fredag 6 november 2009

Una musichina



... eller om det stavas musiquina på brasiliansk portugisiska?
När barnen dansar i solen, som pojken framkallat med sitt orfiska gitarrspel, då ryser jag. En av de vackraste filmscener jag vet.

8 kommentarer:

Claes Gustavsson sa...

Favoritfilm. Jag älskar den.
Vacker, otäck. Underbar.

Anonym sa...

Vacker scen?
OK men kolla hos Lotten och sandkonstnärinnan.
http://www.lotten.se/2009/11/paul-potts-i-all-ara-men.html

maja lundgren sa...

Claes: ja, visst är den. Vacker, otäck och underbar.
Anonym: mmm hmmm, kollar i morgon, ciao

maja lundgren sa...

Claes: Måste helt enkelt se om den!
http://www.youtube.com/watch?v=SVQ_9CuaDTc
Den och Picnic at Hanging Rock, favoritfilmer.

maja lundgren sa...

Anonym: har sett två minuter av de åtta nu, det är vackert ja. Är det ett sandigt glas hon ritar på?

Leroy sa...

Flickan i filmen påminner mig om min dotter. - Jag blir tagen och rörd. xcuse moi.

Jag tar den paus jag pratat om.

C U

Leroy

Claes Gustavsson sa...

Ah! "Utflykt i det okända" tror jag att den hette den på svenska.
Vilken rulle. Där är jag med, verkligen.

Leroy sa...

Det kommer en ny dag om några år och förhoppningsvis så får hon dansa med sina vänner och sysskon. Kanske få två sociala baser i stälet för en men har svårt att orka in ab surdum.


Hoppas Ni har ork!
Leroy