torsdag 9 december 2010

Vilken mes!

En liten anekdot, apropå att Madeleine Grive rivit sönder en nazistisk flagga. Grive är med på ett litet hörn i Myggor och tigrar. Jag nämner att hon ringde och skällde ut mig efter Sprickan i ögat. Jag tyckte att det var obehagligt, jag skrev i hennes tidskrift 90-tal så det var ju så att säga en arbetsgivare som ringde och tog mig i upptuktelse. Hon uppskattade inte kvinnoporträttet i Sprickan i ögat. "Tjejen är en mes, klart att han inte ville ha henne".
Men det var inte det jag tänkte berätta, utan en annan sak, en bagatell som jag tycker är rätt festlig. Några av mina krönikor i 90-tal ägnade jag åt den falskt kramgoa svenska nedlåtande attityden mot invandrare, och åt den svenska självgodheten (föreställningen att svenskar är tolerantare, godare och mindre aggressiva och nationalistiska än andra folk). Jag skrev om självbildens förändring i rasande takt, och en formulering - att svenskar eventuellt börjar inse att svenskar inte är bättre än alla andra turkar - ville Grive att jag skulle ändra. Hon föreslog att jag skulle byta ut turkar mot japaner, eftersom turkar skulle kunna uppfattas som rasistiskt.
Jag tycker det är komiskt. Huruvida jag gick med på ändringen eller inte minns jag ej.
Den här erinran är bara en randanmärkning till diskussionen om vad rasism är, men utöver att det hela byggde på ett missförstånd (min formulering var inte rasistisk mot turkar) så anknyter episoden även till diskussionen om totalitära strömningar i nutiden. Det finns auktoritära tendenser inom kultursfären, ett slags myndighetsutövning som jag tror vittnar om ett annat slags främlingsrädsla. Rädsla för den mesiga främlingen, för avvikelsen, för det som icke går att etikettera eller underordna stolta paroller.

10 kommentarer:

  1. Hehe, man skulle vilja läsa de där krönikorna i dag. Kan du inte lägga ut några smakprover?!

    Vad gäller den svenska chauvinismen tror jag annars att den faktiskt, sen några år tillbaka, är på reträtt... Åtminstone blir det inte längre lika rasande protester när någon tematiserar "föreställningen att svenskar är tolerantare, godare och mindre aggressiva och nationalistiska än andra folk".

    På 90-talet däremot skulle det stampas med fötterna och falsettylas "JAG FÖRSTÅR INTE VAD DU SÄGER" så fort man råkade nämna att det kanske, möjligen, fanns drag av nationalistiskt tänkande även inom kultureliten.

    mvh,
    Herr Q

    SvaraRadera
  2. Herr Q: det skulle kunna vara en idé - jag tror också att den svenska chauvinismen möjligen är på reträtt, även om t.ex folkpartiet (vet att jag tjatar) envisas inhemult med att hävda att svenskar är rent objektivt och vem vet kanske till och med genetiskt lagda åt snällhet och upplysning.

    SvaraRadera
  3. Apropå ingenting - har Larsmo skrivit om Istanbuldeklarationen i dn än? Det är en rätt svår grej att skriva om, samtidigt så kräver på nåt sätt public service att man gör det.

    SvaraRadera
  4. När man annoncerar tvärtsäckert att "svensk chovinism är på reträtt", är detta inte just ett tecken av en NY livsfarlig svensk NYchovinism...?

    signé: un chat postmoderniste


    PS: la dame avait raison: le personnage principal de Sprikan i ögat était bien un(e) japonais(e), c'est pourquoi elle avait les yeux felées. Mais je ne voudrais pas paraître raciste...

    SvaraRadera
  5. Peut-être le bon mot est tvättsäkert? (comme lorsqu'on a retiré le linge de la tvättstuga?) ou tvartsäkert? J'ai la mauvaise habitude de ne jamais utiliser les dictionnaires, j'ai la dicophobie...

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Men svaret på din fråga Zamenhof är att man brukar säga "tvärsäkert".
    Fast hävda något tvättsäkert är en intressant variation.
    Tvättsäcken, där hamnar väl alla omaka strumpor.

    SvaraRadera
  8. Vi är ju alla "omaka strumpor", i na°got (spirituellt) mening, kära bröder och systrar...

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)