onsdag 23 maj 2012

Ank-Käthe både nöjd och sur

Vi måste gå vidare med det här att gå emot Nato, eller jag måste det, och ni måste sätta er in i frågan oavsett om ni håller med Ank-Käthe och mig eller ej. Gamla Käthe är för tillfället nöjd med hur röstandet utvecklat sig men känner sig gruvligt förbisedd av samhällets toppar och höjdare som håller på med man vet inte exakt vad i Chicago. Jag har inte tid just nu men ska lägga in länkar till en del artiklar, bland annat en där Reinfeldt Bildt och Enström blandar ihop humanitärt bistånd med ett ödesbestämt Natointräde på ett ovederhäftigt sätt, och en där Pierre Schori kräver alla korten på bordet.
Hank Williams barnbarn spelar dragspel och sjunger Jambalaya. Merci beaucoups för tipset Charlie Siringo.

10 kommentarer:

szigge sa...

Ja den passar ju bra. För att skingra ev. misstankar om antiamerikanism... Country har aldrig varit min grej men jag vill inte vara festförstörare så...

maja lundgren sa...

Antiamerikanism, det skällsordet bör nog vissa republikanska hökar over there få ha patent på. Om man ska diskutera landsförräderi och sånt, så är det välan uthyrningen av Norrland och Götet som ligger närmare till hands, i så fall.

maja lundgren sa...

Det är 14585 dagar kvar att rösta, så tänk långsiktigt: går Sverige med så blir det fler krig som det i Afghanistan. Och det kommer att beskrivas som både oundvikligt och ädelt. Sammanblandningen av partipolitik och opinionsbildning, vars tydligaste forum är tidningarnas ledarsidor men som genomsyrar massmedial lobbyism även på annat vis, kommer att vara lika massiv som när Sverige skulle gå med i EMU. Men kommer det att bli folkomröstning? Man undrar. Godnatt.

Anonym sa...

Tusentals tjutande rednecks och vajande sydstatsflaggor - ingen vidare uppbygglig anblick. Lille Junior ser mest ut som en rågblond liten gisslan i det gruvliga sammanhanget.

Willy Lorens

maja lundgren sa...

Vet inte om jag tycker att han framstår som gisslan, mer som en narcissistisk fyraåring. Men det är klart, alla barn kanske kan betraktas som sin omgivnings gisslan.

Anonym sa...

Tråkigt med dessa svensk"kultur"bondaktiga kommentarer. Trams om "rednecks" och sydstatsflaggor bara för att någon i publiken hade glömt att raka armhålorna!!??
Gisslan?
Carl Jularbo var inte äldre när han spelade för publik. Grabben här har också en lika stor framtid! Applådera istället för att vara avundsjuka,antika 70-talssnörpmunnar!

Charlie Siringo, med laddad Smith&Swensson.

maja lundgren sa...

haha... Ja jag ska säga att själv tänkte jag inte "rednecks". Tycker nog att Willy L uttalar sig lite fördomsfullt...
Sen finns det förstås barnstjärnor som inte klarat av att få så mycket uppmärksamhet, utan spårat ur. Det gäller dock inte Hank Williams III, såvitt jag vet.

Anonym sa...

Pratade en gång med Charlie Rivel när han som 80-årig jobbade med en danskurs i Västerås. Hans första framträdande i livet var att som jättelitet barn stå upprätt i sin faders (The Charlie Rivels!) händer på scen. Han hade bara allt gott att säga om sin tidiga barndom och uppväxt i en gammal genuin artistfamilj.

Ps. Tänker du någon gång ta något nytt country rekommenderar jag Youtubes "El Paso, Marty Robbins". En sång om äkta kärlek in till döden... Sådant är ju så sällsynt idag, tyvärr.

Charlie Siringo

maja lundgren sa...

Ah! Ja, jag tror att en kärleksfull artistfamilj (för det får man väl anta att den var?) kan vara trygg att växa upp i. Jag vet inte riktigt vad jag baserar det där "en finns det förstås barnstjärnor som inte klarat av att få så mycket uppmärksamhet, utan spårat ur" på, just nu har jag inga exempel (möjligen Tatum O'Neal, som imponerade väldigt på mig i Paper Moon (jag var väl runt nio när jag såg den och tyckte hon var jättecool). Men jag vet inte om hon spårat ur så värst, hon levde röjigt hollywoodliv och slutade sen att spela film.

Ah igen, El Paso Marty Robbins - aldrig hört förut. Men han skjuter väl sin rival? Sådant bör man väl inte rekommendera? Jag har inte hunnit till slutet än.

maja lundgren sa...

Måste lyssna på hela innan jag axlar ansvaret att utsätta bloggens läsare för kärlek in i döden.
(Obs skämt)
Kul att du träffat Charlie Rivel.