Den luddiga nätvänstern som gillar Wiman och Wolodarski och har som sin enda uppgift att stoppa högerpopulismen, slå ner på dåligt språkbruk, kanske raljera över "incel-män", förakta Brexit-röstare (nästan hela min bekantskapskrets röstade emot ett EU-inträde och det är verkligen inte för sent att gå ur EU, som några försöker påstå), och låta sig hypnotiseras av så kallade minoritetskulturer - ofta inkonsekvent, och inte alltid särskilt uppriktigt - ett mischmasch av uppropsskrivarfolk som tycker det är problemfritt att hylla Lenin (eftersom Lenin är en död metafor) samtidigt som de röstar på Liberalerna, och folk som mer eller mindre plötsligt blivit EU-vänner på grund av den (förvirrade) tron att EU kan motverka högerpopulismen. Det är helt typ osammanhängande.
Ja, jag tror att något av det mest demoraliserande i debatten på sistone, är alla Hotel California-tongångar. Alltså, även något slags vänster beskriver det som att det faktiskt inte finns något val. Ingen demokrati, egentligen. Om det vore så, att ett land satt fast för all framtid i en sån konstellation, oavsett hur samarbetet utvecklades, för att gå ur är helt enkelt inte ett val, skulle det finnas ett egenvärde att bryta sig loss. Man ska aldrig acceptera klubbar som inte medger utträde. För min del är jag glad att jag röstade nej till EMU, men det var dumt att jag inte röstade nej till EU.
Ja, och så har det ju då excellerats i förakt för "efterbliven engelsk arbetarklass" på landsbygden. Helt hämningslöst. Det där ska den s.k globaliseringsivrande vänsterliberalismen aldrig förlåtas för. Nu får vi se hur det går. På sikt, alldeles utmärkt tror jag. Och det är de långa perspektiven som räknas mest. Natti natti!
Håller ju såklart med om det du skriver i kommentarerna här (den intresserade kan ju klicka på mitt namn ovan för mer av samma gnäll...) men väntar med att känna hopp för Vänsterpartiet. Bra att Dinamarca är borträknad från partiledarkandidaterna men nä, jag vågar inte hoppas på att något gott kan komma komma ur det där partiet...
Ja jag har nästan tänkt länka till din intressanta blogg, inte minst det om vänsterbiologismen var toppen. jag vet inte om jag vågar hoppas på det heller, men jag tror att det behövs ett kraftigt tryck från vänster.
Jag tror starkt på att återupprätta bloggosfären. Måtte twitter krascha och folk använda facebook bara till katter och småprat men inte opinionsbildning. Och måtte den roliga tiden före plattformarna återuppstå. Jag ska försöka städa till den här bloggen lite, det är nog för mycket snickarglädje, svårläst, ska göra den lite renare och enklare.
Men Ulla Andersson då? Jag tror att hon är det mest "folkliga" alternativet av de som nämnts i spekulationerna. Och lite "folklighet skulle verkligen inte skada i det partiet, tycker jag.
Hon skulle säkert vara bra. Svårt att veta, du menar haft några riktiga kneg? Det hoppas jag Nooshi Dadgostar också haft, men det är kanske att hoppas för mycket på en politiker.
Jag vet faktiskt inte. Det jag gillade med uttalandet var det otroligt hybrismässiga att v skulle fylla ut den plats S hade tidigare. Om inte annat så låter det betryggande reformistiskt. Och jag lyckas aldrig bli riktigt revolutionär, på det viset. Fast, alltså, det finns ingenting värre än klassklyftorna. I sig. Det är groteskt. Det är fel. Och många inom medelklassen fattar inte ens att det finns klassklyftor. De tror inte på det.
Men intressant och viktigt att även kunna diskutera bakgrunden. Jag ska bekänna att jag själv har en liten skepsis mot det som kallas "Lenin i vitrinskåpet". Alltså, ärvd kommunism, som betingas av föräldrarnas motstånd i ett annat land, där revolution och kommunism av historiska skäl inte betyder riktigt samma sak som här, kontexten är annorlunda. Självfallet förändras Sverige och jag tycker att man bör kunna tala om den här aspekten av det - på samma sätt som man bör kunna diskutera identitetspolitiken brett, inklusive sympati för sionismen, vad det innebär att en politiker som Kakabaveh burit vapen och krigat mot IS, hur uppväxt i en förtryckande religiös miljö ÄVEN kan leda till intolerans mot hela religionen - och så vidare. Alltså allt det här som infödingar lätt undrar över, men som det tråkigt nog är nästan tabu att fråga om.
