Finns en koppling här? Tänkte mer att det här handlar om att "appropriera" underhållningsvåldet - dvs från det speciella frossandet i mördade kvinnor till den obekymrat idealiserade Lisbethsalandertypen. Men har inte läst boken
Idag hörde jag två kvinnor runt 75 kanske, den ena tipsade den andra om en bok. "Den är så bra! Och så slutar det med att hon sitter med ett glas vin på stranden. Och hennes man vill komma tillbaka".
Be aldrig om ursäkt för ett bra låttips. Jo Kate Bush. Hon överlever ritten på modeflugan. Det kommer knappast Taylor Swift att göra, det är ju hemskt slätstruket.
Jag är så gammal att jag minns protesterna när Kultur och Nöje slogs ihop. Tragglat mig igenom en del de här långa artiklarna om Taylor Swift på kultursidorna. Alla säger att det är skitdålig musik och ännu sämre texter men eftersom det är stort måste vi skriva långt om det. För vem? Inte för fansen, då skulle de inte formulera sig på det viset. För flickornas föräldrar? För varandra? För musikindustrin?
Ja det gör de. Mellan raderna eller uttalat. "Swifties" läser knappast kultursidor och de som läser kultursidor kan helt enkelt inte vara intresserade av den musiken. Det är fenomenet man skriver om. Visst, jag är inte målgrupp, kan bläddra förbi. Men så många och långa artiklar? Kulturskymning :D
Det är väl ett slags kapitulation - inte moralisera över vad unga tjejer tycker om, och det kan man ju hålla med om, men inte heller ta sig ton mot nivelleringen, utslätningen, den här systematiska (och jag är lite konspirativ av mig här) anonyma heltäckningsmattan. Jag har inte läst artiklarna för man måste hushålla med sin uppmärksamhet. Och sättet den här musiken är dålig på, är ett grovt bottennapp i mina öron. Men jag tror du är nåt på spåren när du skriver "swifties läser knappast kultursidor": de kunde ju skriva artiklarna direkt riktade till fansen. På allvar alltså :-)
Gillar inte tonen i inlägget. För att få det sagt. Men diskussionen är intressant. Taylor Swift är lite banal men är hon SÅ usel som alla verkar tycka här? Vem vet, hon kanske utvecklas.
Ja det kan hon göra, det har du rätt i. Går inte att avgöra. Beatles texter, för att ta ett övertydligt exempel, var nästan ironiskt platta i början. Sen tog det sig.
"Medie- och kommunikationsprofessorn Johan Fornäs skriver att ”fin smak definieras som motsatsen till det som slår brett”. Det spelar ingen roll om det är fin- eller populärkultur. Så länge det är smalt så är det bra. Det är så tråkigt att man dör. Så enkelt att man dör. Ta avstånd från allt kommersiellt. Beskriv sedan breddningen av bevakningsområden inom kulturen som ett tecken på förfall och invänta applåderna. Eller så kan man se det hela som en demokratiseringsprocess som öppnat kultursidans exklusiva rum för nya ämnen och andra perspektiv." "Det finns inga eviga universella värden för vad som är ”god kultur” och därför värt att bevaka. Vad som ansetts högt och lågt i kulturen har enligt Fornäs alltid haft kopplingar till etnicitet, kön och klass. ”Gång på gång är det de främmande kulturernas, kvinnornas och arbetarklassens smakpreferenser som betraktas som ’enklare’ och mer ’primitiva’ än de bildade och besuttna medelklassmännens”."
