Kvällen före valdagen

Efter valpropagandan kommer någon form av jubel i morgon, men jag kommer inte att titta på segeryran i TV.
Jag har svårt för TV i politiska sammanhang: tittar inte på valdebatter, intervjuer eller experternas analyser. Politik gör sig bäst på papper - det låter kanske lite underligt men jag föredrar det skrivna ordet när det handlar om saker som kräver mer eftertanke än suggestion.
Några blygsamma förändringar jag hoppas på:
Attendo lär ha plockat ut stora vinster som de inte betalat skatt för. Jag vill att eventuella vinster ska gå till lönehöjningar. Jag råkar ha kontakt med Attendos hemtjänst, som är fantastiskt bra. Det är absurt att skattebetalarnas pengar och deras arbete ger en vinst som sedan försvinner. (Det är så jag har uppfattat att det går till).
Ett bilfritt Midsommarkransen vore inte dumt. Men nä, så kommer det inte att bli.
Och så en återgång till alliansfrihet. Värsta farhågan är kombinationen NATO-medlemskap och värnplikt. Men S och Fp talar dessvärre om ett samarbete om den saken.
Jag tror inte att det blir så stor skillnad hur det än går, uppfattar Alliansen och S som ganska nära varandra.
Ja, och så vill jag ju att Sverige skaffar kärnvapen.
Luring luring, tror vi klarar oss ändå!

Socialdemokratiska opinionsbildare har bedrivit riktigt ful retorik mot F!
Jag vet inte vem som varit värst, Katrin Kielos eller Daniel Suhonen. 

Jag undrar om Expressens kampanj, ihop med den så kallade Researchgruppen (som svarade "för att vi kan" på frågan varför de skulle outa Flashbackskribenter - ett ganska maktfullkomligt svar) påverkar valet på något sätt. Kanske inte alls. Jag tycker hur som helst att det är ett auktoritärt och trist hot.

Jag tänker nog hålla mitt val hemligt i år.
I morgon går jag till vallokalen, finklädd. Inte partyklädd men i en randig dräkt från sextitalet som jag fått av en vän, och fin blus. Det är högtidligt att rösta.