Here we go again. Det finns inga realistiska samhällsskildrare/anarkistiska prosaister/romanförfattare av rang/engagerade diktare/poeter som tål att läsas - närmare bestämt finns det ingen intressant litteratur idag.
Utom DET HÄR undantaget, som sopar banan med...
Utom DET HÄR, som svensk litteratur gått omkring och väntat på...
Utom DEN HÄR debutanten, som JAG har det finfina väderkornet att upptäcka.
En kulturjournalistisk jargong har dykt upp igen, jag tror det tog sin början (den här gången) med the catchy supertruth "det finns inga manliga författare".
Men liknande gnäll pågick ungefär hela 90-talet. Ibland handlade det om att försöka tysta den så kallade cyniska 80-talismen och dess eftersläntrare och kräva ett brett, sunt och uppbyggligt berättande. Ibland rörde det sig om ett mer odefinierat klagande. Nästan alltid föreföll syftet vara att inte bara underkänna samtliga då verksamma författare (från låt oss säga Kjell Johansson till Ann Jäderlund), utan att ge kritikern en möjlighet att framhäva sig själv som den store upptäckaren av det enda läsvärda.
De håller på med sina listor och sin kanonisering. "Nå, detta är troligen den enda... enda... Host... Harkel host host".
9 kommentarer:
Håller på och möblerar om i bloggen lite, den fyller snart elva år!
Man ska inte kommentera såna där jävla tjafsdebatter.
Grejen är den, att den som klagar på den som klagar blir förslavad.
Jag ville bara påpeka att hela 90-talet var proppfullt av klagomål och efterlysningar.
Kjell Johansson är väl inte "bred, sund och uppbygglig". Om du nu säger det.
Nej Kjell Johansson är fantastisk. Jag vill peka på den här typen av rundgång i litteraturklageriet inte är något nytt och det bygger på en högst selektiv syn på vad som är litteratur just nu.
Ofta handlar det som sagt om att skribenten vill framhäva sig själv. Mycket mänskligt att vara fåfäng.
Det gäller bara att ha lite is i magen när ingen gillar det man gör. Sen är det bara att tuta och köra.
Ninni Holmqvist var väl het på 1990-talet...
Absolut, det fanns flera intressanta författare. Det jag vill göra gällande är att enstaka författare lanserades som det stora undantaget, i övrigt var litteraturen död.
Den bekymrade debatten "finns det en 90-talsgeneration????"
Ja, jag kan inte ens länka till exempel eftersom Internet var en bäbis då fortfarande.
Och det är tyvärr inte är en litteraturkritiksociologisk avhandling :-)
Har väl fortsatt med en del UPPROP mot den experimentella litteraturen och liknande.
Men jag blir jävla förbannad när de där tongångarna dyker upp igen. Det är lurigt. Lansera er själva i stället mede
... genom att skriva de böcker ni skulle vilja läsa, hade jag tänkt skriva.
Skicka en kommentar