Om det inte finns några eviga universella värden borde man ju passa på att motverka likriktningen. Det som slår brett idag läses väl av besuttna medelklassmän, var det inte Reinfeldt som sa att Läckberg var hans favoritförfattare? Så jag tror inte man ska dra in klass, kön och etnicitet i det här. Det är mer i linje med att små egna caféer ersätts av kedjor. Samma, samma och samma. Och det gynnar inte de obesuttna eller de som hungrar efter bildning och nya perspektiv. Det här är en gammal diskussion, ja. Jag tror inte det tjänar nånting till att ha debattaftnar på Kulturhuset. Jag har såklart ingenting emot underhållningslitteratur eller popmusik. Demokratisering, kan det vara att erbjuda andra perspektiv, inte mer av samma och samma? Vad är kvalitet? Minsta motståndets lag (t.ex enklast tänkbara identifikation, som i artikeln sägs vara kvinnligt till skillnad från manlig analys och kritik), varför utgå ifrån att det är folkligt? Kommersialism och folklighet är inte samma sak, och kommersialismen styrs ovanifrån. Jag drar ingen skarp gräns mellan högt och lågt, det är inte det det handlar om. Men lite gubbe är jag. Till exempel rekommenderade jag studenterna när jag var skrivarkursledare att de skulle läsa gammal litteratur och gärna litteratur från avlägsna kulturer. Jag drog in Goethe ibland, eftersom jag tänkte att han nog ses som sinnebild för något extremt mossigt. Med mera. Och ja, det verkar ha varit mer eller mindre självklart för studenterna (fast alla sa ju inget) att äldre litteratur läser man inte, det är irrelevant. Men, argumenterade jag, om man läser t.ex det kinesiska eposet Kung Markatta, eller Sei Shōnagons Kuddboken, eller Tusen och en natt, Goethes Valfrändskap eller Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien, får man perspektiv på sin egen tid, sig själv, på likt och olikt. Den enklaste identifikationen om det bara är den, förblindar.
De kommersiella damerna vet att det blir klirr i kassan! Det är sex, fattar du väl. Du säger det själv fast lite dammigt akademiskt:
"appropriera" underhållningsvåldet - dvs från det speciella frossandet i mördade kvinnor till den obekymrat idealiserade Lisbethsalandertypen"
Alla fattar att det är underhållning. Fattiga incels och rika soft girls och medelfattiga girl bosses. Dubbelarbetande bittra mammor och välbesuttna vänstrande medelklassmän. Otrogna kvinnor och bedragna män. Gamla som unga. Underhållning. Fattar inte du det? Tror du det ska leda till ökat våld mot kvinnor? Faktiskt lite larvigt.
Did you hear my covert narcissism I disguise as altruism Like some kind of congressman? (Tale as old as time) I wake up screaming from dreaming One day I'll watch as you're leaving And life will lose all its meaning (For the last time)
Nej, inte är hon så dålig. Alltså, jag har knappt lyssnat, här kryper det fram.
Kanske ska sätta mig in i det lite mer, av feministiska skäl om inte annat, läste PO Tidholms artikel och den var ju nedvärderande på ett gubbförsåtligt sätt, lätt igenkännligt. Har alltså hört för lite för att säga att det är slätstruket. Så var det med det.
"Hon beskriver en dikotom tankelogik mellan det maskulina och det kvinnliga som präglar journalistiken (och även kvällens samtal). I stället för den maskulina distansen är det kvinnliga sammankopplat med intimitet och subjektivitet. I stället för autonomi och objektivitet finns en närhet till läsaren och en större publikorientering. På så sätt kanske det inte är så konstigt och inte heller farligt att en förändring skett i samband med att fler kvinnor intagit kultursidorna. Det är rakt av den enda räddningen för kultursidornas överlevnad."
Män är autonoma och objektiva, kvinnor intima, subjektiva och anpassliga. Därför passar kvinnor bättre när kultursidorna ska avlägsna sig från det som kräver lite mer tankearbete.
Jag gillar Taylor Swift! Och nä, det är inte "she loves you yeah yeah yeah"-banala texter. Rätt intressanta en del. Tror hon har potential att utvecklas också. Men svårt för kvinnor i musikbranschen, ungdom och utseende viktiga.
Det är ju en konservativ våg nu. Då brukar skillnaderna mellan könen betonas. Kvinnor är omtänksamma, män tänker. Kan tycka att det är lite deppigt när unga kvinnor skriver så. Autonomi och objektivitet: manligt. Närhet och intimitet: kvinnligt. "Dikotom tankelogik". Lite akademiskt, hoppar inte halva folkliga läsarna av om man skriver så?
