Lästips, med mera

Björn af Kleen i DN: Strategen Reinfeldts avhopp förbryllar - lång och intressant artikel av många skäl, bl.a på grund av det som sägs om Reinfeldts mycket speciella uppväxt.
Egentligen är avhoppet inte så förbryllande, sett utifrån. Det kom tydligen som en chock för partiet, utan förvarning, men i sig är det logiskt.

(Jonas Sjöstedts fråga om Reinfeldt tänkte avgå vid det förväntade valnederlaget, och Reinfeldts kontring med frågan om Sjöstedt skulle få en ministerpost, hamnar i en ny dager då S sagt nej till samarbete med V: båda förlorade).

Öppna-era-hjärtan-talet kunde* ha formulerats i ett mejl till de rika moderata kommuner som enligt uppgift tar emot färre flyktingar än andra.
 Jag har ingen lust att fördöma det där talet - man kan klura på om det var ett slags Ranelid riktad till de egna väljarna, framförallt de som skulle vinna på ytterligare ett skatteavdrag, och alltså ett misslyckat utspel eftersom hjärtana smällde igen klaffdörrarna; eller om det rentav var ett sätt att skaka av sig en del av väljarbasen - "vanligt folk som vill ha mer i plånboken" - och provocera fram en vattendelning.
Under en tid var det väl så att S hade kommit att framstå som ett bidragsparti, medan M lanserade sig som ett nytt arbetarparti. Moderaternas socialliberala väljare (antar att de har en del sådana) kunde ta anstöt av "öppna era hjärtan"-talet eftersom det talade om flyktingar i termer av kostnader, medan välbärgade reaktionära väljare (antar att de har en del sådana) som fortfarande uppfattar Sverige som en socialistdiktatur och har ena foten utanför landet (i Spanien, eller var det är de brukar häcka) tog anstöt av motsatta skäl.
Det är inte säkert att moderaterna blev av med "dem som drabbats av Alliansens politik" (det är ju vänsterns tolkning av det hela) i och med det talet, det kan även ha handlat om väljare som vinner på Alliansens politik.
(Nej, jag vet att det inte finns någon statistik som underbygger den spekulationen - sd:s väljare är för det mesta inte höginkomsttagare).

Även politiker är gåtor. Hur som helst: vad jag uppfattade som ett intressant klarspråk var egentligen "vi måste närma oss USA": jag håller som bekant inte med (och det förändras inte av att ryska flygplan morrat sig in i svenskt luftrum nyligen), men det är ovanligt i politiska sammanhang med en sådan tydlighet. TÄNK OM Reinfeldt talade emot sin övertygelse där, eller åtminstone ville få igång en rejäl debatt. (Ja, jag vet att jag tolkar i princip allt Reinfeldt säger med den största välvilja; hoppas däremot att Carl Bildts och den där Björklunds inflytande över politiken minimeras).

För den som är uppvuxen under den tid då blocken var block är den nuvarande politiska situationen häpnadsväckande, även om man haft en del tid på sig att vänja sig. Kommer moderaterna att kunna återhämta sig efter det här? Hur går det för folkpartiet och centern? Det mest oroväckande framtidsscenariot är två större block, S och sd, och så en rad mindre partier strax ovanför eller strax under fyraprocentsgränsen.

*borde

                                                       

Jaha, och så har klasshat och kulturhat återigen flyttat fram sina positioner. Den som vill kan alltid locka fram antiintellektualism och avsky mot bildning, under förespeglingen att det handlar om klasskamp.
Det ger snurr.
Nybrutaliseringen av kulturen väcker upp trista minnen.