söndag 1 maj 2022

Zeitenwende

Jag tänkte börja slöblogga igen utan anspråk på perfektion eller avrundadhet. 

 "De trängda kommer bli förlorare", skriver fiskpinnen Karin Olsson (hon som en gång satte rubriken "Sjuka böcker" över en artikel om några böcker som ansågs entartet - men detta är fel tidpunkt att dra upp förflutna åsiktskorridorer). 

De trängda - det rör sig alltså om röster i medierna. Minoritetsvänstern, det fåtal som fortfarande inte godtar det enögda narrativet. De kommer bli förlorare, skriver kulturchefen belåtet. 

Till exempel förlora sina forum och inkomster och bli kallade landsförrädare. Visst är det så, medan de som accepterar idén om en Zeitenwende och snabbt byter åsikt (t.ex Aftonbladet) kan sitta kvar med pension och hela klabbet. Så har det ju alltid varit. 

Därför kan den gamla kommunisten Aschberg ställa en frilansare mot väggen för att hon påpekar att hon blivit av med sitt forum. 

Vinnare och förlorare. Bro bro breja. 

Det finns en enorm auktoritetstro under den passivt aggressiva liberalismen som krigar för yttrandefriheten. Och som jag många gånger påpekat finns det en bortträngd krigiskhet under det svenska lugnet. Det är förvånande att se hur fort det kan gå - så var det även under bombningen av Kosovo. "Skjut en serb!" stod det i Aftonbladet.

* * * 

Jag vill även fästa uppmärksamheten på de fortsatta angreppen på rysk kultur - en ukrainsk författare hävdade nyligen att den ryska litteraturen alltid har hyllat förövaren (DN). Granska människosynen i de ryska böcker ni har i era bokhyllor, så ser ni att de förebådar anfallskriget eftersom de menar att den kriminelle ska ömkas, inte fördömas!  ansåg hon. 
Det där resonemanget om litteratur är rätt typiskt högerpopulism, eller ännu längre högerut. 
Det nog inte helt obefogat att ställa sig frågan vilken typ av regim som så småningom kommer att ta över i det krigsdrabbade landet.

Som bekant pågår en utrensning av rysk kultur ur den västerländska, på ett sätt som nästan känns osannolikt, en mardröm, en dystopi. 
Men i hemlighet fortsätter de halsstarriga att läsa Pusjkin. 




13 kommentarer:

  1. Det här är bra. Det här är jävligt bra.

    SvaraRadera
  2. Fast Leninpriset - det förstår jag inte hur man kan tacka ja till. Rosa Luxemburgpriset, det hade varit något.

    SvaraRadera
  3. Entrussifierung: det kan väl vara på sin plats att påminna om att det finns en del nazism i Ukraina. Det är inte bara azovbataljonen. Det har kommit i skymundan pga Putins "avnazifiering".

    SvaraRadera
  4. Och glöm inte myrotvorets.

    SvaraRadera
  5. Oj vad Lavrov trasslar in sig. Det är kanske bäst att jag reder ut begreppen lite. Det hela bottnar i ett utpressningsbrev från Hitlers halvbror i London som ledde till att Himmler började paniksläktforska. Återkommer efter frukost.

    SvaraRadera
  6. Patriarken Kirill läste innantill. Fingervisning om att det inte kommer inifrån, så att säga. (Även om det går att upprepa saker mekaniskt och själlöst om man lär sig dem innantill).
    "- Jag pratade med Kirill i 40 minuter via Zoom. Under de första 20, med ett kort i hand, läste han upp allt som skulle rättfärdiga kriget för mig. ".

    SvaraRadera
  7. Finland, Sverige, Norge och Tyskland. Man måste skaka av sig de där som vill bomba tillbaks Ryssland till stenåldern och de dominerar givetvis på twitter men de finns även här och där inom EU och liknande. Man måste tänka på vad som händer sen med ett hämndlystet Ukraina där det finns nazistiska strömningar (jag pratar inte om befolkningen och inte om Zelenskyj utan om olika typer av schatteringar och grupperingar, dominerande eller marginella eller dominerande och marginella, sånt händer) och en extrem antiryskhet som plockats upp av väst - till och med LRB hade en artikel som förespråkade utrensning av Stravinsky, Tsvetajeva och Majakovskij, eller vilka det nu var som borde förpassas till bokbålen. En antiryskhet som visades upp i sin brutalaste form av den där ukrainska författaren - där kan man verkligen tala om nazianstrukenhet - i DN (det var bra att de publicerade den eftersom många nog inte har begripit alla aspekter av ukrainsk nationalism). Och ett revanschistiskt Ryssland, fattigt och kränkt, med en befolkning som får hem dödade söner, fästmän osv som dödats av vapen från Väst.
    Som man ropar får man svar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glatt besked, S-kvinnor verkar luta åt ett nej till Nato? Törs nästan inte hoppas på det men jag hoppas på det.
      Och nu när "kranen öppnats" och Ukraina får så mycket tunga vapen att det knappast bara handlar om att de ska kunna försvara sig, utan syftet verkar vara att de ska angripa mål i Ryssland, då är det läge att Sverige absolut inte levererar fler vapen,

      Radera
  8. Jag tror i och för sig att de kommer att bli överkörda, och att motståndare mot att ansluta sig till militärpakten, som självfallet finns inom alla partier, kommer att rösta med partilinjen.

    SvaraRadera
  9. Men att SSU är emot är i alla fall ett gott tecken. Det är överhuvudtaget ett misstag att tro att det bara är gamlingar som är emot.

    SvaraRadera
  10. Är det inte legendariskt så är det historiskt: Ryssland är på väg mot en historisk statskonkurs, enligt Expressen.
    Och Väst rustar och rustar, gör armkrok och rustar.

    SvaraRadera
  11. obs att det verkligen inte bara är mäktiga ryssar som talar om ett proxykrig. I Sverige är det knappt tillåtet då blir man kallad latrintunna och quisling. Men i USA, Frankrike framförs såna åsikter. Högern blir högljutt förbannad men åsikterna kan faktiskt framföras. Sen är det ju bokstavligen en cancelkultur som pågår. Det är det här som är lite vanskligt, och märkligt - när statyer av Pusjkin rivs, ryska författare rensas ut ur bokhyllorna, akademiker förbjuds att ha kontakt med ryska akademiker osv, på ett sätt som faktiskt inte liknar någonting jag har varit med om under min levnad trots att det har varit en del krig, ändå flinas det bland rysslandsexperter och journalister och påstås att det inte äger rum och inte kan beskrivas som russofobi eller cancelkultur.
    Det sker en förskjutning av värdegrunden så att säga när man inte upptäcker att en författare är klart nazianstruken bara för att det har blivit totalt förbjudet med nyanser.
    Det trista är också att det hela kan påminna om ett slags gaslighting - först cancellerar man rysk kultur och sen påstår man att man inte cancellerar rysk kultur.

    SvaraRadera
  12. vet inte riktigt med Rasmus Landströms slutkläm i artikeln om den kusliga artikeln - alltså att DN inte borde ha publicerat den. Man får nästan utgå ifrån att de tyckte den var ruggig, men det är ju bra att få veta att en som är med i PEN osv har den där synen.
    Sen är det ju så här att alla i f.d sovjetstater inte är reaktionära.
    Ibland ser man artiklar där någon påstår att vänstern struntar i de före detta sovjetstaterna eller gamla östblocket. Men det stämmer ju inte det minsta. För på vilket sätt skulle NATO, eller de där regeringarna, vara något att ha kontakt med?

    SvaraRadera