Det är ju nåt som har hänt, helt klart. Mentalitetsförändring, stor förändring i synen på könsroller osv. Ja, det är en konservativ våg, på sätt och vis har jag lättare för de unga kvinnor som säger att de vill bli hemmafruar, än de som generaliserar och sänker taket för alla. Natti
Det är biologism, inte biologi. Biologism är ideologi, att hårddra, missförstå eller förenkla vetenskapliga rön och göra ideologi av dem. Som här, där skarpa könsskillnader får motivera en förändring av kulturjournalistiken. Biologer är inte så kategoriska, de pratar om stora variationer inom varje kön, och inte normativa. Det finns dessutom stora förändringsmöjligheter, därför att människan inte bara är natur utan just kultur...
Klassklyftorna ökar i Sverige, och i just det läget får tankefiguren vind i seglen att det är kultur som är överklass. Det är bildning som är ett hot mot demokratin. Minsta motståndets lag, samma samma och samma och lättsmält, administrerat av kvinnor som beskrivs som anpassliga i stället för autonoma, är ju precis tvärtom ett förtryck, det demokratiska är att ge alla tillgång till de fantastiska konstnärliga traditionerna som finns, de är många och spännande och det handlar inte om snobberi. De ekonomiska klyftorna ökar och är stora även inom kulturvärlden, det är ju inte mer eller mindre panka frilansare som bestämmer den här utvecklingen, men man får inte bedra sig på en punkt: de som föraktar bildning och kultur, kommer inte öka jämlikheten på nåt plan.
Deckaren en folklig genre - ja, eller kanske snarare: den var det. Men de vet väl att det var en regelrätt kampanj på 90-talet för att ta fram en deckardrottning? Branschen, på min ära. Branschen. Till och med jag blev ombedd att skriva en deckare och när jag sa: men det kan jag ju inte, jag har läst rätt få deckare och det är inte min grej. Joooo! Klart du kan!!
Med det vill jag självklart inte säga att kvinnor inte kan skriva deckare eller thrillers, finns kvinnliga författare som är bland de allra bästa i genren. Vill bara säga nåt om "branschen" och hur det kan komma sig att deckaren dominerar idag. Det är inget som uppstått av sig själv.
Läckberg har jag faktiskt inte läst, slog upp hennes senaste på måfå i en bokhandel och hamnade i en dialog - den gick ut på att kvinnor måste lära sig att tjäna pengar. Måste jag säga att det inte är något fel i att tjäna pengar på sina böcker? Eller vilja nå ut till en bred läsekrets? Kanske jag måste, därför inskärper jag: det är inte fel att vilja nå en stor läsekrets, och inte fel att vilja tjäna pengar på att skriva. Men fick ändå för mig att den där dialogen sa nånting om både Läckberg och tidsandan.
Fler som invänder mot "den dikotoma tankelogiken".
"Det är sorgligt att behöva ta del av denna välmenande misogyni. Man frestas att invända med debila fraser som att kvinnor också kan tänka och ta del av högre värden, att det finns mängder med kvinnliga intellektuella och konstnärer, att vi inte alls enbart intresserar oss för kommersiell popmusik och skräp-tv. Varför görs dålig smak överhuvudtaget till en fråga om kön?"
Skulle inte använda uttrycket misogyni, det är oprecist i det här sammanhanget, och det finns andra flagranta exempel som asplöv till kulturkvinnor imponeras av. Det är reaktionära tider. Vad jag anser om "den dikotoma tankelogiken" har jag redan skrivit, även apropå Nina Björks Sireners sång.
31 kommentarer:
"A WOMAN'S WORK IS NEVER DONE" ...
Finns en koppling här?
Tänkte mer att det här handlar om att "appropriera" underhållningsvåldet - dvs från det speciella frossandet i mördade kvinnor till den obekymrat idealiserade Lisbethsalandertypen. Men har inte läst boken
Idag hörde jag två kvinnor runt 75 kanske, den ena tipsade den andra om en bok.
"Den är så bra! Och så slutar det med att hon sitter med ett glas vin på stranden. Och hennes man vill komma tillbaka".
Det var gulligt.
https://en.wiktionary.org/wiki/a_woman%27s_work_is_never_done
Nej, det gör det nog inte. Och dessutom tänkte jag på något annat. Kate Bush
och en låt med "woman" och "work" i titeln. Sorry ...
Be aldrig om ursäkt för ett bra låttips.
