Dagsmeja

Dagsmeja. Ett älsklingsord för en älskad företeelse.
Jag kan inte ens uttrycka hur mycket jag älskar dagsmeja.
Både Ordet och företeelsen.
Jag blir stum när jag tänker på det.

Visst kräver dagsmeja tyst förundran.

* * *

Inte just någon dagsmeja i år men dök åtminstone upp lite snö i slutet av februari för att infria löftena om töväder.

Fladdermusinfluensan

nu jävlar tar jag er

Minnesbild

Dagermans dröm

Stig Dagerman berättade en gång om en dröm han hade haft efter att ha deltagit i en offentlig diskussion. Han stod i drömmen mitt i Stadion, som var överfyllt av människor. Han skulle tala till dem, men ej ett enda ord nådde fram. Varje gång han försökte tala kom ovanifrån, dånande och stark, en annans röst och dränkte helt vad han ville säga. 

Återberättat av Lagercrantz i Vårt sekel är reserverat åt lögnen

2 farbroderligt naiva gissningar

Förnedring och sadism har föga med skattesänkningar att göra, där har Löfven fel. GW har i sin tur fel då han antyder att det har med etnicitet och kulturkrock att göra. GW har ännu mer fel än Löfven. 
Kasta inte ut 80-talets grubblerier om makt och hierarkier, svassande kött och synd bara för att hela komplexet fått en lite väl konkret gestaltning mitt i den finaste fina genikulturen. 

Fantasiramsan

Några pojkar i 10-årsåldern gick runt och sjöng högt - trodde jag först - "fantasi ja vi har ingen fantasi!" och något mer jag inte uppfattade. Vacker vemodig melodi, kände igen den men kopplade inte direkt. Googlade, det visar sig att det är Bajen som har en ramsa:

"Fantasi
Ja ni har ingen fantasi
Snor från Hammarby
Ja ni vill va som oss
Ja ni är pinsamma Gnaget"

När jag lyssnade på den på YouTube kände jag igen melodin som Magnus Ugglas Hand i hand.
(Det finns en bakgrundshistoria - Hammarby hade en ramsa, Grön och vit, som AIK härmade: "Vi är överallt". "Fantasiramsan" är i sin tur ett svar på att AIK härmade Hammarbys ramsa).


Bollen är rund.


Because the world is round, it turns me on.

Så funkar det!

Påståendet att "mörk energi" används som bränsle under de långdistanta rymdfärderna är inte helt korrekt. Ki har fått något om bakfoten. 
Det är gravitationsvågorna och de akustisk-baryoniska oscillationerna som fungerar som trampolin.

MVH Zarminas avdelning för rymdteknik

Rätten att vara älgest

Alien

Yes box Virginia Woolf

Wuthering Heights is a more difficult book to understand than Jane Eyre, because Emily was a greater poet than Charlotte.
Virginia Woolf

Läser om en av mina favoritromaner, Svindlande höjder, nu på originalspråket.
Woolf har rätt och det är tveksamt om man ens ska förstå Svindlande höjder på något rationellt sätt. Jag menar, vad innebär det att förstå konst?

Charlotte Brontës Jane Eyre är en hygglig roman men både konstnärligt och innehållsligt konventionell.

(Georges Bataille skrev tyvärr förringande om Emily Brontë utifrån den darriga och liksom tårögda mansföreställningen att hon skulle ha varit en moraliskt ren, oskuldsfull flicka som förvånande nog på något intuitivt och omedvetet fantasifullt sätt kunde skildra ondska, passion, besatthet och så vidare trots att hon aldrig haft samlag. Alltså så fallocentriskt tänkt, och samtidigt en mytologisering av barnkvinnan som något slags varelse som inte kan vara medveten, göra djuppsykologiska iakttagelser av sin omgivning. Hon är ju stor, hon har ett stort öga osv. Det går att göra många iakttagelser av det mänskliga även i avkrokar. Och därtill kommer genialiteten. Schas Bataille).

Här är Ukuleleorkesterns roliga cover på Kate Bushs musiska gestaltning av Wuthering Heights.

Du är Luxemburgstor, och jag är f-n, käre bror

Här är citatet jag talade om.
Tror jag kallade det "spritsigt" eller nåt sånt.

