Vad anser vänstern om ett svenskt NATO-medlemskap?

Björklund vill införa en ny värnplikt för både män och kvinnor. 

Detta alltså i kombination med ett NATO-medlemskap. 
Ungdomar skulle då kunna kommenderas ut på i princip vilka uppdrag som helst. Till Afghanistan, LIbyen, kanske Ukraina, Jugoslavien, Mali. 

Endast i kombination med alliansfrihet och neutralitet är värnplikt försvarbart. Med tillägget att det självklart måste vara möjligt att välja vapenfri tjänst. 

Reinfeldt är emot Björklunds förslag. Jag gillar faktiskt Reinfeldt. Jag tror att det är ganska mycket hans förtjänst att den främlingsfientliga retoriken inte slagit igenom i svensk politik. Jag menar att han har helt fel i att Sverige måste närma sig USA, men jag uppskattar att han sa det rakt ut. 

Sossarna säger varken bu eller bä, men Göran Perssons beundran för George W Bush solkar fortfarande ner det partiet. 

Någon tycker säkert att jag bagatelliserar hotet från Ryssland. Kanske många, med tanke på hur den svenska retoriken är pepprad med uttryck som kallblodighet, brutalitet, irrationalitet när det gäller Ukrainakrisen. Den svenska gamla borgerligheten har törstat efter att få delta i krig sedan minst det andra världskriget. Puerila liberaler vill se svenskt blod flyta, det är mesigt att vi lyckats hålla oss utanför både det första och det andra världskriget. Nu ska det bli andra takter, och då måste befolkningen förberedas på stora uppoffringar i ärorika strider mot Ryssland. 

Jag tror inte att det föreligger några ryska planer på att invadera vare sig Finland eller Sverige. Jag tror heller inte att särskilt många svenska politiker tror det på allvar. På sikt är jag för ett stärkt svenskt försvar ändå, men det är för neutralitetens och självständighetens skull. 

Ryssland morrar till när Finland av obegripliga anledningar snackar om att gå med i NATO. Ukrainakrisen bröt ut när Ukraina av lika svårbegripliga anledningar snackade om att gå med i den nordatlantiska pakten.
Rysslands reaktion är inte konstig. Detta handlar inte om att ha gått på den ryska propagandan, utan det handlar om ett mycket tydligt mönster där Nato är den påstridiga parten. 
Den stora frågan är varför NATO flyttar fram positionerna på det här sättet. Det är tänkbart att det har med BRICS eller konkurrensen om Nordpolen att göra. Självklart har det inget med fred, demokrati och frihet att göra. 

Lovar jag att äta upp min hatt om vi har ryssen här om ett par år? Nä, om det skulle ske tror jag att det beror på att Sverige lät NATO operera härifrån. Så jag skulle ändå inte ändra min ståndpunkt. Jag tror att jag skulle avvakta och se hur det utvecklade sig, och sedan gå med i en motståndsrörelse. 
Men inte ens aggroliberala Expressens ledarsida tror på en rysk invasion. Det är "blågul nostalgi" att förespråka territoriellt försvar, menar de. Hotet är utspritt lite här och där och Sveriges enda chans är att gå med i Nato och delta i operationer i Libyen och liknande. 
Pressen har alltid spelat en viktig roll för att trissa upp konflikter. DN och Expressen är väl samma tidning numera, kanske för att det är enklare att lägga ner en tidning än två. Det ser vi fram emot.

Men - vad tycker vänstern? Den är så gott som helt tyst. Jag är inte vänster. Det är väl därför jag skriver så mycket om det.