Jo Kate Bush. Hon överlever ritten på modeflugan. Det kommer knappast Taylor Swift att göra, det är ju hemskt slätstruket.
Objektiv bedömning, har varken med ålder eller generation att göra :-)
Mitt TaylorSwifttipe. En låt som kom till med svensk hjälp ...
https://www.youtube.com/watch?v=zJFcr1KyFqE&list=PLmU8B4gZ41if_QtC4rOeuYbeVVoM5CP_Q&index=8
Taylor Swift - We Are Never Ever Getting Back Together (Taylor's Version) (Lyric Video)
Jag är så gammal att jag minns protesterna när Kultur och Nöje slogs ihop. Tragglat mig igenom en del de här långa artiklarna om Taylor Swift på kultursidorna. Alla säger att det är skitdålig musik och ännu sämre texter men eftersom det är stort måste vi skriva långt om det. För vem? Inte för fansen, då skulle de inte formulera sig på det viset. För flickornas föräldrar? För varandra? För musikindustrin?
Vet inte men jag tror att de tänker att hon har ett inflytande på valet i Amerika.
Eller vill visa att de håller jämna steg med musikens utveckling? Inte framstå som töntar. Skriver alla att de tycker att det är skitdåligt?
Ja det gör de. Mellan raderna eller uttalat. "Swifties" läser knappast kultursidor och de som läser kultursidor kan helt enkelt inte vara intresserade av den musiken. Det är fenomenet man skriver om. Visst, jag är inte målgrupp, kan bläddra förbi. Men så många och långa artiklar? Kulturskymning :D
Det är väl ett slags kapitulation - inte moralisera över vad unga tjejer tycker om, och det kan man ju hålla med om, men inte heller ta sig ton mot nivelleringen, utslätningen, den här systematiska (och jag är lite konspirativ av mig här) anonyma heltäckningsmattan. Jag har inte läst artiklarna för man måste hushålla med sin uppmärksamhet. Och sättet den här musiken är dålig på, är ett grovt bottennapp i mina öron.
Men jag tror du är nåt på spåren när du skriver "swifties läser knappast kultursidor": de kunde ju skriva artiklarna direkt riktade till fansen. På allvar alltså :-)
Gillar inte tonen i inlägget. För att få det sagt.
Men diskussionen är intressant.
Taylor Swift är lite banal men är hon SÅ usel som alla verkar tycka här?
Vem vet, hon kanske utvecklas.
Ja det kan hon göra, det har du rätt i. Går inte att avgöra. Beatles texter, för att ta ett övertydligt exempel, var nästan ironiskt platta i början. Sen tog det sig.
Mariannesson: förstår vad du menar (tror jag) men jag tycker den där annonskampanjen är för dum. Såvitt jag förstår är hon väldigt rik också.
"Medie- och kommunikationsprofessorn Johan Fornäs skriver att ”fin smak definieras som motsatsen till det som slår brett”. Det spelar ingen roll om det är fin- eller populärkultur. Så länge det är smalt så är det bra.
Det är så tråkigt att man dör. Så enkelt att man dör. Ta avstånd från allt kommersiellt. Beskriv sedan breddningen av bevakningsområden inom kulturen som ett tecken på förfall och invänta applåderna.
Eller så kan man se det hela som en demokratiseringsprocess som öppnat kultursidans exklusiva rum för nya ämnen och andra perspektiv."
"Det finns inga eviga universella värden för vad som är ”god kultur” och därför värt att bevaka. Vad som ansetts högt och lågt i kulturen har enligt Fornäs alltid haft kopplingar till etnicitet, kön och klass. ”Gång på gång är det de främmande kulturernas, kvinnornas och arbetarklassens smakpreferenser som betraktas som ’enklare’ och mer ’primitiva’ än de bildade och besuttna medelklassmännens”."
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OoQrdO/minna-hoggren-om-andres-lokko-och-po-tidholm
Ska läsa, spontant tycker jag det verkar vara en konstig indelning.
"Så länge det är smalt är det bra" är det väl ingen som tycker?
