torsdag 5 november 2009

Apropå difk-fiim

Både Ank-Käthe och tigerbossen har inlagt protest mot att bloggen blivit full av död.
Död död död död död.
Den månad som nästan alla hatar bör istället fyllas av liv. Artificiellt liv, kraftansträngningsliv, till och med hurtighetstyranni, morrade och kvackade de.
Tigerbossen tillade strängt att när han var liten så sa han inte svans, utan fanf.
Ank-Käthe påstod att hon sa ynkät.
- Enda tiss jag blev vuxenanka trodde jag det hette ynkät.

Under detta samtal off the record uppstod tanken att bloggens hulda besökare skulle kunna få berätta om vad de kallade saker när de var små. Pyttesmå eller lite större.
Klart slut. Ner med november. Nu krossar vi november.

38 kommentarer:

  1. Nämen nu tycker jag att det har blivit lite tråkig ton här...lite deppigt rent av.

    November är ju en fantastisk månad - det är den månad jag kom till världen för...år sedan. Och jag sprider fortfarande ljus och glädje till alla och envar.

    Det finns ju en massa bra saker med November - ja, ja tycker faktiskt att Earth Wind & Fire borde ha sjungit om November istället för September, för vad är det för beige månad?!

    Det är i november första snöslasket kommer - när vi får stånga oss mot iskalla vindar fyllda med blöta blaffdroppar. Fatta vilken ansiktsbehandling det ger - det är bara att glömma alla krämer och behandlingar som stramar upp, fyller ut eller bedövar. Man får det på köpet, men bara i November.
    Och är man trött så vaknar man. Hela tankeprocessen klarnar. Fantastiskt! är vad det är.

    Ja, i november kan man på allvar mysa till det med levande ljus, inte döda. Man slår på dumburken, tänder lite ljus och gonar ner sig i soffan helt utan dåligt samvete. Only i November är det tillåtet att lata arslet av sig.

    I November, ack du underbara månad, får man äntligen börja klaga över mörkret och kylan. Det är som balsam för själen för en svensk - vi ääälskar ju att klaga. Särskilt över vädret och närliggande ämnen som alla har det gemensamt att vi inte rår på det.

    I November får man mysa i vintermörkret utan att behöva köpa en enda klapp eller åka på en enda tröttsam släktträff. Ja, i November slipper man vara trevlig.
    ÄR det inte fantastiskt ändå?

    Jag tycker det.

    SvaraRadera
  2. Nejdå tonen är så pigg och rolig så. Men det är inte alltid lätt att ha varit med om tunga saker.
    Och det har ju så att säga inte med november att göra.
    Har du nåt joller på lager?

    SvaraRadera
  3. Jag sa "umpa" istället för lampa.
    "Död död död död död" syftar väl på föregående inlägg och inte på november.
    Andra tandemhalvan...

    SvaraRadera
  4. My dear girl, Fia, jag missade att du är född i november. Så det blir grattis snart! Du sprider ju solsken till alla och envar, och jag hoppas att du inte upplever det som att du har kastat pärlor för svinen, det var en härlig hyllning till en... hm... till en månad. Till en... bra månad. En av de bästa. Ska försöka omvärdera november. Lovar och svär.
    Zigge, my dear boy, visst var det så (efter en snabb koll med Käthe och tigerbossen) och det är ganska svårt att förklara, kanske omöjligt. En del måste antagligen vara ordlöst.

    SvaraRadera
  5. Min bror hade en låtsaskompis som hette Bajgun som bodde i Lumeå. När jag ville ha mer mat sade jag "mängaha".
    Min mamma var annars expert på hittepå-ord, småfåglar var "pippijojjer" apelsiner hette "arslesiner" och när något var bra var det "mullidell". Ett helt lexikon med nya ord. Hon kunde prata med djur, som jag minns det.

    Mitt första ord:

    http://osynligemannen.wordpress.com/2009/02/12/36/#respond

    SvaraRadera
  6. Mängaha! haha... och Bajgun i Lumeå... tack, nu kan inte ett hagel skingra skrattsalvorna.
    Osynligemannen - är det din blogg?

    SvaraRadera
  7. Som en genom födsel stolt september-brutta vill jag protestera mot fialottans nedlåtande tillmäle om denna vackra nionde månaden där naturen står i lågor.
    Nu när det är gjort måste jag erkänna att jag inte har något joller om/av mig själv. Har inte fått något återberättat av min familj vilket måste betyda att jag var, inte bara tidig med att börja läsa utan även ett oerhört välartikulerat barn ;)

    SvaraRadera
  8. Jag kanske borde utlysa ett pris, så att det blir lite fart på minnena.

