tisdag 29 maj 2012
Konstpaus
På gymnasiet målade jag så här, inte så modernistiskt alltså (om nu inte impressionismen räknas till modernismen). Arg blev jag då jag bara fick en fyra.
(Men skolbetyg är ungefär som "gillningar" på Facebook, ett godtyckligt tyranni! en motsvarighet till apornas pälsputsande!)
Hellre svetslåga än klassiker.
Det tycks i nuläget som om majoriteten av svenskarna förordar enkätens alternativ 3. Det finns mer tillförlitliga undersökningar än Ank-Käthes, och resultatet där är ungefär detsamma.
Vad alliansfrihet egentligen innebär för ett land utan mycket till eget försvar kan förstås diskuteras. (I Carl Hamiltons bok framkastar han idén att det fortfarande är ryssen som utgör det största militära hotet mot Sverige, han menar att ett scenario med rysk expansion västerut inte är helt osannolikt).
Carl Bildt verkar mer eller mindre har suddat ut alternativ 1 från kartan över möjligheter och genomförbarheter, och nöjer sig med alternativ 2 (se Bildts blogg), varvid en del ledarskribenter (som legat i startgropen för en mer massiv opinionsbildning) känner sig snopna (se Svenska dagbladets ledarsida).
Svenska dagbladets ledarskribent skriver om "risken att som allierad men icke-medlem bli sittande med Svarte Petter", och där undrar jag vad som avses rent konkret - är det Afghanistankriget som är Svarte Petter? Är den bokstavliga meningen av det figurativa uttrycket att Sverige som icke-medlem men allierad kommer att få ta uppdrag som ingen annan vill ha?
Det är en öppen fråga, jag förstår helt enkelt inte innebörden.
För övrigt vill jag tillägga att det knappast är klyftig säkerhetspolitik att sälja vapen till diktaturen i Saudiarabien samtidigt som man slåss mot talibaner i Afghanistan.
(Kluven ja, klyftig nej)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man kan tillägga att alternativ 2 faktiskt har fått minst röster i den här bloggens enkät - färre röster än medlemsskap och färre än "annat" (det senare kan rymma både osäkra röster och dem som inte vill se alliansfrihet utan förespråkar något annat slags militärpakt).
SvaraRaderaBildt skriver i sin blogg att det är just alternativ 2 som är mest realistiskt - ett tätt, kanske tätare samarbete med Nato utan formellt medlemskap. Är det där de flesta socialdemokrater också befinner sig?
Att anpassa sig efter folkviljan blir i det här fallet (om nu den här enkäten är någorlunda representativ) i så fall att välja det alternativ som har minst stöd.
SvaraRaderaJag ville bara påpeka paradoxen.
Men jag lovar att inte förolämpa Facebooksamvaron mer. De som trivs där blir ledsna, uppfattar mig som en snobb, och de som inte trivs där behöver ändå inte höra det där.
SvaraRaderaFina tavlor.
SvaraRaderaFacebook har jag aldrig besökt så vad mig anbelangar får du förolämpa forumet hur mycket du vill. Föreställer mig att det är svårt att låta bli att jämföra med hur många som "gillar" andras inlägg. Det är väl själva syftet? Samtidigt som - föreställer jag mig - man bör låtsas som ingenting?
Sälja vapen till Saudiarabien och samtidigt kriga mot talibanerna - det låter ohållbart. Kanske till och med en säkerhetsfara?
Algot
Absolut ohållbart.
SvaraRaderaHjälp gärna till och tolka metaforen "Svarte Petter" på svenskans ledarsida.
Apors pälsputsande, hahaha. Du får en 5:a av mig.
SvaraRaderaAaaah! Där satt den. tack Annika Langa.
SvaraRaderajo apor putsar ju pälsen på varann för att liera sig, det där med "gilla" på Facebook uppfattar jag så - blir galen när jag går in där. Jag är övertygad om att om jag la ut bilder på mina katter, objektivt sett finast av alla tänkbara katter, skulle maximalt tre personer gilla. Andra lägger ut bilder på lite mer halvgulliga eller normalfina kissar och får 30 gillningar. Jag menar inte att det är mobbing, det är bara en egen värld med egna värderingar och ideal. Så fort jag går in där lider jag kvävningsdöden.
