Dagsmeja. Ett älsklingsord för en älskad företeelse.
Jag kan inte ens uttrycka hur mycket jag älskar dagsmeja.
Både Ordet och företeelsen.
Jag blir stum när jag tänker på det.
Visst kräver dagsmeja tyst förundran.
* * *
Inte just någon dagsmeja i år men dök åtminstone upp lite snö i slutet av februari för att infria löftena om töväder.
15 kommentarer:
Det är egentligen den 1 mars idag men bloggen verkar tro att det är lördag 29 februari.
Fan vad bra Myggor och tigrar är. Men nu ska jag hålla käften om den saken, jag blir bara så lycklig när jag går tillbaks och läser i den. Dammråttorna försökte trumma igenom att den inte har någon kvalitet, att den är långtråkig, att den är en sociologisk pamflett som fyllde en funktion ett tag men sen bör glömmas, och att hela Neapeldelen borde ha strukits. Det är helt ofattbart. Den skulle kunna skickas upp i rymden och tolkas av utomjordingar, eller hittas om tusen år och - såtillvida inte fascismen och det enkla entydiga tillrättalagda storytelliga berättandet vunnit - läsas med stor behållning.
Stolt.
Gillade den. Du behöver inte hålla käften om den saken det här är din blogg och du skryter hur mycket du vill.
Vem vet vad som kommer att gå att läsa om några år?
Självberöm luktar illa, hette det ju en gång i tiden. (Det var före Internet).
Jag kan tycka illa om vissa tonfall (det gjorde jag redan medan jag skrev) och ha invändningar mot det som står eller skrämmas av en del ibland, men det är alltid förvånande att återvända till den, på ett bra sätt. Men visst är det småtramsigt att inte kunna låta bli att tala om hur bra jag tycker den är. Det är väl det att jag alltid får frågan: "ångrar du dig?" "Är det nånting du ångrar?" "Ångrar du dig verkligen inte?" "Hur har det påverkat ditt liv att ha skrivit den?" av journalister alltså. Att behöva svara på om man ångrar sig så långt efter att en bok kom ut, är ganska märkligt. Men jag får inte klaga, det är många som skrivit fint om den. Dessutom, ju mer jag skryter desto mer negativ bumerang bör det ju bli. Vem vet vad det här är för en värld om några år överhuvudtaget. Eller vilken litteratursmak som är gängse då.
En gammal favorit från förr. Ju förr desto bättre. Nu utgiven igen
och recenserad.
https://www.svd.se/med-barnets-blick-pa-vuxenvarldens-svek
https://www.bokborsen.se/?_d=asc&_s=price&f=1&qi=9789174482584
Ja, den är bra . Tänker även lite på Felicia försvann.
Reagerar på vilken självklarhet det fortfarande kan vara för en kvinnlig kritiker att det är moderskapet (inte förälddraskapet) som bör stå för pålitlig och robust vardagskärlek (om det bara är möjligt).
"Moderskap behöver inte vara mycket svårare än så, en pålitlig och robust vardagskärlek ”om det bara är möjligt”."
Tror egentligen att det är ytterst lite som har förändrats. Och att de konservativa strömningarna leder mot en dyster framtid.
Det blev en mörk slutkläm på det där - jag har som många andra på känn att det hyfsat upplysta samhället (med all dess bristfällighet och orättvisor) kommer att kollapsa, kanske under min levnad, kanske senare.
Bilden på moderatledaren som människojägare
Den kommer sjunka in i folks bakhuvuden, som en Benitofiering
Lyckas inte hålla mig på Rosa Luxemburghumör.
Comme du marbre noir brillant, la mystique de la suffisance de soi: comme s'il n'y avait qu'un dieu pour être aussi arrogant, aussi suffisant, un dieu du genre premier moteur lui-même immuable…
Je me répète, me récapitule e me catapulte à partir de ce coeur....
https://lundgrenmaja.blogspot.com/2014/10/musik-for-tigeroron.html
Apropå intet: hoppas den här bloggen sparas ner nånstans.
Den är inte bara bättre än det mesta, den är gratis.
https://www.dn.se/kultur-noje/maria-schottenius-ingen-ar-sot-och-haller-kaften-nar-man-sett-hur-avgrunden-ser-ut/
Hon gillade också den där. Men verkar inte ha läst den gamla utgåvan ...
Är det skillnad på nya och gamla utgåvan?
Det finns kvinnor som väljer avgrunden, med risk för sina barn. Och kvinnor som utgör avgrunden för sina barn.
Artikeln är lite gammaldags: männen har bara karriären, men kvinnor kan vara duktiga mammor och bra på att laga mat också. Tja, män kan idag vara duktiga på samma sak, eller på att meka med bilen, snickra, de kan syssla med en sport, osv.
Det här bör jag inte nämna, för att inte råka bli en offerkofta:
Tidevarvet är lika reaktionärt och kvinnofientligt nu som tidigare. Man kan sinnessjukförklara en författare stort uppslaget i en tidning och tycka att det är en god, samhällsbevarande insats. Kanske rentav feministisk.
Längesedan jag läste den där. Men jag vet hur stark den kändes då ...
Måste väl ändå vara en nyöversättning med lite skillnad här och var ?
Den danaka titeln är f ö nästan vassare än den svenska, speciellt om
man kan tala språket ...
Skicka en kommentar