Om det inte finns några eviga universella värden borde man ju passa på att motverka likriktningen. Det som slår brett idag läses väl av besuttna medelklassmän, var det inte Reinfeldt som sa att Läckberg var hans favoritförfattare? Så jag tror inte man ska dra in klass, kön och etnicitet i det här. Det är mer i linje med att små egna caféer ersätts av kedjor. Samma, samma och samma. Och det gynnar inte de obesuttna eller de som hungrar efter bildning och nya perspektiv.
Det här är en gammal diskussion, ja. Jag tror inte det tjänar nånting till att ha debattaftnar på Kulturhuset. Jag har såklart ingenting emot underhållningslitteratur eller popmusik. Demokratisering, kan det vara att erbjuda andra perspektiv, inte mer av samma och samma? Vad är kvalitet? Minsta motståndets lag (t.ex enklast tänkbara identifikation, som i artikeln sägs vara kvinnligt till skillnad från manlig analys och kritik), varför utgå ifrån att det är folkligt? Kommersialism och folklighet är inte samma sak, och kommersialismen styrs ovanifrån.
Jag drar ingen skarp gräns mellan högt och lågt, det är inte det det handlar om.
Men lite gubbe är jag. Till exempel rekommenderade jag studenterna när jag var skrivarkursledare att de skulle läsa gammal litteratur och gärna litteratur från avlägsna kulturer. Jag drog in Goethe ibland, eftersom jag tänkte att han nog ses som sinnebild för något extremt mossigt. Med mera. Och ja, det verkar ha varit mer eller mindre självklart för studenterna (fast alla sa ju inget) att äldre litteratur läser man inte, det är irrelevant. Men, argumenterade jag, om man läser t.ex det kinesiska eposet Kung Markatta, eller Sei Shōnagons Kuddboken, eller Tusen och en natt, Goethes Valfrändskap eller Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien, får man perspektiv på sin egen tid, sig själv, på likt och olikt. Den enklaste identifikationen om det bara är den, förblindar.
Knö in Goethe. Kallade jag det.
De kommersiella damerna vet att det blir klirr i kassan!
Det är sex, fattar du väl.
Du säger det själv fast lite dammigt akademiskt:
"appropriera" underhållningsvåldet - dvs från det speciella frossandet i mördade kvinnor till den obekymrat idealiserade Lisbethsalandertypen"
Alla fattar att det är underhållning. Fattiga incels och rika soft girls och medelfattiga girl bosses. Dubbelarbetande bittra mammor och välbesuttna vänstrande medelklassmän. Otrogna kvinnor och bedragna män. Gamla som unga. Underhållning.
Fattar inte du det? Tror du det ska leda till ökat våld mot kvinnor? Faktiskt lite larvigt.
Funderar lite på om du är ironisk.
Did you hear my covert narcissism I disguise as altruism
Like some kind of congressman? (Tale as old as time)
I wake up screaming from dreaming
One day I'll watch as you're leaving
And life will lose all its meaning
(For the last time)
Nej, inte är hon så dålig.
Alltså, jag har knappt lyssnat, här kryper det fram.
Kanske ska sätta mig in i det lite mer, av feministiska skäl om inte annat, läste PO Tidholms artikel och den var ju nedvärderande på ett gubbförsåtligt sätt, lätt igenkännligt.
Har alltså hört för lite för att säga att det är slätstruket.
Så var det med det.
"Hon beskriver en dikotom tankelogik mellan det maskulina och det kvinnliga som präglar journalistiken (och även kvällens samtal). I stället för den maskulina distansen är det kvinnliga sammankopplat med intimitet och subjektivitet. I stället för autonomi och objektivitet finns en närhet till läsaren och en större publikorientering. På så sätt kanske det inte är så konstigt och inte heller farligt att en förändring skett i samband med att fler kvinnor intagit kultursidorna. Det är rakt av den enda räddningen för kultursidornas överlevnad."
Män är autonoma och objektiva, kvinnor intima, subjektiva och anpassliga. Därför passar kvinnor bättre när kultursidorna ska avlägsna sig från det som kräver lite mer tankearbete.
Det är även därför jag ska byta namn till Lars.
Jag gillar Taylor Swift! Och nä, det är inte "she loves you yeah yeah yeah"-banala texter. Rätt intressanta en del. Tror hon har potential att utvecklas också. Men svårt för kvinnor i musikbranschen, ungdom och utseende viktiga.
