I anledning av ett äckligt parlamentariskt läge

Först en detalj:
Jo alltså Lemmy vill påminna om att Ekelöf använder n-ordet i Non Serviam.
(Ekelöf säger "lapp" också, däremot varken zigenare eller indian. Å andra sidan kan väl "vilde" tänkas omfatta bägge).

                                                           * * *

Vem har inte sett bilden då "vice talmannen 2" skakar hand med en gammal tysk nazist.
Men som sagt var, det rinner tydligen av, inget hjälper, tretton procent av svenskarna tycker att nazism är ok, och inget i vårt parlamentariska system har lyckats hindra den gamla sjukan från att sprida sig igen.
Polisen skyddar nazistparader och jagar motdemonstranter, och det enda man kan hoppas på är att svulsten inte växer, och att de andra partierna lyckas få tillbaks de flesta av väljarna igen. Men om de gör det till priset av att vika sig för nazismen, då är allt förlorat.
Nu har vi ett besynnerligt läge då jag antar att de allra flesta riksdagsledamöter helst skulle slippa gå till Riksdagen. Och jag antar att en stor majoritet av svenskarna torde reagera ungefär med samma motvilja, även om 13 procent har fått ett överdimensionerat stort inflytande.

Jag skulle vilja ha nyval, och att de andra partierna går ihop (t.ex fp och c bildar ett parti), och sedan presenterar en ny kandidat som vice talman. Och att de 13 procenten tänker efter, om det verkligen är nazism de åstundar.

Det kan vara läge att återvända till exempelvis Klemperers dagböcker, och hans LTI. Det stämmer som många påpekat att de flesta på 20-talet inte trodde att nazisterna skulle få något större inflytande, de var tarvliga och slafsiga, obildade och monstruösa, men efter att ha nästlat sig in i parlamentet plockade de fram våldet.
Klemperer var mer eller mindre övertygad hela tiden om att deras välde inte skulle bestå, och det fick han rätt i, men de hann göra mycket ont och nu är de tillbaks.

Rättelse 5/10: 
Waffen SS-gubben håller om Björn Söder, de skakar inte hand utan är tätare än så. Här är bilden.