Du får 4 + av mig. Det rosa djuret på ön, är det ett får? En enhörning? Påminner om nåt slags mytologiskt djur.
SvaraRaderaSkojar bara. Romantiska tavlor. Gillar't.
En rosa stenåldersälg.
RaderaMen poängen med Facebook är att jag får så många tips om musik, film och utställningar och litteratur eller bara knas. Nätverk. Så mycket bra information. Det är lite vad man gör det till. Har ju funnits mer slutna forum länge som har haft liknande funktion, skillnaden är att så många kan se vad man skriver för strunt. Då blir det lite mer anpassat.
SvaraRaderaHej Claes,
SvaraRaderaJo jag vet - egentligen handlar det kanske mest om att lära sig sortera. Just de där tipsen - även de knasiga - är ju jättebra. Det är såna enorma mängder bara - jag har inte speciellt många facebookvänner men det väller ju liksom fram inlägg. Gillaknappen kan man ju skita i, jag skojar egentligen mest (ibland när någon författare eller annan kulturskribent gör en enrading som man måste anstränga sig rätt rejält för att uppfatta som speciellt lysande, men ändå får sjuttio miljarder gillanden och kommentarer... Jag tror inte att jag är den enda skribent som reagerar med att dra öronen åt mig. Det är inflation).
Men det är sant att det är väldigt mycket kul tips. Till exempel om en "öfverklassgenerator" där man kan få ett smeknamn som ger inträde i salongerna. Jag blev Maja "cookie" Lundgren, haha, nästan nåt man skulle kunna svänga sig med.
Slutna forum: jag var med i ett för ungefär tio år sen, det var instängt (kulturmänniskor). Trädde ur tumultartat.
Men det var inte den famösa Elit-listan, som verkar ha varit rätt läskig.
Det skryts ju en del. Inte bland mina Facebookvänner (jag gick med för ett tag sen), där är det mest tips och annan info. Diskussioner om artiklar, samhällsfrågor. Men jag har vänner som klagar på att deras facebookvänner skryter med hur lyckat allting är i deras liv.
SvaraRaderaFast dessutom har väl Fb tagit över tidingarnas familjesidors roll, man berättar om giftermål, tillskott i familjen och så. Det tycker jag är ok, kollar hellre på kompisars barn än på prinsessbilder.
Ja det tycker jag också är helt ok, och gulligt och så, men på ett sätt skulle jag vilja kunna dela upp flödena - det kanske finns en sån inställning. Det känns konstigt när det dyker upp en aktivitetshändelse "den och den har spelat whhopsgame" bredvid en bild på en nyfödd, huller om buller.
SvaraRaderaDet är möjligt att Facebook försvinner, men då kommer något annat. MySpace var jättelikt och är nu ingenting, det är inte så många som bloggar som för några år sedan. Det twittras som tusan, kommer det att hålla?
SvaraRaderaSedan har det faktiskt hänt att jag träffat människor via Facebook jag inte sett sedan Valdemar Atterdag brandskattade Visby, och det har varit kul. Vissa blir det bara en fika med, med andra återupptar man någon sorts tråd. Man hör av vänner oftare. – Claes "Tom Tom" Gustavsson
Vilka fina målningar, förresten. Ingen aning om det. Jag minns annars att när jag låg i lumpen på åttiotalet – det som var så obegripligt jobbigt – då var det ryssen vi slogs mot. Det hymlades inte med, jo, det hymlades med ett fniss. Så frågan var ointressant.
SvaraRaderaTusen tack.
RaderaJo, du har slagits mot ryssen. Hur realistiskt det är att ha en rysk invasion i åtanke idag vet förstås inte jag, Putin är inte så kul. Men försvar av territoriella gränser verkar förväxlas med terrorismbekämpning idag, och det hymlas lite om invasionen i Afghanistan (det var ju för att jaga rätt på Usama bin Ladin, hade inte så mycket med att införa demokrati i landet att göra). Och då (sorry, upprepar mig) blir det en märklig dubbelmoral att vapenhandla med Saudiarabien.
