Picnic at Hanging Rock

Vilken lättnad. Jag berättade om Xerxes i kristallkronan och några andra händelser som jag uppfattar som ännu mer dramatiska, med stor tveksamhet eftersom det inte är roligt att bli bemött med raljans, men främst för att jag inte gillar flum, övertro och färdiga "övernaturliga" modeller som tvärsäkert påstår sig ha en förklaring. Men det dök varken upp några hånskratt eller pekpinnar. Utan några hade helt enkelt liknande erfarenheter.
Man talar inte om sånt här utan vidare. Jag har alltid ställt mig frågande till de vetenskapliga experiment som brukar utföras för att undersöka clair-voyance. Försöksobjektet får till exempel sitta bakom en skärm och gissa vilken siffra eller bild som en annan person håller upp på en skylt bakom skärmen. Det låter märkligt, och en aning felkonstruerat som experiment. Jag tror nämligen att något slags psykisk laddning är en grundförutsättning.
Jag tänker inte berätta om speglar som har gått sönder på märkliga vis och annat kusligt. Det är bäst att bolla över hela schabraket till fiktionens - den mer eller mindre styrda fantasins - värld. Det här är en film som drabbade mig i femtonårsåldern, och jag gillar den fortfarande.

Xerxes och Atossa gör debut på YouTube

Jag har varit på mitt första kulturparty på ganska så länge. Men det blev inga skandaler, inga uppträden, inga överträdelser, inte ens en konstig vibb, rävryckning eller nervsnedfjösning i hela salen som jag kunde upptäcka. Det var Tidningen Vi som ordnade kalaset, och de är kända för att inte vara särskilt pissträngda.
"Jag har en lite olycksalig och välsignad förmåga att upptäcka vad som är tabu" - en rad ur Vi:s intervju med mig som Expressen kultur citerar idag - är emellertid fortfarande sant.

Här talar jag med Tidningen Vi:s Nina Solomin medan Ninas son leker med Xerxes och Atossa.

Snart kommer tön

Vad händer när tön kommer? Blir det översvämning? Det var inte helt lätt att öppna ytterporten i morse och varje försök till fönsteröppning leder till en snölavin i miniatyr in från fönsterblecket.
Mäktig tussilago kommer nog att masa sig upp ändå. Jag vill ju inte berätta så mycket om den i förväg, ett av de viktigaste temana i boken är klass, och jag ser nu att det anknyter till en diskussion som pågår i Therese Bohmans blogg.
Lika lite som jag vill förekomma läsarens egen tillägnelse av boken vill jag komma med facit till de intervjuer som har påbörjats, men jag vill iallafall puffa för en intervju som Nina Solomin gjorde med mig i tidningen Vi, och som kommer i nästa nummer. Lite grillad blev jag om gränsen mellan normalitet och galenskap, men på ett hult sätt.
En av uppgifterna till intervjun var att rita en så kallad livslinje. Det var svårt. Jag löste det så här.
Det finns små tecken till töväder i bloggosfären också. Jag tycker att det ser rätt hoppingivande ut, men ska inte orda så mycket om det än så länge. Sånt kan ta tid.

Den här låten har ingen koppling whatsoever till nånting, men vafan, den är bra.



(Formen "tön" är något okonventionell och kanske inte ens finns - man kan betrakta det som gaggböliska).

Segervrål

無爲

Det har varit för lite kineserier i bloggen på sistone. Jag har blivit mer och mer intresserad av den kinesiska kulturen och jag har nog tagit en hel del intryck av den. De här raderna kommer ur en roman från 1500-talet, Färden till Västern, på blandad vers och prosa, i Göran Malmqvists översättning.

månen lyser på den frostiga marken,
allt är så glänsande rent.
Fåglarna sover i den djupa skogen,
vattnet porlar i den klara källan.
Eldflugorna ritar glödande streck i den dunkla natten,
vildgässen skriver sina raka linjer tvärs genom molnen.
Midnattstimman är inne -
dags att söka Den sanna vägen.

Det är en poetisk och burlesk roman om en grinig munk som färdas till Indien på 600-talet e.Kr. Finns som pocket.

