
    Maja

    SvaraRadera
  11. Jag menar ju att det här Nobelpriset är en skandal. Även i så måtto att det är ett av världens rikaste länder som ger sig självt Nobelpriset. Martinson/Johnson var ingen skandal. Rättare sagt det var en konstruerad sådan, grundad främst i Olof Lagercrantzs infamitet, i hans galla. Martinson och Johnson var i allra högsta grad värda priset. De delade på det som representanter för svensk arbetardikt. Det är det här som är den verkliga skandalen. Men den är så fullständigt i takt med tiden, att få upptäcker den.
    Maja

    SvaraRadera
  12. Ja och kvalitet givetvis ("de delade på det som representanter för...")
    Maja

    SvaraRadera
  13. betr kommentaren klockan 19:42: Nobel-priset - även om det var bara halvt - blev visst för mycket för Harry Martinson - det ödelade visst hans förmåga att skriva...('kontraproduktivt')

    SvaraRadera
  14. Marianne: ja, om det nu inte var rabaldret - det finns de som anklagar Olof Lagercrantz för Martinsons självmord. Vilket är att gå rätt långt, i och för sig.
    Maja

    SvaraRadera
  15. Jag är inte särskilt inläst på debatten runt Martinson/Johnsonpriset, men jag undrar om det inte även kan ha varit klassperspektivet som spökade för Lagercrantz.
    Maja

    SvaraRadera
  16. jag är inte alls insatt i det hela - har bara ett minne av att ha läst detta någonstans att efter erhållandet av nobel-priset kunde han inte längre skriva något - (jag visste inte att han begick självmord)...

    SvaraRadera
  17. Stor heder åt Lena Philipsson förresten. Jag har alltid anat att det var ruter i henne. Marianne: jo, ledsen om det kom som en chock för dig.
    Maja

    SvaraRadera
  18. "Bärnstensdoft". För att rädda över min kommentar under det försvunna inlägget.
    Jag tycker att språket i novellerna är mycket vackert.
    Godnatt
    Mariannesson

    SvaraRadera
  19. Mariannesson: tack. Godnatt. Maja

    SvaraRadera
  20. Mariannesson: Jag tycker att novellerna är makalösa, hoppas ha gjort dem någorlunda rättvisa.
    Det blev en väl skarp gir från något ohyggligt tragiskt till något roligt, det kändes underligt. Men nu måste jag sova.
    Maja

    SvaraRadera
  21. Får jag erinra om hur mycket "nationalpoetens" poesi har betytt som tröst för så många. Dumt att göra detta till en klassfråga. Jag har njutit i fulla drag, ja till och med gråtit en stund under "jippot". Så synd om dem som inte har möjlighet eller vilja att känna hur stort detta är, vilken enande kraft dessa skenbart enkla dikter utstrålar. Äckliga porrnoveller om häxor och vampyrer kan man lämna åt dem som blivit kvar i puberteten.
    Anonymous

    SvaraRadera
  22. Så här tycker vi: man kan nog få ihop en ganska lång lista med författare som möter prisets kriterier. Eyvind J och Harry M hörde dit. Det gör även Tomas T.

    Olof L hade knappast något politiskt problem med att arbetardiktare belönades; han var en aristosocialist med moseskomplex som ville leda underklassen vid handen. Han tyckte nog också att det rätteligen borde ha varit han som chefade över akademien. Men det Olof siktade in sig på var att Eyvind och Harry var ledamöter av densamma och därför stod priskommitén för nära för att få komma i fråga för Nobelpriset.

    Skälet till att vi använder förnamn är att vi märker att saker och ting får relevantare proportioner på det viset. Gosseaktigare, liksom.

    SvaraRadera
  23. Korrigering sista meningen i andra stycket: "..och att man därför borde ha bedömt att de stod priskommittén för nära..."

    SvaraRadera
  24. Nice och Nasty: Jo jag vet att han siktade in sig på det - men jag tror i grund och botten inte att det handlade om det. (För övrigt är det i så fall ett flertal personer som står priskommittén för nära även i detta fall). Hehe, ja man kan använda förnamn för att ge det skenbart relevantare och intima proportioner, trots att det handlar om monumentalitet...
    När det gäller kvalitetsbedömningen av årets monument, får vi enas om att inte vara eniga. Jag tycker att dikterna blev bättre efter det att monumentet fått afasi, och visst är det grymt att kritisera någon som endast säger: ja'a? jahaa... Det handlar dock inte ett dugg om metaforer eller inte. Anonymous: vi får enas om att inte vara eniga (Kaplans noveller är för övrigt varken äckliga eller pubertala, bland annat däri skiljer de sig från en del annat)
    snabbskriver
    Maja

    SvaraRadera
  25. För övrigt dags för vuxenvärlden att sluta spotta på puberteten: den är en port, många lämnar allt vad fantasi och rebelliskhet på andra sidan. Jag skrev några av mina bästa grejer då ("Thrim, ironiguden", till exempel).
    Nej nu överdriver jag, inte några av mina bästa grejer, men om milkshakens tid, och givetvis en hel del om förbudstiden i USA och vidhängande herrar och damer.
    Maja

    SvaraRadera
  26. Fast det bör inte diskuteras här, då låter det som om jag menar att jag borde ha fått... osv. Pinsamt.
    Hög tid för frukost.
    Anonymous, old chap, igen: det är tveksamt om det är en god idé att reta upp en surrealist som fortfarande känner av sviterna efter en ganska så besvärlig influensa.
    Maja

    SvaraRadera
  27. Svedjedals artikel är för övrigt öppet xenofobisk.
    Maja

    SvaraRadera
  28. Vad det just detta du tänkte ta bladet från munnen om (beträffande Akademien) eller något annat?
    All uppskattning av poesi är subjektiv. Men det viktigaste är att Tranströmer är en djupt älskad poet. I förhållande till det är förstås priset sekundärt.

    SvaraRadera
  29. Anonym: ja, självklart. Orsaken till att jag skriver "nationalpoeten" eller "monumentet" beror på att jag inte kritiserar personen - jag har aldrig träffat honom men precis som alla andra tycker jag ju att han verkar djupt sympatisk, och att ödet är gripande. Och inte heller vill jag förmena vanliga läsare (obs vanliga läsare) deras egen tolkning och upplevelse av dikterna. Men jag ifrågasätter överskattningen som den litterära offentligheten har dragit igång.
    Maja

    SvaraRadera
  30. Orkar han med all uppståndelsen? kan jag undra. Det måste vara tröttsamt och på sätt och vis vemodigt. Men det lugnar ju ner sig det med...
    Mariannesson

    SvaraRadera
  31. Mariannesson: ja rejält tröttsamt.
    Dessutom kan man ju inte ha en sån här kung. Det är ju han som delar ut priset.
    Maja

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)