14 kommentarer:
Den luddiga nätvänstern som gillar Wiman och Wolodarski och har som sin enda uppgift att stoppa högerpopulismen, slå ner på dåligt språkbruk, kanske raljera över "incel-män", förakta Brexit-röstare (nästan hela min bekantskapskrets röstade emot ett EU-inträde och det är verkligen inte för sent att gå ur EU, som några försöker påstå), och låta sig hypnotiseras av så kallade minoritetskulturer - ofta inkonsekvent, och inte alltid särskilt uppriktigt - ett mischmasch av uppropsskrivarfolk som tycker det är problemfritt att hylla Lenin (eftersom Lenin är en död metafor) samtidigt som de röstar på Liberalerna, och folk som mer eller mindre plötsligt blivit EU-vänner på grund av den (förvirrade) tron att EU kan motverka högerpopulismen. Det är helt typ osammanhängande.
Och vad betyder alla de här konstiga tårarna över Brexit? På sikt kan det komma att visa sig vara Englands bästa idé.
För Sveriges del är det viktigaste att avlägsna sig från Nato, men EU är inte heller på livstid.
instämmer maja i det du skrev här kl 17:34 och 17:36...
Ja, jag tror att något av det mest demoraliserande i debatten på sistone, är alla Hotel California-tongångar. Alltså, även något slags vänster beskriver det som att det faktiskt inte finns något val. Ingen demokrati, egentligen. Om det vore så, att ett land satt fast för all framtid i en sån konstellation, oavsett hur samarbetet utvecklades, för att gå ur är helt enkelt inte ett val, skulle det finnas ett egenvärde att bryta sig loss. Man ska aldrig acceptera klubbar som inte medger utträde.
För min del är jag glad att jag röstade nej till EMU, men det var dumt att jag inte röstade nej till EU.
Ja, och så har det ju då excellerats i förakt för "efterbliven engelsk arbetarklass" på landsbygden. Helt hämningslöst. Det där ska den s.k globaliseringsivrande vänsterliberalismen aldrig förlåtas för.
Nu får vi se hur det går. På sikt, alldeles utmärkt tror jag. Och det är de långa perspektiven som räknas mest.
Natti natti!
Håller ju såklart med om det du skriver i kommentarerna här (den intresserade kan ju klicka på mitt namn ovan för mer av samma gnäll...) men väntar med att känna hopp för Vänsterpartiet. Bra att Dinamarca är borträknad från partiledarkandidaterna men nä, jag vågar inte hoppas på att något gott kan komma komma ur det där partiet...
Ja jag har nästan tänkt länka till din intressanta blogg, inte minst det om vänsterbiologismen var toppen.
jag vet inte om jag vågar hoppas på det heller, men jag tror att det behövs ett kraftigt tryck från vänster.
Jag tror starkt på att återupprätta bloggosfären.
Måtte twitter krascha och folk använda facebook bara till katter och småprat men inte opinionsbildning. Och måtte den roliga tiden före plattformarna återuppstå.
Jag ska försöka städa till den här bloggen lite, det är nog för mycket snickarglädje, svårläst, ska göra den lite renare och enklare.
Men Ulla Andersson då? Jag tror att hon är det mest "folkliga" alternativet av de som nämnts i spekulationerna. Och lite "folklighet skulle verkligen inte skada i det partiet, tycker jag.
Hon skulle säkert vara bra. Svårt att veta, du menar haft några riktiga kneg? Det hoppas jag Nooshi Dadgostar också haft, men det är kanske att hoppas för mycket på en politiker.
Jag vet faktiskt inte. Det jag gillade med uttalandet var det otroligt hybrismässiga att v skulle fylla ut den plats S hade tidigare. Om inte annat så låter det betryggande reformistiskt.
Och jag lyckas aldrig bli riktigt revolutionär, på det viset. Fast, alltså, det finns ingenting värre än klassklyftorna. I sig. Det är groteskt. Det är fel. Och många inom medelklassen fattar inte ens att det finns klassklyftor. De tror inte på det.
Men jag tycker inte att man ska stirra sig blind på bakgrund. Radikalitet kan uppstå på olika håll och av olika skäl.
Men intressant och viktigt att även kunna diskutera bakgrunden.
Jag ska bekänna att jag själv har en liten skepsis mot det som kallas "Lenin i vitrinskåpet". Alltså, ärvd kommunism, som betingas av föräldrarnas motstånd i ett annat land, där revolution och kommunism av historiska skäl inte betyder riktigt samma sak som här, kontexten är annorlunda. Självfallet förändras Sverige och jag tycker att man bör kunna tala om den här aspekten av det - på samma sätt som man bör kunna diskutera identitetspolitiken brett, inklusive sympati för sionismen, vad det innebär att en politiker som Kakabaveh burit vapen och krigat mot IS, hur uppväxt i en förtryckande religiös miljö ÄVEN kan leda till intolerans mot hela religionen - och så vidare.
Alltså allt det här som infödingar lätt undrar över, men som det tråkigt nog är nästan tabu att fråga om.
Som tur är har jag ett jobb där det är helt ok att fråga var kommer du ifrån. Jag har också fått den frågan.
Nyfikenhet är kommunikationens moder.
Skicka en kommentar