Kulturfransbildning, eller nåt

Grodloppet är i slutspurten. Men jag vill pepåka att nitton timmar återstår. Det betyder att i praktiken (och allt som verkligen betyder något gör det i praktiken) kan allt hända.
Dendrobates auratus har ryckt fram rejält. Till min stora glädje har grönisen med svarta prickar och slingor tagit täten. Men vissa somliga som hejar på andra grodor planerar att pakta. Då är man bra angelägen, sa jag just till Ank-Käthe. Där ser du att det inte var för barnsligt med en grodomröstning.
Jag tänker inte peka ut vilka det är som tänker pakta, det är naivt av dem, allt sker ju öppet och det illmariga kouackandet i slampoolsdunklet under ett visst inlägg talar sitt eget tydliga språk. Gaggböliska. Däremot vågar ingen be sina tonårsbarn lägga en röst på en särskilt omhuldad groda. Tonåringar är ju så allvarliga.
Ank-Käthe medger att i Düsseldorf finns det en bookmaker som specialiserar sig på vadslagning om grodlopp. Det medger hon först nu! Man hade alltså kunnat tjäna en hacka.
Det kan man nu inte, men gissningsvis kommer rännandet till vallokalerna (d.v.s alla offentliga samt vänners och bekantas datorer) för dubbel och trippelröstning i denna valfuskets triumf ändå att öka det närmaste halvdygnet.
Jag träffade en rolig journalist idag som fällde kommentaren att hon hade varit inne i min blogg och att den var mycket seriös, men plötsligt så kom det en grodomröstning.
Och det kunde jag ju inte dementera.
Vem som ska få Ann Onyms fina diplom är ännu ovisst. Gaggböle är Gaggböle och i Gaggböle kan allting hända.

Rubriken? Den förhåller sig till inlägget ungefär som titeln Trettondagsafton till Shakespeares pjäs. "Twelfth night, or what you will". Trettondagsafton, eller vad som helst. Den är en fripassagerare. Så kan man göra, nämligen.

Lady Camorra

Idag kastade jag faktiskt en snöboll på Lady Camorra. Så kallar jag en biffig hona med svart kavaj, vitt bröst och vita damasker som terrar Xerxes och Atossa. Hon brukar jaga iväg dem och sätta sig utanför vår port och spänna musklerna för att de inte ska våga ta sig hem. Hon bor ett par portar bort men anser att hela gården är hennes. Idag hade Atossa gömt sig bland cyklarna medan Xerxes sprang runt någonstans i periferin. Då slängde jag en lös snöboll mot Lady Camorra. Hon lufsade iväg, jag är trots allt större än hon. Det var inte precis så att jag tänkte mula henne, men hon får inte spärra av vägen till min port. Basta.
Xerxes har morskat upp sig lite, han är spenslig men oförvägen så innan han kom in sprang han några gånger av och an framför porten och visade upp sig.

Tammurriata nera

Ur den engelska översättningen:

Yesterday nite in Piazza Dante
I had an empty stomach,
wasn’t it for smuggling,
I’d now be stone dead.

Lay that pistol down, babe,
Lay that pistol down.
Pistol packin’ mama,
Lay that pistol down.

Vindflöjel

Ulrika Kärnborg skriver urdumt om Myggor och tigrar och om intervjun i Filter i DN idag. Jag kommer att bemöta artikeln i ett längre inlägg under dagen.

Tillägg:
Well tiger lovers: se nedan, i kommentarfältet.

Ank-Käthe fnular

Ank-Käthe har fnulat ihop en lista till grodomröstningen. Hon tyckte att det var för barnsligt först. Ank-Käthe är själv mycket barnslig men mån om att hålla skenet uppe. Jag lyckades iallafall övertala henne. Den är lite osystematisk, ett par av kandidaterna är inga "riktiga" grodor och nuförtiden ska ju allt vara så autentiskt. De två sista är något av grodjokrar i leken.

1. Regnskogens juvel
2. Dendrobates auratus
3. Azureus
4. Gulbandad Pilgiftsgroda
5. Mörkergroda
6. Red Pumilio
7.Hovgroda 1
8. Hovgroda 2

Man klickar alltså på grodornas namn i inlägget. Sedan går man till enkäten och kryssar i.



Man får gärna försöka lobba för sin groda.

