tisdag 25 februari 2014

Rudy Vallee - Brother can you spare a dime (1931)

Jag vet inte, det blir så pretentiöst det där med favoritlåtar. Jag lägger in lite pausmusik helt enkelt, melodier som jag av en eller annan anledning tycker är fängslande. Brother can you spare a dime är en sådan som får mig att rysa, jag tycker att den är gripande.
Texten är av Yip Harburg, musiken av Jay Gorney - han lär ha varit inspirerad av en rysk vaggvisa.





Once I built a tower to the sun
Brick and rivet and lime
Once I built a tower, now it's done
Brother can you spare a dime?


Uppdatering:
Jag ska inte svära så mycket.
Men jag ska göra några komplemetterande rafsanteckningar.

Brother Can You Spare a Dime handlar om depressionen på 30-talet och den som sjunger är en utblottad arbetslös som har blivit anonym, kanske oigenkännlig och framför allt namnlös. Han har blivit en i den gråa massan fattiga och han riktar sig till en gammal bekant som är aningen lyckligare lottad och som inte verkar vilja hosta upp:

Say don't you remember, they called me Al
It was Al all the time
Say don't you remember, I'm your pal!


Sångens Al verkar också vara något utöver en person, han tycks personnifiera The American Dream, kanske också framstegs- och utvecklingsoptimismen eller, för den marxistiskt lagda, kapitalismen som fått grus i maskineriet:

They used to tell me I was building a dream, with peace and glory ahead,
Why should I be standing in line, just waiting for bread?
Once I built a railroad, made it run
Made it race against time
Once I built a railroad, now it's done
Brother can you spare a dime?


Håll i hatten, för nu byter vi kontinent och århundrade!
Iolana satt i gången till T-banan i Midsommarkransen, men åkte hem i lördags. Vi hade sällskap på T-banan en gång, hon pekade på mina ögon och sina för att påpeka att de liknade varandra. Hon pratade inte svenska och knappt någon engelska men vi kommunicerade på något sätt ändå. Jaha, och?
Att ge en slant till en tiggare är inte politik, men det står inte heller i motsättning till politik, som några försökt att hävda. Att ge till tiggare håller kvar dem i deras förnedring, har det sagts - men jag hävdar skamlöst att det i sig varken är förnedrande att tigga eller att ge allmosor. Även om det självklart borde vara så att ingen behöver tigga, så är själva tiggeriet och allmosegivandet inte smutsiga i sig. Den djupa genansen inför tiggeri är väl någonting som har uppstått med moderniteten, i synnerhet med avskaffandet av religionen (inom islam och, tror jag, buddhismen är allmosor i princip obligatoriska, Jesus försörjde sig genom att tigga och förmodligen är det likadant i många andra religioner). Ett annat argument mot att ge till tiggare är att givaren känner sig god. Ett sätt att köpa sig fri från samhällsansvar, på något sätt, och ingå i en klibbig och ojämlik relation med ett hjon, alltså få en kick av att känna sig snäll. Tja. Det är roligare att ge än att få, men i många fall är det nödvändigare att få än att ge. Det viktiga är att man söker ögonkontakt, hälsar, ler, kanske pratar en stund, och man kan omöjligt ge till alla, så en lösning är väl att man tar hand om tiggarna i sitt eget kvarter. Iolana var väldigt gullig, jag brukade ge henne ungefär tio spänn om dagen, sedan hade vi en snubbe utanför Konsum som var lite mer krävande - "Hey! Where's my money?" kunde han ropa om han inte fick något, och se indignerad ut. Jag tyckte han var rolig men mer än två kronor fick han sällan! (och just där visar det sig ju hur villkorat tiggandet är - egentligen är ju "Hey! Where's my money!" storstilat fräckt och borde uppmuntras, men... jag kan inte förmå mig att ge åt tiggare som ligger framåtstupa eller står på knä, det går bara inte, och den fräcka krävande fick sällan mer än två eller på sin höjd fem kronor: som om extrem underdånighet och extrem kaxighet gör det svårare).

