Medan älvor i negligé fnissar sig ner i lungorna

Sjätte dagen med elektroniska cigaretter. Svårt att göra rökringar, men det gjorde jag å andra sidan inte heller på den tiden jag rökte akustiska cigaretter (eller vad man nu ska kalla de icke-elektroniska).

Akustisk rökscen - klassisk som en forntida luta.



(Ja, hon lutar sig skamlöst, Humpfrey Bogart är bara hennes humankapital, det är därför han ser så stenartad ut).

Jag skulle nog tycka att det var äckligt att röka en akustisk cigg nu. Det tuggande mellanspelet - nikotugg alltså, obegripligt dyra med tanke på att det bara är tuggummin med lite sketen nikotin i - vem skor sig?  hur och varför, med tanke på att det varken är kul eller farligt eller kostsamt för tjyvsamhället? - en del inställsamma med karamellsmak, andra sträva och osmakliga som man bara väljer för att göra en bugning åt den så kallade Luther - transportsträckan mellan cigaretter och vejp hade ingenting med lyx eller inspiration att göra. Det var bara sega substitut. Tugga som ett fä kan duga när man spelar dataspel eller när man inbillar sig att man ska sluta med nikotin på lite längre sikt. Så jag tänker tugga i mig det som återstår i asken, medan jag spelar Plants vs Zombies. Vejpa är något annat.
Å denna ljuvliga ånga, denna lite mindre farliga dekadens (än så länge, det kan ju hända att de upptäcker att själva ångan absorberas mer och på ett särskilt dåligt sätt av lungorna, jag tar självklart ansvar för min last och kommer alltid själv att vara skapare av min egen lycka och olycka).
Ett bloss är ett bloss, det är härligt och löser upp sig själv, det är som om älvor i negligé fnissade sig ner halvvägs mot lungorna, men den som vill känna tjäran dra ner en motorväg inombords och som ända ner i tårna, bör hålla sig till gammcigg.

Så nu, om jag får önska mig en enda sak av Gud Fader som är så stor och god och allsmäktig, så är det att jag lyckas lära mig dansa så här.