måndag 9 juni 2014

En fadäs till

Inte lika kul som skarpnäckepisoden - mer pinsam än rolig. Jag drar den ändå.
Plats: ett socialt medieforum.
Tid: för några år sedan.
Handling: en skribent hade blivit ombedd att skriva en artikel om manliga förebilder. Han kom inte på någon på rak arm utan bad sina följare lämna tips. Mannen som frågade var homosexuell, det visste inte jag. OK. Det kom in massor med tips på tänkbara manliga förebilder, de var väldigt olika och det enda de hade gemensamt var att de var homosexuella. Jag tänkte att det rörde sig om "politisk korrekthet" - alla vet ju att en heterosexuell man inte kan vara en förebild. Så jag satt och kucklade lite för mig själv medan jag följde tråden och såg det ena förslaget efter det andra trilla in, och sen skrev jag ungefär så här: "Det kanske ska vara en bög? Vad sägs, en liten bög?"
Jag kände inte ens en dem som lämnade tips och "skämtet" hade inte varit kul ens om det hade varit en heteromans tråd. Så när det gick upp för mig, aha, ok, eh... så loggade jag ut och torkade svetten ur pannan.
Men jag har funderat på det i efterhand - skulle inte jag kunna ha Selma Lagerlöf eller Karin Boye som förebild, en heteroman inte kunna ha Proust och en homosexuell man inte kunna välja Nelson Mandela eller Nathan Söderblom, osv osv.
Ja, det var bara det. Grubbel grubbel.

15 kommentarer:

  1. Jag ska försöka fixa till en knorr på den här historien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Prata om nåt annat så länge.

      Radera
    2. Eller titta på TV. Eller kolla in de senaste bilderna från mars.
      Jag tänker på knorren.

      Radera
  2. Hehe din kommentar var väl lite fånig. Men det kan nog ingen ha tagit illa upp av det. Tänker jag alltså. Det var inte någon homofob kommentar. Jag ska säga vad jag tror: om han hade bett om tips om förebilder, utan något bestämt kön alltså, då hade det nog kommit in förslag som Nelson Mandela och Moder Teresa, Dalai Lama, osv. Men om ämnet var "manliga" "manliga förebilder" så kanske folk hakade upp sig på läggning. Äsch jag vet inte.
    Vad tycker du om Selma Lagerlöf, förresten? Jag har aldrig läst henne men tänker att jag ska göra det, det ingår väl i allmänbildningen. Är hon läsvärd och vad ska man börja med? Proust skiter jag i, hehe.
    Calamity Jane

    SvaraRadera
    Svar
    1. Calamity: det har du nog rätt i.
      Är Selma Lagerlöf läsvärd??!! :-) O ja. Sen är det inte helt säkert att alla gillar henne. Det finns de som inte står ut med Strindberg heller. Du kan börja med Kejsaren i Portugallien. Den är ganska svår att motstå, tror jag. Den och Jerusalem är mina favoriter - älskar dem med intill förvissning gränsande ursinne.

      Radera
    2. Gösta Berlings saga är jag inte riktigt lika förtjust i. Nu är det iofs säkert tio år sedan jag läste den, kanske skulle uppskatta den mer idag. Herr Arnes penningar och Körkarlen gillade jag. Sen tar det nog stopp, mer än så har jag dessvärre inte läst. Men Jerusalem om Kejsaren av Portugallien är såna där läsupplevelser som kommit att betyda något för mig.

      Radera
    3. av Portugallien (inte i). Jösses

      Radera
    4. Och nä, ingen tog illa upp, trådägaren gillade till och med, men jag tyckte det var pinsamt ändå. Inte för att jag trodde någon skulle uppfatta mig som homofob. Av någon annan anledning som jag inte riktigt kommer på.

      Radera
    5. Gösta Berling är det större mästerverket, det menar åtminstone jag. Porträttet av Marianne Sinclair är ett av de allra bästa porträtt av en modern stackars människa som jag vet... En Främling.
      Och apropå det: jag undrar hur sd får det hela att gå ihop - Selma Lagerlöf måste ju uppfattas som svensk, jag antar att hon hyllas som centralgestalt. Ser man då mellan fingrarna på hennes homosexualitet? ;-)

      Radera
    6. Jo jag har läst den ett par gånger så jag måste nog ha gillat den :-) Det var ett tag sedan.
      Jag tror för övrigt att synen på Selma Lagerlöf, liksom Jane Austen, färgats av föreställningen att kvinnor inte kan ha distans, vara medvetna. "Sagotant" eller "romantisk författare". Det är helt felaktigt... Sd hänger inte ihop, annat än "våra fienders fiender är också våra fiender" eller något åt det hållet... Det är onda människor i ledningen och de som röstar är nog till 70 procent imbecillt slödder, och de som förleder ungdomen ska man fästa en kvarnsten runt halsen på - jag tror alltså att den stora majoritet som tar avstånd från sd känner en djup och uppriktig avsky, alltså att det inte är "politisk korrekthet". Ändå - hur mycket jag själv än menar att sd leder tankarna till satan - FiFan bör man undvika.
      De flesta av de vuxna väljarna tror jag är förlorade själar, men inte ungdomarna. Oj återkommer straxt

      Radera
    7. Ett tillägg: jag skriver om Dick Harrisons artikel att jag menar att han misstar sig när han inte kallar sd ett fascistiskt parti, men att det däremot leder fel att kalla det ett nazistiskt: det är inte helt korrekt, även om antisemitismen inte är det centrala längre, så är kopplingen till nazismen, både när det gäller idéinnehåll, historia och nutid, stark. Och det går ju bara inte att låta bli att utropa fy för den led. Metro hade igår en artikel där de hävdar att sd tappat väljare efter antitiggerikampanjen, jag tror inte att det går att dra sådana slutsatser - efter avslöjandet om järnrören gick de upp till 10 procent. Att såpass många kan tänka sig att rösta på ett sådant parti är oerhört skrämmande, och det oavsett om de bagatelliserar järnrören eller tycker att de var helt ok.

      Radera
    8. OK tack för tipset. Då börjar jag med Kejsaren av Portugallien.
      Calamity

      Radera
  3. Påminner mej om den här låttexten varav en tolkning är den handlar om homosexualitet

    I'm taking a ride with my best friend
    I hope he never lets me down again
    He knows where he's taking me
    Taking me where I want to be
    I'm taking a ride with my best friend

    SvaraRadera