    SvaraRadera
  9. Blogg är att ta i, jag langade upp gamla (och nya) texter i början av året, lite ditt och datt. Har inte länkat till det någonstans.
    Men jag funderar på att börja blogga, jag har verkligen ett behov av att ta "mikropauser" från det jag gör. Mest för egen del, då.

    SvaraRadera
  10. Ulrika: Ja, fialottan behöver ju inte racka ner på andra månader, för att framhäva sin egen. Omoget!
    Apropå artikulerade barn och oartikulerade vuxna så lär ju danska barn ha svårare att lära sig tala än andra (de sägs vara sena) eftersom de har besvär med att urskilja vad deras föräldrar säger. Språkvetarna hävdar att utvecklingen måste vända, danskan måste bli mindre grötig. Hoppas jag inte trampat någon på en tå nu.
    Jag skulle gärna höra vad tjistan jolljade.
    Jag kallade välling för biläng.

    SvaraRadera
  11. Claes: ja, gör det. Det är ganska uppslukande, kan jag säga. Men det är fritt och väldigt roligt.

    SvaraRadera
  12. Jag har lite vuxet joller... på något sätt lät det där lite...tja...knepigt.
    Men vuxet joller klassar nog inte in här. Men visst vill vi höja tjistan jollja.

    SvaraRadera
  13. Jag måste faktist säga att jag håller med de danska barnen ;)

    SvaraRadera
  14. Den norska sketchen om det danska språket kan väl inte ha undgått någon:

    http://www.youtube.com/watch?v=Tfd652FnK0g

    SvaraRadera
  15. Jag kallade smörgås för Ömösk.. min mamma försökte bilda mig, (jag var runt två år) och tog smörgåsen i bitar s.a.s. och jag upprepade "smööör" och "gååås" hur bra som helst, men när jag sen fick uppgiften att sätta ihop dessa två små trevliga ord så blev det ömösk hur många gånger vi än tragglade..
    :-) Sen kompenserade jag iofs min obildbarhet med att på egen hand lära mig läsa rent vid fyra års ålder!

    SvaraRadera
  16. Vuxet joller, även obscent, är tillåtet.
    Det krävs en angenäm och sjunkande nivå.
    Ja, apropå de danska barnen: det lär faktiskt vara så, rent språkvetenskapligt, att de är senare i språkutvecklingen eftersom de har svårt att skilja fonemen från varandra. Det är iallafall något jag har läst.

    SvaraRadera
  17. Claes: humor är lustens seger över danskan när danskan är som jävligast.
    Drutten: ömösk låter smaskigare än smörgås.

    SvaraRadera
  18. Maja..

    Kan ju varit det jag oxå tyckte... :-)

    SvaraRadera
  19. Allt som inte var "umpa" var "iiii gart".

    SvaraRadera
  20. Jag minns att vi hade ord för allt möjligt.

    Pitten kallades "nummen" - och det där är ju väldigt privat, men dra inga konstiga växlar på det om märkliga familjeförhållanden eller så, det var vardagligt och vi var små. Men var kom ordet ifrån?
    Folk med små barn har ju bekymmer om vad man skall kalla "det där". Ja, även vuxna.

    Annars: när man hade solat för mycket eller var sjuk och det kliade och var utslag var det "skronch". Man avlägsnade skronchet, fjället, fnaset. "Skronch" gällde egentligen allt som var – ja, just Skronch.
    Kan gälla vilken textur som helst som är Skronch, betong eller kyckling.

    SvaraRadera
  21. Claes: jag tyckte väldigt mycket om dina föräldrar. De var coola och varma. Nummen är bra, lite som tummen fast mjukare. Och skronch. Kanske lite grövre fnas än det som är fnas.

    SvaraRadera
  22. Tack för det norsk-danska klippet, Claes. Kvällens garv.

    Maja, nu kan du titta på Xerxes och Atossas småbröder, jag har lyckats få till ett foto på bloggen nu.

    SvaraRadera
  23. Ja.det är grövre fnas än det spm är fnas. Det är skronch.
    Lever dina föräldrar?

    Förlåt. Eh, blir väldigt personligt här. Igen. Besökte min pappa på Karolinska igår efter en kollaps i helgen. Han har inget språk kvar. Kan inte tala. Det enda jag fattade var "Nä, nä"." Ja!" och "Det är för jävligt". Frustration. Inget språk. Kan ju inte skriva heller.
    Ändå kunde han inte inte låta bli att stirra på syrran som skötte sondmatningen. Hon var riktigt snygg, där förstår jag honom.
    Jävla November.

    SvaraRadera
  24. Ja, det gör de. Pappa är lite skruttig och glömsk.
    Hehe, så länge man stirrar på syrran är det hopp!