Jag hittade det i Vårt sekel är reserverat åt lögnen, en samling artiklar av Olof Lagercrantz, utgiven på Karneval förlag.
Det innebär att jag måste reservera mig för att något kan ha blivit fel längs vägen. Som viskleken. Lagercrantz kan ha citerat fel, eller redaktörerna till Vårt sekel är vigt åt lögnen kan ha återgivit citatet på ett felaktigt sätt.
Rosa Luxemburg lär ha skrivit detta i ett brev till en väninna 1917. RL satt i fängelse, väninnan var utanför men hade tydligen suckat över tillståndet i världen i ett brev till RL. RL svarade:

"Förstår du då inte att den allmänna bankrutten är alltför stor för att man skulle stöna över den. Detta fullständiga uppgående i dagens jämmer är mig överhuvud taget obegripligt och outhärdligt. Se till exempel hur Goethe med kyligt jämnmod stod ovanför tingen. Men betänk vad han måste uppleva: den stora franska revolutionen, som dock sedd på nära håll tog sig ut som en blodig och fullkomligt meningslös fars, och sedan från 1789 till 1815 en oavbruten kedja av krig, där världen återigen såg ut som ett lössläppt dårhus. Och hur lugnt, med vilken andlig jämvikt bedrev han inte samtidigt sina studier över växternas metamorfoser, över färgläran, över tusen ting. Jag fordrar inte, att du ska dikta som Goethe, men hans livsuppfattning - intressenas universalism, den inre harmonien - kan envar skaffa sig eller åtminstone sträva efter. Och när du säger: men Goethe var ingen politisk stridsman, så menar jag: en stridsman måste först söka stå helt över tingen, annars sjunker han med näsan ner i all smörja. Självfallet är det en stridsman i den stora stilen jag här tänker på."

Lagercrantz gillar den här pigga attityden. Trotskij lär ha gillat det också, enl. Lagercrantz.
Nyfikenhetsandan, talet om intressenas universalism och den inre harmonien, påminner mig om den napoletanske revolutionären Emmanuele de Deo som jag skriver om i Myggor och tigrar.
"Emmanuele de Deo, tjugotvååringen som givit namn åt den gata där en malavitoso nu blivit mördad, var en revolutionär, jakobin och anti-Bourbon, franskinspirerad, en själsfrände till Eleonora Fonseca och han blev torterad och avrättad på Piazza Municipio 1794. Jag har på nätet hittat ett brev Emmanuele skrev till sin bror före avrättningen.
Käre bror, varför kallar du mig olycklig? Varför ge mig det epitetet? Jag skulle avundas andra mitt öde om jag upptäckte det hos dem; detta borde räcka för att få er att inse mitt sinneslugn när jag tar emot påbudet från den högre rättvisan och från min och din Suverän. Döden väcker skräck hos den som inte har vetat att leva väl - -
et cetera - et cetera.
Hänvisar tillbaks till min bok om resonemangen om Emmanuele de Deo, den mördade Antonio Cardillo, upplysning och fascism.


Rosa Luxemburgcitatet under DET FÖRSTA världskriget sticker av mot dadaismens kollapskonstaterande under och efter samma världskrig, som det beskrivs av Hugo Ball (att Västerlandet hade slutgiltigt visat att talet om europeisk humanism och civilisation bara var en fasadlögn, en ursäkt för masslakt).

Det sticker av mot flera berömda uttalanden runt DET ANDRA världskriget (Adorno: Att skriva en dikt efter Auschwitz är barbariskt; Brecht, ett samtal om träd är nästan brottsligt).
Efter nazismens bara en aning uppförstorade version av den europeiska chauvinismens perversa groteskeri, och nu när det går ett spöke genom Europa igen, samtidigt som konst och kultur fortsätter att vara skrytfaktorer, så låter både "kyligt jämnmod", "inre harmoni" och "intressenas universalism" naivt? Världsfrånvänt?

Alla kan skaffa sig eller åtminstone sträva efter nyfikenhet.

Snicksnack för rövhattar

Bloggen har anammat fragmenteringsdjävulen. Svinkorta bjäfsinlägg.
Ett kolossalt sätt att befria sig.
Jag ska rita Goethe. Jag skulle rita en politisk kompass.

Glöm aldrig att dra ner byxorna på en reaktionär sosse som talar om den mänskliga naturen.

Who has a fox behind the ear?
No, no, a colossal nobody.

