måndag 16 juni 2014
"Knäppt och pubertalt"
Vårens stora teaterupplevelse: Susanne Ostens uppsättning av Leonora Carringtons Lammungarnas fest.
(vill man få en provkarta på rävryckning, blind fläck i dödens vitöga, förringande av kvinnligt konstnärskap, är det bara att gå till Lars Rings recension i Svenska Dagbladet - inget om genialitet givetvis utan här betonas "lekfullhet", "det knäppa" (rubriken - "Osten vågar lita på det knäppa"), pjäsen är "ingen litterär djupsinnighet", här står om "den textmässigt enkla replikföringen" - enkel? på vilket sätt? - och så pissträngda mansdvärgars sedvanliga karakteristik av surrealismen som "pubertal". Det hela kan sammanfattas "lilla gumman", och de falskt pliktskyldiga positiva adjektiven gör bara saken värre.
En sjukdom går genom misogynernas ruttna kött. Inga paneldebatter om "kulturmän" förändrar detta.
Videon har ingen direkt koppling till inlägget - eller har den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har aldrig riktigt fattat Oscar Wildes text. Är den radikalfeministisk, eller vad vill han säga?
SvaraRaderaMissade Carrington på Unga Klara, tyvärr.
Zigge
(kassör i föreningen "Mera vapen åt brudarna").
Han säger något mycket djupsinnigt förstår du Zigge, Edith Södergran har varit inne på samma tankegångar, till exempel.
RaderaEn vacker dag kommer en kritiker att få sparken för en recension av det slaget.
"pissträngda mansdvärgars sedvanliga karakteristik av surrealismen som "pubertal""
SvaraRadera<3
:-)
SvaraRaderaJo, "pubertalt" är ett skällsord jag överhuvudtaget inte kan med. När jag själv var i puberteten, godtog jag inte heller begreppet "pubertet". Jag menade att det handlade om klarsyn, legitim protest, att genomskåda världen, och att "pubertet" var ett uttryck som uppfunnits av något slags slug överhet.