    SvaraRadera
  25. Systerdyster: Xerxes har gått runt huset, plötsligt stod han utanför porten till gatan och jamade i regnet/haglet.
    Sixten och Sune är ju ena riktiga ynko pynko än så länge, men jag kan verkligen rekommendera dem för hugade spekulanter. Och det är nog meningen att Rizzo ska få många fler kullar. Klappa hulda Rizzo, jag tycker fortfarande att det var rätt stort att hon kom fram och hälsade.
    jaha, och alla tackar varandra för dagens garv, men aldrig att någon tackar mig.
    *skämt* smiley...

    SvaraRadera
  26. November är ju månaden för skorpioner.

    Kanske lite Astrologi kan ge lite hetta och ljus. Vilket århundrande lever vi nu i enligt Kineserna?

    Det verkar alltid så tillrättalaggt.

    Leroy

    SvaraRadera
  27. Oh, ja, det känns hoppfullt för oss syrror när patienterna stirrar på oss och nyper oss lite rart i rumpan. Då blir jag riktigt yster!

    SvaraRadera
  28. Skorpioner? Kineser?
    En grej som är egendomlig är att jag ser ungefär likadan ut som när jag var 27. Nej, jag har ingen konstig målning på vinden.
    Jag fattar det det inte. Jag har alltid sett likadan ut.
    Varje morgon, samma sak. Likadan. Konstigt.

    SvaraRadera
  29. Det är oxens år. Vilket århundrade det är
    vet jag inte.
    Själv är jag orm. Men det är ok enligt kineserna.
    "Den som vet talar inte. Den som talar vet inte" (Lao-tse).
    Erotik är ju en livsande, Systerdyster, men du klipper väl till dem om de går för långt? Hur är det med gummorna, får du inviter därifrån också?
    Gonatt

    SvaraRadera
  30. "Jag fattar ingenting. Det är i sin ordning." (Lao-Tse)
    "Det måste vara elektroniskt." (Gösta Ekman)
    "Fuck You." (Lilly Allen, fler har kopplats till citatet)
    "Carpe Diem" (Efva Attling)

    SvaraRadera
  31. Här klipps inte till, jag är en oerhört mild person och ser det som ett friskhetstecken. Min kollega som blev biten i bröstet härförleden blev dock lite gramse, men gjorde ingen arbetsskadeanmälan. Annars bromstrar kärleken patienterna emellan. Just nu har vi inte mindre en två kärlekspar på hemmet. Så den som ännu inte hittat sin livskamrat kanske kommer att göra det på "hemmet", när man är sisådär 85+. Är inte det hoppfullt?

    Tala om för Xerxes att bilar är hårda och katter är mjuka. Ynko-pynkona är verkligen små, ändå är de stora för att vara så små.

    SvaraRadera
  32. Systerdyster: Jag försöker tala om det för xerx, de är lite skraja för bilar men jag tycker att de bör bli ännu räddare. Gatan på andra sdan huset är mycket glest trafikerad och bilarna brukar köra långsamt, men det är klart att man är orolig.
    Claes: hehe (en pedantisk invändning, Lao-tse fattade mycket)

    SvaraRadera
  33. Xerxes och Atossa hälsar till ynko-pynkona och till nådiga modern

    SvaraRadera
  34. På tal om Lao-tse kom jag att tänka på Alf Henriksson, väljer därför några citat:

    Mannen från Hökarängen
    suckade stilla och sa:
    ”Min fru äter skorpor i sängen.
    Annars är allting bra.”
    (Alf Henriksson)


    Retar du upp dig på ting som är små
    så är du väl inte större än så.
    (Alf Henriksson)


    Januari.
    Olust står målad i dragen.
    Man håller sig lätt för skratt.
    Piggnar man till frampå dagen
    så är det redan natt.
    (Alf Henriksson)


    Trötthet och leda
    försvinner på freda
    men olust och vånda
    är tillbaka på månda.
    (Alf Henriksson)


    Att vakna en morgon när himlen är blå
    och finkarna gnyr som besatta
    och öppna sin stugdörr och barfotagå
    på vildgräsets daggiga matta
    kan låta de saligas fröjd slippa lös
    och göra den trögaste själ religiös.
    (Alf Henriksson)

    En fantastiskt lång och bred produktion och insikt om förhållningssätt och visa ord.

    Leroy

    SvaraRadera
  35. Eh. Verkligen Eh. Men - Kajenn.

    Hur löd versen? Maja och månda: Var det inte något med vånda?

    SvaraRadera
  36. Claes! Du syftar kanske på den här, om mig och syrran:

    Maja och Lotta
    Var loja och matta.
    Knappt att dom orka
    Skoja och skratta.
    Haja va hotta, sa Maja till Lotta.
    Laja med måtta, sa Lotta till Maja.

    Jo, kan den utantill...

    SvaraRadera
  37. Det var en ovanligt varm sommar, 73 tror jag.

    SvaraRadera
  38. Exakt. NU kom jag på det, just när du skrev det. Du kunde den utantill då också.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)