Det här är min hyllning till den moderna världen.

defenestrera mera 

                       

Hänförd, medryckt, självförglömmande

eller kritisk, skeptisk, medveten.
Också en skala.

(Utvidgning av den politiska kompassen)

Disco Time!

Upp och hoppa. Där är ju Bobby Ewing i Dallas också.

Ank-Käthe delar ut Rosa Luxemburg-priset posthumt

...till Goethe.

Motivering: Goethe har sagt att i konsten är endast det bästa gott nog.
Kaxigt!
Delmotivering: ner med Lenin. Fram för Rosa Luxemburg.

Klagar bäst som klagar sist

Den som klagar på den som klagar, slösar bort sin och andras tid.
Men den som klagar på den som klagar på den som klagar, den däremot, är en visdomshärskare.

Varför är det ingen som... och varför finns det inga, är det inte dags att?

Here we go again. Det finns inga realistiska samhällsskildrare/anarkistiska prosaister/romanförfattare av rang/engagerade diktare/poeter som tål att läsas -  närmare bestämt finns det ingen intressant litteratur idag.
Utom DET HÄR undantaget, som sopar banan med...
Utom DET HÄR, som  svensk litteratur gått omkring och väntat på...
Utom DEN HÄR debutanten, som JAG har det finfina väderkornet att upptäcka.

En kulturjournalistisk jargong har dykt upp igen, jag tror det tog sin början (den här gången) med the catchy supertruth "det finns inga manliga författare".
Men liknande gnäll pågick ungefär hela 90-talet. Ibland handlade det om att försöka tysta den så kallade cyniska 80-talismen och dess eftersläntrare och kräva ett brett, sunt och uppbyggligt berättande. Ibland rörde det sig om ett mer odefinierat klagande. Nästan alltid föreföll syftet vara att inte bara underkänna samtliga då verksamma författare (från låt oss säga Kjell Johansson till Ann Jäderlund), utan att ge kritikern en möjlighet att framhäva sig själv som den store upptäckaren av det enda läsvärda.

De håller på med sina listor och sin kanonisering. "Nå, detta är troligen den enda... enda... Host... Harkel host host".

Drastisk spådom av Olof Lagercrantz

Hatet mot Olof Palme var en del av det större hatet, ur vilket en dag det tredje världskriget - det universella mordet - kommer att springa fram. 

(DN 2 mars 1986, ur Vårt sekel är reserverat åt lögnen)

Framsynt Carola

Jag kapitulerar aldrig helt inför den här låten, men ryser motvilligt.
Rösten är gudomlig med något lite kusligt som vetter mot besatthet. Det är konsumismkritik och kan väl sägas förebåda den nya miljörörelsen, även om det då är en ganska tydligt kristen eskatologi och meningslängtan.

Det behövs ett starkt vänsterparti

– Vi behöver fylla ut den plats som Socialdemokraterna historiskt har haft i svensk politik, säger Nooshi Dadgostar till Expressen.

Känns lite lovande faktiskt. 

Dagens citat

....."Detta sår kan för övrigt också användas som metafor för den grundläggande rörelsen i Batailles skandalösa skrift. De hänvisningar till verkligheten som förs in i hans oroliga och tilltagande metaforik är sårande och undergräver varje humanistisk anständighetskänsla och övertygelse om att besitta ett vetande och en vilja att göra det goda, som i sista instans är grunden för västvärldens kultur med dess föreställning om att bemästra verkligheten med det goda som medel. När detta sårs omfattande betydelse skall förbindas med verkligheten blir dess plats den nakna kvinnokroppen:
"På den molnfria och orörliga himlen kan jag öppna ett sår som jag vill klamra mig fast vid som vid en kvinnas nakenhet".
Såret är i kvinnans kropp och kön som sådana: hon är dubbel eller kluven i en människa och i ett möjligt offerdjur. 

Mette Lundbo Levy, i Res Publica Tema "Såret", Georges Bataille





Citerar bland annat pga spaning efter begreppet anständighet, som idag tydligen används som skällsord i Danmark (i stil med "godhetsapostel"), och ibland lyfts fram som ideal i svensk debatt.

Men också föreställningen om att kunna bemästra världen, en förutsättning för politiken givetvis men i konsten går det att låta världen bemästra sig.

och för det tredje, kvinnan - etc.