Det är ju en konservativ våg nu. Då brukar skillnaderna mellan könen betonas. Kvinnor är omtänksamma, män tänker. Kan tycka att det är lite deppigt när unga kvinnor skriver så. Autonomi och objektivitet: manligt. Närhet och intimitet: kvinnligt. "Dikotom tankelogik". Lite akademiskt, hoppar inte halva folkliga läsarna av om man skriver så?
Det är ju nåt som har hänt, helt klart. Mentalitetsförändring, stor förändring i synen på könsroller osv. Ja, det är en konservativ våg, på sätt och vis har jag lättare för de unga kvinnor som säger att de vill bli hemmafruar, än de som generaliserar och sänker taket för alla.
Natti
Det är biologism, inte biologi. Biologism är ideologi, att hårddra, missförstå eller förenkla vetenskapliga rön och göra ideologi av dem. Som här, där skarpa könsskillnader får motivera en förändring av kulturjournalistiken.
Biologer är inte så kategoriska, de pratar om stora variationer inom varje kön, och inte normativa. Det finns dessutom stora förändringsmöjligheter, därför att människan inte bara är natur utan just kultur...
Klassklyftorna ökar i Sverige, och i just det läget får tankefiguren vind i seglen att det är kultur som är överklass. Det är bildning som är ett hot mot demokratin.
Minsta motståndets lag, samma samma och samma och lättsmält, administrerat av kvinnor som beskrivs som anpassliga i stället för autonoma, är ju precis tvärtom ett förtryck, det demokratiska är att ge alla tillgång till de fantastiska konstnärliga traditionerna som finns, de är många och spännande och det handlar inte om snobberi.
De ekonomiska klyftorna ökar och är stora även inom kulturvärlden, det är ju inte mer eller mindre panka frilansare som bestämmer den här utvecklingen, men man får inte bedra sig på en punkt: de som föraktar bildning och kultur, kommer inte öka jämlikheten på nåt plan.
Deckaren en folklig genre - ja, eller kanske snarare: den var det. Men de vet väl att det var en regelrätt kampanj på 90-talet för att ta fram en deckardrottning? Branschen, på min ära. Branschen. Till och med jag blev ombedd att skriva en deckare och när jag sa: men det kan jag ju inte, jag har läst rätt få deckare och det är inte min grej.
Joooo! Klart du kan!!
Vi behöver en tjej. Vet du nån annan tjej?
Med det vill jag självklart inte säga att kvinnor inte kan skriva deckare eller thrillers, finns kvinnliga författare som är bland de allra bästa i genren.
Vill bara säga nåt om "branschen" och hur det kan komma sig att deckaren dominerar idag. Det är inget som uppstått av sig själv.
Läckberg har jag faktiskt inte läst, slog upp hennes senaste på måfå i en bokhandel och hamnade i en dialog - den gick ut på att kvinnor måste lära sig att tjäna pengar. Måste jag säga att det inte är något fel i att tjäna pengar på sina böcker? Eller vilja nå ut till en bred läsekrets? Kanske jag måste, därför inskärper jag: det är inte fel att vilja nå en stor läsekrets, och inte fel att vilja tjäna pengar på att skriva.
Men fick ändå för mig att den där dialogen sa nånting om både Läckberg och tidsandan.
Fler som invänder mot "den dikotoma tankelogiken".
"Det är sorgligt att behöva ta del av denna välmenande misogyni. Man frestas att invända med debila fraser som att kvinnor också kan tänka och ta del av högre värden, att det finns mängder med kvinnliga intellektuella och konstnärer, att vi inte alls enbart intresserar oss för kommersiell popmusik och skräp-tv. Varför görs dålig smak överhuvudtaget till en fråga om kön?"
https://www.gp.se/kultur/kulturkronika/sluta-gora-dalig-smak-till-en-fraga-om-kon.0850161c-498d-478a-9955-f55f85c43736
Skulle inte använda uttrycket misogyni, det är oprecist i det här sammanhanget, och det finns andra flagranta exempel som asplöv till kulturkvinnor imponeras av. Det är reaktionära tider.
Vad jag anser om "den dikotoma tankelogiken" har jag redan skrivit, även apropå Nina Björks Sireners sång.
Skicka en kommentar