tisdag 9 september 2014

Freden kan ännu räddas

Jag hyser en mycket stor vrede inom mig och ni, kära läsare, kommer nog att få stå ut med lite mer Natosnack.
Hållen eder i hatten med andra ord.
Gudskelov finns det kvar några spillror av förnuft i landet. I artikeln Sverige halvvägs in i Nato skriver Hans Blix och Sven Hirdman:
Det borde ändå stå klart för oss att en allt starkare Natointegration av Sveriges och våra Östersjökusts försvarsanläggningar kommer att leda Ryssland till att trappa upp sin militära förmåga och aktivitet i Östersjöområdet. I väst tycker vi att varje tanke på angrepp från västhåll på Ryssland är absurd. Kanske ter det sig inte riktigt så för Ryssland som under den långa svaghetsperioden efter Sovjetunionens – välkomna – sammanbrott sett Nato och dess militära styrkor komma allt närmare och frågar sig varför.
Resultatet blir ökad spänning, risk för konfrontationer och ökade militära utgifter på ömse håll. Vill vi medverka till denna utveckling?
Vi finner det stötande att ett för Sverige och fredsutvecklingen potentiellt mycket viktigt militärt samarbetsavtal med Nato kan presenteras för landet en onsdag ett par veckor före ett allmänt val, kan utan föregående offentlig diskussion godkännas av en eventuellt utgående regering dagen därpå för att vara klart till ett stundande Natotoppmöte och först senare i enlighet med grundlagens kapitel 10 paragraf 3 underställas en nyvald svensk riksdag. Vi utgår från att uttryckligt förbehåll för riksdagens godkännande görs i avtalet eller vid undertecknande.

Jag gissar och hoppas att en majoritet av svenskarna skulle svara: nääe vi vill inte medverka till denna utveckling. Men nu ser det ut som om det ödesdigra beslutet inte bara har smusslats förbi en folkomröstning, utan rentav förbi votering i Riksdagen. Presenteras först i efterhand, fait accompli.
Ändå talas det stup i kvarten om att Sverige är en ärorik demokrati. 

                                                                 *

Det kan komma att bli förbjudet att resa utomlands och kriga för IS.
Unga män som trängtar efter en fast identitet, broderlig gemenskap och ärofulla strider, och lite våldtäkt och sånt kanske, ska inte kunna göra detta med lagen på sin sida.
FN:s säkerhetsråd håller ett toppmöte om två veckor då rådet väntas anta en resolution som förbjuder det. Det kan nog vara en bra åtgärd. Men det skulle ju vara smart om de förbjöd nazister att åka till Ukraina och kriga också.

Voilà le länk.


                                                                *

För övrigt anser jag att Expressens samarbete med Antifascistisk aktion för att hänga ut sverigedemokrater är en så kallad ohelig allians. Jag är övertygad om att det är kontraproduktivt. Sd får inte färre anhängare av det, snarare tvärtom. Den typen av uppmärksamhet leder bara till att Sd framstår som förföljda. Och självgodheten hos den högutbildade och välbärgade medelklassen ökar. Det här håller inte, om man nu inte tycker det är ok att sd når upp till 20 procent (extremvänstern vill ha polarisering och konflikt, de är ju inte sossar så att säga).
Vi lever i den besynnerligaste tid som världen månde skåda, och just den där mystiska och halvhjärtade kopplingen mellan kommunism och etablissemang uppfattar jag som ett delikat... vad ska jag kalla det, ett delikat problem - man kan nämligen betrakta det mesta ur positiv synvinkel, titta på det som en paradox, en bisarr krumbukt.

Antifascistisk aktion må vara övertygade om att gatukampen mot nazismen är absolut nödvändig för att den inte ska spridas. Men det är svårt att förstå hur de kan kombinera avståndstagande från hela samhällsordningen med ett samarbete med kvällstidningar för att röja vilka som döljer sig bakom vilka nick eller vem som skrivit kommentarer här och där. Varken AFA eller medierna har som uppgift att vara något slags anticimex, och den motreaktion som kommer är sannolikt att någon påpekar att även andra lägret vräker ur sig fula saker.
Nej, jag är inte säker på att jag skulle gilla metoden ens om den funkade. Men det tror jag som sagt inte att den gör.
Fansfarbror på Flashback må betrakta mig som vänsterextremist, men sanningen är den att jag tycker att slagord som ACAB (All Cops Are Bastards) är töntiga och narcissistiska; här har jag ungefär samma inställning som Pasolini som lite förenklat menade att polisen var arbetarkillar och studenterna som kastade sten på dem medel- eller överklassbarn. Det blir svårare att uppröras över hästar som galopperar in i folkmassor, när det finns töntar som skriver ACAB på twitter.


                                                                          *

Men Gud i Gaggböle vad långt det här blev, då.
Nu hoppas jag att alla Natomotståndare lyckas vrida klockan tillbaka.
Personligen har jag även blivit betydligt mer emot EU, än jag var före Ukrainakrisen.

2 kommentarer:

  1. Jag var som bekant emot nazistuthängningen för ett antal år sedan, den kom till genom ett liknande samarbete (den yttersta vänsterkanten kartlägger extremhögern och vice versa, vet inte om åsiktsregister är tillåtet öht).
    Jag tror att det var den som grundlade det hat mot media som är större idag en tidigare, som jag uppfattar det. Jag tror inte att någon kan hävda att nazistuthängningen "funkade". Metoden var fascistoid (skampålen) och resultatet blev som det blev.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ja, jag är en seende, och ja, jag tror verkligen på den ensamma människan i poetiska sammanhang och i viss mån även i politiska: att vara en förrädare, att säga: nej, den fjärde pinnen är inte längst hur många som än säger det. Men heroism är idioti, tiden är ute för heroism, däremot så... återkommer när jag hittat ett bra sätt att avsluta meningen.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)