Se där, nu blev det så kallad "godhetsfascism" i alla fall.
Det får bli både hängslen och svångrem på uttrycket godhetsfascism, d.v.s både citattecken och "så kallad".
Klart till halfvklart för tillfället.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Härlig låt.
Påminner om låtar som far gnolade på.
Leroy

maja lundgren sa...

Hej Leroy, ja visst är den härlig? Den handlar ju om depressionen, jag kanske lägger ut texten i sin helhet också.
Om någon är haj på ryska vaggvisor och kan berätta vilken som inspirerat till melodin, så tipsa gärna.

Anonym sa...

Ja den här får godkänt av mig med :D
Vacker melodi
CJ

maja lundgren sa...

Ja, och texten också.

Anonym sa...

Fin bit det där, både text och musik. Som hand i handske. Jag är tyvärr inte haj på ryska vaggvisor...
Algot

maja lundgren sa...

Algot: ja som sagt mkt fin.

maja lundgren sa...

Jag skulle lyssna på ett program om tiggeri på radio, OBS, nyss - lyssnade här och där, spolade fram en del osv. Flera rumänska tiggare sa att människor var vänliga här, att Sverige skilde sig från andra länder på det sättet och jag har haft lite den känslan också, att de flesta är vänliga mot tiggare. Sen var det någon - och jag tror att det var en kyrkans man - som skulle förklara varför bemötandet var bättre här än på många andra ställen, och det lustiga var att han talade om folkrörelserna. Lustigt eftersom han var en kyrkans man och borde ha sagt något i stil med att Herren finner sig en krokig väg även inuti i en svensk, eller något sånt. Men icke. Jag tyckte att han hade en jobbig röst så jag stängde av, trots att svenska självbilden och svenskheten och ditten är ett spännande område. De blir tokigt om man tar det för bokstavligt - "svenskar är ett folk som är snällare mot tiggare än andra folk och det beror på folkrörelserna". Orsak verkan.

Anonym sa...

"Herren finner sig en krokig väg även inuti i en svensk" låter snuskigt haha.
Jag tycker att det är otroligt jobbigt med alla tiggare och hoppas att de inte blir fler. Jag ger nästan aldrig längre, pga de blivit så många. Jag vet att det är krasst och själviskt men så är det bara. Men jag förstår att om man får mer personlig kontakt med en tiggare, så kan det kännas annorlunda. Nej jag fasar för att det ska komma ännu fler.
CJ

maja lundgren sa...

CJ: Du gör som du tycker förstås, så länge du inte ger fingret eller säger något taskigt - jag fattar hur du tänker för jag är långtifrån någon godhetsapostel. Det vill säga, jag gör som jag känner, till exempel så har jag svårt att ge till dem som delar ut lappar i t-banan. Jag vet inte varför. Det kan ju mycket väl tänkas att historierna på lapparna är sanna. Men det är något med tillvägagångssättet som gör att jag aldrig ger dem pengar. Likadant med dem som står på knä med sänkt huvud, eller ligger huvudstupa. Det är säkert minst lika synd om dem som de andra, men jag kan inte förmå mig att ge. Det finns inga rationella anledningar att jag ger till vissa men inte till andra. Iolana blev jag fäst vid, jag blev direkt ledsen när hon sa att hon skulle åka tillbaks till Rumänien. Hon har också blivit väldigt väl bemött här i kransen, jag tror att många har gett pengar, stannat till och hälsat, och nickat och hälsat de gånger de inte haft pengar.

maja lundgren sa...

Ja det heter kompletterande och inte komplemetterande.

Anonym sa...

Excellent blog à lire et découvrir, pourtant j'ai
un défaut d'affichage chez moi. Tu devrais examiner ça.


my blog post credit à la consommation ()