tisdag 7 oktober 2014

Men om det finns en enda gud som är värd sitt namn...


Håkan Juholt skriver att ögonblicket då vice talman 2 inledde ett sammanträde i Riksdagen var det värsta han varit med om på 20 år.
Värre än mediedrev och avgång - jo, det förstår man.
Sd försöker att inte låtsas om sånt här, men det måste vara fullständigt outhärdligt för Riksdagsledamöterna. Kalla kårar.

Det är konstigt - väntat men ändå svårt att förstå. Jag vet att resonemang i stil med "det här borde inte kunna hända i Sverige" är naiva. Men... tja. 
Men ändå. Äckelkänsla av att se någon gosa med en SS-soldat, förfäran över att vårt parlamentariska system inte har några spärrar som förhindrar att en sådan blir vice talman. 
Fp:s Robert Hannah skriver här: "en talman som likställer homosexualitet med tidelag, stödjer dödsstraff, poserar med en SS-soldat och demoniserar svenskar med utländsk bakgrund".
Lyssna på sd:s väljare, javisst - samarbeta med ett nynazistiskt parti, aldrig, skriver Hannah.

Man kan nagelfara kampanjerna och påpeka saker som inte bör upprepas (hackning av sd:s medlemsregister, hot eller misshandel av sverigedemokrater - nej tack). Eller hävda att klockringningar och psalmsjungande demonstranter står för bättre och mildare metoder än ilskna rop, plakat och megafoner.
Men faktum kvarstår att det är omöjligt att inte säga ifrån mot sd med största skärpa. 

Det är socialdemokratin som kan anta den här utmaningen. Inte vänstern längre ut. Utan det är socialdemokratin.

Jag röstade på S i EU-valet för att jag tror på deras internationella inflytande - det var ett chanstagande på sätt och vis, eftersom jag inte var säker på de nya socialdemokraternas inställning till NATO. Blind fraternisering och ett oåterkalleligt övergivande av neutralitetspolitiken, eller ett återvändande till en förnuftigare och hederligare omvärldsanalys?  Margot Wallströms uttalanden känns lovande, vi får se hur det utvecklar sig.


Jag ville kopiera över min teckning av Juholt som jag blev så otroligt nöjd med från ett äldre inlägg, och då följde videon som fick tonsätta Juholts avgång med av bara farten. Det är en bra låt som tål att upprepas, så låt gå.











2 kommentarer:

maja lundgren sa...

PS - jag tror inte att Juholt hade funkat som partiledare eller statsminister. De utdrag ur Suhonens bok jag har läst tyder inte på motsatsen heller. Jag kommer nog inte att läsa hela boken - av någon anledning blir jag lite generad av att Juholt och Suhonen var så täta, det framstår nästan som om Suhonen skapade Juholt. I ett utdrag jag läst säger Suhonen åt Juholt att han måste lära sig hålla käften; i en intervju har jag läst att det var Suhonen som skrev ihop Juholts tal om kultur, och att han såg till att J fick de böcker han hade talat om. Jag gillar inte heller jämförelsen med mordet på Caesar, och det känns som om det finns en del auktoritära underströmmar. Som sagt, detta baserat på några artiklar och utdrag. Jag känner mig inte speciellt nyfiken på boken.

maja lundgren sa...

utifrån det jag sett, alltså.
En sak till: i ett utdrag står det om en middag med Juholt som en rad vänsterintellektuella hade blivit inbjudna till. Men jag tycker inte att intellektuella och politiker ska äta middag ihop.