Twitter har jag aldrig förstått mig på - en del tycker jag lyckas skriva kort så att man ändå får ut något av det. Det kan vara lite likt aforismer eller kortfattad information om vad de gör, iakttagelser osv. Men ofta framstår ett twitterflöde som totalt obegripligt - till och med när man går in och försöker förstå vad folk snackar om. Men det kan vara jag som inte förstått hur man ska läsa. Tycker bara att det är jättehackigt.
SvaraRaderaJag har också hittat gamla vänner via Facebook. Om Facebook ska kunna vara kvar tror jag det krävs att infot redan från början delas upp i olika kanaler. En privat, en samhällsdebatt, en nöje, osv. Så kan man välja sedan var man går in.
Jag tror att alternativ 2 i din enkät sitter djupt. Inte särskilt rationellt eller förvånande. Vi har varit där så länge. Trean har nog aldrig existerat.
SvaraRaderaJag minns att registrerade mig på Twitter när det var hyfsat nytt. Begrep inte idén alls. Skrev ingenting. Äsch, vad är det här?
Man kan ju söka på ord, följa skribenter och "visa konversation", men man måste nog följa med i ping-pong-spelet för att förstå tjusningen. Jag brukar kolla Gradvall.
Jag tror inte heller att trean har existerat. Det fanns en deal med Nato tidigare också. Själv tycker jag inte att det nödvändigtvis behöver vara hyckleri med överenskommelser som: ifall ni blir invaderade så har även vi ett intresse i att försvara er. Men nu handlar det ju inte om den typen av försvarspakt längre. Bildt skriver det tydligt i sin blogg, att Nato idag är något helt annat. Och det är jag så in i helvete övertygad om att Sverige måste hålla sig utanför, kanske knyta inofficiella pakter med Frankrike, Finland och vad som helst höll jag på att säga men INTE -- ok, jag upprepar mig.
RaderaJo man kan säkert få ut en del av ping-pong-spelet, jag har inte hajat grejen helt enkelt.
Pakt med Finland? Okej, jag erkänner, jag har inte läst dina inlägg och argument i frågan. Skall kolla.
SvaraRaderaMen du, har du förbryllat din katt?
http://www.youtube.com/watch?v=B2Je1CEPkUM
Det med Finland tror jag var Cubens idé.
RaderaAha, då har du en del nyttig läsning framför dig. *s* Det finns förstås mycket mer att tillägga. Det viktiga är att nå utanför de redan frälsta Natomotståndarna inom vänstern, och att diskutera vad alternativ 2 och 3 innebär, eller skulle kunna innebära, i praktiken.
SvaraRaderaHe, den sketchen är kul.
Till frågan om jag förbryllat mina katter - ja, har för mig det, genom att nysa. Risken är att de kommer att förbrylla mig i natt: de vill förstås inte vara ute i det här räliga vädret, och eftersom de sover dagtid så kommer de att springa runt, hålla på med tavlorna och jama hela natten.
RaderaMotståndet mot Afghanistankriget är lika brett folkligt förankrat som motståndet mot ett Natointräde. Men det vet du ju. Vad alternativ 2 betyder idag är att den som vill göra en militär karriär förväntas ställa in sig på operationer i andra länder. Sammanblandningen av Nato:s roll och FN:s är riskabel. Men det har du ju också skrivit om...
SvaraRaderaAlgot
Ja, och jag var emot ett svenskt deltagande i Libyenkriget också, under de premisserna och med tanke på att det framstod som ett sätt att haspla in Sverige i Nato.
RaderaDet är på pricken det där med Facebookgillningar och apors pälsputsande. Fast ibland känner jag mig riktigt glad när jag lyckats göra en statusuppdatering som ingen, absolut ingen, av mina vänner gillar. Det är som jag hittat ett ämne som är så knepigt och opopulistiskt att man inte ens förstår vad som menas. Vilket ju bara gör det ännu mer aktuellt. På något sätt.
SvaraRaderahaha! Grattis höll jag på att säga! - det är absolut något att eftersträva och göra till en konst att skriva så knepigt att ingen gillar! Eller något som snarare väcker tankar än uppmanar till gillande eller ogillande.
SvaraRaderaFast jag har givit upp striden om Facebook. Blivit bränd. Det skulle bara sluta med att gick bärsärk, kallade folk kulturslemhoror och mediokra schlappschwanzen. Så jag säger till mig själv: forgeeed aboud id...