En truism har ränt runt och juckat mot den ena hjärncellen efter den andra, skabbig och med rabies men ändå så sann: antiken har aldrig funnits.
Exakt när gick folk omkring och tänkte att de levde under "antiken"?
Det kan vara ok att tala om "gamla tider" eller "förr i världen" trots att folk sällan tänker att de lever förr i världen. Antiken är det aldrig ok att tala om, eftersom antiken aldrig har funnits. Alla vet det, och ändå fortsätter folk att tala om "antiken".
Jag blir så fruktansvärt jävla förbannad på idealiseringen av rövhålen Grekland och Rom. Jag avskyr idealiseringen av antiken av ungefär samma anledning som jag hatade Bachaftnarna och de pretentiösa föredragen på "Källarklubben Kultur". Eller de svåra frågorna i uppvisningsprogrammet Kontrapunkt.
Nej, medeltiden fanns inte heller. Det här är grundkurs i modern historievetenskap. Och ändå fortsätter folk att prata om "medeltiden".
Det är rimligt att tala om jägar/samlarkulturer respektive jordbrukskulturer,
jordbrukskulturer respektive industrialism, och rimligt att titta på olika former för demokrati och tyranni på olika platser i olika tider. Aten var garanterat inte en demokrati, däremot har det på sina håll funnits naturfolk som levat demokratiskt.
Och så vidare i all hafs för evigt för evigt,
Men det är dags att skippa den överjävliga fixeringen vid en tänkt högkultur kallad "antiken".
* * * * *
Titta ikapp eller se ikapp: jag tittar ikapp på Game of Thrones eller jag ser ikapp Game of Thrones, jag kollar upp den i efterhand, den är underhållande och har en ganska ok moral. Dothrakis är en ganska kul stam. Men jag är lite tveksam till idealiseringen av prostitution, alltså de fnittriga njutande prostituerade. Det känns inte så realistiskt. Annars är ju det mesta i den serien realistiskt.
9 kommentarer:
Jag har tittat då och då men inte fastnat för den, men mitt intresse väcktes på allvar när ja hörde talas om protesterna mot sista avsnittet, att den de flesta hållit på även när hon utövat våld, för att det varit ett motiverat våld, plötsligt ägnar sig åt massaker på oskyldiga, många ska ha krävt ett nytt slut. Det tyckte jag lät lite intressant. Besvikelse på någon som varit objekt för identifikation är intressant. Så nu maratontittar jag och tycker att det är spännande givetvis, men inte på ett särskilt korkat sätt. Helt ok.
Och så har jag läst dikten Bläck är det skarpaste krutet av Athena Farrokhzad, den är fruktansvärt bra.
Var tvungen att googla fram ett citat. Ska försöka leta rätt på "I rörelse" snarast. Såg henne på Bokmässan förra eller förrförra året. Tyckte att hon hade "det" men att hon var väldigt väldigt arg på ett förutsägbart vänstervis. Men blir glad av alla goda recensioner. Såg henne på Moderna Museet nyligen och var på vippen att säga hej men tyckte det var lite töntigt med tanke på att jag inte läst den nya boken
Ursäkta jag kunde inte undgå att höra
att du sade att bläck är det skarpaste krutet
du kanske är poet och löjtnant
eller har ett förflutet i scouterna
eller pluggar till civilingenjör i teknisk kemi
eller extraknäcker som kalligraf
eller återförsäljare av laserskrivare
du kanske vet vad du pratar om
du kanske har fört bok och provsprängt
gjort komparativa studier
ackompanjerat krevaderna med ditt skrivmanskinsknatter
du kanske har studerat böjningsformer
och landat i att positiv och komparativ inte riktigt räcker
att det verkligen är fråga om ett superlativ här
skarp skarpare skarpast
att bildled och sakled verkligen gifter sig
i så fall ursäkta att jag störde
annars undrar jag bara
är du helt dum i huvudet
vet du någonting om krut överhuvudtaget
/…/
Jag har haft svårt för utspelen på facebook, pallar inte med ACAB, mm. I rörelse är väldigt bra och det märks på kritikerna att de tycker det på riktigt, det är inte tomma hyllningar som är rätt vanligt alltså, därför kan man man bli glad av det. Den här ligger rätt nära min egen tolkning och uppfattning så långt
http://ornenochkrakan.se/
Men uttrycket "Redan de gamla grekerna ..." går väl inte av för hackor ...
Nej den är bra haha....
Alla vägar bär till Rom och Rom byggdes inte över en natt är också trevliga talesätt.
Jenny, jag menar den här recensionen
http://ornenochkrakan.se/wp-content/uploads/2019/10/22.-191002-Athena-Farrokhzad.pdf
Efter den kommer en rec. av Göran Greider, som jag uppfattar som en festtalare. Sentimentalitet, fluff, lite som Kristian Lundberg, för pösigt och i botten ligger en självklar manschauvinism som kan yttra sig som snäll farbroderlighet, med självklar överlägsenhetkänsla, eller - tyck synd om mig, Kristian Lundbergs tyck synd om mig, jag är ledsen men att många år senare skriva Requiem över en förlorad son, jag tänker endast på mamman, uppfattar det där som chauvinism, varje vår när studenterna fyller stadens gator och torg tänka på sin förlorade son, förhållandet med mamman gick inte att rädda, nähä men det var mammans kropp, mammans smärta, att ett narcissistiskt sting träffar barnafadern många år senare när han tänker på att Sonen aldrig tar Studenten, hur nattståndet patriarkalt är inte det?
Glömde min regel nummer 1: Aldrig dra in andra i polemik (endast de 2 första raderna riktas till dig Jenny :-) ).
Det är väldigt viktigt.
Skicka en kommentar