Swing high!

Idag så rekommenderar jag en spännande understreckare om Swing Jugend, en subversiv ungdomskultur i Tyskland under nazitiden.

Rörelsen utgjorde ingen enhetlig politisk opposition, men medlemmarna uppträdde gärna utmanande genom att som hälsningsord använda ”Swing Heil” eller ”Swing High” med vårdslöst uppslängd högerarm

skriver Conny Svensson.
Jazzen ansågs ju förkastlig i Sverige också, den beskrevs som "negervrål" och "kriminellt oljud", och Alice Babs gjorde skandal med Swing it, magistern! Men det var farligare att vara swingpjatt eller swingböna i Tyskland. Enligt den här artikeln hände det att man blev giljotinerad för att ha tagit in jazzkanaler på radion. Andra swingpjattar deporterades till koncentrationsläger.

Populärt nöje bland nazister var tvångsklippning av långhåriga jazzgossar i samband med utdragen misshandel i polisens förhörslokaler.

Artikeln nämner pianisten Jutta Hipp, en av nazitidens tonåriga swingentusiaster. Henne kände jag inte till tidigare. Efter kriget kom Jutta Hipp att bo i Östtyskland, där swingen inte heller var så välsedd av regimen (den var för amerikansk och lättsinnig), så hon flyttade till Väst.
Jag kommer att tänka på hur swingen, och i förlängningen den amerikanska, fria livsstilen, uppfattades som ideal bland många i mina föräldrars generation. Det var före Vietnamkriket, 68:orna, studentrevolten. Och före rocken, förstås. 

Kvinnliga swingartister har oförhappandes kommit att bli en serie i bloggen. Det här stycket har passerat gränsen från swing till cool - och cool är inte hundra procent min melodi men det är helt ok.

Förr eller senare ska jag få ordning på typsnitten i bloggen: för tillfället växlar den mellan pytteliten stil och mer storstilad.