Tankar på ett moln, eller nåt

Jag ritade en teckning av Gaggböles bloggraket Miss Piffy, 16 år, 250.000 besökare om dagen - fick till den ganska bra och så gick den upp i rök.
Bloggraketen Piffy - ett offer för pofffaktorn.
Istället för att berätta om Gaggböle Blog Awards sätter jag mig och halvtänker lite.

Jag vill modifiera det jag skrivit tidigare - eller snarare se till att det inte finns något "vad-var-det-jag-sa"-tonfall. Det är inte min mening att anklaga antirasismen; de som är engagerade där har i många fall råkat ut för både stora och små kränkningar. Men "släpp megafonerna" menar jag fortfarande. En del inslag i kampen (t.ex att hacka sd:s medlemsregister eller avslöja vem som ligger bakom anonyma kommentarer på olika forum) känns inte rätt, särskilt inte när det sker i samarbete med en eller annan stor tidning, Aftonbladet eller Expressen. Och inte bara för att "tidningarna kan göra samma sak mot vänsteraktivister" (en synpunkt jag har hört när jag diskuterat såna här saker) och inte bara för att det kan vara kontraproduktivt (Flashback har flera hundra tusen användare, och vem vet om en del inte röstat på sd i protest?) utan för att det inte är fair play. På informella forum som "Inte rasist, men..." - OK. Men inte i samarbete med etablerade medier.

En annan sak att fundera över är när ett fritt utlopp för förbjudna åsikter och fula ord kan funka som en pysventil, och när det kan vara farligt och smittsamt att de uttrycks - jag tror inte att gränsen är skarp där.
I regel brukar man säga att det är konsten som ska ha rätt att vara amoralisk, låta "osympatiska" personer tala utan att författaren markerar att det här är fel, så får man inte säga (min Lemmy i Mäktig Tussilago t.ex. Det finns ingenting som säger att Lemmy har helt fel - visst har han lite rätt ibland ändå, eller hur?).

Konsten ska vara en frizon. Den behöver inte vara vacker eller uppbygglig. (Det här håller ju inte sd med om, i likhet med nazisterna tar de avstånd från Entartete Kunst).
Poängen med att författaren avhåller sig från att lägga saker tillrätta är bl.a att läsaren ska vara fri att göra sina egna tolkningar. Men det är ingenting som säger att skönlitteraturen inte skulle kunna vara förledande eller destruktiv bara för att det är fiktion. Konsten är kanske en frizon, men ingen skyddad verkstad och ingen oskyldig barnpromenad.
Kan anonyma forum på nätet också få vara en fristad för fula åsikter, tankar och ord, eller är det tvärtom så att de genom att - till exempel - trumma in hatbudskap och fördomar hypnotiserar och förleder människor? Jag har verkligen inte några som helst svar på det där. Som bloggare sedan några år vet jag att outningar, spekulationer om olika nicks identiteter, eller gissningar att en pseudonym är samma som en annan pseudonym som på ett annat forum har betett sig illa mot en tredje, är en hel vetenskap, ett elände och en ganska spännande följetong.
Som jag fattat det har några av antisemiterna på Flashback outats - jag har inte kollat upp avslöjandena om identiteter eftersom det inte intresserar mig särskilt mycket. På något sätt så vill jag ju att det ska fortsätta som det är, utan att folk känner sig rädda eller börjar uttrycka sig hövligt. Jag vet inte om det är författaren i mig som läser även de grova inläggen på Flashback med en sorts förtjusning, en författares uppgift är ju mer att lyssna än att fördöma (eller vara en kärleksapostel som Ranelid, men för det krävs att man är alltigenom god). Eller så är det för att jag själv aldrig har varit någon hejare på hövligt tal.

Antirasister är ofta rätt unga. På Debatt häromkvällen var det en kvinna som sa ungefär:
"Jag måste kunna peka på en rasist och säga: det där är en rasist".

Det här är snett. Det är inte bara väldigt unga människor som tänker så här: det är ganska svårt att INTE tänka så. Skilja mellan sak och person. Det är klart att man tar bort vem man vill som vän på Facebook, men "om du röstar på sd så ta bort mig som vän"-kampanjen är avgrundsytlig. Ungefär som TV-debatter där publiken får rösta på vem som vann.
Det här som jag uppfattar som ytligt - "All Cops Are Bastards!" Hundra likes, tjugo delningar - är inte risken att man då lever i en bubbla som är väldigt långt från den arbetarklass man menar ska göra revolution?

Min musikaliska fantasi är trög idag så det får bli en repris. Down-and-out-scenen från Bugsy Malone.
Bugsy rekryterar arbetslösa män: inte till socialismen, inte till fascismen, inte till den religiösa fanatismen, utan till maffian.

Trevlig helg.