Extensialism och spatialism

Jag vet att jag har förslummat bloggen. Man behöver inte svassa runt länge i bloggosfären (om den kallas så fortfarande - det kanske är ett hopplöst daterat uttryck, ungefär som alla tajders) förrän man märker att det är kutym att be om ursäkt om man inte "uppdaterat" på länge. Länge handlar i dessa sammanhang om ett par dagar. "Förlåt förlåt förlåt att jag inte har uppdaterat..."
Men det är det som är det finurliga med extensialismen. Allt blir längre. Allt blir töjbart. Och visst, visst, spatialismen försöker väl sätta käppar i hjulen men den dualismen är ett missförstånd. Så det finns ingen anledning att känna sig förslummad.
Jag har varit sysselsatt med Mäktig tussilagorelaterade bestyr. Nu vill jag fästa uppmärksamheten på töjningen av tigerbossens begrepp samt grodtävlingen under föregående inlägg.
Motsättningen mellan extensialismen och spatialismen är bara skenbar. Allt hänger ihop, och allt ordnar sig. Jag har alltid gillat vetenskap. Pythagoras sats är inte "fyrkantig", i överförd bemärkelse. Och inte handlar det om flum heller.
Det var inte så lätt att introducera swingen i Sverige, men Alice Babs gjorde i alla fall ett gott försök.

Tillägg: "Swing it magistern ledde till ett ramaskri, som hördes över hela Norden" (Västervikstidningen). Det bildades anti-Alice-Babs-grupper då hon ansågs vara en stor moralfara.

Allt man behöver veta enligt tigerbossen

- Extensialismen, skriver tigerbossen, heter liksom så för att den är lång. Extension på engelska. Och den grundades på en frisersalong.

I Gaggböle. Gaggböle är en urgammal stad som består av skratt och gråt. Men det var inte förrän på tjugotalet som den spontana livsstilen i stan kristalliserades i en filosofi. Eftersom tiden är lång fick filosofin heta extensialismen.
Är inte rummet långt då? undrar ni. Jo, och därför finns det en konkurrerande filosofi som heter spatialismen.
Klart slut.

Allvarliga personer

En intressant artikel av Hans Ruin om Ingemar Hedenius (en recension av Tro och vetande) ledde mig vidare till en blogg som citerar ur en annan bok av Hedenius, Liv och nytta, mer precist ur ett kapitel där Hedenius dristar sig till en definition av Allvarliga personer.
Jag tar mig friheten att återge ett utdrag ur bloggaren Björn Östbrings (och det ligger inget nedvärderande i epitetet bloggare) citat, ett utdrag ur utdraget med andra ord och ett stycke jag tycker särskilt mycket om:

"Den allvarlige gycklar aldrig med det som är verkligt betydelsefullt, och han fordrar uppriktighet av både sig själv och andra människor. Så till exempel skall man inte bara ha privata eller egennyttiga skäl för sina förslag till åtgärder, anser han. Endast allmännyttiga skäl är respektabla, och endast respektabla skäl skall man ta hänsyn till. Den allestädes närvarande tendensen att försöka rationalisera eller klä ut sin egennytta, så att den ser ut som allmännytta, är alla allvarliga människor motståndare till. Sålunda är den allvarlige moralist, och han blir då, måhända inte alltid utan skäl, föremål för vissa misstankar."

Detta anknyter förstås till en diskussion vi har haft tidigare, apropå att humor inte är motsatsen till allvar, och till Tristans resonemang om förklädd egennytta.
Att man inte får gyckla med det som är verkligt betydelsefullt, som Hedenius skriver, är nog både sant och inte. Det mesta tål att skämtas med. Det beror på sammanhanget, på hur man skojar och varför, om bismaken blir obehaglig eller ej.
Alla människor som gör anspråk på att tala allvar väcker misstankar och det ska man se som en möjlighet till självprövning.

Och den här? Jag vet inte om den är äkta. Stress i stundens allvar, och jag tycker den är skoj.

Mattes influensa högsta vinsten för katter i Midsommarkransen

Löpsedel i Gaggböles Folkblad. Dels tycker de att det är mysigt att få rå om mig fullständigt, men framförallt så tinade jag en lammstek när kattmaten var slut.

Julkort från John Bunyan

(klicka på rubriken)
Postgången var ju lite si och så på sextonhundratalet men nu så.
Jag tror att det var familjen Turn und Taxis som hade monopol på Posten i Europa på sextonhundratalet. Men det här är bara något som minnet har fått för sig, jag har inget bra uppslagsverk men nuförtiden kan man googla också. Det ska jag göra sen. Turn und Taxis är iallafall ett oförglömligt namn.