Yoodel-ei yodel-ei yodel-ei ooo

Hur ska man kunna ha en enda åsikt, när allt förändras hela tiden? Det kanske är bäst att bli zenbuddhist och låta alla åsikter fara. 

Fast den här bloggen är ju tänkt att erbjuda dialektik snarare än till eristik; det är jättepraktiskt för då kan man modifiera sina åsikter utan att det är ett nederlag. 

Jag blir lite glad av den nya regeringen. I viss mån handlar det om en stämning eller anda, jag känner på mig att den här lilla konstellationen har vad som behövs i nuläget, jag får intrycket att den är ganska ödmjuk och "lyssnig" om uttrycket tillåts, och att den vill återknyta kontakten med folkrörelserna. Alice Bah Kuhnke känns som en fullträff som kultur- och demokratiminister (jag tycker att Åsa Linderborgs uttalande var helgräsligt - att det var ett populistiskt val som signalerar att kultur är något för barn; att Linderborg garderade sig med att hon säkert "får äta opp" de uttalandena gör dem nästan ännu värre). 

Jag har varit lite å nej det är åt helvete med allting stäng Riksdagen, på sista tiden, men nu känns det bättre. Bl.a för att den nya regeringen verkar värdesätta kultur, och är angelägna att sprida den. 

Kort sagt: jag vill inte ha nyval längre. 


Det finns någonting med Sverige som jag gillar lite extra, och det är att det är närmare mellan folket och de folkvalda än i de länder jag kan jämföra med, Frankrike och Italien. Den känslan har stärkts i och med den nya regeringen. 
En annan rolig sak är att jag har läst Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit: väldigt stark poesi. Den kommer att stå sig över tid, det märker man. 
Nu till något annat: äntligen har jag hittat den här på Youtube. Jag hörde den första gången för cirka tjugo år sen och drog in den till min själ med lasso.






Yoodel-ei yodel-ei yodel-ei ooo
A man should be a rootin', tootin', straight shootin' cowboy buckaroo.

Hela texten finns här.

Trevlig helg.