måndag 2 november 2009

Vi kallade den Kafka

Atossa på gröna gosefilten. Atossa har den mest outgrundliga blicken av mina gryn. Xerxes är blidare, utom när han är totalt vild, till exempel när han får för sig att mörda en vante. Nu när det har blivit kallare måste jag lägga in en del ytterkläder i skåpet. Allt som är lurvigt attackerar de direkt. Ibland pratar jag med Atossa om den vidriga tratten. Jag tror hon förstår. Jag säger: kommer du ihåg den vidriga tratten, den som vi kallade Kafka. Ja'a, då tänker hon på den och ser ut ungefär som på bilden.


11 kommentarer:

  1. Att en verklighet kan fastna i Kafka eller Moment 22 handlar ju om vilken verklighet vi vill skall skildras. Härligt att se en katta strof all skildring och se att missarna´tänker på hur det kan vara att gå med en tratt likt hunden i his masters vocie resten av livet.

    Råkar av en händelse ha en sån här aparat.:
    http://www.youtube.com/watch?v=UoOSwLpI0wc

    Musiken blir klar och tydlig när du öppnar luckorna. En bra låt på videon för övrigt.

    (Because of Rain - Nat King Cole.)

    Tycker missarna verka ha en avslappnad attityd och att de verkar må gott. det är gott att se att Sysster D´s katter har det gott och att de fick så fina namn ur historien gör att de speglar dåtiden med nutid.

    Får vara med på bild.

    Roligt att se dom I.r.l

    Leroy




    Leroy

    SvaraRadera
  2. Jag är jättetacksam mot Syster D. Jag har ju velat skaffa katt, men det var inte förrän jag såg fotona i hennes blogg som jag insåg: där är de! Dessutom var de väl omhändertagna den allra första tiden!
    Tratten, ja. Människan hittar på så mycket trattar åt sig och åt andra...
    Atossa såg fruktansvärt rolig ut i den, i och för sig. Hon gick med sänkt huvud och svängde det av och an, påminde lite om en rappare.

    SvaraRadera
  3. Jag gillar Sysster D hon påminner om min sysster.

    Vilken rappare påminte dom om?

    Leroy

    SvaraRadera
  4. Vad fin hon är lilla Atossa! Tratten (vilken vi här hemma omnämner som lampskärmen) är inte speciellt kul.
    Ulrika

    SvaraRadera
  5. Filosofiska lilla katten. Vad vacker hon är med sin outgrundliga blick. Katterna har f.ö. blivit storebror och storasyster eftersom deras ömma moder lyckades para sig under den enda dag i somras som hon kunde gå ut. Kaninkatt. Så om någon är sugen på ett syskon till Atossa så finns det en Sune och en Sixten.

    SvaraRadera
  6. Söt, sötare, sötast!! :-)

    SvaraRadera
  7. Nämen Bitten! En liten katt, kanske? Eller två?
    ;-)

    SvaraRadera
  8. Nej men jösses, har de blivit storasyskon redan. Vilken praktfruktsam mamma.
    Kan du inte lägga ut bilder på Sune och Sixten i din blogg? Jag kan varmt rekommendera den kattfamiljen, det är coola lagom busiga och mycket tillgivna katter med god karaktär!

    SvaraRadera
  9. Ja, jösses. Det var inte vad vi hade tänkt oss, men Rizzo tänkte tydligen annorlunda innan vi hann till veterinären med henne. Jag ska fixa bilder när de hunnit bli lite charmigare. Just nu är det två små blinda knyten, en rödrandig och en grå.

    SvaraRadera
  10. Å vad gulligt. Sune och Sixten! Det låter lite som en till upplaga Xerxes och Atossa, även om tossan är spräcklig. Det är roligast för katter att vara två (skulle jag säga till spekulanter) och trevligare för ägaren också. Varför inte mjaua till, Bitten?

    SvaraRadera
  11. Systerdyster..

    Jag är ju numera kattlös, fast min son i huset bredvid har fyra, så jag får mitt kattbehov tillfredsställt ändå.. :-) Och sanningen är dystert nog den att jag i dagens läge inte riktigt ens har råd att "fö & klä" mig själv, så tyvärr.. annars hade det varit trevligt med både en Sune och en Sixten.. för där håller jag med Maja.. Minst två ska dom vara.. :-) Själv har jag haft allt från tre till fem på en gång!! :-) Hoppas du hittar nåt trevligt hem åt dom!! :-) Och tack ändå för erbjudandet!!

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)